Tjejerna

Ena dagen byts ut mot den andra och så fortsätter det. Likaså förkylningarna, när man är frisk från en kommer genast nästa och knackar på dörren och kliver på oinbjuden. Jag har inte så mycket ork över om kvällarna när barnen har somnat och därav har jag nästan slutat blogga. Men den här gången känner jag ingen stress över det vilket är OERHÖRT skönt och befriande. Jag önskar såklart att viljan och tiden fanns men det kommer säkert senare i livet. Nu är det barn i fokus.♥
Lillan har i alla fall blivit av med sitt gips. Jag klippte bort det förra veckan och det var inget konstigt. Jag var väldigt skeptisk mot att det inte är någon efterkontroll men när vi var på BVC för Ines 3-årskontroll träffade vi en jättebra läkare som förklarade läget. Ett tag var vi osäkra på ifall benen verkligen var brutna men då fick jag se röntgenbilden och där syntes det att de var av. Dagen efter att vi tog bort gipset frågade hon ”vilken arm var det nu igen mamma? så uppenbarligen läkte det snabbt och fint.

Ines är fantastisk och frågar varför om nästan allt. Hon pratar med okänt folk, frågar vad dem heter, vad de gör, vart de ska, varför varför varför. Nyfiken och inte det minsta blyg. Hon är väldigt artig och ibland lillgammal. Hon tackar ofta, vill alltid ha en puss och kram om någon ska gå, tröstar när någon är ledsen osv. Jag och Jesper byter en blick och fnissar lite när hon sitter vid köksbordet och säger ”Pappa, kan jag få lite papper är du söt?”

Ibland är hon en stor tjej och ibland är hon bebis. ”Kan själv” kan snabbt bytas ut mot ”jag kan inte”. Hon blir inspirerad av tjejer i filmer och tar in oerhört mycket som de säger. Hon ska ha lika långt hår som Rapunzel och ha utsläppt hår som Elsa. Jag köpte Frostfilmen till henne för en månad sedan och efter det har hon sett den om och om igen. Jag har till och med tillåtit trosor med Elsa och Anna på men längre än så går jag inte haha. Hon älskar att dansa och showa, gärna i sin glittriga klänning.

Hon är tre år, väger 15kg och är 97cm. Hon har växt 7cm på ett halvår så det var inte konstigt att garderoben behövde uppdateras.. med klänningar för det är det enda hon vill ha på sig. Det pratas mycket om trots i den här åldern men jag gillar inte riktigt det uttrycket. Jag vet att hon testar, vill utforska mer och det kräver mer tid av oss föräldrar. Jag tycker inte riktigt att det är rättvist att säga att det är hon som trotsar för jag vet att jag gör det minst lika mycket om inte mer. Alla gånger jag säger nej, inte hinner, måste ta Ester istället, inte har lust.. i hennes värld trotsar jag lika mycket. Jag tycker att trots framkommer när föräldrar kör över för ofta och säger nej för mycket. Så fort jag ger henne tid, följer hennes vilja och lyssnar på vad hon har att säga går det bra. Hon är underbar. Dock går det inte fullfölja barns vilja jämt och då blir det förstås en reaktion. Jag tror absolut att barn i treårsåldern kräver mer tid av oss föräldrar, det känns som en känslig ålder och det verkar vara en känslig period för dem. Jag menar inte att det bara beror på föräldrars engagemang för ibland kommer det ett utbrott eller i vårt fall mer en känslomässig urladdning. Ibland läskigt nära mina egna innan jag visste att jag hade hypotyreos. Om man ska kalla det trots har Ines reagerat mest gnälligt. Pratar gnälligt, surar ihop, låtsasgråter ibland, stortjuter så hon blir alldeles röd i ansiktet, ingen lösning är bra, vill inte kramas, blir irriterad på alla omkring henne. Ibland på morgonen innan hon knappt har vaknat säger hon ”kom inte hit, titta inte på mig”. Då låter jag henne vara ifred och efter en stund kommer hon ut och är precis som vanligt. Däremot kan jag bli riktigt less på hennes gnällande ton och människa som man är tröttnar man till slut. Det känns som att öronen blöder, inget är bra och jag tappar tålamodet. Det blir förstås aldrig bättre.

På förskolan är hon drivande och leker väldigt mycket. Hon hänger ofta med sitt tjejgäng och när jag hämtar henne brukar hon ofta vara utklädd. Då säger hon knappt hej och vill aldrig följa med hem. När vi hämtar Ester tillsammans går hon alltid fram och kramar och pussar henne och det värmer i mitt hjärta. Hon är så mån om henne.

Esterpluttis lever fortfarande i sin upptäckarglöd. Hennes passion här hemma är att klättra, städa toaletten och diska. Hon tycker om att bygga med lego när hon väl har kommit igång men oftast går hennes tid åt att flytta köksstolarna dit hon vill klättra. Och fort går det.

Matbordet har hon tröttnat på och håller ofta till på köksbänken. Hon häller ut salt och peppar, om det står disk kvar (vilket inte är ovanligt i den här familjen) leker och slabbar hon gärna med den, hon ställer sig upp och öppnar överskåpen, tar ett bett i varje frukt på fruktfatet, drar ut besticklådan ovanifrån.. Detta gör hon så fort jag är på toa, om vi är i barnens rum och leker, om jag ska hjälpa Ines med något, när vi står i köket och lagar mat, när jag gjorde välling till henne klockan 3 inatt. Ta i trä men än så länge förstår hon inte hur kranen fungerar sedan är det kört. Jag brukar fylla upp en bunke med vatten så hon får balta och hon fullkomligt älskar det.

Hon ser upp till sin syster och härmar henne i mycket samtidigt som är hon väldigt egen och går i sin egna värld. Både Ines och Ester vet hur de ska göra för att gå den andra på nerverna. Oftast handlar det om att de bråkar om samma leksak, att Ester klappar/slår Ines lite för hårt, att Ines ska vara först och puttar Ester åt sidan. I cykelkärran tar de priset då Ester brukar dra Ines i håret och Ines brukar lägga sina ben över Esters. Alltid samma visa. Tjuvnyps och håller för ögonen på den andra. RÖR INTE VARANDRA typ.

Ester är glad av sig, gnäller sällan och är nyfiken. Hon kan vara blyg när det är många nya människor på samma plats men gör sig oftast varm i kläderna ganska snabbt. Hon kan höras om hon vill och på utvecklingssamtalet på förskolan fick jag höra att hon hade bestämt sig för att äta mer gurka en dag och hade sagt gurka på sitt vis så hela kvarteret hörde haha. Hon gör sig hörd och pratar sitt eget språk ofta men pratar inte än. Hon säger några ord, härmar mig ibland när jag försöker lära henne men visar inget överdrivet engagemang.

Ester älskar att vara ute och går dit hon vill. Hon har princip aldrig lyssnat på vad hon får och inte får så det är bara springa efter och hämta henne när hon sticker. Hon är inte rädd, vågar och vill. När vi är ute på skogspromenader har hon ingen brådska fram utan tar in stället hon är på. Kikar sig omkring, plockar upp saker och pekar. Hon stoppar fortfarande saker i munnen så det gäller att hålla koll, ibland stoppar jag faktiskt in nappen för då nöjer hon sig med den istället.

Ester kan vara väldigt mysig och sitta i knäet och gosa. När hon ska sova har hon dock svårt att koppla av och somnar bäst fastspänd i vagnen. När man frågar ifall hon ska sova i sängen skakar hon på huvudet och när man frågar ifall hon vill sova i vagnen blir hon glad. Jag tycker det är gulligt att hon har lärt sig säga nej, på så vis är det lättare att förstå vad hon vill ha när hon ber om det.

Andra saker hon tycker om är att cykla, hjälpa till och bära soppåsen, mobiltelefoner, duscha med pappa, skor, ha mössa på sig, dansa. Alltså hon är så söt, varje gång hon hör musik stannar hon och dansar. Låtar som hon kan är blinka lilla stjärna och lilla snigel. Eftersom hon tycker att toaletten är så rolig och springer dit lika snabbt som Ines när hon behöver kissa så har vi redan börjat potträna. Det tycker hon är jättekul även om det inte riktigt uppfyller sitt syfte ännu. Hon skrattar när hon pruttar och ”letar” efter prutten i pottan.

Mina fina döttrar. Livet mer er är roligt, extremt kärleksfullt, intensivt, mysigt. Ni är mitt liv. Min mening.

Hej då nappen! Nu hänger den i nappträdet

I minst ett halvår har jag förberett Ines på att sluta med napp. Vi har cyklat förbi nappträdet flera gånger och jag har berättat att stora barn hänger sin napp där. Jag har siktat på att hon ska vara nappfri vid tre år eftersom det är tandläkarens rekommendation. Man hör inte vad hon säger med napp i munnen och jag tycker att framtänderna börjar peka lite utåt. Innan sommaren tog jag bort nappen på dagtid och då försökte hon hela tiden med att hon behövde sova middag för att få nappen… Efter ett tag gav hon sig och det var aldrig mer snack om saken.

Hela sommaren har jag sagt till Ines att när hon fyller tre år får hon hänga sin napp i nappträdet. Jag har varit sådär överdrivet entusiastisk och glad när vi har pratat om det. Jag har frågat henne vad som händer när hon fyller tre år samt läst en bok som heter hejdå nappen.

Igår var det dags. Vi cyklade hela familjen till nappträdet vid Munksjön och hängde hennes napp i trädet. Hon fick välja gren och hängde upp sina två nappar med glittrigt snöre. Det kändes verkligen som vi lurade henne, särskilt när hon sa att hon inte ville glömma napparna i trädet när vi skulle cykla hem igen. Hon var glad, kramade och pussade napparna sedan sa hon hejdå. Vi trodde såklart att kvällen skulle bli lång och grinig men vi läste bok i vanlig ordning, Ines drack sin välling och sedan frågade hon efter nappen. Jag frågade henne vart napparna var hon svarade att de hängde i nappträdet. Hon tyckte att jag kunde cykla och hämta dem. Vi sa god natt, jag låg kvar i hennes säng och hon somnade. Inga tårar eller ledsna känslor. Så skönt! Hoppas det håller i sig men jag är förberedd på att det kommer ett bakslag.

Nu hänger den där! Två kvällar i rad har nattning gått över förväntan. 
I våras slutade hon med blöja och nu med napp. Hon börjar bli stor..

Ines har alltid haft Esska-nappar och när vi köpte babysaker till Ester bestämde jag mig för att ha MAM-nappar till henne för att skilja dem åt. Tanken med det var att Ines skulle komma sluta med napp tidigare och förhoppningsvis inte tycka om Esters nappar. Taktiken fungerade och hon tar inte Esters nappar. Hon förstår och tycker det är okej att Ester har napp. Hon har knappt ifrågasatt det och om hon gör det svarar jag att Ester fortfarande är bebis, det godtar hon. 
Ester var med och tittade förundrat på alla nappar som hängde i trädet men hon får behålla sin napp ett bra tag till.

Vi igen

​Drygt 60 mil på tre dygn är verkligen inte vad jag är van vid. Idag körde jag mot Tranås och hämtade hem flickorna. Ines sprang mot mig överlycklig och sa ”mamma jag älskar dig!” så bättre bemötande kunde jag inte fått. Mina älskade flickor. Det är verkligen inte alla gånger hon är glad att se mig, snarare tvärtom, att jag ska gå igen så idag blev jag verkligen superglad.

IMG_0560
Hemma igen. Älskar när de leker och busar med varandra.IMG_0539 IMG_0576
Finaste Ester Luna ♥
IMG_0554 mammablogg IMG_0573 IMG_0526
Sötaste pyjamasen. Tänkte fota lite barnkläder imorgon och lägga upp på bloggen. Beställde hem lite nu i veckan.
IMG_0559 IMG_0576 IMG_0544
Full fart innan nattning.
IMG_0578

Idas

Nu är vi inne på andra veckan av inskolningen. Förra veckan var Ines bara tre dagar eftersom vi fick planera om lite hastigt men den här veckan ska hon gå alla dagar. Det har verkligen gått jättebra. Ines trivs och vi trivs. Ines är verkligen trygg i sig själv och tar nya händelser och platser med ro. Förra veckan lämnade vi henne en timme och den här veckan ska vi utöka både tiden och tiden som hon får vara själv utan mig eller Jesper.

Jag har fått prioritera och välja. Jag vill så gärna vara med Ines varje dag. Jag vill vara där och se hur hon reagerar, är mot andra, säger, gör.. Jag hade velat lämna och hämta henne första gången men jag kan inte. För Ines spelar det ingen roll ifall det är jag eller Jesper som är med henne vilket förstås är jätteskönt. För mig svider det, mitt mammahjärta blöder för att jag inte är där. Jag vill så gärna.
idas-forskolaDet känns himla skönt att Ines har fått en plats på en förskola som känns bra. Ines ÄLSKAR verkligen att vara där och leka med de andra barnen. Det är ett roligt äventyr för henne och det gläder mig att se. Samtidigt som hon är där och får stimulans får jag tid att vila och vara en stund själv med Ester. Tid att andas ut.
img_5637
Min fina Ines Juni Sigrid.

Inskolning

I går talade vi om för Ines att hon skulle börja på förskolan idag. Vi la fram läder tillsammans, packade ryggsäcken och berättade vad man gör på förskolan. Eftersom Luke går på samma avdelning blev hon eld och lågor. Idag när hon vaknade jag påminde jag henne om vad som skulle hända och då försvann tröttheten på ett kick.
IMG_4810IMG_4801
Första intrycket var bra. Den enda nackdelen vi har känt efter första intrycket är att förskolan ligger lite dumt till eftersom det är en trafikerad väg precis utanför och att det inte är större gård MEN det är ju förstås bara vad jag tänker, inget som Ines lider av. Det ska mycket till för att hon ska vantrivas.

Ines var framåt, glad och trygg. Hon hade inga problem att gå ifrån oss och lekte på som om hon hade varit där innan. Dessutom blir det nog lättare för henne med tanke på att hon känner Luke sedan innan. Vi var där två timmar varav en timme inne med lek och fruktstund och andra timmen i lekparken. Imorgon ska vi tillbaka igen så det blir väldigt intensivt och det kommer bli ganska jobbigt för mig men det är såklart värt det.
IMG_4808IMG_4819
Ines ville inte gå hem när det var dags och det ser vi som ett bra tecken. Jag tror det här kommer gå galant.

två år

Nu har Ines blivit ordentligt firad! Paket, ballonger, tårta, ljus, kakor, kramar och massa kärlek. På hennes födelsedag steg jag upp på morgonen och stekte pannkakor. Jag försökte smyga men hon var vaken och satt i sängen och tittade på Dora tills vi kom in och sjöng för henne. Till frukost fick hon pannkakstårta med sylt och blåbär och till det jordgubbssaft.

Mina barns födelsedagar ska få vara det lilla extra och de ska få känna att det är deras dag. En speciell dag. De får önska och jag ska försöka uppfylla. Jag vet att önskelistorna kommer bli långa med alldeles för många, ibland(ofta) onödiga och dyra saker. Jag vet att jag inte kommer kunna ge dem allt men de ska ändå somna och känna sig unika, glada och varma inombords. Födelsedag är födelsedag. En dag med det lilla extra av allt.

Jag vill ge mina barn kärlek och minnen. Jag vill alltid vara närvarande, umgås och GÖRA saker tillsammans. Det blir så lätt att man stressar med förberedelser, fika, mat, att hemmet ska vara perfekt städat till kalaset osv. Att ge bort en upplevelse är den bästa presenten enligt mig. Det kommer man ihåg länge, är oftast mycket roligare än att ”bara” öppna ett paket.  Pappa har fått en hockeymatch, Jesper har fått en turridning, jag har gett bort fotograferingar (haha bara för det kommer jag inte på mer..)
IMG_4065
IMG_4062
En äkta homemade-tårta. Pannkakorna hann inte ens svalna innan grädden åkte på.. Ines höll nämligen på att tröttna på att sitta i sängen och vänta.. Hon visste ju inte ens vad hon väntade på men nästa år kanske.

Ines födelsedag blev inte alls som jag beskrev ovan, snarare precis så jag inte ville att det skulle vara. Det var mysigt att vi firade henne i lugn och ro på morgonen så hon fick en stund med oss.♥ Med tanke på att vi döpte Ester i helgen var vi tvungna att förbereda och fixa med det på fredagen. Nu har hon blivit firad av vänner och familj och fått stå i centrum, det hon älskar mest av allt.

Inskolning och tankar om förskola 

Ny vecka, nya tag. Förkylningen är så gott som borta. Ester är fortfarande lite gnällig men inte som tidigare dagar. Semestern är över och även att det inte blir som vanligt igen är det skönt att komma tillbaka rutinerna.

Ines ska inskolas på förskolan om två veckor vilket känns jätteroligt. Vi var på en annan förskola i början av augusti där det var tänkt att hon skulle gå men det kändes så himla fel. Fel första inryck, oengagerad personal, ingen kärlek i lokalerna. Jag ville gråta när jag åkte därifrån men det har löst sig som tur är. Vi har fått en plats på en förskola där jag vill att hon ska gå med härliga förskolelärare(av det lilla jag har pratat med dem). Det känns så himla mycket bättre även om det inte ligger helt optimalt vid trafikerade vägar. Men det känns rätt. Jag vill inte lämna ifrån mig det värdefullaste jag har till något som inte känns bra.
IMG_3463IMG_3464
Älsklingen. ♥

Även om jag hade behövt ha henne på förskola tidigare med tanke på hur jag har mått känns det ändå skönt att det har dröjt ända tills nu. Det är blandade känslor. Jag är glad att jag har varit hemma så pass länge och är tacksam över all värdefull tid vi har haft tillsammans. Jag tycker det känns bättre i hjärtat att lämna bort Ines på förskolan nu när hon förstår bättre och är mer medveten. Jag tyckte nästan synd om de barn som var så små på förskolan att de knappt säger mamma och pappa. Barn vänjer sig fort och anpassar sig men för mig känns bra att Ines har fyllt två innan hon börjar. Långt ifrån alla har råd att vara hemma och en del har arbeten som de måste eller vill tillbaka till. Ester kommer börja betydligt tidigare på dagis än Ines men det får vi ta då.

Färgglatt med fingerfärg

IMG_3776 IMG_3770 IMG_3782Grått, grått, grått! Alla dessa mörka moln. Idag har vi kompenserat med lite färgglad fingerfärg. Ines älskar det. Jag passade på att trycka hennes händer som jag ska lägga i hennes minneslåda. Hon  koncentrerar sig, rabblar färgerna, målar med penseln, kladdar med händerna och mot slutet ballar det ur som vanligt. Färgen är överallt förutom på pappret. Dessutom verkar stoppa-allt-i-munnen beteendet inte riktigt vilja släppa hos Ines..
IMG_3781 IMG_3778 IMG_3791

Kavat

När sommarvärmen slog till för ett tag sedan hade vi bara fodrade skor till lillan så det blev ett snabbt köp i skobutiken i Tranås. Det är inte världens största utbud men kavat fanns i alla fall. Det var faktiskt mamma och pappa som köpte ett par sommarskor till Ines och med tanke på att mamma vet precis vad jag gillar blev det mitt i prick.
kavat
Ett par marinblå Kavat får Ines springa omkring i i sommar. Förra året hade hon sina första riktiga skor, också ett par kavat fast i blommigt. Jag funderar på ifall vi ska köpa ett par blommiga i år också som inte är så öppna.. det är trots allt Sverige vi lever i.
kavat
Jag funderar på att köpa ett par Kavat fiskeby med kardborre som är väldigt mycket smidigare att ta på den vilda ongen. Edsbro är ju känd för att vara bra för fötterna när man är inte har gått så mycket men Ines har ju ändå vandrat på en hel del så det borde ju fungera med första alternativet kan jag tycka?

Förskoleångest

Ines växer, blir större och klokare varje dag. Hon pratar oerhört mycket och hon lär sig flera ord om dagen. Mest pratar hon på sitt egna språk och då går munnen i ett. Världens sötaste unge, hon får mig att smälta och skratta många gånger.IMG_9611Den här lilla stumpan ska börja på förskolan i höst och det är verkligen blandade känslor.

I veckan fick jag ett samtal från barn- och elevadministrationen som berättade att vi hade ett platserbjudande. Vi har sökt på två olika förskolor som ligger närmast där vi bor. Att få förskoleplats är inte lätt och dessutom är allting en stor röra. Jag har nekat två platser i hopp om att få plats på de förskolor vi har valt men jag har kört på helt fel taktik. Jag skulle besökt alla förskolor runt omkring till att börja med så jag visste vad jag tackade nej till. Om man nekar det tredje förslaget åker man automatiskt ur kön vilket är det sista vi vill för då får vi vänta minst ett år till. Vi har stått i kö länge så jag trodde att det skulle vara möjligt att få en förskoleplats på något av vårt val. Det tredje förslaget kom i veckan och då ville jag skjuta mig själv. Vi fick en plats på en förskola med dåligt ryckte, stort med åtta avdelningar, en gård som såg ut som en byggarbetsplats, klotter på huset, sunkigt och långt från vårt boende.. JAG VET, man ska inte döma men det känns helt enkelt inte rätt.

Jesper och jag diskuterade föräldraledigheten, hur vi ska göra med Ines förskoleplats, när Ester ska börja osv. Jag ringde mamma och pratade med henne och sedan tackade jag ja till erbjudandet med ett sista hopp om att det skulle ändras fram till augusti. Jag har haft tankar på att jag inte vill skola om Ines och byta förskola men jag själv har bytt från två dagmammor till ett dagis och har inte lidit av det så det känns ändå helt okej nu.IMG_9739Jag kommer vara mammaledig minst året ut sedan får vi se vad som väntar. Ifall jag förlänger ledigheten eller ifall Jesper ska vara hemma. Jag längtar inte tillbaka till jobbet och njuter verkligen av mammalivet.

Dagen därpå fick jag ett till samtal av barn- och elevadministrationen.. jag tog ut glädjen i förskott bara jag såg numret på displayen för sämre kunde det inte bli. Jag har tyckt att de ha varit svåra och inte så värst tillmötesgående men det senaste samtalet gjorde att en sten föll från mitt hjärta. Utan att vi bett om det ringde hon upp och frågade ifall vi ville ha en plats på en annan förskola. Jag har varken skällt ut eller mutat henne, inte ens gett tecken på att jag är missnöjd så det var väldigt gulligt av henne. Ingen är gladare än jag! Nu har vi fått en plats på en liten förskola vid vårt gamla hem på torpa och står fortfarande kvar till våra val. Nu kan jag andas ut..

Ines kommer ÄLSKA det, det vet jag redan nu. För mig svider det däremot. Mitt hjärta säger nej nej nej och det tar emot oerhört mycket att jag ska lämna henne. Det kommer bli vardag för mig och jag kommer säkert in i det fort men nu vill jag bara att hon ska vara min lilla tjej för alltid. Att släppa iväg henne till människor som ingen av oss känner och låta de forma mitt älskade lilla hjärta känns sjukt. Jag tror den här resan kommer bli betydligt jobbigare för mig men jag tror inte att jag varken den första eller sista att känna så.

Vi sökte förskoleplats från och med januari 2016 men som jag har förstått i efterhand släpps det bara på i augusti när de stora barnen börjar skolan. Enstaka fall finns men då hade vi hamnat långt utanför stan. Jag hade såklart tyckt att det hade varit skönt om Ines hade varit på förskolan några timmar i veckan sista tiden av graviditeten när jag inte orkade så mycket men det gick ju bra ändå. Jag tyckte det var för tidigt att låta henne börja när hon var ett år och har hela tiden sagt minst 1,5 år. Nu blir hon närmare två år men jag är glad att jag har kunnat vara hemma med Ines så pass länge som jag faktiskt har varit. Den tiden kommer aldrig åter och det en av livets mest värdefulla stunder.

Första lilla buketten

IMG_0293
Igår fick jag den, den första buketten från lillan. Jesper och flickorna hade varit ute och när de hem igen stod hon utanför dörren och räckte fram blommorna till mig. En av säkert många buketter av ogräs och trädgårdsblommor men det är tanken som räknas. Jag har väl helt enkelt blivit en ”såndär” mamma, en sådan som tycker att barnens teckningar är fina fastän det bara är kladd eller som tycker ogräs är vackert bara för att det är Ines som har plockat det.. Det värmde gott i hjärtat! Det är jobbigt att vara förälder stundvis men jag har aldrig fått så mycket kärlek som jag får nu och det är det bästa i hela världen. Att ge och få kärlek från sina barn.

Sommarvärme

Vilken helg och vilket väder! Årets första sommarvärme visade sig lagom till långhelgen i Tranås. Man kan inte tro att det snöade för två veckor sedan. Helgen har gått i 110 och har varit fylld med aktiviteter. Jesper har varit iväg på annat så jag har haft ungarna och jag har fortfarande inte återhämtat mig. Jag är stort behov av att få vila ut så det är prio ett idag. Planerna ändrades om i söndags och vi är kvar här till kvällen, himla skönt att bo i hus när det är varmt ute. Ines har sprungit barfota i gräset, varit nakenfis och badat i poolen hur mycket hon har velat. Ester har legat på en filt och viftat med armar och ben, lika lycklig hon. Jag har inte haft henne på golvet innan men hon älskar det så det ska vi fortsätta med. IMG_0235 IMG_0206Bloggen har fått lida medan vi har varit ute i trädgården, tagit promenader, lekt i lekparken, spelat boll, cyklat, blåst maskrosor, grillat, klappat katten hos min faster, ridit, badat, ätit glass och mycket mer. Vi har i vilket fall som helst rört på oss, fått mycket frisk luft och sol och däckat gott om kvällarna. Något som Ines definitivt har fått från mig är att hon älskar att vara ute. Det är i och för sig mest jag som uppfostrar och formar barnen men jag tror hon föddes som en liten naturnissa.IMG_0246IMG_0173

I ett hav av vitsippor

Sista gången gillt. Blommorna var på gränsen till överblommade men idag lyckades jag fånga mina stolstrålar på bild. Jag älskar dem så hjärtat värker, mina fina töser.♥♥mammabloggar

1 km

Igårkväll tankade jag Ester full och hoppades på att jag skulle få sova fler timmar sammanhängande men så blev det inte. Jag har varit bortskämd med sömn med både barnen(ta i trä) och har fått sova 4-6 timmar i streck vilket jag är glad över. Jag har inget att jämföra med men jag tror det hade varit jobbigt att amma varannan eller till och med varje timme. Tjejerna sov till nio imorse och det hör ju inte riktigt till småbarnslivet men de gånger det händer får man njuta. Den enda som var vaken var jag..

Idag har vi varit ute på promenad. 2,5km på 40 minuter. Ester sov gott i vagnen medan Ines gick/sprang fram längs skogsstigen. IMG_9013 IMG_9031 IMG_9030 IMG_9019 IMG_9021 IMG_9042 IMG_9047
Ines gick 1 kilometer innan hennes små ben tröttnade och efter det satt hon alldeles tyst i vagnen sista biten hem. Att gå utanför dörren är ren och skär lycka för min älskade lilla. Det går inte ta miste på hennes glädje när vi är utomhus. Det är underbart att gå i hennes takt, se vart hon vill, vad hon pekar på eller vill visa. Det rör sig så fruktansvärt mycket i det där lilla huvudet men nu får vi i alla fall ta del av det. Vi har haft en väldigt mysig dag tillsammans och med tanke på att Ester ligger i vagnen får jag kvalitetstid med Ines.♥IMG_9039

Innedagar och misslyckad fotografering

Ena dagen fotas det vårbilder i hav av vitsippor, andra dagen faller snön och det är minusgrader i slutet av april. Jag bokade av måndagens planer och istället var vi inne och målade, lagade mat tillsammans och myste. Igår blev det ännu en innedag i det dystra vädret..IMG_8907 IMG_8923
Idag har vi varit ute i järstorp. Eftersom Jesper var ledig idag tänkte jag passa på att ta bilder på hela familjen men fotograferingen blev minst sagt misslyckad.. inget bra ljus, Ines frös så hon hackade tänder och blev blå om läpparna.  IMG_8950De flesta bilderna såg ut såhär så vi får göra ett nytt försök när det är varmare ute igen. IMG_8943Det blev ingen familjefotografering överhuvudtaget. Jag tog några bilder på Ines, försökte ta syskonbilder men sedan packade vi ihop och lämnade vitsippehavet lagom till regnet började falla.

BVC, graviditetskontroll och fransförlängning

Igår var vi på BVC för rutinkontroll och spruta för lillan. Allting gick bra, hon gråter förstås hjärtskärande när sprutan är inne men blir snabbt glad efteråt som tur är. Hon gick igenom besiktningen, är 84cm lång och väger 10,5kg. Hon följer sin kurva fint, är pigg, frisk och glad. Min enda undran och fråga till BVC-sköterskan varför/vad det beror på att hon älskar att äta hår/ludd.. Ifall det kanske saknas något ämne i kroppen? Jag har googlat utan resultat och BVC-sköterskan hade aldrig hört det förut. Vi får helt enkelt hoppas att hon tröttnar snart.. hopplösa unge med knasiga idéer.♥

Idag var jag tillbaka på samma plats fast en trappa upp hos barnmorskan. Inga frågor och funderingar som jag ville ta upp men det var extra skönt att lyssna på bebisens hjärtljud och se så allt var okej. Jag har blivit lite nojig och inte alls lika lugn som förra gången. Jag är lite rädd för att bebisen inte är frisk, att det ska inträffa någon komplikation eller liknande. Jag tror det beror på att bebisen var så lugn ett tag och att jag är över tiden nu. Tid för igångsättning är bokad den 26 mars men jag hoppas verkligen inte att vi ska behöva vänta 1½ vecka till men som sagt, man vet aldrig. Det kanske blir en påskbebis.fransar jönköpingfransförlänging jönköpingEfter besöket hos barnmorskan åkte jag vidare till Modern Nails på öster för en fransförlängning. Jag har aldrig gjort det tidigare men jag tänkte att det kunde vara  skönt nu när bebis kommer(om inte alla fransar har trillat av tills dess haha) och känna sig lite fin. Jag får se ifall det underlättar eller ifall det bara är bökigt.. jag kan tänka mig att ansiktstvätten tar längre tid med tanke på att man inte ska gno allt för mycket. Jag hade ingen aning om längd på fransar så det blev 12mm och 13 mm längst ut. Om det blir en nästa gång vill jag nog ha aningen kortare och tätare men jag är nöjd. Känns ingenting och ser inte för fejkat ut.

Ines första klippning

Lördagen började på bästa sätt och det blev en härlig dag. Mamma och pappa kom hit med ett barnbord med stolar till Ines rum som jag och min bror hade när vi var små. Det är alltid skönt att ha dem här!♥ Vi gick ned till loppisen medan Jesper lagade lunch som vi åt tillsammans när vi kom tillbaka.IMG_6567IMG_6573Efter lunchen fick Ines sätta sig i frisörstolen för första gången. Hennes hår har blivit ganska långt och luggen har irriterat i ögonen så den klippte jag av en bit. Hårspännena får inte sitta där de ska jämt…IMG_6590
Vilken trio. En flodhäst som klipper, mamma som guidar och lillfisan som snällt sitter still och undrar vad som händer och fnissar när håret åker av. Jag har aldrig varit bra på att klippa men jag har alltid velat lära mig så jag tar chansen nu. Det blev ingen 10-poängare och saxen åkte fram senare på dagen för att rätta till. Hon är söt som socker min lilla tjej.. helt ofattbart att hon har blivit så stor på ett halvår.

1,5 år

Den här hönabönan är 1,5 år idag!IMG_5906Det är uttjatat att säga att tiden går fort, speciellt när man har barn men precis så är det. Jag kan inte förstå att hon blir två år i år. Hon är ingen liten bebis längre utan en tjej. Jag tycker inte det var länge sedan hon lärde sig gå men nu är det full rulle och med min höggravida mage hinner jag inte med i hennes tempo.IMG_5912Det tog lång tid innan jag kände att jag älskade henne djupt och gränslöst. Nu fyller hon hela mitt hjärta av kärlek och jag älskar henne mer än livet, mer än allt. Hon är min stora dröm.IMG_5899
Trots att det är intensivt älskar jag att jag har haft möjligheten att vara mammaledig så pass länge som jag har varit. Vi umgås och spenderar mycket tid ihop, även om Jesper är hemma är hon trots allt väldigt mammig av sig. Det finns verkligen inga ord för hur mycket jag älskar henne och den känslan är oslagbar.

Familj och en perfekt vinterdag

Det är precis såhär vintern ska vara. Lagom många minus, gnistrande snö, vindstilla och solsken. Jag fullkomligt älskar familjedagar som dessa. Ibland svider det i mig att vi inte kan ha spontandagar med familjen med tanke på att vi bor i olika städer men vi är i Tranås ofta så och det är värdefullt för både mig och lillan.IMG_3449 IMG_3493IMG_3515
Hela hon strålar lycka när hon får vara ute och leka.  IMG_3532
Jag med haha… det fick bli ett åk sedan fick Ines åka med morfar. Jag kan/orkar verkligen inte gå upp för backen mer än en gång. Det stramar ordentligt i magen och jag får sammandragningar konstant.IMG_3464

Inre stress och längtan efter hästryggen

Jag hade svårt att somna inatt och vände och vred. Jag känner en fruktansvärd inre stress men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag försöker klura ut vad det kan bero på, ifall jag känner mig stressad över att uppdatera bloggen, vara en mer närvarande mamma än vad jag är, förlossningen, vårt hem, egentid… jag vet inte? Jag är tacksam över att jag är i Tranås annars hade nog varit ännu värre, bävrar för att åka hem igen men det är ett tag kvar.

Eftersom jag inte sov något vidare inatt känner jag mig som ett vrak idag. Jag slängde på mig smink, jeans och jeansskjorta för att lura mig själv att vara piggare än vad jag är. Lillan fick mysa med farfar och Mona imorse så jag fick en härlig sovmorgon som plåster på såren.

Efter frukosten packade vi in oss i bilen och åkte ut till Säby för att hälsa på hästarna och katterna. Jag tycker synd om Ines som inte har mycket kontakt med djur så vi får passa på när tillfället ges.IMG_3152 IMG_3191
Jag tycker om djur och natur och känner att det saknas i mitt liv. Just nu känns det varken som jag orkar eller har tid men när bebis är ute och jag är på banan igen vill jag komma upp på hästryggen. Det är underbart att rida och friheten är oslagbar så någon gång i framtiden måste jag ta tag i det.IMG_3164 IMG_3182 IMG_3177 IMG_3184
Ines var fascinerad av hästarna och klappade snällt, tittade och matade med hö. Hon fick klappa katten och var helt till sig av lycka. Det är underbart att så lite kan göra så mycket i barns ögon.

Ines första möte med snön

Förra året betraktade Ines sin första snö sent en kväll innan jul. Jag knäppte en bild på Jesper och lillan när det föll riktig julsnö, stora och fina flingor. Det är helt klart en av mina favoriter i albumet.IMG_3014
Idag fick hon känna på snön för första gången och det var verkligen succé. Hon älskar att vara utomhus och är en riktig utemänniska och snön gjorde det inte sämre. Hon hade nog kunnat vara ute i många många timmar.IMG_3052 IMG_3055
Det var mycket glädjeläten och upptäcka. Hon hade lite svårt att gå i snön men var nöjd ändå. Morfar skottade så då sprang hon hit och dit.IMG_3084 IMG_3032
Vi har gjort snöbollar, åkt kälke, byggt snöhögar, sprungit runt, kastat snö och Ines har varit så lycklig.

Lussefirande och sammandragningar i vecka 27

Jag älskar att vi har möjlighet att gå till öppna förskolan. Det är väldigt mycket lättare för mig att ta mig dit än när vi ska leka själva i lekparken. Dessutom är det en lyckostund för Ines att få träffa andra barn och vuxna att leka och prata med, för mig med. De senaste gångerna har hon dragits till målarrummet efter sångstunden där hon kan leka med play-do(aningen för liten då hon vill stoppa allt i munnen), plaska med vatten och måla med fingerfärg och penslar. Måla med pensel är poppis men det är minst lika roligt att iaktta vad andra gör men lite färg på pappret blir det, och en del på mig också.

Idag var det luciafirande på öppna förskolan och jag anade innan att det skulle vara smockfullt med folk men tyckte ändå att det var värt att gå dit för lite julmys. Det var julsånger, lussebullar, glögg och som jag anade ganska mycket folk. Söta små tomtar, stjärngossar och pepparkakor. Jag gjorde ett försök att ha glitter på lillans huvud men det varade typ 5 sekunder, så kul var det.

I eftermiddag har vädret tillåtit oss vara inne med gott samvete och slappa i soffan. Jag har sovit fruktansvärt dåligt de två senaste nätterna och har haft mardrömmar och jag känner att det tär på min energi om dagarna. Jag har mardrömmar om döden på alla tänkbara vis och vaknar svettig och ligger vaken och oroar mig för min omgivning och födseln i mars. graviditetsvecka 27
Det var ganska tur att jag inte hade mer inplanerat i eftermiddags för jag har haft ont i bebismagen. Sammandragningar i vecka 27. Jag tycker till och med att det syns ganska tydligt på bilderna att magen är hårdare än vanligt. Jag har velat lägga mig på golvet och gråta för jag har haft ont men mest för att jag är trött.. Jag försökte fiska barnvakt till morgondagen men det är inte så smidigt alla gånger när man inte bor i samma stad. Jag ska sova snart och försöka vara utvilad till morgondagen. Imorgon blir det lugnt tempo utan stress för att inte få sammandragningar.

Andra advent & blyghet för tomten

Jag ångrar inte en sekund att jag följde med till Tranås. Söndagarna är som skönast här, umgås med familjen och äta god söndagsmiddag. Fri från måsten. Idag har vi trotsat blåsten(till Ines stora förtjusning som älskar när det blåser) och gått en sväng på stan. Vi hörde rykten om att tomten skulle sitta på stan och det fick vi inte missa..IMG_2322 IMG_2312..för det var ju inte vilken tomte som helst. Det var den riktiga tomten med stort vitt skägg, go och glá och som har en förkärlek till lillan. Jespers morfar, världens goaste gubbe. 

Ines var blyg vilket är VÄLDIGT ovanligt. Hon vågade inte gå fram till tomten men tillsammans med mig gick det bra. Vi får se ifall hon vågar sig fram på julafton. Förra julen gick det bra men då förstod hon inte och var lika medveten.

Andra advent & blyghet för tomten

Jag ångrar inte en sekund att jag följde med till Tranås. Söndagarna är som skönast här, umgås med familjen och äta god söndagsmiddag. Fri från måsten. Idag har vi trotsat blåsten(till Ines stora förtjusning som älskar när det blåser) och gått en sväng på stan. Vi hörde rykten om att tomten skulle sitta på stan och det fick vi inte missa..IMG_2322 IMG_2312..för det var ju inte vilken tomte som helst. Det var den riktiga tomten med stort vitt skägg, go och glá och som har en förkärlek till lillan. Jespers morfar, världens goaste gubbe. 

Ines var blyg vilket är VÄLDIGT ovanligt. Hon vågade inte gå fram till tomten men tillsammans med mig gick det bra. Vi får se ifall hon vågar sig fram på julafton. Förra julen gick det bra men då förstod hon inte och var lika medveten.