Stress och sjuka tankar

Jag googlar ”finna ro i själen” men ingen rubrik känns tillräckligt rätt för att klicka in på. Jag kanske ska leta efter en bok i stället? Jag måste lära mig att finna ro i själen för jag är alltid på flykt eller gör andra saker för att finna tröst.

Min familj har åkt till Tranås för jag inte klarade av mer. Hemska känslor har gått igenom min kropp men den här tiden för mig själv är viktig. Jag har sovit 15 h och 12 h timmar de senaste nätterna och det gör jag inte med barn under samma tak. Bara att få sova gör sitt. Redan dagen efter kände jag mig som en ny människa men jag har fortfarande den där gnagande känslan inom mig.

Jag ligger där på sängen och tänker ”kom an då, nu har jag all tid i världen att ta itu med den stressande och tickande känslan” men inget kommer. Jag vet inte varför jag är så förbannat stressad. Jag har gått igenom instagram/bloggar/mail/facebook/lightroom alltså sjukligt många gånger. Jag har plockat i hemmet som vanligtvis brukar vara ett stressmoment. Jag har suttit i timmar och målat. Jag har varit ute och cyklat med skön musik i lurarna. Jag har legat i soffan och stirrat in i väggen. Jag har varit rastlös.

Jag försöker ta itu känslan och försöker känna vad det är som jagar mig men jag känner mig bara jävligt komplicerad. Varje dag, hela tiden tänker jag framåt, planerar och glömmer bort att leva i nuet. För att kunna koppla av måste jag bocka av saker på ”listan”. Det kan vara vad som helst, bara jag kan stryka punkter och känna att jag har gjort något. På ett sätt är det väldigt drivande att vara så men det känns inte hälsosamt att alltid vara sån’.

Förra hösten åkte jag in på psyk och där hade jag inte ansvar för någon annan, knappt ens mig själv. Jag blev väckt på morgonen, fick alla måltider serverade, blev medtvingad ut på promenad en gång om dagen, hade regelbunden uppsikt. Jag målade, bloggade, gjorde film och allt det där jag kände stress över i vardagslivet. Miljön på psyk var lugn och det fanns ingen press på mig, jag hade inget ansvar men ändå led jag av stress.

Jag är förvirrad. När jag tänker mycket vet jag knappt vem jag är till slut. Hemmet ser värre ut än vad det gör när barnen är hemma för nu gör jag om överallt. Vill ha allting nytt för då tror jag att jag blir lyckligare. Köpte nya krukor, blommor, lampor och tänkte efter i bilen på väg hem. Är jag lycklig nu? Eller har jag ångest för att jag tröstshoppar? Gissa vilket.. Borde köpt böcker om stress istället.

Jag måste jobba bort den där förbannade ”listan” som jag har i huvudet hela tiden. När jag kissar så kissar jag, när jag står i matkön står jag där, när jag sitter vid datorn kan både teve och mobil vara avstängd (för så är det, jag blir rastlös av att ”bara” titta på teve), när jag leker med barnen ska jag leka. Jag tror att det är så effektivt att vara en multitasker hela tiden, stressa för att hinna med så mycket? Även på psyk när jag hade dygnet helt för mig själv så kunde jag göra fler saker samtidigt så det gick undan. Stress stress stress. När jag väljer mellan cykel och bil och bestämmer mig för ena så jämför jag med mig själv vart jag hade varit om jag tog det andra.. vilket tjänade jag mest på egentligen.

Alltså!!? Fatta tänket, vad spelar det för roll om jag förlorar med 1 minut eller 10 sekunder? Tänk hur jag blir som pensionär, herre jisses, det kommer bli hektiskt för mig. Skönt att ett helt arbetsliv väntar på mig nu så jag kan tänka på annat än mig själv. puh.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.