Tankar kring förlossning och hur jag mår

Jag känner mig ledsen och tom. Att gå över tiden känns helt okej men omedvetet tror jag att det dämpar och tär oerhört mycket på mig. Jag läste i gravidappen och fann någon slags tröst i orden ”En vecka har passerat sedan ditt beräknade förlossningsdatum och väntan kan kännas oändligt lång. Många kvinnor känner sig uppgivna, tappar humöret och blir rastlösa”. Jag känner mig uppgiven och tänker pessimistiskt att jag kommer få vänta till igångsättningen nästa lördag. Inatt låg jag vaken två timmar och grubblade, var irriterad på det mesta och kände att jag hade missat den första bebistiden eftersom hon ligger kvar i magen. Att hon inte alls kommer vara liten och pluttig.. I know, tankarna mitt i natten kan spåra ur rejält men jag känner mig inte mycket klarare i huvudet dagtid heller. Tänker konstiga tankar. Jag känner mig besviken och orolig. Jag vet att jag är nojjig, allt är säkert finemang men jag orkar inte vara positiv. Just nu känns det lite såhär.. och att jag har varit gravid i nio månader men att det aldrig kom någon bebis. Otur i lotteriet.

Tankar och känslor kring förlossningen? Jag känner mig redo. Jag vill gå in i min kropp och låta den göra jobbet, andas igenom värkarna, sikta framåt, känna en härlig känsla av att det är en bebis på gång. Jag har helt klart blivit påverkad av att ”alla” säger att det går snabbare andra gången så därför är jag lite inställd på det. Smärtan både före och under förlossningen tror jag kommer göra ondare än vad jag minns. Jesper berättade för mig att han var orolig för att jag skulle ta det här som en klackspark utan att det gör särskilt ont men så är inte läget. Helt ärligt tror jag att det kommer göra ondare nu men att det beror på att jag inte har en lika god inställning som första gången.

På mitt förra besök hos barnmorskan berättade jag att min första förlossning var en dröm och att jag är rädd för att det inte kan gå lika bra en gång till. Jag är rädd för att värkarbetet stannar upp och att bebisen får för lite syre, att jag inte får upp henne på mitt bröst och se Jesper försvinna ut ur rummet. Att hon inte är frisk.. Jag önskar innerligt och på djupet av mitt hjärta att allt ska gå bra och att vi kan lämna BB lyckliga. 

Trots att jag har svårt att tro det hoppas jag att mina magiska superkrafter kommer fram i samma takt som förvärkarna. Jag tror att mer och mer att jag kommer bli igångsatt men om det starar på naturlig väg tror jag det börjar med värkar precis som förra gången. Vi får se. Det är en spännande men oviss väntan. 

 

2 thoughts on “Tankar kring förlossning och hur jag mår

  1. Jag kommer ihåg att när jag gick över fjorton dagar med mitt första barn så skrev jag i min dagbok ” Det kanske inte blir något barn, min mage kommer bara sakta att sjunka ihop som en gammal ballong.” Ha ha ha…..lite som en omvänd graviditet ….liksom nio månader då magen blir mindre och mindre. Man tänker verkligen tokigt när man är full med gravid hormoner.

    Men det blev en baby! Han kom ut till slut och var liten och söt och det gick hur bra som helst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.