jobbigt samtal och tråkiga beslut

Ibland blir inte livet som man har tänkt sig. Jag har bitit i det sura äpplet länge, varit snäll, ställt upp och låtit min åsikt och vilja varit en skugga. På vägen har jag tappat hoppet och tilliten, jag har blivit förkrossad och sviken. Jag har inte mer att ge. Jag gör så gott jag kan för att lätta på tillvaron och försöker välja bort det som snor min energi.

Jag har skrivit om min känsla kring föräldraledigheten förut, att det kapitlet känns avslutat från en bra tid tillbaka och att jag vantrivs med att vara hemma. Jag har varit hemma i snart tre år och vill inget annat än att komma ut i arbetslivet. Från att Ester föddes har inget blivit som vi planerade och det är jag som har fått ta den stora smällen av det. Till en början ställde jag upp för familjen men nu känner jag mig bara fängslad och fast.

Idag var jag tvungen att ringa ett jobbigt samtal. Istället för att skåla för ett jobb som jag verkligen ville ha var jag tvungen att tacka nej. Det finns inte ord för hur orättvist det känns men jag får helt enkelt glädjas av att jag var intressant..

Jag känner mig ledsen. Jag ville verkligen det här. Idag är jag deppig och imorgon ska jag försöka se det från den ljusa sidan och lära mig utav misstaget.

6 thoughts on “jobbigt samtal och tråkiga beslut

  1. Vad tråkigt att höra att du tackade nej, får man fråga varför? Är det pga din psykiska ohälsa? Nu är inte jag du och jag vet inte om din situation i livet men att tacka nej till ett jobb som skulle göra mig gott i livet hade jag aldrig gjort. Som du skriver har du varit mamma-ledig i 3 år och jag tycker verkligen det är din tid nu ”to shine”. Känner dig inte och vet som sagt inte din situation i livet men ring kanske tillbaka och säg att du ångrat dig/förklara situationen? Har följt din blogg i flera år nu och veta vet, detta jobb kanske hade varit vändningen till något positivt!

    Vet intw riktigt vad jag vill med denna text, kanske bara peppa dig till att göra något D U vill!! Kram ta hand om dig

    1. Ja, det känns väldigt surt och jag håller med dig om att det hade varit en vändning för mig. Det är inte pga av min hälsa jag tackar nej utan det handlar om vår familjesituation. Jag hade gärna ringt tillbaka men jag har inte möjlighet att jobba förrän i höst och får söka på nytt då. Vi fick inte någon barnomsorg till Ester och det var flera i kö innan så nu är jag inställd på att vara hemma i sommar också. I höst kommer båda barnen gå på förskolan och då kommer jag börja jobba. Tack för kommentaren, kram.

  2. Kan du inte berätta mer om varför du känner att du inte har något val att inte följa det du allra helst vill? Beror det på sjukskrivning och dåligt mående eller på familjesituation? Hoppas för allt i världen att din väg leder dig dit du önskar snart!

    1. Det är pga av vår familjesituation och jag måste vara hemma hela sommaren också. Till hösten har jag fixat så att båda barnen kommer gå på förskolan så då har jag möjlighet att jobba. Det hoppas jag med, snart snart snart!

  3. Finns de ingen möjlighet till att du kan börja arbeta lite grann? Jag har barn i samma ålder som dig men 1,3 mån mellanrum. Var också trött på att vara hemma heltid och kände för barnens skull att dom skulle få en mer påhittig och engagerad mamma om jag skulle få blanda ut vardagen med lite jobb. Därför jobbar jag nu 65%, mellan 1-2 dagpass i veckan, varannan helg och typ en kväll och vissa längre ledigheter. Det är helt perfekt och dom dagar jag jobbar dag i månaden så är Emil hemma med kidsen. Det har underlättat mitt liv så otroligt och känner verkligen vilken energi jag får när jag är hemma med barnen resten av dagarna! Jobbar jag helg så jobbar jag oftast typ lördag dag 7.30-16 och söndag kväll 16-00. Gör ändå att jag hinner så mycket familjetid även med Emil! Dom veckorna jag bara jobbar dag en gång på en vecka och sedan helg har vi även valt att ta ut en gemensam fldag så vi ändå får en heldag hemma där ingen av oss har jobb, dvs att Emil tar ut två fl dagar i veckan. Vi hinner handla inför veckan, leka eller göra något med barnen utöver de vanliga. Hoppas ni kan lösa det på något vis för de är verkligen jobbigt när man känner sådär.Det är ju så onödigt (om man kan lösa det) att kasta bort sina känslor på att man ska känna sig less och trött när de egentligen kan vara en så skön och mysig tid hemma med barnen vilket jag faktiskt känner och kan uppskatta till max nu. Håller tummarna för att du kan komma ut på något snart för jag vet exakt hur de känns, STOR KRAM!

    1. Tyvärr gör det inte det, i så fall skulle det vara på helgerna och då vill jag hellre umgås med familjen(vi brukar åka till tranås då). Det låter underbart att kunna ha så men tyvärr kan/vill inte min sambo vara ledig. Jag håller med, att vara hemma med barnen ska vara en rolig tid men det har blivit för mycket av det goda. Jag tror också att jag hade uppskattat hemmatiden om jag kombinerade den med jobb. Tack för kommentaren, det värmer. Kram Sanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.