Gravid vecka för vecka 38

Idag är det 20 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum och nu är jag beräknad som fullgången. Det är nu de tyngsta veckorna väntar. Det är trångt i magen och det känns inte som att bebis får plats men det gör hon onekligen. Om jag har otur kanske bebisen bestämmer sig för att stanna i magen hela fem veckor till men jag tvivlar på att jag går över tiden så länge. Om jag känner mig fullproppad nu vad skulle jag inte göra om fem veckor då? Jag tror faktiskt att det blir en större bebisen den här gången.

Graviditetsvecka 37 har varit väldigt annorlunda mot tidigare veckor och jag känner mig betydligt mer öm. Jag undviker att gå längre sträckor men försöker fortfarande ta korta och sakta promenader för att röra på mig och få frisk luft. Magen kliar när man har varit ute särskilt ovanpå. Det blir ingen promenad runt munksjön i vecka 41 som med Ines, det vet jag redan nu. Jag är inte alls lika pigg och smärtfri i kroppen den här graviditeten.vecka 38Vecka 38, 37+0

Det känns mer okej att vara i graviditetsvecka 38. 37 känns som ett mellanting som är nära men samtidigt långt bort. Nu förväntar jag mig att bebis kan komma när som helst men innerst inne tror jag att jag får vänta ungefär tre veckor till(undantag 29 februari). Jag känner mig inte riktigt redo för att föda ännu men idag har vi satt upp vaggan och jag har börjat packa BB-väskan så jag hoppas att jag kan slappna av och förbereda mig nu.

Det känns tydligt att kroppen börjar förbereda sig. Sammandragningarna håller i längre och kommer oftare. Om kvällarna blir det värre och sammandragningarna gör ont ibland, nästan så jag får andas mig igenom dem. Det gör det mer verkligt och det känns som att vi närmar oss upploppet. Jag tycker det är lite roligt att känna starkare sammandragningar för det får mig att tro att bebisen kommer tidigare men jag vet att det inte är så egentligen. Men om jag ska känna såhär i flera veckor är det inte riktigt lika party.

Jag har haft tur att slippa toabesök mitt i natten tills nu. Om Ines har vaknat om nätterna har jag passat på när jag ändå har varit uppe men nu måste jag gå upp en gång per natt minst. Jag känner mig gammal och gaggig om nätterna när jag ska lägga mig från ena sidan till andra, pustar, stönar och känner att det är oerhört tungt att lyfta min egen kropp. När jag har legat för länge på en sida kan benen domna.

Jag tänker mycket på hur livet kommer bli med en till liten tjej. Hur vi kommer att må efteråt, hur vi kommer anpassa oss, hur Ines kommer reagera, vad som kommer bli annorlunda mot nu o.s.v. Samtidigt försöker jag verkligen ta vara på tiden som vi har nu för jag trivs med min fina Jesper och min älskade dotter. Trots att vi har haft det tungt känns vi som en bra trio som kompletterar varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.