Träningsresultat på både in- och utsidan

Idag var sista träningspasset med mammagruppen på fitness and friends. Jag hade kunnat fortsätta gå på pass hela sommaren för jag har varit så himla nöjd med upplägget och tränaren men jag ska försöka träna på egen hand. Jag är sämst på att sätta igång själv men med den här träningen har jag lärt mig att det inte behöver vara så avancerat. Vi har fått övningarna på papper efter varje träningspass och jag ska ta hjälp av dem. Jag har satt alarm på mobilen och målet är att fortsätta träna minst ett pass i veckan.

I januari vägde jag som mest och det var då jag tänkte om, mest för att jag fick information om att man kunde minska Levaxinet om man åt mindre socker. Jag var en riktig gottegris men när jag fick veta att sockret påverkade sköldkörteln fanns det inget val. Antingen äta socker, ha dåligt sköldkörtelvärde och därmed vara deprimerad ELLER sluta äta socker, förbättra värdena, minska medicinen och må bra! Under våren gjorde jag ett blodprov och läkaren konstaterade att jag helt plötsligt hade för hög dos. Medicinen är sänkt woop woop.

Tight skjorta är inte att tänka på just nu men det är ett mål. Jag har ingen brådska, det får ta den tid det tar men jag tänker inte vara tjock resten av mitt liv. Så länge jag inte blir påkörd imorgon men det hoppas jag verkligen inte.

Träningen har gett resultat och jag är stolt. Jag är inte klar på långa vägar men ändå på god väg. Tränaren kände på magen innan jag började träna för 12 veckor sedan och då hade jag en delning som var över 2cm. Idag efter sista träningspasset frågade jag ifall hon kunde känna igen och då gick inte fingrarna ner så det är inte mycket delning kvar. Lite vid naveln.

Till vänster januari 2016. Till höger juni 2016. Snart -10 kg med bättre knip och starkare mage. Fortfarande fläskig och tjock men på rätt väg.

Hela sommaren och hösten 2016 tröståt jag utan att jag riktigt var medveten om det. Det slutade med att jag gick upp otroligt snabbt i vikt. Efter förlossningen var magen förstås slapp men jag var inte alls lika tjock som bilden till vänster. Nu har det gått fem månader sedan jag började tänka om och tappat en del av fettet. Jag mådde riktigt dåligt att att se ut sådär och jag mår fortfarande dåligt över att se ut som jag gör. Kroppen förändras under och efter graviditeten och jag kommer inte få samma kropp som tidigare men jag vil bli smalare och fastare. Målet är att få bort det överflödiga fettet.. bort bort bort.

På den tiden innan barnen flyttade in i min mage. Att vara gravid är underbart, träningen efter är inte lika underbar haha.

jobbigt samtal och tråkiga beslut

Ibland blir inte livet som man har tänkt sig. Jag har bitit i det sura äpplet länge, varit snäll, ställt upp och låtit min åsikt och vilja varit en skugga. På vägen har jag tappat hoppet och tilliten, jag har blivit förkrossad och sviken. Jag har inte mer att ge. Jag gör så gott jag kan för att lätta på tillvaron och försöker välja bort det som snor min energi.

Jag har skrivit om min känsla kring föräldraledigheten förut, att det kapitlet känns avslutat från en bra tid tillbaka och att jag vantrivs med att vara hemma. Jag har varit hemma i snart tre år och vill inget annat än att komma ut i arbetslivet. Från att Ester föddes har inget blivit som vi planerade och det är jag som har fått ta den stora smällen av det. Till en början ställde jag upp för familjen men nu känner jag mig bara fängslad och fast.

Idag var jag tvungen att ringa ett jobbigt samtal. Istället för att skåla för ett jobb som jag verkligen ville ha var jag tvungen att tacka nej. Det finns inte ord för hur orättvist det känns men jag får helt enkelt glädjas av att jag var intressant..

Jag känner mig ledsen. Jag ville verkligen det här. Idag är jag deppig och imorgon ska jag försöka se det från den ljusa sidan och lära mig utav misstaget.

Mammaträning och busskrock

Idag har det varit en bra dag. Jag har bokat in mig på gruppass en gång i veckan och det gör att jag verkligen tar mig dit. Det är mammaträning med sex mammor+barn så Ester är road under tiden. Jag känner mig glad att jag har valt att träna med en tränare som är utbildad i ämnet. Det finns bra böcker och appar om mammaträning men fördelen att ha en tränare är att hon ser och känner ifall man gör rätt/fel. Jag har alltid haft lätt att hitta knipet men däremot bäckenbottenmuskulaturen fick jag kämpa en del med för att hitta rätt. Jag har alltid tyckt att det är supertråkigt med knipövningar men under den här träningsperioden har det fungerat bra och jag aktiverar rätt magmuskler och bäckenbotten i vardagslivet allt mer.

När vi åkte till förskolan i morse steg vi på en landsbygdsbuss. I vanliga fall brukar det vara ”dragspelsbussar”. När vi hade åkt några meter ser jag en liten skylt på rutan där det stod ”Säkerhetsbältet först. Använd bälte! Det är ditt ansvar!” Först fick jag lite dåligt samvete för att jag inte ens hade tittat men i vanliga fall finns det aldrig bälte (ingen bra ursäkt jag vet). Vi tog på oss bältet och det var ett evigt tjat från Ines om att hon inte ville ha bälte. Hon pekade på tanten tvärs över gången och frågade varför inte hon hade bälte. Vi pratade om varför man ska ha bälte på sig, vad som händer om man krockar osv. Hon är lite för liten för att förstå och egentligen vet jag inte ifall bältet gör mer skada än nytta.

På vägen hem från träningen hände det, när Ines var på förskolan tack och lov. Bussen krockade! Jag tackar mina undermedvetna reflexer för att jag han armkroka barnvagnen och att Ester satt bakåtvänt. Det var en bil som körde rakt ut i vägen och bussen körde rakt in i bilen. Bilen var kvaddad på fronten, bussen gick sönder men alla oskadda.

Ut ur bilen kliver en gammal dam och jag kan inte låta bli att bli arg. Just hon kanske var pigg, frisk och vid fullt medvetande men jag tycker det borde finnas en gräns eller i alla fall obligatoriska läkarbesök när man kommer upp i åldrarna. Det är ett känsligt ämne, envisa gamlingar som inte vill sluta köra bil men det är så olyckligt när det drabbar oskyldiga.

Efter träningen kom Ina hit på en kopp te och massa prat. Skönt att kunna träffas ibland på dagarna trots att hon jobbar.

När jag skulle hämta Ines möttes jag av en kvav men varm luft ute, bara en sån sak göra dagen mycket bättre. Efter att jag hade hämtat henne åkte vi till biblioteket, ungarna älskar att vara där och jag har inget emot det heller. Jag brukar alltid fråga Ines vad man gör på biblioteket innan vi går in och hon svarar ”Inte springa runt och hoppa, läsa böcker”. När vi kommer in på barnavdelningen är det en kille som far omkring. Innan Ines ens har hunnit heja säger hon till honom att man inte får hoppa och skrika. He he

Båda ungarna somnade på en halvtimme idag. Jag har minskat/tagit bort middagssömnen så nu jag har har kopplat av i soffan, tittat på tv och bloggat. Den stunden är nödvändig för fylla på energin.

Tre mot en

Min nystart känns väldigt bra och jag siktar framåt. Jag var lite orolig att jag skulle dippa direkt när barnen kom hem men jag måste hela tiden påminna mig själv om att ta EN dag i taget. Stund för stund.

​Efter några veckors ledighet har vi välkomnat vardagslivet igen. För min del har det inte varit någon mjukstart direkt men det känns bra såhär långt. Både igår idag och har jag haft saker inplanerade så imorgon hoppas jag att jag får lite sovmorgon men det är upp till Ester.

mammablogg
Selfiespegeln är på plats och det är fler än jag som gillar den.. I den här familjen har vi lite problem med vilken nivå spegeln ska hänga. Jag med mina 1,58 och Jesper med sina 1,87. Tre korta mot en lång, beslutet kändes inte svårt att ta, trots lite sura miner hehe

Fina detaljer, tjejkväll och energi

Igår kom Josefin hit och det var skönt att äntligen få krama om henne. Det hinner gå både tre och fyra månader mellan gångerna vi ses men det är alltid lika uppskattat när vi ses. ♥ Igår lagade vi lunch ihop sen åkte vill Stallqvarn och kikade runt. Jag köpte med mig ramar till den där förbaskade tavelväggen som aldrig blir klar men nu får det fasen bli gjort snart.
IMG_9757IMG_9755
Det finns både gammalt och nytt. All möjlig bråte och fina detaljer. Gamla böcker med guldkant, ramar, vaser, lampor. Jag köpte en skål och en liten present till Jesper som jag tror han kommer blir glad över.
Jag har tittat på den här spegeln innan fast i en större storlek. Tror ni den fanns kvar nu när jag skulle slå till? Såklart inte. Måttet på spegeln ovan stämde ganska bra överens med väggen som den ska hänga på så det fick bli den. Den ska få hänga i hallen så jag ska be min kära Jesper sätta upp den när han kommer hem senare. Vi har inte haft någon spegel i Ines nivå så nu äntligen kan hon och lillasyster få spegla sig. Hallen är väldigt mörk i sig så det kanske förhoppningsvis ljusar den upp lite också.

IMG_9759 IMG_9752
Fin förvaring till barnrummet.
IMG_9760

 

På kvällen gjorde vi oss i ordning, tog en promenad till MR. Brown och åt middag där. Mysig restaurang och supergod mat! Är så innerligt tacksam över att jag har min Josefin. ♥ Nu är jag påfylld mer ännu mer energi och känner mig varm inombords.
IMG_9766

 

Mer lyx och hot stone massage

I en av mina julklapp låg ett presentkort på en hot stone massage + inbokat datum och barnvakt. Idag var det dags. Jag lämnade barnen med mamma och tog en promenad fram till stan där det väntade en massage med varma stenar. Jag har aldrig varit på en sån’ slags massage tidigare men det var faktiskt riktigt skönt. Hon masserade benen framsida+baksida, armarna, händerna (tycker det är så himla skönt) ansiktsmassage, lite i hårbotten och nacken.
mammablogg

 

När jag låg där försökte jag verkligen fokusera på mig själv, beröringen och den avkopplande musiken som spelades. Jag försöker mig på mindfulness så gott det går. Men när ansiktsmasken skulle gå in i huden gick massören ut ett tag och då for tankarna iväg. Då kom jag på ett bra nyårslöfte åt mig själv. En gång i månaden ska jag unna mig själv massage, ansiktsbehandling, manikyr, pedikyr, fransförlängning eller ett besök hos frisören. Jag är ganska dålig på att unna mig sånt och idag kände jag att det gjorde väldigt stor skillnad. Det är skönt att komma hemifrån och unna sig lite lyx. I småbarnsåren är allt som man unnar sig utan barnen lyx, det behöver inte vara så märkvärdigt.. Det gav mig energi och jag blev både piggare och gladare. Bra start på året.

hejhej taxöron

När jag tog på mig blusen i morse var den lagom. Framåt eftermiddagen började den glipa och sedan åkte en knapp upp. Jag hoppas mjölken försvinner snart för det är inte skönt att ha stenhårda bröst. Men jag ska inte klaga..img_5794
För om en månad kommer jag knappt ha några tuttar kvar. Amningen har gjort sitt. hejhej taxöron. och möjligvis push-up om jag kommer vänja mig vid bygelbehå igen.. Visst blir man lite bekväm med amningsbehå? Finns ju inget skönare och fulare.

Snygga iphoneskal från Ideal of Sweden

Vädret verkar inte kunna bestämma sig om det är sommar eller höst ute. Ena dagen är det medelhavsvärme och andra dagen är det en ruggig höstdag då man helst håller sig inne med tända ljus och en kopp te.
Ideal of sweden
Jag är ingen färgglad person av mig men nu i sommar har jag i alla fall haft ett fint och färgglatt skal på telefonen. Jag vill gärna ha lite mer sommar men jag kan inte rå för att jag har höstkänslor.. det somriga skalet åkte av och nu är jag tillbaka på mitt färglösa men ack så snygga svarta.
Ideal of swedenIdeal of sweden Ideal of sweden
Ideal of sweden

I samarbete med Ideal of Sweden

25. Ingen annan har ansvar för att du ska bli lycklig

Ester vaknade och ville ammas vid klockan två i natt. Jag är inte van vid att gå upp mitt i natten och jag har varit väldigt bortskämd med att få sova hela nätter nästan från att hon föddes. Inte nog med det, andra gången vaknade hon vid fem och ville äta igen. Efter andra målet somnade vi inte om och dagen började på tok för tidigt. Tur att jag somnade innan 21.30 igår.

Dagen blev inte alls så som jag hade tänkt att den skulle bli. Ibland känner jag verkligen att jag är instängd i mitt eget hem. Att jag är fast. Kanske mest i min egen kropp. Jag känner att jag BORDE gå ut men jag orkar inte, och när jag inte orkar blir huvudet ännu mer grötigt. Snart är det verkligen dags för mig att ta tag i livet. Jag står still nu. Den hjälp jag förväntas få har skjutits på men nästa vecka vill jag ha en plan på framtiden. Jag vill ta ett kliv framåt. Det behöver nog inte vara ett stort steg för att jag ska känna att jag är på rätt spår igen.

Alltså helt ärligt. Jag blir trött på mig själv. Jag gick precis ifrån datorn och hämtade min favoritbok och läste ett kapitel.IMG_4053IMG_4054
Regina Bretts Livets små omvägar.

”Lägg din energi på att utforma det liv du vill ha istället för att vänta på att någon ska dyka upp och räcka fram det på ett silverfat.”

Det finns alltid ett kapitel som passar in för hur jag känner. Jag slår upp det och läser igenom och ibland känns till och med som att boken är skriven om mig. Hur kan det träffa så himla rätt. Hur kan hon beskriva på pricken vad jag tänker, vad jag vill, vad jag ska göra.. Kvinnor emellan. Det är ett eget språk. Komplicerat fast det inte behöver vara komplicerat.

Alla behöver vi en spark i baken ibland. En push i rätt riktning. Jag känner ofta att jag behöver en väckarklocka för att vakna upp ur mina sura tankar.

”Vill du vara lycklig?
Svaret är inte: Jo, men…
Inga men.
Det är helt upp till dig.
Välj lyckan här och nu.”

När jag läste detta tänkte jag inte ens ”ja, men…” jag tänkte direkt JA! Viljan finns. Och vet ni? Jag känner mig glad nu. Inte alls lika depp som när jag började skriva. Jag har det där lilla pirret som är så jävla härligt att känna. Jag njuter så oerhört mycket de stunder jag faktiskt är glad.IMG_4056
Jag är en av de dem. En av dem som tror att min kära sambo ska göra mig lycklig, som tror att han kan läsa mina tankar, som tror att han ska överraska mig varje födelsedag, att han ska köpa det lilla extra till mig i julklapp. Jag har inte kommit längre än så i min utveckling. Jag har inte förstått mig på män bättre än så. Jag tycker alltid att det är Jesper det är fel på men i själva verket har jag faktiskt inte önskat mig något i födelsedagspresent för jag vill att det ska vara en överraskning, något från hans hjärta… Jag är en typisk kvinna och är tillsammans med en typisk man.

”Träna på att vara lycklig. Bär dig åt som du var det. Gör det till en rutin varje dag och varje vecka att vara lycklig. Boka in ett tillfälle varje vecka när du ska skämma bort dig själv. Tänk ut den perfekta dagen och genomför den. Ta på dig dina favoritkläder. Sov en stund. Sitt uppe sent. Ät pizza till frukost. Gå och få massage. Pedikyr. Var lite galen. Måla tånaglarna i olika röda nyanser. Skapa en fristad hemma, någonstans där du kan be, drömma, skapa. Dra fram en fåtölj till fönstret. Häng upp en ormbunke eller lägg några violer i en ring. Lägg fram dina älsklingsböcker. Ta ett bubbelbad. Eller ett riktigt varmt bad med flytljus. Plocka blommor och sätt dem på nattduksbordet. Bjud dig själv på middag. Planera en helkväll med dig själv. Beställ vin, beställ det du tycker om till förrätt, varmrätt och dessert. När kyparen frågar: ”En person?” Ska du ska ”ja!” och vara glad, inte skämmas.
Lyssna på den musik du tyckte bäst om när du var i tonåren. Skriv ner de 20 bästa sakerna som har hänt i ditt liv hittills. Skriv ned 20 saker som du vill ska hända, välj en och gör något som bidrar till att det blir verklighet. Gör om i sovrummet. Släpp in mer solljus och mer månljus. Häng en ljusslinga i ett av hörnen.
Sätt upp positiva meddelanden till dig själv överallt i huset. Göm dem i handskfacket, medicinskåpet, frysen, tvättstugan och strumplådan.
Sätt ihop en drömdag som är din och bara din.

Jag är medveten om vem jag är, vad mina brister är, vad jag ska jobba på, vem jag inte ska slösa min energi på. Jag vet vilka som finns där för mig i vått och torrt. Jag vet vilka som väntar på mig när jag är piggare igen. Jag är medveten om vad som gör mig glad, vad jag mår bra av. Jag ska bara välja det. Tänka på det. Göra det. Nu ska jag skriva en lista på de 20 bästa saker som har hänt i mitt liv hittills. Jag är min egen lyckans chef och det känns så jävla bra.

”Man kan vara lycklig eller olycklig.
Det kräver lika stor insats.”

Jag har drunknat i depressionen

Jag har gjort allt för att hålla huvudet över ytan de senaste veckorna men ännu en gång har jag drunknat i min förlossningsdepression som jag fick efter att Ines föddes. Jag började känna symtom för ungefär två veckor sedan och nu har depressionen tagit över min kropp, tagit över mig, Sanna. Det gick relativt fort från att jag kände mig glad, hade varma kärleksfulla känslor till att bli näst intill känslolös, kall och tom. Depressionen har spridit sig som ett virus i kroppen som tar död på mig. Om jag visste att jag skulle må såhär dåligt hade jag förstås bokat en akut tid hos läkaren men jag trodde inte att det var så brådskade. Lätt att vara efterklok.

Tack och lov(!) vet jag vad det beror på och vem jag ska vända mig till. Gårdagen var ett helvete, på riktigt. Jag hade ett tryck över bröstet som var så kraftigt att jag trodde jag skulle sprängas. Jag tog mig inte ut, kunde inte trösta min älskade lilla Ester när hon vaccinerades för första gången och jag vet att hon lika gärna kan tröstas av sin pappa. Jag behöver(ska?) inte känna dåligt samvete, jag vet så väl, men det hjälper inte att hjärnan är medveten när hjärtat blöder.

Det var vid den här tidpunkten som jag tappade fotfästet förra gången. Det är fortfarande ett öppet sår och känslor som jag får jobba med. Det är tragiskt att jag inte fick ”rätt” start med lillan och tyvärr går det inte göra något åt det. Jag är tacksam och känner glädje över att jag har fått en bättre start med Ester. Nu siktar jag uppåt, försöker ställa mig på benen, bli Sanna, ta hand om Ines och Ester. Det blir verkligen en ond cirkel när jag är i en svacka. Jag orkar inte aktivera mig i barnlek och att gå utanför dörren har inte ens var att tänka på så Ines har varit rastlös, uttråkad och gnällig stackarn. Jag är drivkraften i familjen och när jag inte orkar rasar det mesta samman.

Ett gulligt paket när man behöver det som mest

Jag blev så himla glad igår när jag öppnade posten. Ett jättegulligt paket var adresserat till mig och det kom verkligen lägligt. Jag behöver lite energi och lycka och ibland fungerar det alldeles utmärkt med materiella ting.Nagellack som torkar snabbtFyra fina sommarlack i märket Apolosophy och ett handskrivet kort gjorde min kväll! Nagellack som torkar snabbtNyfiken som jag är testade jag alla nagellack på en gång, ett på varje finger haha jag har lovat mig själv att ta bort det innan jag går ut. Det blev lite av en wow-upplevelse, nagellacken torkade nämligen supersnabbt. Jag gnuggade till och med ett finger över utan att det hände något, kanske två minuter efter att jag hade målat. Perfekt. Jag ska måla naglarna nu till helgen, hoppas att lacket sitter kvar utan att det skavs bort för fort. 

Tusen tack Apotek Hjärtat!

Glöden är borta och tidsbrist med småbarn

Jag har inte haft ro att blogga den senaste tiden, egentligen från att Ester föddes. Ines rutiner är verkligen ur fas och hon somnar sent om kvällarna. När hon väl somnar har Ester sin vakna stund eller vill ammas så det finns inte mycket tid över att skriva på. Jag älskar att blogga och har inga planer på att sluta men det är jobbigt när man inte är på topp och känner att man borde/måste. Bloggandet och fotandet kräver tid. Jag skriver ganska långsamt och suddar mycket, skriver om och läser igenom. Fotograferandet älskar jag men även det kan ge mig dåligt samvete om jag inte fotar ”tillräckligt mycket”. Just nu har jag ingen glöd, svårt att koncentrera mig och det känns mer som ett måste än en rolig grej. Jag skulle kunna blogga med mobilbilder och skriva mer vardagsinlägg men det känns inte jag. Jag har alltid bloggat för min egen skull och skulle aldrig ursäkta för att jag inte uppdaterar men nu vet ni i alla fall varför det ekar lite tomt här inne. Jag hoppas jag får mer tid över och att glöden kommer tillbaka snart.

Jag gråter på mors dag

Mors dag. Flödena i sociala medier har bestått av gratulationer, presenter, hyllningar och fina ord. Jag tycker om dagar som dessa. Det blir ett ytterligare ett skäl att träffas, umgås och få skämma bort sin mamma. Eftersom pappa fyllde år på mors dag i år fick jag skämma bort dem båda två när jag vaknade i morse.

Det är andra året som jag firar att jag är mamma och i år firar jag dessutom att jag är tvåbarnsmamma. Att bli mamma var och är min stora dröm och mina döttrar är det bästa som har hänt mig. Man väljer meningen med livet och för mig är det mina barn. Mitt hjärta är fyllt av kärlek till mina döttrar och jag älskar dem, det gör jag. Hälften av mitt hjärta är Ines och andra halvan är Ester.  Jag gör allt för att de ska vara lyckliga och känna sig älskade. Jag lägger ned min själ, all energi och lite till för att försöka forma och uppfostra på ett kärleksfullt sätt. Jag älskar mitt liv som mamma och jag är innerligt tacksam och stolt över mina obeskrivligt fina döttar.

Jag vill inget annat än att torka kladd runt munnen, leka katt och råtta, läsa bok, busa, gräva i sandlådan, fightas med tandborstningen varje kväll, säga ajaj tusen gånger om dagen, byta blöjor och få blöta pussar. Jag är så inne i det att jag knappt hinner sätta mig ned och tänka på att jag faktiskt har två småbarn. Mors dag en perfekt dag att reflektera på och det är precis vad jag har gjort idag.

Jag gråter på mors dag. Jag önskar att jag hade blivit hyllad, fått något fint ord och en liten omtanke. Något. 21.02 kläckte Jesper ur sig ”grattis på mors dag” och that’s it. Jag fick ärligt talat lust att tvärnita och slänga ut honom ur bilen och åka vidare, krypa ner i sängen med en dotter på varje arm och njuta av oss. Trion.IMG_1200Det är mitt i natten och de sover gott. Allt jag vill är att väcka dem, få prata med Ines, titta in i Ester blå ögon och se hennes skratt. IMG_1197

Jag sitter uppe och deppar, bölar, snorar och tycker synd om mig själv. Jag vill ha ett glas vin men tack och lov har vi inte något hemma. Jag vet att jag är en bra mamma, jag vet att mina döttrar känner kärlek men ibland hade det faktiskt varit skönt att få höra det. Särskilt en dag som denna, särskilt av Jesper.

(För att inflika lite ironiskt och elakt med en glimt i ögat som är lika liten som en atom.. Tips mottages gärna på läger dit jag kan skicka min oromantiska sambo där han har chans att lära sig hur man är kärleksfull, skriver gulliga kärlekssms, hur man köper blommor, hur man överraskar och gör det lilla extra. Kanske hur man böjer på knäna också.)

BVC, graviditetskontroll och fransförlängning

Igår var vi på BVC för rutinkontroll och spruta för lillan. Allting gick bra, hon gråter förstås hjärtskärande när sprutan är inne men blir snabbt glad efteråt som tur är. Hon gick igenom besiktningen, är 84cm lång och väger 10,5kg. Hon följer sin kurva fint, är pigg, frisk och glad. Min enda undran och fråga till BVC-sköterskan varför/vad det beror på att hon älskar att äta hår/ludd.. Ifall det kanske saknas något ämne i kroppen? Jag har googlat utan resultat och BVC-sköterskan hade aldrig hört det förut. Vi får helt enkelt hoppas att hon tröttnar snart.. hopplösa unge med knasiga idéer.♥

Idag var jag tillbaka på samma plats fast en trappa upp hos barnmorskan. Inga frågor och funderingar som jag ville ta upp men det var extra skönt att lyssna på bebisens hjärtljud och se så allt var okej. Jag har blivit lite nojig och inte alls lika lugn som förra gången. Jag är lite rädd för att bebisen inte är frisk, att det ska inträffa någon komplikation eller liknande. Jag tror det beror på att bebisen var så lugn ett tag och att jag är över tiden nu. Tid för igångsättning är bokad den 26 mars men jag hoppas verkligen inte att vi ska behöva vänta 1½ vecka till men som sagt, man vet aldrig. Det kanske blir en påskbebis.fransar jönköpingfransförlänging jönköpingEfter besöket hos barnmorskan åkte jag vidare till Modern Nails på öster för en fransförlängning. Jag har aldrig gjort det tidigare men jag tänkte att det kunde vara  skönt nu när bebis kommer(om inte alla fransar har trillat av tills dess haha) och känna sig lite fin. Jag får se ifall det underlättar eller ifall det bara är bökigt.. jag kan tänka mig att ansiktstvätten tar längre tid med tanke på att man inte ska gno allt för mycket. Jag hade ingen aning om längd på fransar så det blev 12mm och 13 mm längst ut. Om det blir en nästa gång vill jag nog ha aningen kortare och tätare men jag är nöjd. Känns ingenting och ser inte för fejkat ut.

Söndagsmorgon för mig själv

Godmorgon! Jag har vaknat på rätt sida, känner mig glad och älskar att solen ger mig det där fantastiska vårpirret. Det är helt vindstilla så jag ska ta mig en kopp te, en bok, gå ner på gården och fylla på med D-vitamin. Jag är helt klart avundsjuk på grannarna som sitter och göttar sig i solen på balkongen..IMG_5938Jag vaknade ganska skapligt trots att Ines inte är här men desto mer får jag ut av dagen. Jag har legat vaken till och från inatt för sammandragningarna har gjort ont men jag känner mig utvilad. Det är skönt att få vakna av sig självt i vilket fall som helst. IMG_5941
Jag har fotat gravidbilder till gravid vecka för vecka, ätit frukost och bloggat i lugnan ro. Bra start på dagen!

I mörkret…

Det blir mörkt tidigt om kvällarna och det är inte till någon fördel när jag mår skit. Jag har legat i ett kolsvart rum i flera timmar och stirrat i intet. Jag vill checka ut, sätta mig på en stubbe långt ut i skogen utan att kunna bli nådd, rymma härifrån, smita från ansvar och vardagen. Jag är ledsen och mina brännande tårar slutar inte rinna. Jag är nere och ser inget ljus. Det mesta plågar mig..

Allt handlar troligtvis om att jag har glömt äta medicin i en veckas tid. Mitt liv kommer säkert vara balanserat om några dagar men nu är det inte roligt att leva. Jag fattar inte hur jag har kunnat glömma men nu är det som det är. Optimistiskt att skriva att det bara är att gilla läget?

jönköping

När jag mår dåligt och blir sängliggandes får jag alltid dåligt samvete och mår ännu sämre. Jag har inte tid(?) att ligga här. Jag har alltid huvudansvaret vilket jag förstås inte gillar och när min ork är slut ser lägenheten ut som hej kom och hjälp mig, ingen mat blir lagad och vardagssysslorna stannar upp. Stackars lillan har fått vara inne hela dagen och tittat på Bolibompa och film. Magen kurrar och skriker efter nyttig mat men jag orkar inte. Kroppen värker, nacke och axlar hade behövt en riktig massage men jag orkar inte vara tjatig och fråga Jesper flera gånger, jag får skylla mig själv för jag orkar inte ens kolla upp vart det finns gravidmassage i Jönköping.

Skitliv. Ond cirkel. Längtar bort.

Lyckan slår allt

Några veckor efter förlossningen förvandlades mitt liv ett helvete och jag har aldrig mått så dåligt som jag mådde då. Aldrig i livet skulle jag tro att just jag skulle drabbas av en förlossningsdepression, jag som hade längtat och sett fram så mycket emot att få barn.

Det senaste året har varit det tuffaste i mitt liv. Jag har fått kämpa så in i helvete mycket med mig själv. Depressionen är fortfarande kvar och jag kan inte leva utan medicin för då rasar mitt liv samman och jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag har varit lycklig det senaste året. Att vara glad och känna sig lycklig är inget jag tar för givet längre men när jag väl blir lycklig slår det allt. Det går inte sätta ord på hur underbart det är! Livet blir så jävla fint. Jag börjar leva, känna positiva känslor och kan GE kärlek. Det finns inte ord för hur tacksam jag är när jag får känna ett lyckorus. Det finns inget positivt med en förlossningsdepression men efter att ha varit/är i en  har jag lärt mig att verkligen ta vara på de ljusa stunderna.förlossningsdepressionDet är svårt att sätta ord på vad/vem det är som gör mig lycklig, jag vet faktiskt inte vad det beror på men det spelar inte någon större roll. Igår kände jag mig lyckligast i världen och det är stort.

Spraytan Jönköping

Jag började dagen med att duscha bort all brun färg från spraytanen igår, väldigt skönt att bli av med allt kladd. Herregud vad vi har skrattat åt varandra och oss själva, vad vi har sett ut! När vi kom ut från salongen hårklippet igår såg det ut som vi hade badat i en mörk lerpöl, jag skämdes så himla mycket på hemvägen… Vi såg ut som två bajskorvar med barnvagn. Jag kan tala om att vi var VÄLDIGT skeptiska.spraytan jönköpingDet ser äntligen bättre ut men jag kan knappast påstå att det ser professionellt ut. Det är något fläckigt och lite för orange för min smak men jag känner mig ändå fräsch(bilden är missvisande och benen är lika bruna). Ingenting slår en riktig solbränna och om jag ska fortsätta med spray så kommer jag hålla mig till min favorit, som inte kladdar något alls och ger finare färg dessutom. Jaja, det är roligt att ha testat i alla fall och det roligaste av allt var nog att Jesper följde med. :-D

Idag kan vi i alla fall gå utanför dörren utan att skämmas.. men innan dess ska vi städa av lägenheten lite. Vårt hem ser värre ut än någonsin men i mitt huvud har jag redan flyttat in i vår nya lägenhet, tänker på hur den ska inredas och möbleras och lägger ingen energi på vår nuvarande lägenhet. Skönt men skitigt, inte bara i hörnen.. Vi tar det värsta idag så slipper jag känna att det är jobbigt att åka hem när semestern är slut.

sommarvärme, grubbel och minnen

Idag har vi varit ute på riktig långpromenad med stopp på A6 för mat och shopping. Jag hittade en klänning till mig själv som jag förhoppningsvis får användning av nu.1Härliga sommar!

Nu har jag legat på balkongen ett bra tag och pustat ut. All min energi försvann när jag nattade Ines(1,5h idag) och nu känner jag mig helt slut. Jag har inte ätit ordentligt idag och det förklarar ju en del det också så imorgon blir det riktig husmanskost. En lugn dag helt utan planer, bara jag och lillfia.

Nu ska jag försöka pigga upp mig själv genom att lägga över en hel del osparade bilder på min externa samt gå igenom mina bilder från graviditeten, förlossningen och tiden efter det. Det värmer alltid i hjärtat.

nackspärr och fuck off vården

Efter förmiddagsluren vaknade jag med nackspärr, något jag aldrig haft tidigare i livet men jag förstod direkt att det var nackspärr. Aj fan vad ont det gör. Inte min bästa dag direkt. Det gör ont att bära Ines så vi har lekt mycket på golvet idag eller rättare sagt har jag legat still och hon har klättrat på mig och dragit i mitt hår. Lillan har inte haft den bästa dagen heller, balansen har svikit och hon har ramlat två gånger och klämt fingrarna i våra kökslådor.

I eftermiddags var jag på psyk och pratade med ytterligare en ny person och jag håller på att bli galen. Fuck off sjukvården och psykiatriska mottagningen. Är alla som jobbar där inkompetenta?  Är jag med i dolda kameran? Det tro fan att ungdomar mår dåligt och tar livet av sig när man inte får hjälp. Idag bad jag om att få kontakt med en psykolog för jag behöver verkligen det, jag är fortfarande inte läkt och jag behöver prata, prata, prata. Till svar får jag att det är väldigt lång kö. Jaha, ja. Okej. Ytterligare lite mer kallprat och hejdå.

Jag har googlade privat psykolog och det kostar alltså 1000kr/tillfälle(45min). Herregud, ska det kosta så jävla mycket för att få en push i rätt riktning? Är det en klassfråga? Jag blir djupt besviken och känner att hoppet snart är ute. Imorgon ringer jag runt sedan ger jag upp.

Nagelfix

Åter igen måndag, veckorna springer förbi och jag känner faktiskt en inre stress att det ”snart” är dags att börja jobba igen. Jag ska vara mammaledig i sju månader till men tiden går ju så himla fort när man är hemma. En dag i taget..

Lillan sover på balkongen så jag har faktiskt pysslat med något som jag inte har gjort på väldigt länge, nämligen fixat mina naglar. Innan jag blev mamma hörde det till vardagen att måla naglarna men nu känner jag mig lite extra fin när det väl händer.gellackJag målar fortfarande med Depends gellack och tycker det sitter skitbra. Jag har testat att gå tillbaka till vanligt nagellack men det torkar sakta och är fint max ett dygn. Dock vet jag inte vad jag ska göra när mina lack är slut för då finns det ju dessvärre inget nytt att köpa.

Nike zoom structure

Woop woop! Äntligen är de mina!Nike zoom structureDessa goingar fick det bli, Nike zoom structure.Nike zoom structureJag börjar bli en av dem som går runt i träningskläder till vardags utan att träna men det är ju så himla skönt. Jag tar åtminstone promenader. Alltid något. Min mage känns fortfarande uppsvälld och fläskig efter graviditeten och det inte förrän nu jag börjar vantrivas med min kropp och att det faktiskt är på tiden att göra någonting åt det. Fy fan vad tråkigt..

Hur som helst, jag älskar att de är lite diskreta(funderar på att byta till svarta skosnören) för jag avskyr att nästan alla träningsskor måste tillverkas i skrikiga färger? Jag tycker bara man ser fötterna och så snyggt är det ju faktiskt inte med träningsskor. Fast det kanske bara är jag? Jag kan nämligen inte ha något annat än svarta strumpor, möjligtvis randiga. Om Jesper skulle få för sig att ta på sig såna här gör jag slut för det finns inget fulare. ;-)

Hej och hå. Nu är det bara sätta fart.

fredagspepp eller depp

Det finns ingen gång som jag har pendlat så mycket i mitt mående som jag gör just nu. Ena stunden är jag glad och lycklig, nästa kan jag vara deprimerad, tom och ledsen. Jag önskar verkligen att jag hade en bra psykolog att prata ut hos men jag har faktiskt inte orkat ta tag i det, vet inte riktigt var jag ska börja leta. Precis innan maten blev klar kom en våg av depp över mig. Jag vågar inte tänka efter hur jag egentligen mår utan försöker fokusera på annat.världens godaste paj
Vi har haft en lugn kväll, eller lugn kanske inte är rätt ord för vi har haft en skitunge som inte vill sova och hoppar i sängen tills hon blir övertrött och gråter krokodiltårar. Jag tog upp henne och läste en saga för henne och för första gången var hon faktiskt delaktig och fnissade. Det värmde i mitt hjärta att få ha henne hos mig en stund och känna att hon ville vara hos mig.

Jesper lagade Monas paj med heta räkor till kvällsmat och det är så himla gott. Det kändes skönt att vi fick en middag tillsammans där vi kunde prata ostört.♥ Nu ska jag snart krypa ned vid Jesper och somna i soffan.. det får man göra på helgen. Då känner jag mig lite liten igen, speciellt när Jesper frågar om han ska bära in mig till sängen när jag har somnat haha.

Bubblande lyckopirr

Jag började dagen med en morgonpromenad runt munken tillsammans med lillpluttan och Monia. Efter det var min tanke att vi skulle fara till badhuset, städa källaren, gå på visning och jag skulle städa av lägenheten(energin tog slut i fredags). Tanken var god… men jag råkade somna i tre timmar och vaknade vid 15. Så ja? Det var den dagen det.

Jag har storstädat lägenheten nu i alla fall och jag blir extremt lycklig för stunden av att ha ett rent och fint hem. Jag älskar det! Jag får bubblande lyckopirr i kroppen och lite extra om jag har snittblommor hemma. Jag slängde ihop en sats scones och stoppade in i ugnen och tog en dusch under gräddningen, när jag kom ut från badrummet hade bröddoften spridit sig i hela lägenheten. Himmelskt!mammablogg mammabloggSconesen blev perfekta och smakade ljuvligt. :-D

Vilken bra söndagskväll det blev. Snart ska jag krypa ned i en nybäddad säng men först ska jag dricka upp mitt te och kramas lite med Jesper. Det är verkligen de här stunderna jag lever för, för det är underbart att kunna vara lycklig. Jag är lycklig och jag njuter.

En dag…

Innan jag blev gravid var jag väldigt pigg av mig. Jag höll mig alltid sysselsatt och tyckte det var roligt att ha mycket inplanerat men nu känner jag att jag har förlorat den delen av mig själv. Jag har hört talas om att det första året med småbarn är det värsta innan man kommer in i alla rutiner, får bra sömn osv men ändå fastnar jag lite i tanken att det alltid kommer att vara såhär.

Jesper och jag bestämde oss för att ha en myskväll ikväll men när hans polare ringde och sa att de var på väg till Jönköping kom det fram att han hellre gick på bio tillsammans med dem. Här ligger jag ensam i sängen och grubblar. Jag orkar inte ens göra det mysigt för mig själv med gott och en film som jag annars brukar göra. 

Trots allt jag har gått igenom trivs jag mer med mig själv nu när jag äntligen får vara mamma, leva i min ”dröm”. Samtidigt saknar jag vissa egenskaper som jag hade tidigare. Det svider och gör faktiskt väldigt ont att bli bortvald av sin pojkvän. En dag kanske jag blir roligare att umgås med igen, jag får hoppas det. Jag saknar den jag var men vill bli accepterad för den jag är. Livet är verkligen uppochner. Jag vill tro att jag är sådär stark med skinn på näsan men usch vad jag är skör.. En dag kanske jag blir stark, en dag kanske blir mer lik mig själv igen, kanske, kanske inte.