Midsommarblommor och Halmstad

Flickorna vaknar av Jespers alarm på morgonen så vi stiger upp i ottan trots att Ines är ledig från förskolan. Jag är ingen morgonmänniska och hoppas varje morgon på att barnen somnar om, typ en procents chans. Dagarna blir väldigt långa men idag har vi sovit middag i två timmar. Barnen har förkylning kroppen så de känns extra trötta. Annars brukar de max få sova en timme för att nattningen ska fungera någorlunda smidigt på kvällen.  När Jesper kom hem från jobbet åkte jag och Ines ut och plockade blommor till midsommarkransarna. Jag har ett smultronställe där det växer oerhört mycket prästkragar så jag har nästintill bara plockat det. Ett år hittade jag en hel äng med blåklint men det var bara det året.. svårt att hitta. Jag köper sällan blommor till kransarna för jag tycker om att plocka, särskilt nu när Ines kan följa med.  Jag tycker det är fint med blommor som växer längs vägkanten men sen är ju kransar med rosor väldigt vackra. Den typiska instagramkransen.  Ines plockade inte så mycket blommor med tanke på att de växte i en brant slänt men lite sten la hon in i bagaget. Väskan till Halmstad packade hon efter frukosten så hon har varit redo hela dagen. 

Vi åkte när barnen skulle sova för natten, till och med ännu senare. Vi är världsmästare på att typ aldrig komma ut genom dörren. Allt tar sån tid men nu är vi här och resan gick jättebra. Vi körde halva vägen var och barnen somnade redan i Jönköping. Nu ska vi sova och ladda för en mysig midsommarafton. 

Kvällsdopp i Axamosjön

När jag hade lämnat Ines på förskolan i förmiddags passade jag på att lägga mig en stund i parken. Ester sov i vagnen och jag somnade till en stund i solen. Himla skönt. Det har varit en riktig tröttdag idag men det hör ju till småbarnslivet. Jag slumrade till en stund på soffan senare också.
Ikväll åkte vi till Axamo och tog ett kvällsdopp. Vi och vi, barnen doppade halva sina kroppar medan jag stod på stranden och frös invirad i en handduk.
Vattnet var betydligt varmare än Vättern. Vättern är så kall att man får ont i fötterna men fint är det.
Ester är väldigt nöjd på stranden och äter sand mest hela tiden. Det är säkert inte så himla hälsosamt men hon skrattar bara när jag säger ifrån. Stoppar jag in nappen doppar hon den i sanden. Jaja, lite skit rensar magen och på köpet får hon en body scrub i blöjan också.
Det är härligt med alla dessa ljusa sommarkvällar. Barnens spring i benen och vår tid tillsammans. När vi kom hem läste jag en bok för Ines, kliade henne på rygg och mage sen somnade hon snabbt. Likaså Ester.

Jesper och jag har ätit kvällsmat i soffan framför Johan Glans stand-up show. Vi har skrattat så mycket så vi har ont i käkarna. Helt klart sevärd. Nu är det dags för sängen och sömn. Hoppas att jag är piggare imorgon.

Andra dagen, Skinnarviksberget & Monteliusvägen

Andra dagen i Stockholm vaknade vi upp till solsken..

..och när jag tittade ut på balkongen hade Jesper dukat upp en smarrig frukost. Det händer INTE ofta att han går upp före mig. Medan jag tog en rejäl sovmorgon hade han hunnit duscha och handla. Plötsligt händer det!


Fortfarande med kudden i ansiktet men glad över frukost!

Efter frukosten gjorde jag mig i ordning och vi packade ihop våra saker. Vi lämnade Vasastaden och åkte vidare mot Södermalm. Vi hänger alltid i centrum när vi åker till Stockholm så den här gången ville jag se något annat.

Mitt önskemål var att få se Skinnarviksberget och Monteliusvägen. Typiska fotoställen, även film faktiskt. Det var lika fint som jag hade föreställt mig.

Jesper hade inget emot det så vi tog en promenad i området. Han var snäll och bar runt på min tunga kameraväska.. den har en förmåga att alltid väga bly.

I parken nedanför var det fullt med folk som låg och solade och på berget var det fler som hade med sig picknick. Riktig sommarkänsla!
Det var riktigt varmt ute och vinden var inte ens kall.

Mysiga hus. Åh vad vill bo i ett sekelskifteshus!
Fin utsikt över staden.
Vi gick ned från berget och sökte efter nästa mål som låg ganska nära.

Södermalm är verkligen ett ställe för mig. Jag älskar alla gamla hus med fina detaljer, små trädgårdar med gulliga växthus, staketen, kullersten..

Det växte fläder överallt! Jag måste ge mig ut och leta fläder i veckan och göra saft. Det hade varit gott att sörpla på i midsommar.

Fina bräder som jag hade velat ta med mig hem och göra köksbord utav..
Vi avslutade Stockholmstrippen med en thailunch. Vi var hungriga så vi orkade inte leta efter något annat. Vi hade tur för maten var väldigt god.

Skönt att äta tillsammans utan att torka utspilld dricka, mata, plocka upp tappade bestick..
Det blev ett väldigt härligt dygn i huvudstaden. Jag känner mig betydligt piggare idag när jag har vilat ut och laddat om batterierna i helgen. Nu längtar jag efter semestern!

Celiné Dion


Igår bockade jag av en punkt på min lista av önskningar som jag vill göra i mitt liv. Celine Dion har funnits med i mitt liv sedan jag var barn men det var först i tidiga tonåren som jag började lyssna på henne riktigt mycket. Det har varit mest i motgång som jag har låtit hennes musik tagit över mina tankar och känslor. Hennes musik har också gjort att jag har svävat på lätta moln, fyllt min kropp med energi och gjort mig extremt lycklig.

Vad jag förstod var det 45 000 som var där igår och lyssnade på hennes unika och helt bedårande röst. Oslagbar! Förbandet var oväntat bra och väldigt underhållande. Det var en kvinna som imiterade massa artister och dessutom väldigt likt. Kvällen var magisk! När jag hörde Celinés röst rann tårarna. Min kropp exploderade av känslor och det var ett ögonblick jag sent kommer att glömma.

Mamma och pappa mötte upp oss i Gränna och tog över barnen. Vi körde vidare mot Stockholm och för ett dygn tillsammans, bara jag och Jesper. En bit på väg kommer jag på att jag har glömt mitt kamerabatteri hemma i laddaren… gahh finns inget mer störande. Jag köpte ett nytt batteri och Scandinavien photo var gulliga att ladda det under tiden vi lunchade.
Vi hade planerat att hinna till Södermalm samma dag men tiden sprang iväg och vi åkte tillbaka och gjorde oss i ordning innan vi for mot konserten.

När showen var slut följde vi strömmen och tog tunnelbanan tillbaka till Vasastaden där vi fick låna Jespers systers lägenhet. Vi satte oss på balkongen, Jesper öppnade en flaska vitt mousserande och vi skålade. Natten var ljummen, luften var frisk och vi njöt av den lilla oas till innergård som gömde sig bakom fasaden. Tänk om alla kvällar kunde vara som den. 

Frisörbesök och evig väntan

Mamma har varit här idag och det är alltid lika skönt att ha henne på besök. Vad skulle jag göra utan henne? Hon hjälper mig så HIMLA mycket.♥ Jag passade på att åka ut en sväng till stallet och när jag kom hem var middagen klar. Mums!

Efter middagen bad jag mamma ta en bild på mitt hår och Ines ville såklart vara med.
Idag var det dags för ett efterlängtat frisörbesök. Mitt hår blir alltid så orange, varmt och fult så nu var det på tiden att fixa till det. Jag har inga större förväntningar när jag går till frisören. Det blev inte som jag hade tänkt mig men än så länge är jag riktigt nöjd. Hoppas hoppas att färgen håller mer än en dusch. Toning i botten(6,7), slingor i ljust och brunt samt nyansering. Jag är nöjd så länge tonen är kall.

På väg hem hämtade jag ut ett VÄLDIGT efterlängtat paket! Vilken evig väntan det har varit. Det har dröjt med frakt men nu äntligen är mitt nya objektiv här! Ska visa mer senare. Imorgon blir det nog en fotorunda om barnen vill och är på humör.

När jag kom hem igen mötte jag mamma och flickorna i lekparken. Det var mycket barn ute och Ines sprang runt och lekte med grannbarnen. Det härliga med sommaren är att det blir med liv och rörelse. Man träffas.

Ines var helt slutkörd! Hon somnade nästan i mormors famn vid kvällsmaten och här ovan på bilden. Härligt när barnen är trötta av spring, lek, sol och värme.

Efter regn kommer solsken och vattenpölar

Jag började dagen med ett besök hos psykologen. Det går längre tid mellan gångerna och det blir mindre att prata om. Jag har tagit åt mig av det hon har sagt, tänkt mycket och jobbat med mig själv. Nu är jag i ett läge i livet som jag inte kan påverka och det är orättvist. Jag försöker ta dag för dag, klyschigt jag vet, men jag har inget annat val. Jag jobbar mest med acceptans nu för det ger mig ingenting att vara bitter över saker som inte har blivit som jag har önskat.

Jag bokade in nästa tid i höst och tills dess är jag ”ensam”. Det känns vemodigt, som att jag ska ro ut på öppet hav alldeles ensam men samtidigt ett skönt tecken på att jag har rott mig ur helvetet.

Efter psykologen mötte jag upp Ina för en solig lunch på bryggan och lite shopping på stan. Vi hämtade barnen på förskolan, köpte med oss fika och satte oss på balkongen. Regnet piskade utanför fönstret, åskan mullrade och blixtarna lyste upp. Åska ger så mysig gemenskap, man samlas alltid och beundrar naturens krafter.

Efter regn kommer solsken. Jag klädde på barnen regnkläder och gummistövlar, jag med för den delen sedan letade vi upp vattenpölar och hoppade tillsammans. Ester stampade lite i vattnet sedan satte hon sig i vattenpölen och försökte dricka vattnet. Typiska ettåringen.

Träningsresultat på både in- och utsidan

Idag var sista träningspasset med mammagruppen på fitness and friends. Jag hade kunnat fortsätta gå på pass hela sommaren för jag har varit så himla nöjd med upplägget och tränaren men jag ska försöka träna på egen hand. Jag är sämst på att sätta igång själv men med den här träningen har jag lärt mig att det inte behöver vara så avancerat. Vi har fått övningarna på papper efter varje träningspass och jag ska ta hjälp av dem. Jag har satt alarm på mobilen och målet är att fortsätta träna minst ett pass i veckan.

I januari vägde jag som mest och det var då jag tänkte om, mest för att jag fick information om att man kunde minska Levaxinet om man åt mindre socker. Jag var en riktig gottegris men när jag fick veta att sockret påverkade sköldkörteln fanns det inget val. Antingen äta socker, ha dåligt sköldkörtelvärde och därmed vara deprimerad ELLER sluta äta socker, förbättra värdena, minska medicinen och må bra! Under våren gjorde jag ett blodprov och läkaren konstaterade att jag helt plötsligt hade för hög dos. Medicinen är sänkt woop woop.

Tight skjorta är inte att tänka på just nu men det är ett mål. Jag har ingen brådska, det får ta den tid det tar men jag tänker inte vara tjock resten av mitt liv. Så länge jag inte blir påkörd imorgon men det hoppas jag verkligen inte.

Träningen har gett resultat och jag är stolt. Jag är inte klar på långa vägar men ändå på god väg. Tränaren kände på magen innan jag började träna för 12 veckor sedan och då hade jag en delning som var över 2cm. Idag efter sista träningspasset frågade jag ifall hon kunde känna igen och då gick inte fingrarna ner så det är inte mycket delning kvar. Lite vid naveln.

Till vänster januari 2016. Till höger juni 2016. Snart -10 kg med bättre knip och starkare mage. Fortfarande fläskig och tjock men på rätt väg.

Hela sommaren och hösten 2016 tröståt jag utan att jag riktigt var medveten om det. Det slutade med att jag gick upp otroligt snabbt i vikt. Efter förlossningen var magen förstås slapp men jag var inte alls lika tjock som bilden till vänster. Nu har det gått fem månader sedan jag började tänka om och tappat en del av fettet. Jag mådde riktigt dåligt att att se ut sådär och jag mår fortfarande dåligt över att se ut som jag gör. Kroppen förändras under och efter graviditeten och jag kommer inte få samma kropp som tidigare men jag vil bli smalare och fastare. Målet är att få bort det överflödiga fettet.. bort bort bort.

På den tiden innan barnen flyttade in i min mage. Att vara gravid är underbart, träningen efter är inte lika underbar haha.

Lyckad fest, fotografering och överraskningsmiddag

Lördagens fest blev verkligen lyckad. Det var roligt att för en gång skull fixa till sig lite extra. Sminka sig, locka håret och klä upp sig. Det bjöds på god mat och dryck och stämningen var på topp. Under middagen höll alla syskonen ett tårfyllt och kärleksfullt tal för svärmor som fyllde 50 år. Lisa själv bjöd på en frågesport som bara hon kan.

Senare in på kvällen och natten dansade vi tills den ena efter den andra droppade av. Vi gick hem när solen hade gått upp, gick raka vägen in till sängen och somnade. Dagen därpå var vi inte lika kaxiga men jag mådde ändå oförskämt bra. Hungrig och trött var de största besvären. Mamma hämtade mig, lagade middag medan jag tog en dusch, åt som en karl och sen somnade jag på soffan.

Idag har jag varit ute i skogen och fotograferat åt BeSafe. Alltid lika roligt! Jag känner mig ärad att få det uppdraget. Förra gången jag gjorde det var Ines med som modell men idag var det två andra små sötnosar.

När jag kom hem igen somnade jag och barnen och sov alldeles för länge. Det var nog ändå ganska bra för ikväll har vi varit på överraskningsmiddag! Nu är hon ordentligt firad. Barnen brukar lägga sig vid sju så det blev det ganska sent för deras del. Skönt att vi hade nära hem för en gång skull.
Ännu en kväll med god mat. Barnen var ganska trötta men det gick ändå helt okej. Lite gap och skrik men ändå HELT överkomligt. De somnade bums i sina sängar när vi kom hem, jag får se hur trött Ines är imorgon annars får jag hämta henne tidigare från föris såklart.

Jagad av stress och fest

Jag har känt mig jagad av stress hela veckan. På kvällarna när jag har lagt mig i sängen har jag varit uppe i varv och har haft väldigt svårt att koppla av. Tvättbeget växer, leksaker ligger precis överallt.. ingen direkt tid att vila och ta igen sig när den vilda ettåringen far omkring som ett yrväder. Ines var aktiv i samma ålder, kunde aldrig sitta still och lekte jämt. Hon lyssnade i alla fall när man sa nej och höll sig till leksaker. Ester har en lugn sida och myser gärna i soffan men däremellan gör hon ALLT som hon inte får. Hon leker sällan med leksaker och har hyss för sig i varandra rum hemma. Ibland behöver jag några minuters lugn och ro. Kunna andas ut lite. 

Nu har vi precis landat i Tranås. Jesper och jag ska på 50-årsfest ikväll och har barnvakt tills imorgon. Minns inte ens när jag var berusad senast.. 

ettpärontillmorsa
Ett päron till morsa beskriver det ganska bra.. hehe. Jag var helt övertygad om att jag inte skulle bli en ”tråkmåns” innan jag fick barn. Depressionen har väl inte riktigt hjälpt mig på det planet men jag ska inte bara skylla på det. Då kändes allt möjligt men här sitter jag som tvåbarnsmamma och tycker väl inte direkt att jag lever ett aktivt liv om kvällarna haha. Det blir att hålla in jäsparna ikväll. Det ska bli roligt att få tid med varandra.

Paraplypromenad, hoppa i vattenpölar och biblioteket

Jag avslutade långhelgen hos mamma och pappa med en rejäl sovmorgon. Trots att jag vaknade sent kändes dagen lång. Vi har spenderat mycket av tiden i trädgården, barnen badade och jag fick en liten stund i solstolen. Innan vi åkte hem tvättade jag bilen invändigt (inte alls roligt med åksjukt barn) och när barnen skulle sova för natten körde jag hem i solnedgången. Det är så himla fint längs vägarna nu, massor av blommor och grönska. När man kommer till Gränna ser man den röda solen och kör längs vattnet hela vägen till Jönköping.


Vi är åter på hemmaplan och lever vardagsliv men bara i tre dagar. Älskar dessa kortveckor. Efter en veckas ledighet var Ines tillbaka på förskolan idag. Det är så skönt för mig som mamma att se att hennes kompisar blir så glada när hon kommer. De springer till grinden och ropar hennes namn. Hon har två kompisar som hon hänger mer med och de ska också gå upp en avdelning till hösten. Känns roligt att de har varandra.

Jag försöker alltid peppa Ines med något roligt när vi ska gå ut. Oftast drar det ut på tiden när vi ska klä på oss och komma ut genom dörren men när Ines har något roligt att se fram emot brukar det både gå smidigare och snabbare. Idag sa jag att hon skulle få använda sitt paraply och vips så var hon i hallen och tog på sig sina kläder.
Den här pluttan fick sitta fastspänd till bussen annars hade vi aldrig kommit fram.
Glädjen och stoltheten över att få hålla i ett paraply..

Jag försöker att inte klaga på vädret högt inför barnen när det är regn. De tycker det är superroligt att vara ute när det är blött och så länge de har regnkläder på sig är det ingen fara. Jag unnar dem gärna skitiga vattenpölar och plask! Jag går gärna ut med dem när det är regn för det är roligt att se hur lyckliga dem blir av vatten. Jag måste också köpa regnkläder, en regnkappa och ett par låga gummistövlar(skor).
När vi hade lämnat av Ines fick Ester promenera i sin takt och hoppa i vattenpölar för första gången. Ingen instruktion behövdes, barn föds med kunskapen om hur man hoppar i vattenpölar helt enkelt.
Behöver jag ens säga att hon var glad? När klev i första vattenpölen skrattade hon ♥ Tror jag fick det på film.
Gummistövlarna var en ovana för henne och ibland såg det ut som hon gick i pjäxor haha. Det är Ines gamla och de ser fortfarande helt nya ut. Det är storlek 20 och de är så pluttiga.
Syskonmatchar kidsen i regn/vindkappor från primark. Mamma var i London i för några veckor sedan och hade med sig dem hem. Hon vet vad jag har för smak.
När det var dags att kliva på bussen tvångsatte jag Ester i barnvagnen och det var inte så himla populärt. När vi klev av igen fick hon gå men ville bara gå åt fel håll. Väl hemma stannade vi till i lekparken och Ester var bestämd på att hon skulle gunga i regnet. Okej, en liten stund tänkte jag men hon vill gunga i all evighet så jag gav upp. Jag hade klätt på mig lite för lite och frös så när jag bar in henne skrek hon som om jag hade sågat av henne en arm eller nåt.. När hon ramlar gråter hon inte ens så mycket?

Hon somnade gott på soffan en stund senare. Det tar på krafterna att vara ute i regnet.♥

I eftermiddag har vi hängt på bibblan, lämnat tillbaka och lånat nya böcker. Ester klätterapan skulle bara klättra upp för trappan hela tiden så det blev inte så värst långvarigt. Det var mysigt så länge det varade och vi hann läsa två böcker i alla fall. Jag och Ines läste vid nattningen i lugn och ro och jag älskar verkligen att jag har fått in den rutinen.

Vi är inte sams, sliten mamma och fika

Det är skönt med långhelg och vi tillbringar den hos mina föräldrar och stannar kvar här tills imorgon. Vi hänger mest ute om dagarna och jag hinner knappt titta på min telefon om dagarna. Jag har fullt upp med mina två virvelvindar. Ester klättrar upp på borden, öppnar kökslådor och slänger ut tallrikar, drar ut allt toapapper, öppnar toaletten, rotar i blöjhinken, ställer sig upp i barnstolen, river ned ljus från fönsterna, kastar ned saker i trappen osv osv.

Vi är inte sams.. gaah! Jag blir tokig. Det var gulligt första gången när hon var en busig bebis som klättrade upp på köksbordet men nu är det inte alls charmigt längre. När jag blir arg på henne skrattar hon och så härmar hon mig och drar ned ögonbrynen och blänger tillbaka och skrattar. Till slut blir hon sur på riktigt för att hon inte får göra det hon vill. Jag blir på dåligt humör för att jag måste säga nej till det mesta och bära bort henne. Jag tappar tålamodet och blir inte ett dugg pedagogisk.

Ut ut ut! Innan bägaren rann över lämnade vi hemmet i kaos bara för att komma ut. En stilla promenad i Ines tempo med Ester fastspänd i sele. PUH! Skönt!
Ines ville ha med sig sin bebbe på promenad så vi gick en lagom runda runt grannkvarteret. Hon sjöng, körde slalom, pratade med mig, såg sig omkring på omgivningen, tittade på myror och så blev det förstås lite fotostopp längs vägen. 
Jag älskar dig över allt annat och det är underbart att du vågar upptäcka MEN det är en minst sagt utmanande tid för mig. Jag måste ha ögonen på dig varenda liten minut och jag glömmer bort att andas ibland.. Jag hade behövt klona mig själv eller åtminstone ha ett inhängnat område. (Allt skrivet av kärlek med glimten i ögat)

Ester och jag får ganska mycket egentid tillsammans när Ines är på föris. Däremot har Ines och min tid tillsammans blivit lidande. Jag har inte orkat, det är först nu jag känner mig bättre, sen känns det inte riktigt som att den tiden finns alltid. Det blir så lätt att vardagen flyter på och man följer med i strömmen. Det kändes himla roligt att vara ute med henne idag och få prata ostört bara hon och jag. 

Hej sliten mamma! Det är dags för mig att ta igen sömn och ta fler promenader nu i veckan. Det här känns inte hållbart. Jag bloggar ofta när barnen har somnat men ofta drar det ut på tiden och jag gör annat emellan sen hinner klockan bli för mycket. 

På eftermiddagen tog vi en fika på stan. Vi köpte även årets första svenska jordgubbar och barnen fick varsin leksak från leksaksaffären.  
Det som skulle bli en grå dag enligt metrologen blev en solig dag. Då känner jag att man tjänar några extra soltimmar. Vi satt ute och åt glass och drack en kopp kaffe/te. 

När vi kom hem satte vi oss en stund i solen. Barnen gungade, lekte med vattensprutan, cyklade och till slut blev det ett bad också. 


Ester älskar vatten och tog tillfället i akt och hoppade i hinken med vatten.. skönt att slippa säga nej. 

Ljungs trädgård

Min söndag, som hela dagen känts som en lördag, började med sovmorgon. Efter frukosten åkte Ines iväg med sin farfar för att spela golf medan jag, mamma och Ester tog en promenad till Ljungs trädgård.

Ester började promenaden med att gå och gick halvvägs till sjukhuset innan benen blev trötta. Därefter somnade hon i vagnen och snarkade högt.

Ljungs trädgård är en mysig liten oas vid hamnen där det är fullt med inspiration, fina växter och vrår.
ÄLSKAR ljuset i växthusen! Mjuka skuggor, fina färger, ljust ljust ljust. Perfekt fotoljus.
Mamma plockade på sig växter till en krukplantering som jag satte i jord när vi kom hem.
Fyra små gurkor låg avknipsade på ett bord i ett av växthusen. Tänk att ha ett växthus med sina egna gurkor, tomater, vindruvor, sallader..

Jag hittade den perfekta vilostolen till vår balkong som både var snygg och skön. När solen lyser på vår balkong solar jag för tillfället i skinnstolen som inte är helt optimal. Den här + fotpall står alltså på önskelistan.

Inspirerades av alla möjliga planteringar och dekorationer. När jag själv ska stoppa ned något lite snyggt i en glasburk ser det mer ut som en genomskinlig konservburk med krossade tomater.
Lagom när vi var klara vaknade Ester så vi gick ut till kaninerna.

De var inte riktigt på samma kelhumör som vi var och de skuttade snabbt in i sin bur.
Ester tittade nyfiket.

När vi kom hem åt vi rester från gårdagens grillning (så gott) sedan gick vi ut i trädgården. Jag har sprayat en bricka och ett underlägg vitt, vi har rensat ogräs i mammas land, lekt med Ester, pratat, varit, planterat.. Det blev en väldigt skön söndag. Ester åkte en sväng till farfar också så då rensade jag i landet och fick lite smuts under naglarna. När barnen kom tillbaka tog vi ett bad och åt kvällsmat. Det blev torskrygg, pressad potatis, sparris och skirat smör. Mums! Inte riktigt vad jag lagar hemma så det kändes verkligen lyxigt.

att inte låta känslan ta över när livet känns tungt

Jag vet inte vad det är med mig men jag är supertrött. Jag stod i valet och kvalet ifall jag skulle ligga kvar i sängen och sova eller ifall jag skulle åka ut till stallet. Det är i sådana situationer som jag inte ska låta känslan ta över men det är också i de situationerna som känslan lätt tar över. För att komma ur en depression är det A och O att stänga av känslorna och bara köra för annars vill man dra täcket över huvudet och försvinna. Det är då man vill ligga kvar och tycka synd om sig och grubbla över hur jobbigt allt är.

Det är bland annat detta som jag har jobbat med hos psykologen – att inte låta känslan ta över när livet känns tungt. Att jag måste tänka långsiktigt och inte spontant just nu. Vad mår jag bäst av i längden? Även att det känns mer logiskt att sova när man är trött är det inget som kommer hjälpa mig några timmar senare. Det kommer vara samma tankebubblor och anda. Kroppen krigar! Jag vill sova men det sunda förnuftet säger att jag måste ta tjuren vid hornen och pallra mig iväg hur jävla jobbigt det än känns.

Jag satte klockan på fem minuter och blundade. Jag tänkte igenom en plan på allt som skulle göras hemma innan stallet(typ så enkelt som att klä på sig) och hur jag skulle ta mig dit. När klockan ringde gick jag upp, var disträ men gjorde som det sunda förnuftet sa.

Jag vet att jag mår bra av att vara i stallet men den känslan var totalt bortblåst. Jag var i stallet i två timmar, tog en promenad, ryktade, hoppade upp på hästryggen en snabbis och efter det var jag pigg resten av dagen. Och glad.

Jag vet inte hur jag lyckas övertala mig själv men på något sätt gör jag det. Resten av dagen blev betydligt bättre och såhär i efterhand känns det väldigt skönt. Jag hann till och med vila en stund på soffan när jag kom hem sedan gick vi ut till lekparkerna som ligger två gator bort. Det blev en fin eftermiddag med barnen. Vi köpte jordgubbar och satte oss på en filt sedan har vi lekt i sandlådan, rensat ogräs, åkt rutchkana, lekt tittut och promenerat tillsammans. 
När vi kom hem hjälptes vi åt med att göra pannkakor med sylt och grädde och det åt vi under tystnad alla tre haha. Barnen tog en dusch tillsammans (alltså älskade barn! Mina underbara omtänksamma godhjärtade döttrar. Ni är så fina mot varandra och er kärlek är det bästa jag vet) sedan var de helt slut och somnade på 10 min!! Wohooo! Segerdans! Älskar effektiva och snabba nattningar! Det gav mig ytterligare energi och en känsla av glädje.

Kvällen har varit tyst och jag har egentligen inte gjort så mycket. Jag duschade av mig häst- och svettlukten och ligger i sängen nu. Fåglarna kvittrar utanför fönstret och är fortfarande ljust. Sommarkvällar är dem bästa.

Huvudvärk och nya skor

Jag har väntat på att regnet ska ösa ner och att trycket i luften ska lätta. Jag har haft huvudvärk i två dagar och det kan bero på mycket. Sämre sömn på nätterna, ont i nacken, slarvat med kosten och den kvava luften. Ibland tar jag på mig glasögonen när det är riktigt envis huvudvärk. Jag är en huvudvärksperson och har varit det så länge jag kan minnas. Jag avundas Jesper som har huvudvärk några få gånger per år så jag hoppas barnen får hans gener kring det.

Idag har himlen öppnat sig och vi har mest hängt här hemma. Gummistövlarna stod på föris annars hade vi varit ute och hoppat i vattenpölar. Det hade varit roligt att se Esters reaktion på det (mest troligt hade hon satt sig ned och försökt äta upp vattnet). För att komma ut en sväng åkte vi och handlade på city gross och innan det stannade vi till i en skoaffär i närheten. Det var utförsäljning och 30% på hela sortimentet så jag köpte ett par promenadskor som var supersköna, ett par PAX-tofflor till Ines (yes! slapp att köpa foppatofflor) och ett par flip-flop till Jesper. Jag testade ett par enkla sandaler, velade en stund, tog en bild på dem och ställde tillbaka dem i hyllan igen. Får se ifall jag ångrar mig.

Ikväll har jag varit riktigt trött så det var skönt att Jesper tog hand om matlagningen och barnen. Jag har suttit en bra stund i soffan och skrivit dagbok och nu ligger jag nedbäddad i sängen och bloggar. ”Jag ska bara”.. det brukar dra ut på tiden innan jag släcker lampan men idag orkar jag inte hålla ögonen öppna.

Nattbesök och spontana planer

Ni vet det där lugnet när barnen har somnat och allt som ska göras är gjort. Man slänger sig på soffan, pustar ut och bara är. Ofta är det första stunden på dagen man kan tänka ostört och vila en stund. I går kväll hann jag bara kissa sedan vaknade Ester och ville inte släppa min famn. Jag la över henne i min säng och skulle bara borsta tänderna och då ramlade hon ner med en duns i golvet. Stackaren.

Jag drog in sängen mot väggen och hon somnade om tätt intill mig. Natten kändes lång och jag vaknade ganska många gånger eftersom jag inte trivs med att samsova. Mitt i natten kom Ines intassandes och hoppade upp i sängen så jag fick ligga mellan barnen, dessutom utan kudde eftersom Ines snodde min och jag inte orkade hämta en till..

Skönt med morgon! Jag känner mig lite sliten efter två nätter med sämre sömn men jag känner mig fylld med energi och tacksamhet efter den här tisdagen. Jag tränade på förmiddagen, plockade blommor på ängen nedanför oss på väg hem från bussen, när jag kom hem väntade Ina här och jag slängde ihop en kladdkaka(!) som vi mumsade på.
Spontana planer är dem bästa sägs det. Ina hämtade Luke på förskolan och strax därefter cyklade jag och hämtade Ines. Hon brukar vara ganska lätt att få med sig ut men de gånger man säger att vi ska äta kaka/glass så springer hon ut hehe. De stannade på fika och en kopp te, barnen lekte och skrattade tillsammans.

Min första kladdkaka! (I know, det ser inte så himla aptitligt ut) Farligt enkelt att göra.. den blev lite lös så nästa gång får den stå inne lite längre.

Spring i benen på de små. Det är underbart att kunna ha balkongdörren öppen och få ytterligare yta att vara på.

Efter tog vi en långdusch/bad. Ines och Ester har börjat leka mer tillsammans eller åtminstone retas på ett kärleksfullt sätt. Ester är rätt kaxig, busar, retar och tycker om att få Ines uppmärksamhet.

Ester sov bara en kvart idag på dagen så jag fick underhålla henne för att hon inte skulle somna innan sju. Det gick bra och när hon väl fick somna tog det inte ens en minut så sov hon. Hoppas det blir en bra natt!

Nu ska jag också krypa till kojs! Ines är ledig imorgon och jag ska försöka att vara utvilad tills dess.

Ester första tandläkarbesök och Ines första kalasinbjudan


Idag har Ester varit på sitt första tandläkarbesök. När tandläkaren ropade upp hennes namn i väntrummet kändes det så stort helt plötsligt. Att hon är en egen individ, inte bara min bebis. Det känns som vi alltid kommer hänga dygnet runt men hon kommer också bli stor. Fast hon kommer alltid tillhöra mig.♥
Vi ”spelade” fia med knuff i väntan på vår tur. Ester sög på pjäserna, usch, min bacillskräck har lagt sig något sedan jag fick barn tack och lov men usch ja.
Hon var inte det minsta blyg, satte sig på stolen bredvid mig när tandläkaren ställde frågor och sa hej ett antal gånger. När det var dags att hoppa upp i undersökningsstolen för att visa hur vi borstar tänderna gapade hon stort och visade tänderna.

13 tänder räknade vi till så nu är det bara sju kvar. Jag har knappt lagt märke till när Ester har en tand på G. Det var någon gång i början som hon dreglade ganska mycket och sov sämre men jag har aldrig reagerat på att varken hon eller Ines har varit gnälliga.

Efter tandläkaren tog vi en promenad till förskolan och hämtade systeryster.

Hon satt i lekrummet när vi kom så jag knackade på rutan och vinkade in. Det är så himla roligt när hon blir sådär glad och rusar till entrén och står där och väntar på mig. När jag kom in hoppade hon upp i min famn och kramade mig superhårt. ♥
På väg till bussen sa hon ”Mamma, vad bra att du hämtade mig idag”. Jag älskar att barn säger vad de känner och tycker för man får så otroligt mycket kärlek varje dag.

Ester somnade i vagnen och vaknade lagom till att vi var hemma i lekparken. Hon har alltid varit bekymrad när hon sover och kanske extra mycket när jag drog upp suffletten för att ta en bild hehe

Ines vet vart hon vill, går för det mesta och är duktig på att lyssna. Det var ett tag sedan som hon sprang rakt ut i gatan hemma och då åkte hon på en utskällning så nu stannar hon.

Jag tänker fortfarande att hon bara är två år men nu är det bara tre månader kvar till hennes 3-årsdag. Alla tjatar om att hon är en stor tjej, inklusive mig själv när jag vill att hon inte ska napp bl.a, men nu börjar jag faktiskt tycka att hon börjar bli lite stor. Förra veckan tog jag av henne blöjan och sedan dess har vi kört blöjfritt på dagarna.
Till hösten går hon upp en avdelning på förskolan och idag fick hon sin första inbjudan till kalas från en kompis. Hon blev så glad och ville gå på kalas nu nu nu.

När vi kom hem lekte vi en stund i lekparken sedan satte vi oss på balkongen och spelade kaninspelet. Det är inte alls roligt men samtidigt är det roligt för att det gör barnen glada. Ikväll har vi inte gjort så mycket, lagat mat, barnen har diskat och blött ner halva köket, vi har sett en film och haft en evighetsnattning med svett och tårar.

Här kan ni läsa om Ines första tandläkarbesök. Det är stor skillnad på dem utvecklingsmässigt i samma ålder. Inte för att det spelar någon roll men ibland är det roligt att jämföra barnen. När jag ser Ines sådär liten kan jag sakna henne som hon var då. Alla åldrar är unika på sitt sätt men ibland känner jag att jag vill tillbaka och pussa på mina barn som bebisar, känna deras mjuka hud, träffa Ines som hon var där.. det är samma person men ändå inte för det är så mycket som skiljer.

Soldagar, ensam i stallet, kolonidrömmar och mors dag..

Långhelgen är över och vi har fyllt den både med aktivitet och vila. I torsdags hängde vi i trädgården i Tranås, Ines grävde grävmaskin med morfar, vi spolade upp poolen till barnen och hängde i solen. På eftermiddagen var det kalas på landet med massor av goda kakor och bakverk.

Barnen satt still en liten stund sedan lockade lekstugan mer. Ines älskar att laga mat och baka (i fantasin) och roade sig själv utan problem. Jag måste hitta sandleksaker som ser ut som bakformar.

Vilken dröm att bo i hus, ha trädgård OCH lekstuga..

Ines hämtade tårtan och satte sig själv i lekstugan och åt.
Ester blev trött och somnade på min fasters axel.

På fredagen fyllde vi upp poolen igen, barnen badade, åt glass, gungade, Ines var ute och gick med sin dockvagn och tittade på pappa som grävde.

På eftermiddagen åkte vi hem igen och barnen somnade nästan innan bilen hade börjat rulla. Jag lämnade hemmet i kaos så jag städade upp lite snabbt och efter det cyklade jag till stallet.
bårarp
Det var första gången jag var ute i stallet själv. Jag hämtade pollen i hagen, tog en kort promenad, pysslade om, gav vatten och mat och släppte ut i hagen igen. Det var nervöst och det speglade av sig en del men jag redde ut det och behöll lugnet. Vi lär känna varandra och jag försöker visa att det är jag som bestämmer haha men det är svårt att vinna över det gröna gräset.

I lördags tog jag med mig Ines ut i stallet så hon fick klappa på hästarna och ge dem lite gräs. Efter det köpte vi blommor på torget och gick på marknaden som har varit här hela helgen. Det var galet varmt, närmare 30 grader och helt vindstilla inne i stan. SOMMAR!! Känns nästan som utlandet. Ines fick en Dora-ballong och var väldigt nöjd.

På kvällen gick vi bort till Tokarps koloniområde där det vankades vårfest med några i huset. Solen lyste, det var varmt och kvällen blev väldigt lyckad. 

När vi klev in i området och fick se hur våra grannar hade det föddes en ny dröm. Jag vill ha en liten kolonilott! Sååå mysigt! Det är en avslappnade semesterkänsla, en plats att koppla av och lämna tekniken borta ifrån.

Ines och Ester lekte med grannbarnen hela kvällen och de var glada hela tiden. Det serverades god mat och dryck.. ja kvällen blev som sagt väldigt lyckad.

Igår var det mors dag och vi firade inget speciellt. Jag pratade med mamma över telefonen och Jesper gav mig sovmorgon och frukost. Det är inte Jesper starka sida att fira och överraska och jag blir alltid lika besviken. Jag vänjer mig aldrig.. vill känna mig speciell och ihågkommen men riktigt så känns det tyvärr inte.

Stress, kladdkaka och glassbil

Igår var jag så stressad att jag fick ont i magen. Det var dålig planering av mig och för mycket inbokat på en och samma dag. Ines var hemma från föris och det var jättemysigt. Den närmsta tiden kommer hon vara hemma allt mer och det ser jag fram emot för hon livar verkligen upp tillvaron och jag känner att jag mår bättre och orkar lite mer.

Vid lunch kom Jesper hem och avlöste mig och jag hoppade på cykeln och trampade ut till stallet. Vi tog en skogspromenad, pratade, njöt av stunden och vädret, borstade och pysslade om. Det är så skönt att jag kan koppla av där, just nu har jag fullt sjå att lära känna hästen så det finns inget utrymme att tänka på annat och det är väldigt skönt.

När jag kom hem igen packade jag det sista, åt middag och gjorde i ordning barnen för att ge oss iväg till Anna. Hon bjöd på lemonad, glass och kladdkaka. Jag har aldrig gillat kladdkaka men eftersom hon hade varit så gullig och bakat testade jag en liten bit. Det var så gott att jag tog en bit till.
Perfekt konsistens, kladdig med sega kanter. Mums! Måste be om recept.

Ester blev genast mycket större när hon hängde bredvid Noah.

Dessa små sommarflickor! ♥
Lilla charmtrollet som är glad hela tiden.

Minigrisen som är överallt och ingenstans. Hon ska pilla på allt, känna, slänga, kladda, riva, gräva, dra. Hon skiter fullständigt i om jag blir arg eller säger nej eller ajaj i sansad ton. Hon är som grynet och skiter i allt. Lever loppan. Jag kan verkligen inte minnas att Ines var så vild? Det känns i alla fall som hon lyssnade när man sa åt henne.. Ester tittar lite finurligt på mig, ger mig ett leende och fortsätter med det hon håller på med. Jag börjar tappa tålamodet grrr

Ines och Esther hoppade studsmatta, lekte i sandlådan och umgicks med de andra barnen som bor i området. Jag stod på håll och iakttog Ines och jag är så stolt över henne. Hon får mig och le och mitt hjärta blir varmt. Det var en tjej på studsmattan som frågade vad hon hette och ordentliga Ines svarar med alla sina namn ”Jag heter Ines (paus) Juni Sigrid Brage haha gullunge.

Efter fika och lek åkte vi vidare till mormor och morfar. Nu kan jag konstatera att Ines har blivit åksjuk då hon har spytt flera gånger den senaste tiden när vi har åkt bil. Jag måste kolla upp åksjuketabletter och skydd till stolen.

När vi kom fram gick vi upp för gatan och för att köpa glass av glassbilen. Ines har pratat om det sedan förra sommaren då hon och mamma sprang upp men missade glassbilen så nu var det dags.

Vi väntade… och väntade..

.. och väntade.. ingen glassbil kom. Vi väntade i en timme sen gick vi hem igen.

När vi kom hem igen hörde vi glassbilen på håll och Ines glädjeskrik var helt otroligt. Vi gick upp för gatan igen, väntade tålmodigt en stund till och sen köpte vi glass.

Efter halva vägen blev det glasstopp.

Den här lilla krabaten äter inte så snabbt så efter en stund hade vi glass typ överallt.

På kvällen grillade vi, åt kvällsmat på balkongen och satt kvar där till solen gick ned bakom träden. Efter en lång kväll somnade jag bredvid Ines lugna andetag. Det var skönt att släcka lampan, lägga stressen bakom sig och somna in mot de svala lakanen.

 

Hon är överallt

Gårdagen fylldes med träning, promenad, glass i stora lass, bus och lek på vår gamla gata på Torpa. På kvällen åkte Jesper och barnen iväg och jag satte mig i solen på balkongen och läste bok.

Idag var jag uppe vid femtiden och gjorde en välling och hämtade över Ester till min säng. Jag hade lite svårt att somna om och låg vaken en stund men sedan somnade jag tydligen djupt. Vid åttatiden vaknade jag av att Ines stod i dörröppning och sa ”Ester står på bordet!”. Jag springer upp, det blir alldeles svart för ögonen sedan fångar jag världens gladaste bebbe som står på kanten av köksbordet. Puhh! Kunde slutat illa. Hädanefter får hon sova i sin säng eller så får jag stänga vår sovrumsdörr så vildingen är instängd. Nio gånger av tio brukar jag jag vakna men ibland händer det att jag inte gör det och då är det bättre att vara på den säkra sidan.
 Hon är överallt. Hela tiden. Det verkligen inget lugn över att vara hemma och jag kan inte släppa henne ur sikte. Hennes nya grej är att klättra upp på borden, drar i taklampan och river ned ljusen. Hon är en riktig liten apunge. Jag kanske ska lämna in henne bland aporna på zoo istället för förskola? Där tror jag att hon skulle trivas och det kanske finns en plats till och med.

Jag måste hitta en lösning så hon inte kan dra ut stolarna. Tips?

Pizzapicknick och minigris

När jag växte upp var det lyx att äta pizza. Vi åt sällan pizza så de få gånger vi väl åt var det så himla gott.

Mina flickor däremot, med en pappa som älskar pizza, är desto mer vana. Nu köper vi pizza mer för att vi inte orkar laga mat eller inte har något hemma. Det låter som att vi äter pizza jämt, det gör vi inte men betydligt oftare än vad jag egentligen vill.
Ibland är det skönt att slippa lägga tiden på att laga mat och umgås i stället. På så vis är jag positivt inställd. Ines väntar på pizza och är väldigt glad. Jag är så stolt över våra flickor som nästan alltid är på gott humör och ser livet från den ljusa sidan. De ger mig orolig glädje som som bara de kan.  I helgen blev det en pizzapicknick på gården, på vår gräsmatta precis utanför oss. Jag tycker om att vara ute och det är roligt att bryta mönstret ibland. Man får annat att prata om och det är inte så farligt om spiller och kladdar.   Ester är grisigast av oss alla. Det blev många skratt för att hon är så obrydd och smutsig. Hon drog sina fingrar genom pizzan likt en kratta och åt pålägg. Hon slevar i sig sås och trycker pizza i hela ansiktet. Hon har pizzasallad hängandes i mungipan och mellan tårna. När hon hade ätit klart kröp hon till sandlådan och kastade sand på sig själv och det var inte lite heller. Hon är som en minigris som bökar runt i leran. Härligt.  Regnet hängde i luften och vi fick några enstaka droppar på oss. Efter maten stannade vi kvar på gården och lekte med varandra. Ines har börjat gilla datten så det leker vi en hel del. Ester kryper runt och roar sig själv, hon gungar gärna och båda tjejerna tycker om att leka med varandra. 

Ines första nagellack & bildbomb från dagen

Barnen tog sovmorgon till åtta och halv nio sedan tittade vi på barnkanalen en stund innan vi väckte Jesper och åt frukost tillsammans. Efter frukosten tog vi en cykeltur in till väster där vi köpte skor och godis. Eftersom det har varit så himla varmt de senaste två dagarna tog vi bara på oss kortbyxor och t-shirt och det visade sig vara ganska kallt. Det måste blåst i annan riktning och Vätterns kyla gjorde att vi fick knottriga armar och ben.

Vi bestämde oss för att åka till Tranås idag då det är så himla skönt att hänga i trädgården när det är fint väder. Vi slängde ihop en snabb lunch och när jag hade ätit färdigt tänkte jag måla naglarna i väntan på att barnen skulle äta klart.
Ines hakade förstås på och ville också ha nagellack. Jag har varit lite kluven i frågan huruvida hon ska få ha nagellack, locka håret osv. men nu frågade hon själv (okej, med lite tips från Jesper) så idag målade jag hennes naglar för första gången. Hon blev glad över sina röda naglar, satt still under torktiden och gick som en pingvin för att nagellacket inte skulle skavas bort. Sötan. Jag tycker hon såg så himla stor ut helt plötsligt.. ♥

När vi kom fram åkte kläderna av direkt och de hoppade i plurret. Det gäller att passa på nu när det är fint.
.. och vattna är förstås viktigt!

Glass i stora lass!
Fina fina du. Älskar dig mer och mer för varje dag.
Hos mormor och morfar får man alltid glass och ostbågar. Jag tror verkligen att den här platsen och minnena härifrån kommer vara bland de varmaste barndomsminnena för dem.
Stora och små.
Vi har hängt ute hela eftermiddagen och kvällen. Vattnat, lekt, badat, sprungit omkring, gungat, solat.
Ester kämpar på med sina små vingliga steg.
Ines kan själv och tar på sig skorna på fel fot men vad gör det? ♥

Jag vill alltid ha er nära. Alltid finnas där. Alltid höra era andetag. Alltid pussa er godnatt.
Vi avslutade en bra dag med grillat på baksidan. Barnen följde med Jesper till farmor och jag ska förhoppningsvis sova riktigt gott inatt.

Hoppas hoppas det blir sol imorgon också, då ska jag lägga mig i en solstol och lyssna på fågelkvitter.

Premiärdopp och sand mellan tårna

Idag har vi varit i Tenhult och hälsat på Ina och Luke. Hon hade lagat god middag som vi åt innan vi tog en promenad till affären för att köpa picknick och glass. Mina bleka ben för första gången sett ljuset sedan förra sommaren.. oh tycker det känns så jobbigt att visa sig så blek att man ser sjuk ut men någonstans måste man börja om man ska få lite färg.

Jag smorde in barnen med solfaktor innan vi gav oss ut och det var tur för barnen var visst väldigt förtjusta i vattnet och ville inte alls ha kläder på sig.
Jag trodde de skulle tycka att det var för kallt men de verkade inte bry sig så mycket om temperaturen, särskilt inte Ester som satt i vattenbrynet länge.

Jag tycker att den här bilden blev så fin på henne. Hon älskar verkligen vatten och om hon fick bestämma hade hon nog badat en bra stund till. Jag vet inte hur farligt det är att hon badar så kallt? Det första som dök upp var urinvägsinfektion men jag tror hon klarar sig.

Barnen älskade verkligen att komma ut, bada, leka med vatten och sand. Vi har fått två jättefina dagar tillsammans och jag hoppas att det blir många fler med det här vackra vädret.

Första sommardagen och vårfest på förskolan

​Det blev en lyckad och underbar dag igår. Vi började dagen med en cykeltur till förskolan i ljummen vind. Naturens parfym luktar verkligen ljuvligt såhär års. Efter lunch kom barnens farmor hit och jag fortsatte cykelturen ut till stallet. Det finns något som kallas ridning på recept och det receptet har jag skrivit ut till mig själv och värderar högt. Det är en chans för mig att släppa ansvar, tankar som maler och göra något roligt för en kort stund. Jag har som sagt träffat en underbar kvinna så det här kommer jag absolut inte sumpa.

På eftermiddagen hade barnen och farmor picknick på gården medan jag duschade och fixade middag. Efter det gjorde vi oss i ordning med klänning och blommor i håret inför förskolans vårfest.

Ines är ingen blyg tjej och var uppe och dansade först av alla. Hon fick med sig en av de andra tjejerna sen var det igång. De stod mot en husvägg med strålade sol så det blev väldigt varmt. Det blev flera vattenpauser för att släcka törsten och blöta ned både ansiktet och håret. Förskollärarna hade verkligen gått in för det och det uppskattades väldigt mycket. (Bilderna därifrån hålls privat med respekt för andra föräldrar och barn)
Alla barnen fick varsin glass när de hade sjungit klart och det blev över så Ester fick mumsa i sig en kall glass i värmen också. När uppträdandet var klart tog vid med oss vår picknick och gick till friaredalen där vi satte oss i skuggan och fikade. Det var i och för sig ingen fika i lugn och ro. Barnen drog åt varsitt håll och sen var det spring i benen till halv åtta då vi tvingade med dem hem.
Innan jag somnade reflekterade jag över dagen och kände mig glad. Och sådär härligt trött som man gör när man har varit ute en hel dag.

jobbigt samtal och tråkiga beslut

Ibland blir inte livet som man har tänkt sig. Jag har bitit i det sura äpplet länge, varit snäll, ställt upp och låtit min åsikt och vilja varit en skugga. På vägen har jag tappat hoppet och tilliten, jag har blivit förkrossad och sviken. Jag har inte mer att ge. Jag gör så gott jag kan för att lätta på tillvaron och försöker välja bort det som snor min energi.

Jag har skrivit om min känsla kring föräldraledigheten förut, att det kapitlet känns avslutat från en bra tid tillbaka och att jag vantrivs med att vara hemma. Jag har varit hemma i snart tre år och vill inget annat än att komma ut i arbetslivet. Från att Ester föddes har inget blivit som vi planerade och det är jag som har fått ta den stora smällen av det. Till en början ställde jag upp för familjen men nu känner jag mig bara fängslad och fast.

Idag var jag tvungen att ringa ett jobbigt samtal. Istället för att skåla för ett jobb som jag verkligen ville ha var jag tvungen att tacka nej. Det finns inte ord för hur orättvist det känns men jag får helt enkelt glädjas av att jag var intressant..

Jag känner mig ledsen. Jag ville verkligen det här. Idag är jag deppig och imorgon ska jag försöka se det från den ljusa sidan och lära mig utav misstaget.

Mammaträning och busskrock

Idag har det varit en bra dag. Jag har bokat in mig på gruppass en gång i veckan och det gör att jag verkligen tar mig dit. Det är mammaträning med sex mammor+barn så Ester är road under tiden. Jag känner mig glad att jag har valt att träna med en tränare som är utbildad i ämnet. Det finns bra böcker och appar om mammaträning men fördelen att ha en tränare är att hon ser och känner ifall man gör rätt/fel. Jag har alltid haft lätt att hitta knipet men däremot bäckenbottenmuskulaturen fick jag kämpa en del med för att hitta rätt. Jag har alltid tyckt att det är supertråkigt med knipövningar men under den här träningsperioden har det fungerat bra och jag aktiverar rätt magmuskler och bäckenbotten i vardagslivet allt mer.

När vi åkte till förskolan i morse steg vi på en landsbygdsbuss. I vanliga fall brukar det vara ”dragspelsbussar”. När vi hade åkt några meter ser jag en liten skylt på rutan där det stod ”Säkerhetsbältet först. Använd bälte! Det är ditt ansvar!” Först fick jag lite dåligt samvete för att jag inte ens hade tittat men i vanliga fall finns det aldrig bälte (ingen bra ursäkt jag vet). Vi tog på oss bältet och det var ett evigt tjat från Ines om att hon inte ville ha bälte. Hon pekade på tanten tvärs över gången och frågade varför inte hon hade bälte. Vi pratade om varför man ska ha bälte på sig, vad som händer om man krockar osv. Hon är lite för liten för att förstå och egentligen vet jag inte ifall bältet gör mer skada än nytta.

På vägen hem från träningen hände det, när Ines var på förskolan tack och lov. Bussen krockade! Jag tackar mina undermedvetna reflexer för att jag han armkroka barnvagnen och att Ester satt bakåtvänt. Det var en bil som körde rakt ut i vägen och bussen körde rakt in i bilen. Bilen var kvaddad på fronten, bussen gick sönder men alla oskadda.

Ut ur bilen kliver en gammal dam och jag kan inte låta bli att bli arg. Just hon kanske var pigg, frisk och vid fullt medvetande men jag tycker det borde finnas en gräns eller i alla fall obligatoriska läkarbesök när man kommer upp i åldrarna. Det är ett känsligt ämne, envisa gamlingar som inte vill sluta köra bil men det är så olyckligt när det drabbar oskyldiga.

Efter träningen kom Ina hit på en kopp te och massa prat. Skönt att kunna träffas ibland på dagarna trots att hon jobbar.

När jag skulle hämta Ines möttes jag av en kvav men varm luft ute, bara en sån sak göra dagen mycket bättre. Efter att jag hade hämtat henne åkte vi till biblioteket, ungarna älskar att vara där och jag har inget emot det heller. Jag brukar alltid fråga Ines vad man gör på biblioteket innan vi går in och hon svarar ”Inte springa runt och hoppa, läsa böcker”. När vi kommer in på barnavdelningen är det en kille som far omkring. Innan Ines ens har hunnit heja säger hon till honom att man inte får hoppa och skrika. He he

Båda ungarna somnade på en halvtimme idag. Jag har minskat/tagit bort middagssömnen så nu jag har har kopplat av i soffan, tittat på tv och bloggat. Den stunden är nödvändig för fylla på energin.