När Ester kom till världen ♥ Min förlossningsberättelse

Ester Luna Sigrid Brage ⋆ 22 mars 2016 – 23:23

På tisdagskvällen(22/3) strax innan sju ringde jag till förlossningen för att stilla min oro. Jag berättade att jag inte hade känt fosterrörelser på hela dagen och att jag var orolig. Barnmorskan tyckte jag skulle komma till förlossningen för en kontroll+CTG så jag bytte om, pussade Ines godnatt och stängde ytterdörren motigt efter mig. Jag kände inte alls för att åka till förlossningen men och andra sidan fanns det inga tvivel, bättre att vara på säkra sidan. Med tanke på att Ines var trött och skulle sova för natten bestämde jag mig för att åka in själv.

Läkaren gjorde ett ultraljud och konstaterade samma sak som mig, inga fosterrörelser överhuvudtaget trots knuff och buff på magen. Hjärtat tickade på och övriga värden var bra men eftersom hon inte rörde på sig fick jag en tid för CTG efter undersökningen och även en morgonen därpå.

Vid 20-tiden blev jag påkopplad CTG och då äntligen fick jag känna några fosterrörelser. Efter 20 minuter började jag bli rastlös och var på gränsen att somna så jag började ta tid på mina sammandragningar och kom fram till att det drog ihop sig var fjärde minut. Sammandragningarna var väldigt tydliga, magen blev stenhård och pekade mot höger men det gjorde inte ont på något sätt. Jag var mest fascinerad över att jag visste precis när nästa sammandragning skulle komma och att den avtog efter cirka 50 sekunder.

Vid 20.45 smäller det! Vattnet går! Vilken chock! Trots att jag var 10 dagar över tiden(41+2) blev jag väldigt paff och förvånad över att vattnet gick just då. Det var alltså förvärkar jag hade tagit tid på precis innan, lyckligt ovetandes om vad som skulle hända. Jag tryckte på larmknappen men precis då öppnades dörren av en barnmorska som skulle avsluta mitt CTG. Jag tror jag såg aningen chockad ut när jag berättade för henne att vattnet hade gått.

Det blir aldrig som man har tänkt sig men jag var trots allt på rätt plats när vattnet gick. Jag ringde och uppdaterade Jesper om läget och strax därefter ringde jag till mamma och sa att det var dags. Medan jag bytte om till sjukhusskjortan kan jag tänka mig att Jesper for runt som en skållad råtta hemma. I min fantasi skulle vi åka in till förlossningen tillsammans men så blev det inte, istället var Jesper kvar hemma utan både bil och bilstol till Ines som jag hade tagit till förlossningen. Vi hade bestämt att lämna Ines hos en vän just då hade inte hon heller någon bilstol. Jag bad Jesper lämna lillan hos grannarna istället men de var inte hemma(här kan jag tänka mig att Jesper var aningen svettig). Till slut ringde Jesper en taxi för att åka förbi med Ines sedan åka upp till förlossningen men när han stod utanför hemmet kom grannarna hem och han sprang efter och frågade ifall Ines fick vara hos dem en stund tills mamma var framme i Jönköping. Världens gulligaste grannar, räddarna i nöden. Efter det for Jesper upp till mig i hans jobbarbil.

Jag fick tillgång till vårt förlossningsrum(samma som jag födde Ines i) klockan nio och då började rejäla värkar komma. Jag hängde först mot badkaret sedan fixade barnmorskan en gåstol som jag kunde luta mig mot. Jag blev tillfrågad ifall jag ville ha lustgas och det tackade jag inte nej till. Om barnmorskan däremot inte hade frågat mig hade jag nog kämpat ett tag utan men vid 21.15 tog jag mitt första djupa andetag i lustgasmasken. Hon kopplade på CTG på magen för att ha koll på bebis och allt såg bra ut. Jag valde att ha lustgasen på 30/70 och trots det kände jag mig rejält påverkad men inte yr, helt lagom. Där och då sa jag hejdå till världen och verklighetsuppfattningen, slöt ögonen, gick in i mig själv, lät omgivningen bli ett brus, lyssnade på kroppen och var väldigt inne i mig själv tills bebis var ute.

Vid 21.45 kom Jesper till förlossningen, äntligen var det han och jag. Han hade andan i halsen, omfamnade mig/strök mig på ryggen och frågade hur det gick varpå jag mumlade ”värk” i lustgasmasken. Trots att jag var väldigt inåt och fokuserad på mig själv under värkarbetet kändes det skönt att höra Jespers röst och veta att han fanns där.

Strax innan 22 gjordes första undersökningen och jag var öppen 8-9 cm. Jag hörde att personalen pratade om att det skulle gå fort och då tänkte nu kommer bebis men det var lite väl optimistiskt tänkt för jag hade en hel del värkar kvar att andas mig igenom. I samband med undersökningen tappades jag på urin men det var så lite att det kunde ha kvittat.
förlossningsberättelse
I förlossningsjournalen står det även jag hade mekoniumfärgat fostervatten men det var inget jag visste om då och inget jag har blivit informerad om så det var nog ingen fara för bebisen. Vid vattenavgången var det klart.
förlossningsberättelse
Det var väldigt rörigt på förlossningen, mycket personal som kom och gick och jag hade tre olika barnmorskor på två timmar. Jag hade en jättebra barnmorska och undersköterska under värkarbetet vilket jag förstås är tacksam för, det gör så oerhört mycket att man klickar och trivs med personalen. De var stöttande och lyssnade, så fort de frågade hur jag ville ha det svarade jag att ”jag gör det som är bäst, bestäm ni” och det gjorde de. Barnmorskan hade med sig en läkarstudent som hon informerade under tiden och det gillade jag för då fick jag den uppdatering som jag ville ha samtidigt. Sedan fick jag förfrågan(under en värk) ifall han också fick undersöka mig och känna livmoderkanten, mitt svar var ett solklart nej men så fort värken var fick han såklart undersöka.

Andningen har varit enkel under båda förlossningarna men däremot fick jag kämpa för att slappna av mot slutet. Jag spände kroppen under värkarna utan att tänka på det men så fort de bad mig slappna av gjorde jag det. Jag ville verkligen krysta men livmoderkanten hade inte försvunnit så jag kämpade emot.
förlossningsberättelse
Innan mina krystvärkar kom byttes min barnmorska ut utan att jag märkte det och när det var dags att börja krysta frågade jag förtvivlat efter min barnmorska. Jag gillade INTE den nya barnmorskan och det var ingen i rummet som missade. Fan vad hon tjatade!(med lustgas i kroppen blev det säkert tusen gånger värre) Det kändes som hon undersökte mig stup i kvarten och jag ville bara slå bort hennes fingrar. Vid ett tillfälle sa hon ”Sanna, lyssna på..” varpå jag avbryter henne med ett tydligt hyschande. Då spärrade jag upp ögonen, stirrade rakt in i Jespers ögon och sa ”jävla tjat” sedan krystade jag vidare. Stackars Jesper visste inte vad han skulle göra för det var inte läge att byta barnmorska när jag hade krystvärkar. Det är ögonblick som detta Jesper har fasat för, att jag skulle förvandlas till ett spydigt odjur som fräser hehe. Jag tror jag bad barnmorskan vara tyst också..
förlossningsberättelse23.15 började jag krysta. Den styrkan kroppen har när man föder barn är helt otrolig! Den kommer från ingenstans och man orkar allt och lite till. Det är så skönt att överlåta sig själv och låta kroppen göra som den vill. Den enda jag lyssnade på i slutet var Jesper och det var så oerhört peppande när han berättade för mig att hon var på väg. Efter åtta minuters krystvärkar kom hon..
förlossningsberättelse
Den 22 mars klockan 23.23 föddes vår älskade dotter. 51 cm och 3970 g.
förlossningsberättelse
De finaste ögonblicken i mitt liv är när jag har fått upp mina döttrar på bröstet. Så mjuka och varma. Ester var tyst ett tag innan det första skriket kom, de strök henne över ryggen sedan fick hon komma till mitt bröst. Älskade, älskade lilla tjej. Du har verkligen tagit mitt hjärta med storm.

Förlossningen gick snabbt, smidigt och tämligen smärtfritt. Det blev inte alls som jag hade trott och mycket av det som jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev hanns inte med men det var inte negativt på något sätt. Jag hade önskat bad, lustgas och epidural som smärtlindring men jag klarade mig väldigt bra med bara lustgas som jag ökade till full effekt när krystvärkarna kom. Efter födseln klippte Jesper navelsträngen och sedan skulle moderkakan krystas ut men den ville inte riktigt släppa. Efter 30 minuter kallade barnmorskorna på läkare, ytterligare en barnmorska kom in för att sätta en kanyl i handen och det kändes som hon satte den rakt i skelettet.. Jag ålade nästan ur mitt eget skinn, vände och vred tills hon förstod att det var hon som orsakade smärtan och inte någon värk. Kanylen sattes in i armvecket istället och precis när det var klart och läkaren var på plats släppte moderkakan. Det står i förlossningsjournalen att jag fick oxytocin men kanylen användes aldrig(?). Vi tittade på moderkakan och livets träd sedan fick vi en stund för oss själva, vi tre.♥
förlossningsberättelse
Svårt att slita blicken från vårt underverk.♥
IMG_6979
Amningen och första taget är speciellt ögonblick. Lilla pluttan.

När vi hade fått en stund för oss själva kom barnmorskan tillbaka för att mäta och väga. Ester var var ganska stor, mest troligt för att jag gick över 10 dagar. När jag såg de andra bebisarna på BB kändes de väldigt pluttiga i jämförelse.
IMG_7009
I Jespers famn för första gången. Kärlek!
förlossningsberättelse
Tjugo i två kom grattisbrickan in med bubbel, mackor och te. Vi skålade för vår dotter, åt mackorna med andakt och njöt av stunden.

Innan vi åkte upp till BB kissade jag i typ en minut utan att överdriva, duschade och tog på mig sköna, slappa kläder. Det finns ingen gång som är så skönt att ta en dusch som det är efter förlossningen. Det är oslagbart att vara nyduschad, ha sköna kläder på sig och få sin lilla bebis i famnen igen. Bli ompysslad. Vi klädde på Ester hennes första kläder som fick bli en vit spetspyjamas. När vi hade gjort oss i ordning gick Jesper ut med sin packning till bilen och hämtade amningskudden, babynestet och filten. Med lite mer erfarenhet i bagaget visste jag att sängarna på BB är väldigt osköna och inte alls anpassade att sova med sitt nyfödda barn i så amningskudden, babynestet och filten gjorde att jag sov riktigt gott och mjukt.
IMG_1348
Strax innan tre lämnade vi förlossningsavdelningen och åkte upp till BB. Jag fick dela rum med tre andra men jag hade turen att få ett ”rum” längst in där låg jag ostört. Det var fullt på BB så Jesper fick inte övernatta och det tog emot och sved i hjärtat när han skulle åka ifrån oss. Eftersom vi kom upp till BB mitt i natten var det nedsläckt och alla sov i rummet. Esters första läten var inte gråt utan hon skrek till lite och det gjorde hon precis innan vi ammade och somnade, sedan sov vi gott. Jag och min dotter. Tätt intill varandra.

IMG_7249-2
Nu är du äntligen hos oss, älskade lilla vän. Du har tagit mitt hjärta med storm och jag älskar dig så mycket att jag inte vet vart jag ska göra av all kärlek. Du har tagit kärleken till en ny nivå som jag inte visste fanns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.