Tjejerna

Ena dagen byts ut mot den andra och så fortsätter det. Likaså förkylningarna, när man är frisk från en kommer genast nästa och knackar på dörren och kliver på oinbjuden. Jag har inte så mycket ork över om kvällarna när barnen har somnat och därav har jag nästan slutat blogga. Men den här gången känner jag ingen stress över det vilket är OERHÖRT skönt och befriande. Jag önskar såklart att viljan och tiden fanns men det kommer säkert senare i livet. Nu är det barn i fokus.♥
Lillan har i alla fall blivit av med sitt gips. Jag klippte bort det förra veckan och det var inget konstigt. Jag var väldigt skeptisk mot att det inte är någon efterkontroll men när vi var på BVC för Ines 3-årskontroll träffade vi en jättebra läkare som förklarade läget. Ett tag var vi osäkra på ifall benen verkligen var brutna men då fick jag se röntgenbilden och där syntes det att de var av. Dagen efter att vi tog bort gipset frågade hon ”vilken arm var det nu igen mamma? så uppenbarligen läkte det snabbt och fint.

Ines är fantastisk och frågar varför om nästan allt. Hon pratar med okänt folk, frågar vad dem heter, vad de gör, vart de ska, varför varför varför. Nyfiken och inte det minsta blyg. Hon är väldigt artig och ibland lillgammal. Hon tackar ofta, vill alltid ha en puss och kram om någon ska gå, tröstar när någon är ledsen osv. Jag och Jesper byter en blick och fnissar lite när hon sitter vid köksbordet och säger ”Pappa, kan jag få lite papper är du söt?”

Ibland är hon en stor tjej och ibland är hon bebis. ”Kan själv” kan snabbt bytas ut mot ”jag kan inte”. Hon blir inspirerad av tjejer i filmer och tar in oerhört mycket som de säger. Hon ska ha lika långt hår som Rapunzel och ha utsläppt hår som Elsa. Jag köpte Frostfilmen till henne för en månad sedan och efter det har hon sett den om och om igen. Jag har till och med tillåtit trosor med Elsa och Anna på men längre än så går jag inte haha. Hon älskar att dansa och showa, gärna i sin glittriga klänning.

Hon är tre år, väger 15kg och är 97cm. Hon har växt 7cm på ett halvår så det var inte konstigt att garderoben behövde uppdateras.. med klänningar för det är det enda hon vill ha på sig. Det pratas mycket om trots i den här åldern men jag gillar inte riktigt det uttrycket. Jag vet att hon testar, vill utforska mer och det kräver mer tid av oss föräldrar. Jag tycker inte riktigt att det är rättvist att säga att det är hon som trotsar för jag vet att jag gör det minst lika mycket om inte mer. Alla gånger jag säger nej, inte hinner, måste ta Ester istället, inte har lust.. i hennes värld trotsar jag lika mycket. Jag tycker att trots framkommer när föräldrar kör över för ofta och säger nej för mycket. Så fort jag ger henne tid, följer hennes vilja och lyssnar på vad hon har att säga går det bra. Hon är underbar. Dock går det inte fullfölja barns vilja jämt och då blir det förstås en reaktion. Jag tror absolut att barn i treårsåldern kräver mer tid av oss föräldrar, det känns som en känslig ålder och det verkar vara en känslig period för dem. Jag menar inte att det bara beror på föräldrars engagemang för ibland kommer det ett utbrott eller i vårt fall mer en känslomässig urladdning. Ibland läskigt nära mina egna innan jag visste att jag hade hypotyreos. Om man ska kalla det trots har Ines reagerat mest gnälligt. Pratar gnälligt, surar ihop, låtsasgråter ibland, stortjuter så hon blir alldeles röd i ansiktet, ingen lösning är bra, vill inte kramas, blir irriterad på alla omkring henne. Ibland på morgonen innan hon knappt har vaknat säger hon ”kom inte hit, titta inte på mig”. Då låter jag henne vara ifred och efter en stund kommer hon ut och är precis som vanligt. Däremot kan jag bli riktigt less på hennes gnällande ton och människa som man är tröttnar man till slut. Det känns som att öronen blöder, inget är bra och jag tappar tålamodet. Det blir förstås aldrig bättre.

På förskolan är hon drivande och leker väldigt mycket. Hon hänger ofta med sitt tjejgäng och när jag hämtar henne brukar hon ofta vara utklädd. Då säger hon knappt hej och vill aldrig följa med hem. När vi hämtar Ester tillsammans går hon alltid fram och kramar och pussar henne och det värmer i mitt hjärta. Hon är så mån om henne.

Esterpluttis lever fortfarande i sin upptäckarglöd. Hennes passion här hemma är att klättra, städa toaletten och diska. Hon tycker om att bygga med lego när hon väl har kommit igång men oftast går hennes tid åt att flytta köksstolarna dit hon vill klättra. Och fort går det.

Matbordet har hon tröttnat på och håller ofta till på köksbänken. Hon häller ut salt och peppar, om det står disk kvar (vilket inte är ovanligt i den här familjen) leker och slabbar hon gärna med den, hon ställer sig upp och öppnar överskåpen, tar ett bett i varje frukt på fruktfatet, drar ut besticklådan ovanifrån.. Detta gör hon så fort jag är på toa, om vi är i barnens rum och leker, om jag ska hjälpa Ines med något, när vi står i köket och lagar mat, när jag gjorde välling till henne klockan 3 inatt. Ta i trä men än så länge förstår hon inte hur kranen fungerar sedan är det kört. Jag brukar fylla upp en bunke med vatten så hon får balta och hon fullkomligt älskar det.

Hon ser upp till sin syster och härmar henne i mycket samtidigt som är hon väldigt egen och går i sin egna värld. Både Ines och Ester vet hur de ska göra för att gå den andra på nerverna. Oftast handlar det om att de bråkar om samma leksak, att Ester klappar/slår Ines lite för hårt, att Ines ska vara först och puttar Ester åt sidan. I cykelkärran tar de priset då Ester brukar dra Ines i håret och Ines brukar lägga sina ben över Esters. Alltid samma visa. Tjuvnyps och håller för ögonen på den andra. RÖR INTE VARANDRA typ.

Ester är glad av sig, gnäller sällan och är nyfiken. Hon kan vara blyg när det är många nya människor på samma plats men gör sig oftast varm i kläderna ganska snabbt. Hon kan höras om hon vill och på utvecklingssamtalet på förskolan fick jag höra att hon hade bestämt sig för att äta mer gurka en dag och hade sagt gurka på sitt vis så hela kvarteret hörde haha. Hon gör sig hörd och pratar sitt eget språk ofta men pratar inte än. Hon säger några ord, härmar mig ibland när jag försöker lära henne men visar inget överdrivet engagemang.

Ester älskar att vara ute och går dit hon vill. Hon har princip aldrig lyssnat på vad hon får och inte får så det är bara springa efter och hämta henne när hon sticker. Hon är inte rädd, vågar och vill. När vi är ute på skogspromenader har hon ingen brådska fram utan tar in stället hon är på. Kikar sig omkring, plockar upp saker och pekar. Hon stoppar fortfarande saker i munnen så det gäller att hålla koll, ibland stoppar jag faktiskt in nappen för då nöjer hon sig med den istället.

Ester kan vara väldigt mysig och sitta i knäet och gosa. När hon ska sova har hon dock svårt att koppla av och somnar bäst fastspänd i vagnen. När man frågar ifall hon ska sova i sängen skakar hon på huvudet och när man frågar ifall hon vill sova i vagnen blir hon glad. Jag tycker det är gulligt att hon har lärt sig säga nej, på så vis är det lättare att förstå vad hon vill ha när hon ber om det.

Andra saker hon tycker om är att cykla, hjälpa till och bära soppåsen, mobiltelefoner, duscha med pappa, skor, ha mössa på sig, dansa. Alltså hon är så söt, varje gång hon hör musik stannar hon och dansar. Låtar som hon kan är blinka lilla stjärna och lilla snigel. Eftersom hon tycker att toaletten är så rolig och springer dit lika snabbt som Ines när hon behöver kissa så har vi redan börjat potträna. Det tycker hon är jättekul även om det inte riktigt uppfyller sitt syfte ännu. Hon skrattar när hon pruttar och ”letar” efter prutten i pottan.

Mina fina döttrar. Livet mer er är roligt, extremt kärleksfullt, intensivt, mysigt. Ni är mitt liv. Min mening.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.