Stress och sjuka tankar

Jag googlar ”finna ro i själen” men ingen rubrik känns tillräckligt rätt för att klicka in på. Jag kanske ska leta efter en bok i stället? Jag måste lära mig att finna ro i själen för jag är alltid på flykt eller gör andra saker för att finna tröst.

Min familj har åkt till Tranås för jag inte klarade av mer. Hemska känslor har gått igenom min kropp men den här tiden för mig själv är viktig. Jag har sovit 15 h och 12 h timmar de senaste nätterna och det gör jag inte med barn under samma tak. Bara att få sova gör sitt. Redan dagen efter kände jag mig som en ny människa men jag har fortfarande den där gnagande känslan inom mig.

Jag ligger där på sängen och tänker ”kom an då, nu har jag all tid i världen att ta itu med den stressande och tickande känslan” men inget kommer. Jag vet inte varför jag är så förbannat stressad. Jag har gått igenom instagram/bloggar/mail/facebook/lightroom alltså sjukligt många gånger. Jag har plockat i hemmet som vanligtvis brukar vara ett stressmoment. Jag har suttit i timmar och målat. Jag har varit ute och cyklat med skön musik i lurarna. Jag har legat i soffan och stirrat in i väggen. Jag har varit rastlös.

Jag försöker ta itu känslan och försöker känna vad det är som jagar mig men jag känner mig bara jävligt komplicerad. Varje dag, hela tiden tänker jag framåt, planerar och glömmer bort att leva i nuet. För att kunna koppla av måste jag bocka av saker på ”listan”. Det kan vara vad som helst, bara jag kan stryka punkter och känna att jag har gjort något. På ett sätt är det väldigt drivande att vara så men det känns inte hälsosamt att alltid vara sån’.

Förra hösten åkte jag in på psyk och där hade jag inte ansvar för någon annan, knappt ens mig själv. Jag blev väckt på morgonen, fick alla måltider serverade, blev medtvingad ut på promenad en gång om dagen, hade regelbunden uppsikt. Jag målade, bloggade, gjorde film och allt det där jag kände stress över i vardagslivet. Miljön på psyk var lugn och det fanns ingen press på mig, jag hade inget ansvar men ändå led jag av stress.

Jag är förvirrad. När jag tänker mycket vet jag knappt vem jag är till slut. Hemmet ser värre ut än vad det gör när barnen är hemma för nu gör jag om överallt. Vill ha allting nytt för då tror jag att jag blir lyckligare. Köpte nya krukor, blommor, lampor och tänkte efter i bilen på väg hem. Är jag lycklig nu? Eller har jag ångest för att jag tröstshoppar? Gissa vilket.. Borde köpt böcker om stress istället.

Jag måste jobba bort den där förbannade ”listan” som jag har i huvudet hela tiden. När jag kissar så kissar jag, när jag står i matkön står jag där, när jag sitter vid datorn kan både teve och mobil vara avstängd (för så är det, jag blir rastlös av att ”bara” titta på teve), när jag leker med barnen ska jag leka. Jag tror att det är så effektivt att vara en multitasker hela tiden, stressa för att hinna med så mycket? Även på psyk när jag hade dygnet helt för mig själv så kunde jag göra fler saker samtidigt så det gick undan. Stress stress stress. När jag väljer mellan cykel och bil och bestämmer mig för ena så jämför jag med mig själv vart jag hade varit om jag tog det andra.. vilket tjänade jag mest på egentligen.

Alltså!!? Fatta tänket, vad spelar det för roll om jag förlorar med 1 minut eller 10 sekunder? Tänk hur jag blir som pensionär, herre jisses, det kommer bli hektiskt för mig. Skönt att ett helt arbetsliv väntar på mig nu så jag kan tänka på annat än mig själv. puh.

8 thoughts on “Stress och sjuka tankar

  1. Bara för experiment. Har du provat leva en vecka helt utan sociala medier/internet, alltså instagram/bloggar/mail/facebook/lightroom etc? Tror det är en stor bidragande faktor till mycket stress i mångas liv. Testa och se om du känner någon skillnad. Nu är det självklart att det inte löser dina problem, men många bäckar små heter det ju…

    Kolla detta; https://www.ted.com/talks/adam_alter_why_our_screens_make_us_less_happy/up-next?utm_campaign=social&utm_medium=referral&utm_source=facebook.com&utm_content=talk&utm_term=technology

  2. Åh Sanna jag vill bara att du ska få hoppa in i mitt huvud en bra dag. Jag har skrivit de så många gånger förr, jag vet exakt hur det känns fast med mina egna brister. Jag kan fortfarande vissa dagar känna det där och har vissa maniska ting jag fortfarande inte kan koppla bort, typ som att jag torkar bänkskivan typ 10 ggr om dagen för att allt ska vara rent och perfekt och förbereder alltid allting för att minska stressen för framtiden. Ist blir förberedandet en stress. Men jag har slutat förbereda ALLT som jag gjorde förut, och jag har slutat känna att jorden går under om jag inte hinner med de ena eller de andra, eller glömmer. Jag har i många stunder kopplat bort att få till de perfekta livet och försöker att välja de lyckliga. Det lyckliga kan vara jätte operfekt. Jag önskar så att du kunde få hoppa över i mitt nuvarande huvud en dag och få känna känslan av manana. Att bara kunna stänga av allt och bara njuta, allt blir så skönt. Vägen dit är lång och hård, men vägen dit finns och jag hoppas snart du kan finna lite inre ro!

    Vill även tipsa dig om ett instagram konto från en tjej i min hemstad. NovemberSara heter hon och skriver väldigt öppet om sin psykiska ohälsa. Även om problem skiljer sig åt så kan det alltid vara skönt att veta (kan jag tycka) att man inte är ensam. Många kämpar med sitt på olika nivåer. Stor kram

    1. Det hade jag verkligen velat! Måste skriva ned i min citatsamling ”ett lyckligt liv kan vara operfekt”. Bra sagt. Hur har du kommit dit du är idag? Hur har du jobbat bort problemet? Tack så mycket för kommentaren! :-)

      1. Jag tror det mest har handlat om att jag verkligen har varit på botten. När jag var där fanns inget ljus. Min dröm om familjeliv sedan barnsben var som bortblåst och det enda jag kunde tänka på var hur jag totalt misslyckats att vara den mamman jag så länge velat bli. Tillslut orkade jag inte mer, hag brakade ihop, fick lov att be min sambo vara hemma från jobbet och jag sjukskriven. Jag började tvinga mig ut på saker som jag inte orkat tidigare. Jag tvingade mig själv för barnens skull. Jag slutade också göra saker jag såmaniskt gjort innan för barnens skull. Och det var nog mycket det jag tappade bort när jag mådde som sämst. Jag försökte tänka på barnen men egentligen så blev det mest på mig själv ändå, på ett dåligt sätt. Barnen fick skippa roliga saker för att jag var för trött och orkeslös. När jag sen började tvinga mig själv insåg jag hur lyckliga barn jag fick igen ( egentligen hur jag orkade se deras lycka) och hur lycklig jag blev av att se det igen. Det gjorde allt. Jag kämpar fortfarande men med ett hopp om att allt blir bättre ju mer jag försöker, kram

  3. Du kanske ska prova yoga? Man lär sig andas och att vara i nuet… O så får man lite egentid!

    Alt så kanske du är övermedicinerad med levaxin så att du är hyper? Är sjukt stressande att vara hyper – som om man druckit 10 koppar kaffe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.