Livet, ny adress & nytt jobb

​Det är inte så att den här bloggen blomstrar av engagemang och kreativitet direkt men ny adress har den i alla fall fått. Jag har helt enkelt prioriterat annat före och har egentligen inte haft så mycket spännande att uppdatera om heller. Uppdaterar lite mer på instagram för den som vill följa mig där.

Det har inte blivit många inlägg här efter sommaren och nu är det redan december.  Barnen övar på julsånger (jag frågade Ines ifall hon kunde sjunga en julsång för mig och hon började hon hjulen på bussen, sötaste älskling) jag försöker överleva mörkret och mina känslor. Jag hade behövt en on-off knapp.

Jag är fortfarande hemma men jag förbereder mig på att komma ut i arbetslivet. Jag har fått ett nytt jobb som jag ser fram emot! Det är mycket att tänka på och mycket information som jag ska komma ihåg men jag hoppas att jag kommer in i det snabbt. Jag har fått ett drömjobb och kommer jobba som fotograf efter årsskiftet(!). Jag kommer inte förstå det förrän jag har gjort min första fotografering.. känns för bra för att vara sant. Nervöst.


Tidigare idag när jag kom hem från stallet och slog på telefonen hade jag missade samtal och sms. ”Akut!!!!” Vet inte riktigt vad jag trodde men det visade sig att Ester ”bara” hade fått magsjuka, inte värre än så. Vi åkte hem, duschade tillsammans och sedan kröp vi under täcket och helt plötsligt hade Ester somnat på armstödet på soffan. Jag passade på att pussa, lukta, smeka henne över kinden, lyssna till hennes andetag och bara titta på henne. Det är något speciellt med sovande barn, jag kan sitta där i en evighet och mysa.. kanske för att det är nästan enda gången man kan haha.

Tjejerna

Ena dagen byts ut mot den andra och så fortsätter det. Likaså förkylningarna, när man är frisk från en kommer genast nästa och knackar på dörren och kliver på oinbjuden. Jag har inte så mycket ork över om kvällarna när barnen har somnat och därav har jag nästan slutat blogga. Men den här gången känner jag ingen stress över det vilket är OERHÖRT skönt och befriande. Jag önskar såklart att viljan och tiden fanns men det kommer säkert senare i livet. Nu är det barn i fokus.♥
Lillan har i alla fall blivit av med sitt gips. Jag klippte bort det förra veckan och det var inget konstigt. Jag var väldigt skeptisk mot att det inte är någon efterkontroll men när vi var på BVC för Ines 3-årskontroll träffade vi en jättebra läkare som förklarade läget. Ett tag var vi osäkra på ifall benen verkligen var brutna men då fick jag se röntgenbilden och där syntes det att de var av. Dagen efter att vi tog bort gipset frågade hon ”vilken arm var det nu igen mamma? så uppenbarligen läkte det snabbt och fint.

Ines är fantastisk och frågar varför om nästan allt. Hon pratar med okänt folk, frågar vad dem heter, vad de gör, vart de ska, varför varför varför. Nyfiken och inte det minsta blyg. Hon är väldigt artig och ibland lillgammal. Hon tackar ofta, vill alltid ha en puss och kram om någon ska gå, tröstar när någon är ledsen osv. Jag och Jesper byter en blick och fnissar lite när hon sitter vid köksbordet och säger ”Pappa, kan jag få lite papper är du söt?”

Ibland är hon en stor tjej och ibland är hon bebis. ”Kan själv” kan snabbt bytas ut mot ”jag kan inte”. Hon blir inspirerad av tjejer i filmer och tar in oerhört mycket som de säger. Hon ska ha lika långt hår som Rapunzel och ha utsläppt hår som Elsa. Jag köpte Frostfilmen till henne för en månad sedan och efter det har hon sett den om och om igen. Jag har till och med tillåtit trosor med Elsa och Anna på men längre än så går jag inte haha. Hon älskar att dansa och showa, gärna i sin glittriga klänning.

Hon är tre år, väger 15kg och är 97cm. Hon har växt 7cm på ett halvår så det var inte konstigt att garderoben behövde uppdateras.. med klänningar för det är det enda hon vill ha på sig. Det pratas mycket om trots i den här åldern men jag gillar inte riktigt det uttrycket. Jag vet att hon testar, vill utforska mer och det kräver mer tid av oss föräldrar. Jag tycker inte riktigt att det är rättvist att säga att det är hon som trotsar för jag vet att jag gör det minst lika mycket om inte mer. Alla gånger jag säger nej, inte hinner, måste ta Ester istället, inte har lust.. i hennes värld trotsar jag lika mycket. Jag tycker att trots framkommer när föräldrar kör över för ofta och säger nej för mycket. Så fort jag ger henne tid, följer hennes vilja och lyssnar på vad hon har att säga går det bra. Hon är underbar. Dock går det inte fullfölja barns vilja jämt och då blir det förstås en reaktion. Jag tror absolut att barn i treårsåldern kräver mer tid av oss föräldrar, det känns som en känslig ålder och det verkar vara en känslig period för dem. Jag menar inte att det bara beror på föräldrars engagemang för ibland kommer det ett utbrott eller i vårt fall mer en känslomässig urladdning. Ibland läskigt nära mina egna innan jag visste att jag hade hypotyreos. Om man ska kalla det trots har Ines reagerat mest gnälligt. Pratar gnälligt, surar ihop, låtsasgråter ibland, stortjuter så hon blir alldeles röd i ansiktet, ingen lösning är bra, vill inte kramas, blir irriterad på alla omkring henne. Ibland på morgonen innan hon knappt har vaknat säger hon ”kom inte hit, titta inte på mig”. Då låter jag henne vara ifred och efter en stund kommer hon ut och är precis som vanligt. Däremot kan jag bli riktigt less på hennes gnällande ton och människa som man är tröttnar man till slut. Det känns som att öronen blöder, inget är bra och jag tappar tålamodet. Det blir förstås aldrig bättre.

På förskolan är hon drivande och leker väldigt mycket. Hon hänger ofta med sitt tjejgäng och när jag hämtar henne brukar hon ofta vara utklädd. Då säger hon knappt hej och vill aldrig följa med hem. När vi hämtar Ester tillsammans går hon alltid fram och kramar och pussar henne och det värmer i mitt hjärta. Hon är så mån om henne.

Esterpluttis lever fortfarande i sin upptäckarglöd. Hennes passion här hemma är att klättra, städa toaletten och diska. Hon tycker om att bygga med lego när hon väl har kommit igång men oftast går hennes tid åt att flytta köksstolarna dit hon vill klättra. Och fort går det.

Matbordet har hon tröttnat på och håller ofta till på köksbänken. Hon häller ut salt och peppar, om det står disk kvar (vilket inte är ovanligt i den här familjen) leker och slabbar hon gärna med den, hon ställer sig upp och öppnar överskåpen, tar ett bett i varje frukt på fruktfatet, drar ut besticklådan ovanifrån.. Detta gör hon så fort jag är på toa, om vi är i barnens rum och leker, om jag ska hjälpa Ines med något, när vi står i köket och lagar mat, när jag gjorde välling till henne klockan 3 inatt. Ta i trä men än så länge förstår hon inte hur kranen fungerar sedan är det kört. Jag brukar fylla upp en bunke med vatten så hon får balta och hon fullkomligt älskar det.

Hon ser upp till sin syster och härmar henne i mycket samtidigt som är hon väldigt egen och går i sin egna värld. Både Ines och Ester vet hur de ska göra för att gå den andra på nerverna. Oftast handlar det om att de bråkar om samma leksak, att Ester klappar/slår Ines lite för hårt, att Ines ska vara först och puttar Ester åt sidan. I cykelkärran tar de priset då Ester brukar dra Ines i håret och Ines brukar lägga sina ben över Esters. Alltid samma visa. Tjuvnyps och håller för ögonen på den andra. RÖR INTE VARANDRA typ.

Ester är glad av sig, gnäller sällan och är nyfiken. Hon kan vara blyg när det är många nya människor på samma plats men gör sig oftast varm i kläderna ganska snabbt. Hon kan höras om hon vill och på utvecklingssamtalet på förskolan fick jag höra att hon hade bestämt sig för att äta mer gurka en dag och hade sagt gurka på sitt vis så hela kvarteret hörde haha. Hon gör sig hörd och pratar sitt eget språk ofta men pratar inte än. Hon säger några ord, härmar mig ibland när jag försöker lära henne men visar inget överdrivet engagemang.

Ester älskar att vara ute och går dit hon vill. Hon har princip aldrig lyssnat på vad hon får och inte får så det är bara springa efter och hämta henne när hon sticker. Hon är inte rädd, vågar och vill. När vi är ute på skogspromenader har hon ingen brådska fram utan tar in stället hon är på. Kikar sig omkring, plockar upp saker och pekar. Hon stoppar fortfarande saker i munnen så det gäller att hålla koll, ibland stoppar jag faktiskt in nappen för då nöjer hon sig med den istället.

Ester kan vara väldigt mysig och sitta i knäet och gosa. När hon ska sova har hon dock svårt att koppla av och somnar bäst fastspänd i vagnen. När man frågar ifall hon ska sova i sängen skakar hon på huvudet och när man frågar ifall hon vill sova i vagnen blir hon glad. Jag tycker det är gulligt att hon har lärt sig säga nej, på så vis är det lättare att förstå vad hon vill ha när hon ber om det.

Andra saker hon tycker om är att cykla, hjälpa till och bära soppåsen, mobiltelefoner, duscha med pappa, skor, ha mössa på sig, dansa. Alltså hon är så söt, varje gång hon hör musik stannar hon och dansar. Låtar som hon kan är blinka lilla stjärna och lilla snigel. Eftersom hon tycker att toaletten är så rolig och springer dit lika snabbt som Ines när hon behöver kissa så har vi redan börjat potträna. Det tycker hon är jättekul även om det inte riktigt uppfyller sitt syfte ännu. Hon skrattar när hon pruttar och ”letar” efter prutten i pottan.

Mina fina döttrar. Livet mer er är roligt, extremt kärleksfullt, intensivt, mysigt. Ni är mitt liv. Min mening.

Ester har börjat förskolan och vi gråter båda två

För två veckor sedan började vi skola in Ester på förskolan. Jag följde med henne första dagen och det gick bra. Eftersom Ines har gått där innan känner hon igen lokalen men det är förstås inte samma sak när Ines inte är där. Till en början var hon väldigt blyg. Hon ville inte gå in från skohallen till kapprummet och när vi kom in till kapprummet lekte hon lite med bilen och hälsade på en av förskolelärarna. Jag gick in i lekrummet och väntade på att Ester skulle följa efter och hon tittade in några gånger innan hon vågade sig in. Sedan var det inga konstigheter, hon lekte med leksaker, rev ut böcker, tittade in i bilrummet och sedan var det dags för frukt. Jag satt kvar i en av sofforna men det gick inte så jag fick sätta mig vid bordet så hon kunde sitta i mitt knä.

Inskolningen går rätt snabbt framåt och det känns både bra och jobbigt. Jesper har varit med de flesta dagarna då jag inte är på topp men det har gått bra. Så länge vi är där leker hon självständigt och första veckan när jag vinkade hejdå gick det jättebra. Hon vinkade glatt och lekte vidare men förra veckan när Jesper lämnade grät hon.

Ines har gått upp en avdelningen men de träffas ibland när de är ute och leker. Det känns skönt att de har varandra. Jag har smugit lite på Ester när jag har hämtat henne och då tar hon för sig, pratar högt och leker. Förskolelärarna säger dock att hon är lite ledsen under dagarna och det är inte roligt. Det är såklart naturligt, allt är nytt för henne och det är andra sovtider på föris så det är inte konstigt att hon är ledsen men det gör ont i mig att veta och inte finnas där för henne.

Idag lämnade jag Ines först sedan gick vi till Ester avdelning och hon förstår precis vad som ska hända. Hon började bli kramig och gnor sig i ögonen så jag tänkte att jag skulle följa med in och sätta igång leken. Det gick, hon började leka och var som vanligt men när jag gick kramade hon mig så hårt att förskoleläraren var tvungen att dra henne ifrån sig mig. Jag gick. Jag vinkade i fönstret från kapprummet och cyklade hem igen. När jag hade stängt dörren om mig brast det. Jag grät för att det gjorde så ont och jag kan inte hålla tillbaka tårarna nu när jag skriver om det heller. Det smärtar att lämna henne. Hennes knubbiga små händer som kramar så hårt att de är vita, hennes armar om min hals, hennes stora blå ögon fyllda av tårar som rinner ned längs hennes mjuka kinder. Hennes skrik när jag vänder mig om och går. Mitt hjärta går itu.

Ikväll har jag suttit i Jesper famn och gråtit. Jag längtar inte alls till imorgon och fasar för att lämna. Vill bara att hon ska må bra och vara glad. Jag har alltid känt att det är för tidigt att skola in henne men vi har inte haft något val. Tanken var att Jesper skulle vara hemma nu i höst men det blev inte så och jag tror att Ester mår bra i längden av att få leka med andra och ha rörelse omkring sig. Jag hade velat att hon var minst 1,5 år precis som Ines var när hon började men nu är det som det är. Det var en liten tröst att det var en kille som skolades in samtidigt som var yngre än Ester.

Jag hoppas att det kommer gå bättre framöver. Jag tror inte Ines har gråtit en enda gång när vi har lämnat henne så det här är nytt för mig. Ester är försiktigare, lite blygare och tar längre tid på sig att lära känna och acceptera nya människor. Det tar den tid det tar.. men om det fortsätter såhär kommer jag nog testa att lämna när de är ute och leker istället. Jag trodde inte alls att det skulle vara såhär jobbigt.

Lilla älskling, knappt redo att släppa iväg dig. Vill hålla dig hos mig för alltid, pussa på dig, busa med dig, få dig att skratta.

Paraplypromenad, hoppa i vattenpölar och biblioteket

Jag avslutade långhelgen hos mamma och pappa med en rejäl sovmorgon. Trots att jag vaknade sent kändes dagen lång. Vi har spenderat mycket av tiden i trädgården, barnen badade och jag fick en liten stund i solstolen. Innan vi åkte hem tvättade jag bilen invändigt (inte alls roligt med åksjukt barn) och när barnen skulle sova för natten körde jag hem i solnedgången. Det är så himla fint längs vägarna nu, massor av blommor och grönska. När man kommer till Gränna ser man den röda solen och kör längs vattnet hela vägen till Jönköping.


Vi är åter på hemmaplan och lever vardagsliv men bara i tre dagar. Älskar dessa kortveckor. Efter en veckas ledighet var Ines tillbaka på förskolan idag. Det är så skönt för mig som mamma att se att hennes kompisar blir så glada när hon kommer. De springer till grinden och ropar hennes namn. Hon har två kompisar som hon hänger mer med och de ska också gå upp en avdelning till hösten. Känns roligt att de har varandra.

Jag försöker alltid peppa Ines med något roligt när vi ska gå ut. Oftast drar det ut på tiden när vi ska klä på oss och komma ut genom dörren men när Ines har något roligt att se fram emot brukar det både gå smidigare och snabbare. Idag sa jag att hon skulle få använda sitt paraply och vips så var hon i hallen och tog på sig sina kläder.
Den här pluttan fick sitta fastspänd till bussen annars hade vi aldrig kommit fram.
Glädjen och stoltheten över att få hålla i ett paraply..

Jag försöker att inte klaga på vädret högt inför barnen när det är regn. De tycker det är superroligt att vara ute när det är blött och så länge de har regnkläder på sig är det ingen fara. Jag unnar dem gärna skitiga vattenpölar och plask! Jag går gärna ut med dem när det är regn för det är roligt att se hur lyckliga dem blir av vatten. Jag måste också köpa regnkläder, en regnkappa och ett par låga gummistövlar(skor).
När vi hade lämnat av Ines fick Ester promenera i sin takt och hoppa i vattenpölar för första gången. Ingen instruktion behövdes, barn föds med kunskapen om hur man hoppar i vattenpölar helt enkelt.
Behöver jag ens säga att hon var glad? När klev i första vattenpölen skrattade hon ♥ Tror jag fick det på film.
Gummistövlarna var en ovana för henne och ibland såg det ut som hon gick i pjäxor haha. Det är Ines gamla och de ser fortfarande helt nya ut. Det är storlek 20 och de är så pluttiga.
Syskonmatchar kidsen i regn/vindkappor från primark. Mamma var i London i för några veckor sedan och hade med sig dem hem. Hon vet vad jag har för smak.
När det var dags att kliva på bussen tvångsatte jag Ester i barnvagnen och det var inte så himla populärt. När vi klev av igen fick hon gå men ville bara gå åt fel håll. Väl hemma stannade vi till i lekparken och Ester var bestämd på att hon skulle gunga i regnet. Okej, en liten stund tänkte jag men hon vill gunga i all evighet så jag gav upp. Jag hade klätt på mig lite för lite och frös så när jag bar in henne skrek hon som om jag hade sågat av henne en arm eller nåt.. När hon ramlar gråter hon inte ens så mycket?

Hon somnade gott på soffan en stund senare. Det tar på krafterna att vara ute i regnet.♥

I eftermiddag har vi hängt på bibblan, lämnat tillbaka och lånat nya böcker. Ester klätterapan skulle bara klättra upp för trappan hela tiden så det blev inte så värst långvarigt. Det var mysigt så länge det varade och vi hann läsa två böcker i alla fall. Jag och Ines läste vid nattningen i lugn och ro och jag älskar verkligen att jag har fått in den rutinen.

Vi igen

​Drygt 60 mil på tre dygn är verkligen inte vad jag är van vid. Idag körde jag mot Tranås och hämtade hem flickorna. Ines sprang mot mig överlycklig och sa ”mamma jag älskar dig!” så bättre bemötande kunde jag inte fått. Mina älskade flickor. Det är verkligen inte alla gånger hon är glad att se mig, snarare tvärtom, att jag ska gå igen så idag blev jag verkligen superglad.

IMG_0560
Hemma igen. Älskar när de leker och busar med varandra.IMG_0539 IMG_0576
Finaste Ester Luna ♥
IMG_0554 mammablogg IMG_0573 IMG_0526
Sötaste pyjamasen. Tänkte fota lite barnkläder imorgon och lägga upp på bloggen. Beställde hem lite nu i veckan.
IMG_0559 IMG_0576 IMG_0544
Full fart innan nattning.
IMG_0578

Ett långt kvitto, storstäd och min blonda lilla tjej

Varje gång vi åker till Ullared tänker vi att det inte kommer bli så dyrt och inte ta så lång tid. Varje gång har vi fel. Det tar tid och det är dyrt. Jag hittade inga overaller tyvärr, utbudet var inget vidare faktiskt men jag kom inte ut med en tom kundvagn för det. Vi kom ut med TVÅ FULLA kundvagnar istället.. Nu blir det vatten och bröd resten av månaden.

Världens bästa mamma stannade tills igår och hjälpte mig städa hela lägenheten, i varenda liten vrå. NU SKA DET VARA RENT RESTEN AV ÅRET. PUNKT. Jesper och barnen droppade in igår tillsammans med pappa som borrade upp vår knivlist(tog bara ett år) och några tavlor. Vi flyttade in här för över ett år sedan och jag känner fortfarande att vi inte är klara. Nu kom vi en liten bit i alla fall.

img_7826
Bästa känslan att vakna upp i nybäddad säng och nystädad lägenhet. Ester är glad som vanligt och håller med mamma(?).img_7856img_7844
Min lilla sötkorv. Så go att jag vill äta upp’na
img_7841
img_7828 img_7839img_7835 mammabloggimg_7851
Håret växer och växer. Det är en liten blond tjej det här, mycket ljusare än syrran. Det kanske blir lite lockar som jag hade när jag var liten.img_7850

Vaccination, feber och skillnad mellan första & andra barnet

Jag var på BVC-kontroll med Ester igår. Hon är en liten sjukilosklump nu. 7020g och 66,5cm lång. Vid 5månaderskontrollen är det även vaccination dvs. en spruta i varje ben. Eftersom jag inte mådde bra när Ester var tre månader fanns Jesper där vid hennes sida när hon fick sina första sprutor. Jag känner dåligt samvete för att jag inte fanns där då men den här gången fick jag hålla om henne och trösta henne när hon blev ledsen. Jag vill alltid finnas där för henne.♥

Ester grät förstås. Sådär hjärtskärande som hon gråter när det gör riktigt ont. Det gick över fort i alla fall och hon somnade tryggt i vagnen på väg hem efter. Det senaste dygnet har hon inte varit sig själv riktigt. Igår blev hon hängig, åt mindre och sov mer än vanligt. Inatt hade hon 39 graders feber och var varm som en kamin. Jag tror aldrig att Ines har haft feber(?), kan inte minnas att hon har varit så varm någon gång. Hon fick Alvedon och vi somnade om till morgonen då febern hade sjunkit en aning. 38,6. Jag tog tempen nu igen innan hon somnade för natten och då hade hon 37,6 så det går åt rätt håll. Blev lite nojig inatt och var tvungen och gå in på 1177 och läsa på om feber.. jag har ju hört skräckhistorier..
IMG_4506
Ett blodigt plåster på vardera ben. Jag klarar inte av att titta när sprutan trycks in i benet. Det räcker att se hur lång den är och att höra Esters skrik efteråt. Jag håller om henne, pussar på henne och märker när hon rycker till av sprutan, stackarn.

När vi ändå var på BVC passade vi på att mäta och väga Ines. Hon har ingen kontroll förrän 2,5 år men det är alltid roligt att veta värdena. Hon väger 11,7 kg och är 87,8 cm lång. Hon ligger något under snittet i vikt men följer sin egen kurva fint. Hon har klarat ”testerna” för en 2,5 åring för länge sedan och har alltid var i framkant. Ester däremot tar det lilla lugna, är nöjd med tillvaron och har ingen brådska. Det är verkligen skillnad från första och andra barnet. Med första barnet stressade jag mer, följde utvecklingsfasen och ville hela tiden veta vad som hände därpå. Nu njuter jag mer. Tar vara på fasen hon är i NU och den som har varit.

Vaccination, feber och skillnad mellan första & andra barnet

Jag var på BVC-kontroll med Ester igår. Hon är en liten sjukilosklump nu. 7020g och 66,5cm lång. Vid 5månaderskontrollen är det även vaccination dvs. en spruta i varje ben. Eftersom jag inte mådde bra när Ester var tre månader fanns Jesper där vid hennes sida när hon fick sina första sprutor. Jag känner dåligt samvete för att jag inte fanns där då men den här gången fick jag hålla om henne och trösta henne när hon blev ledsen. Jag vill alltid finnas där för henne.♥

Ester grät förstås. Sådär hjärtskärande som hon gråter när det gör riktigt ont. Det gick över fort i alla fall och hon somnade tryggt i vagnen på väg hem efter. Det senaste dygnet har hon inte varit sig själv riktigt. Igår blev hon hängig, åt mindre och sov mer än vanligt. Inatt hade hon 39 graders feber och var varm som en kamin. Jag tror aldrig att Ines har haft feber(?), kan inte minnas att hon har varit så varm någon gång. Hon fick Alvedon och vi somnade om till morgonen då febern hade sjunkit en aning. 38,6. Jag tog tempen nu igen innan hon somnade för natten och då hade hon 37,6 så det går åt rätt håll. Blev lite nojig inatt och var tvungen och gå in på 1177 och läsa på om feber.. jag har ju hört skräckhistorier..
IMG_4506
Ett blodigt plåster på vardera ben. Jag klarar inte av att titta när sprutan trycks in i benet. Det räcker att se hur lång den är och att höra Esters skrik efteråt. Jag håller om henne, pussar på henne och märker när hon rycker till av sprutan, stackarn.

När vi ändå var på BVC passade vi på att mäta och väga Ines. Hon har ingen kontroll förrän 2,5 år men det är alltid roligt att veta värdena. Hon väger 11,7 kg och är 87,8 cm lång. Hon ligger något under snittet i vikt men följer sin egen kurva fint. Hon har klarat ”testerna” för en 2,5 åring för länge sedan och har alltid var i framkant. Ester däremot tar det lilla lugna, är nöjd med tillvaron och har ingen brådska. Det är verkligen skillnad från första och andra barnet. Med första barnet stressade jag mer, följde utvecklingsfasen och ville hela tiden veta vad som hände därpå. Nu njuter jag mer. Tar vara på fasen hon är i NU och den som har varit.

Ester Luna Sigrid – Dop

I lördags samlades nära och kära i Säby kyrka för att vara med när vår älskade dotter döptes. En enkel, fin och lättsam ceremoni. Jag har haft otur med lite halvjobbiga graviditeter och två förlossningsdepressioner MEN det får det vara värt för jag har verkligen världens finaste tjejer som jag älskar så mycket. Friska, glada och så jäkla underbara. De har varit exemplariska! Ines förstod allvaret i kyrkan och var jätteduktig. Höll oss i handen, sprang runt oss, hjälpte till att hälla upp dopvattnet som Ester döptes i. Jag hade laddat med både napp och russin om det skulle krisa men vi behövde inget av under ceremonin.
IMG_4203IMG_4219
Ester var nöjd och glad, tittade sig förtjust omkring och hade inget emot att få vatten på huvudet. Hon fick vara i min famn under dopet, bortsett från när prästen baddade hennes huvud och höll upp henne. Både Ines och Ester har cirklat runt i allas famnar från att de har varit nyfödda och är precis lika nöjda överallt. De är inte ty känsliga av sig vilket är väldigt skönt.
IMG_4244IMG_4239
På dopet sjöng vi Psalm 193 – Gud som haver barnen kär och Psalm 791 – Du vet väl om att du är värdefull. Exakt samma psalmer som vi sjöng på Ines dop. Väldigt enkla och fina. Innan vi gick ut från kyrkan avslutades ceremonin med Kents Utan dina andetag.

Efter dopet åkte vi in till Tranås där vi blev mottagna av alla gäster. Vi öppnade presenter och fikade. Önskelistan var ganska tom men vi fick så himla mycket fina saker. Tack ännu en gång. En klar favorit blev helt klart halsbandet som min kusin har gjort, en ängel som det står Ester på. Det är alltid roligt när det är finns extra mycket omtanke bakom och att dessutom är personligt.♥
IMG_4258 IMG_4264 IMG_4263IMG_4266

Det blev en lyckad dag och ett fint dop. Nu är vår älskade lilla tös döpt. Ester Luna Sigrid.
IMG_4320
Huvudpersonen somnade med armar och ben alldeles utslagna. Det tar på krafterna att döpas.♥ Gud vad jag älskar henne!

jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Nytt från Newbie och syskonkärlek

IMG_3883-2
Minioutfiten för dagen. Ester har fått lite nytt från Newbies höstkollektion. En body med små vinröda blommor och beiga byxor med ankstjärt. Jag har verkligen inte gillat newbies volanger innan men jag har fått ge mig.. IMG_3894-2 IMG_3895
Sötnosan♥IMG_3887-2 IMG_3912-2 IMG_3897
Syskonkärlek. Tänk vad de ska dra varandra i håret, rivas, slåss, ta varandras saker, smygläsa varandras dagböcker. Jag ska göra mitt bästa i uppfostran he’he förstår att det inte går undvika saker som dessa. Så länge det finns massor av kärlek är det nog bara att acceptera. Syskon ska bråka, annars är det något som inte stämmer.

förlossningsdepression, en kopp te & vackra klöver

IMG_2023IMG_2014
Barnen sover och det är tyst. Jag dricker en kopp te och tittar ut genom fönstret och knapprar på tangenterna då och då. Jag har svårt att förklara hur jag mår men för er som har varit med om samma sak känns ord överflödiga. Man förstår. Jag känner mig ensammast i världen men samtidigt vet jag att jag inte är ensam, att det inte är så himla ovanligt när man väl börjar tala om det. Den hemska förlossningsdepressionen. IMG_2027Jag ångrar inte en sekund att jag tog mig ut på promenad häromdagen och plockade med mig dessa. Även om jag inte är glad just nu är det i alla fall godis för ögat. En gnutta hemtrevligt i all bråte och skit som ligger slängt huller om buller. IMG_1985
IMG_1987IMG_2032

förlossningsdepression, en kopp te & vackra klöver

IMG_2023IMG_2014
Barnen sover och det är tyst. Jag dricker en kopp te och tittar ut genom fönstret och knapprar på tangenterna då och då. Jag har svårt att förklara hur jag mår men för er som har varit med om samma sak känns ord överflödiga. Man förstår. Jag känner mig ensammast i världen men samtidigt vet jag att jag inte är ensam, att det inte är så himla ovanligt när man väl börjar tala om det. Den hemska förlossningsdepressionen. IMG_2027Jag ångrar inte en sekund att jag tog mig ut på promenad häromdagen och plockade med mig dessa. Även om jag inte är glad just nu är det i alla fall godis för ögat. En gnutta hemtrevligt i all bråte och skit som ligger slängt huller om buller. IMG_1985
IMG_1987IMG_2032

Barnvakt, Estertid och dagar på soffan

Ines har varit i Tranås sedan i söndags vilket har varit skönt för både henne och mig. Jag vet att hon har det tusen gånger bättre där än vad hon har hos mig just nu. Jag och Ester har haft två dagar i sängen/soffan och hon är nöjd med att göra ingenting i alla fall. Vi snackar, hon ligger i babygymmet, tränar nacken och sover. Igår höll hon låda nästan konstant från 18-23 så jag tror hon tycker det är tyst utan Ines och måste prata lite för henne också.IMG_1821Världens sötaste med pussmärke på magen. Amningskudden kommer till användning vääldigt ofta, inte bara när jag ammar.

Hon har blivit en annan bebis nu igen. Gah vad tiden går fort. Med andra bebisen längtar jag definitivt inte efter nästa steg utan försöker njuta så mycket det går av nuet. Vara i det steget hon är och inte ett framför.

Hejdå pyttekläderna 

Mycket av flickornas kläder är för små så jag har ägnat mig åt att rensa ur deras garderober. Vi har faktiskt inte kläder i överflöd till någon av dem och det gör det helt klart lättare att ha ordning men nu var det huller om buller med både små och stora storlekar. Esters garderob fyllde jag på med lite av det som Ines hade när hon var plutt och det är förstås rolig att ta fram igen. Det skiljer ganska mycket storleksmässigt på dem, det Ines hade när hon var 3-4mån kan Ester ha nu. IMG_1245Hejdå pyttekläderna, hoppas vi ses snart igen. Eller okej. Om några år. Tänk om vi skulle få triss i flickor. Jisses vad vi kommer få kämpa om 15 år haha.

Samtidigt som det är roligt att ta fram nya plagg är det sjukt tungt att vika ihop och packa ner bebiskläderna i kartonger som ska till källaren. Estellekoftan som mamma har stickat känns mest, jag funderar faktiskt på ifall jag ska fixa en liten galge så kan den hänga som prydnad i barnrummet. Som jag har nämnt innan mår jag seriöst dåligt över att går så fort fram. Jag vill ha min lilla bebis länge till. Jag börjar få förståelse för familjen annorlunda som bara fortsätter..

Pastellgult

Vi har gjort oss redo för en dag på Vätterstranden. Vi har köpt med oss sallad och frukt och stannar tills ungarna bli trötta. Solkrämen är med men bikinin fick stanna hemma. Jag känner inte för att sola alla mina magar.. De får gömmas i klänningen ett tag till. Jag kanske skulle satsa på baddräkt? Tantigt?newbie Ester har på sig sin fina sparkdräkt från newbie. Jag älskar att Kappahl har satsat på pastellfärger på vårens kollektion och att allt inte är rosa. Jag var verkligen ingen rosa person innan jag fick barn men nu har jag inte haft mycket val, men jag gillar gammalrosa. newbie newbieEasterbunnyn i gult. 

Lilla loppan, gladfisen.. Kärt barn har många namn

Jag fick en väldigt bra start på min måndag. Ines kom nämligen in med en bok strax innan sju som vi läste tillsammans. Ester låg bredvid mätt, nöjd och belåten. Sedan låg vi i sängen alla tre och pratade. Det är inte så himla lätt att förstå eftersom vi pratar tre olika språk men det gör inget. Så länge jag får ha mina töser intill mig är jag nöjd.

Vi har haft en slappardag idag. Ines ville gå ut imorse men jag var inte särskilt pigg som satt uppe halva natten.. Som tur var fungerade barnprogram lika bra. Hon är inne i Gretagris-period och älskar att titta och härma precis så grisarna gör och säger. Det måste vara väldigt intressant i hennes värld för jag somnade nämligen om och fick sova två timmar till.IMG_0690 Min lilla loppa. Den här gladfisen kan man titta på hur länge som helst.IMG_0686Ines brukar alltid vara trött och mammig efter helgerna vi spenderar i Tranås och det är fullt förståeligt med tanke på att det sällan är en lugn stund där. Hon sov längre en vanligt på dagen och tidigare ikväll sa hon säng flera gånger vilket inte hör till vanligheterna. Jag har fått massa pussar, kramar och närhet idag. Kanske kände hon på sig att jag var i extra behov av det. Ester har varit snäll som en ängel och har knappt gjort ett ljud ifrån sig, bara hennes härliga lilla prat. Vi har haft en mysig dag, vi tre.

En bild säger mer än tusen ord

Jisses vilken dag! Jag ligger i sängen och ammar och är heeeelt slut på energi. Ines som brukar sova till minst åtta bestämde sig för att vakna fem idag.. Puh. Jag tyckte inte att det var så farligt just då men framåt elvasnåret ville jag inget annat än att sova. Jag har fått en bestämd liten dam så det var bara snöra på sig skorna och följa med ut till sandlådan. Jag tog två flugor i en smäll och ammade Ester samtidigt som Ines lekte sig trött. På så vis fick jag dem både att sova middag samtidigt så då passade jag också på.

På eftermiddagen tog jag mitt pick och pack och åkte till Linköping för att möta upp BeSafe-gänget. Vi har ätit en god middag på kniv och gaffel, tagit en drink i lobbyn och nu ligger jag på hotellrummet och myser med Ester. Gud vad jag älskar min tjej! Hon har varit en liten ängel hela kvällen. Legat vaken i vagnen, tittat med sina stora blå och varit nöjd. Jag känner lite dåligt samvete när hon söker min ögonkontakt och vill prata, men jag är upptagen. Innan hon somnade fick hon min fulla uppmärksamhet och vi pratade och hon ler och säger mest aahh. IMG_0669Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar denna lilla tös. Mysigt att vara på resande fot bara hon och jag. 

2 månader & separationsångest

Idag blir Ester två månader gammal! S H I T  V A D   T I D E N  G Å R  F O R T.  Jag mår seriöst lite dåligt och har extrem separationsångest för att hon växer så fort. Jag hinner inte smälta och ta in allt innan hon växer och blir ännu större. Jag vet att jag kommer titta tillbaka på bilder från nu och tänka att hon var liten.. men nu känns hon stor från att hon var nyfödd då hon också kändes stor haha.IMG_8867Ester 1 månad. Vuxit ur sin pyjamas i storlek 50 men stackars unge fick ha den ändå. Vägrade inse att hon var en 56unge redan då. IMG_8875Man får liksom säga hejdå till en personlighet för att välkomna en annan. Två morgnar har jag tänkt shit idag ser hon äldre ut, nu är det en ny bebis. Jag kanske är sjuk i huvudet haha men det är så mina tankebanor är.. IMG_8873 IMG_8880 IMG_8874
Lillfisan♥

2 månader & separationsångest

Idag blir Ester två månader gammal! S H I T  V A D   T I D E N  G Å R  F O R T.  Jag mår seriöst lite dåligt och har extrem separationsångest för att hon växer så fort. Jag hinner inte smälta och ta in allt innan hon växer och blir ännu större. Jag vet att jag kommer titta tillbaka på bilder från nu och tänka att hon var liten.. men nu känns hon stor från att hon var nyfödd då hon också kändes stor haha.IMG_8867Ester 1 månad. Vuxit ur sin pyjamas i storlek 50 men stackars unge fick ha den ändå. Vägrade inse att hon var en 56unge redan då. IMG_8875Man får liksom säga hejdå till en personlighet för att välkomna en annan. Två morgnar har jag tänkt shit idag ser hon äldre ut, nu är det en ny bebis. Jag kanske är sjuk i huvudet haha men det är så mina tankebanor är.. IMG_8873 IMG_8880 IMG_8874
Lillfisan♥

Tiden på BB

Första morgonen på BB väcktes jag av att personalen kom in i rummet(07.30) och att de övriga mammorna vaknade till liv men jag somnade om snabbt igen. Jag sov igenom frukosten och vaknade igen vid 09.30. Då fick jag frukost på sängen av en gullig barnmorskan sedan ringde jag Jesper och bad honom komma till oss. Jag fick i mig två mackor och sedan somnade jag om ytterligare en gång och vaknade igen vid elva. Då vaknade Ester för första gången och jag ammade henne.♥ Lilla pluttan sov princip hela dagen så det var nästan så vi ville väcka henne för att få se henne vaken. Första dagen i Esters liv gjorde vi inte mer än iaktta henne, ammade, bytte blöja, åt och sov.

Vi stannade två nätter på BB och det var faktiskt väldigt skönt. Jag hade ingen stress hem alls utan hade kunnat stannat längre om det inte var för att jag delade rum med tre andra. Det är något visst med att vara på BB och jag tycker det är sååå mysigt. Trots att sängarna inte är de skönaste eller maten den godaste så är det en trygghet att vara där. Det blir som en isolerad bebisbubbla då man verkligen få vara för sig själva, man stänger ute världen och njuter av varandra.

eftervärkarNågot som var nytt för mig var eftervärkarna som jag hade i några dagar efter förlossningen. I början gjorde det faktiskt ganska ont så jag fick andas mig igenom dem och åt smärtstillande.

Vid 21 på kvällen åkte Jesper hem igen och jag ammade en timme och pratade med mamma i telefon. Ester var fortfarande vaken efter amningen så en halvtimme senare ammade lite till och då lyckades hon somna så då la jag henne i babynestet tätt intill mig, släckte lampan och försökte somna. Vid den här tiden var jag extremt trött och ville inget annat än att sova men Ester vaknade igen och åt lite till. Vid midnatt somnade vi om och sov i tre timmar, ammade 50 minuter och somnade om snabbt igen.

IMG_7089På morgonen vaknade jag innan Ester och det var väldigt skönt att få vakna av sig själv. Solen sken in genom fönstret och jag drog mig i sängen en kvart innan Ester vaknade vid halv nio. När Jesper kom till BB gjorde han i ordning en frukostbricka, medan jag åt gosade han med Ester.

Planen var att vi skulle åka hem på torsdagen(24/3) så vi började packa lite smått innan det var dags för vår tur hos läkaren.IMG_7094Här sitter vi och väntar på Esters första läkarkontroll och det ser ganska harmoniskt ut men i själva verket var det mer hormoniskt.. Mina hormoner började spöka och jag blev så fruktansvärt irriterad stundvis. Jag vet inte varför och det enda som irriterade mig var Jesper. Min stackars Jesper som inte hade gjort något för att förtjäna mitt humör men det var svårt att försöka dölja irritationen. Humöret höll i sig några dagar efter BB och var det var jobbigt för både honom och mig. Allt man vill känna efter förlossningen är lycka och kärlek, inte att man är så irriterad på sin sambo att man vill slänga ut honom. Som tur gick det över och Jesper bor fortfarande kvar haha. Efter det har jag uppskattat hans stöd, värme och kärlek mer än någonsin. Jag har verkligen känt mig älskad.

IMG_7099
Läkarundersökningen gick bra, allt såg fint ut och hon gick igenom besiktningen. Eftersom jag äter medicin skulle extra kontroller göras på Ester då det kan påverka. Det var dock inget som gjordes och när jag frågade om det såg personalen ut som frågetecken på BB. De frågade mig(!?) vilka kontroller som skulle göras och det kändes inte alls seriöst..(läkaren på bild har inget med det att göra)

När vi kom tillbaka till rummet tog jag en dusch medan Ester och Jesper vilade.IMG_7102Hur söt får man vara?IMG_7127Vi väckte Ester och badade henne för första gången. Trots att hon var nyvaken verkade hon gilla det. Hon var alldeles tyst, lugn och tittade stort. IMG_7140
Sedan gjorde vi oss redo för hemfärd och det var inte förrän då vi bestämde oss för att hon skulle heta Ester. Mina favoritnamn har varit Ines och Ester sedan länge och då vågade jag inte ens drömma om att få två döttrar. Nu är dem här, mina fina små flickor. Ines & Ester.♥

Vi packade ihop det sista, städade undan efter oss och sedan kom en barnmorska för att skriva ut oss från BB. Hon gjorde en extra andningskontroll på Ester sedan fick vi åka. IMG_7158Tänk att få åka hem med en dyrbar skatt som denna lilla tjej, får nypa mig i armen. Det känns lite konstigt att åka ifrån sjukhuset och tryggheten men samtidigt skönt att få komma hem igen och mysa på hemmaplan.

IMG_7167På väg hem stannade vi på Annes husman och köpte med oss mat. Ester sov under tiden och sov princip hela dagen så vi fick äta och landa i lugn och ro. Både Jesper och jag ville vila ut och passa på att mysa med Ester innan Ines virvelvinden Brage kom hem igen. På lördageftermiddagen skjutsade mamma och pappa hit henne och hon fick träffa sin lillasyster för första gången. Ett helt fantastiskt ögonblick som vi hade sett fram emot.

När Ester kom till världen ♥ Min förlossningsberättelse

Ester Luna Sigrid Brage ⋆ 22 mars 2016 – 23:23

På tisdagskvällen(22/3) strax innan sju ringde jag till förlossningen för att stilla min oro. Jag berättade att jag inte hade känt fosterrörelser på hela dagen och att jag var orolig. Barnmorskan tyckte jag skulle komma till förlossningen för en kontroll+CTG så jag bytte om, pussade Ines godnatt och stängde ytterdörren motigt efter mig. Jag kände inte alls för att åka till förlossningen men och andra sidan fanns det inga tvivel, bättre att vara på säkra sidan. Med tanke på att Ines var trött och skulle sova för natten bestämde jag mig för att åka in själv.

Läkaren gjorde ett ultraljud och konstaterade samma sak som mig, inga fosterrörelser överhuvudtaget trots knuff och buff på magen. Hjärtat tickade på och övriga värden var bra men eftersom hon inte rörde på sig fick jag en tid för CTG efter undersökningen och även en morgonen därpå.

Vid 20-tiden blev jag påkopplad CTG och då äntligen fick jag känna några fosterrörelser. Efter 20 minuter började jag bli rastlös och var på gränsen att somna så jag började ta tid på mina sammandragningar och kom fram till att det drog ihop sig var fjärde minut. Sammandragningarna var väldigt tydliga, magen blev stenhård och pekade mot höger men det gjorde inte ont på något sätt. Jag var mest fascinerad över att jag visste precis när nästa sammandragning skulle komma och att den avtog efter cirka 50 sekunder.

Vid 20.45 smäller det! Vattnet går! Vilken chock! Trots att jag var 10 dagar över tiden(41+2) blev jag väldigt paff och förvånad över att vattnet gick just då. Det var alltså förvärkar jag hade tagit tid på precis innan, lyckligt ovetandes om vad som skulle hända. Jag tryckte på larmknappen men precis då öppnades dörren av en barnmorska som skulle avsluta mitt CTG. Jag tror jag såg aningen chockad ut när jag berättade för henne att vattnet hade gått.

Det blir aldrig som man har tänkt sig men jag var trots allt på rätt plats när vattnet gick. Jag ringde och uppdaterade Jesper om läget och strax därefter ringde jag till mamma och sa att det var dags. Medan jag bytte om till sjukhusskjortan kan jag tänka mig att Jesper for runt som en skållad råtta hemma. I min fantasi skulle vi åka in till förlossningen tillsammans men så blev det inte, istället var Jesper kvar hemma utan både bil och bilstol till Ines som jag hade tagit till förlossningen. Vi hade bestämt att lämna Ines hos en vän just då hade inte hon heller någon bilstol. Jag bad Jesper lämna lillan hos grannarna istället men de var inte hemma(här kan jag tänka mig att Jesper var aningen svettig). Till slut ringde Jesper en taxi för att åka förbi med Ines sedan åka upp till förlossningen men när han stod utanför hemmet kom grannarna hem och han sprang efter och frågade ifall Ines fick vara hos dem en stund tills mamma var framme i Jönköping. Världens gulligaste grannar, räddarna i nöden. Efter det for Jesper upp till mig i hans jobbarbil.

Jag fick tillgång till vårt förlossningsrum(samma som jag födde Ines i) klockan nio och då började rejäla värkar komma. Jag hängde först mot badkaret sedan fixade barnmorskan en gåstol som jag kunde luta mig mot. Jag blev tillfrågad ifall jag ville ha lustgas och det tackade jag inte nej till. Om barnmorskan däremot inte hade frågat mig hade jag nog kämpat ett tag utan men vid 21.15 tog jag mitt första djupa andetag i lustgasmasken. Hon kopplade på CTG på magen för att ha koll på bebis och allt såg bra ut. Jag valde att ha lustgasen på 30/70 och trots det kände jag mig rejält påverkad men inte yr, helt lagom. Där och då sa jag hejdå till världen och verklighetsuppfattningen, slöt ögonen, gick in i mig själv, lät omgivningen bli ett brus, lyssnade på kroppen och var väldigt inne i mig själv tills bebis var ute.

Vid 21.45 kom Jesper till förlossningen, äntligen var det han och jag. Han hade andan i halsen, omfamnade mig/strök mig på ryggen och frågade hur det gick varpå jag mumlade ”värk” i lustgasmasken. Trots att jag var väldigt inåt och fokuserad på mig själv under värkarbetet kändes det skönt att höra Jespers röst och veta att han fanns där.

Strax innan 22 gjordes första undersökningen och jag var öppen 8-9 cm. Jag hörde att personalen pratade om att det skulle gå fort och då tänkte nu kommer bebis men det var lite väl optimistiskt tänkt för jag hade en hel del värkar kvar att andas mig igenom. I samband med undersökningen tappades jag på urin men det var så lite att det kunde ha kvittat.
förlossningsberättelse
I förlossningsjournalen står det även jag hade mekoniumfärgat fostervatten men det var inget jag visste om då och inget jag har blivit informerad om så det var nog ingen fara för bebisen. Vid vattenavgången var det klart.
förlossningsberättelse
Det var väldigt rörigt på förlossningen, mycket personal som kom och gick och jag hade tre olika barnmorskor på två timmar. Jag hade en jättebra barnmorska och undersköterska under värkarbetet vilket jag förstås är tacksam för, det gör så oerhört mycket att man klickar och trivs med personalen. De var stöttande och lyssnade, så fort de frågade hur jag ville ha det svarade jag att ”jag gör det som är bäst, bestäm ni” och det gjorde de. Barnmorskan hade med sig en läkarstudent som hon informerade under tiden och det gillade jag för då fick jag den uppdatering som jag ville ha samtidigt. Sedan fick jag förfrågan(under en värk) ifall han också fick undersöka mig och känna livmoderkanten, mitt svar var ett solklart nej men så fort värken var fick han såklart undersöka.

Andningen har varit enkel under båda förlossningarna men däremot fick jag kämpa för att slappna av mot slutet. Jag spände kroppen under värkarna utan att tänka på det men så fort de bad mig slappna av gjorde jag det. Jag ville verkligen krysta men livmoderkanten hade inte försvunnit så jag kämpade emot.
förlossningsberättelse
Innan mina krystvärkar kom byttes min barnmorska ut utan att jag märkte det och när det var dags att börja krysta frågade jag förtvivlat efter min barnmorska. Jag gillade INTE den nya barnmorskan och det var ingen i rummet som missade. Fan vad hon tjatade!(med lustgas i kroppen blev det säkert tusen gånger värre) Det kändes som hon undersökte mig stup i kvarten och jag ville bara slå bort hennes fingrar. Vid ett tillfälle sa hon ”Sanna, lyssna på..” varpå jag avbryter henne med ett tydligt hyschande. Då spärrade jag upp ögonen, stirrade rakt in i Jespers ögon och sa ”jävla tjat” sedan krystade jag vidare. Stackars Jesper visste inte vad han skulle göra för det var inte läge att byta barnmorska när jag hade krystvärkar. Det är ögonblick som detta Jesper har fasat för, att jag skulle förvandlas till ett spydigt odjur som fräser hehe. Jag tror jag bad barnmorskan vara tyst också..
förlossningsberättelse23.15 började jag krysta. Den styrkan kroppen har när man föder barn är helt otrolig! Den kommer från ingenstans och man orkar allt och lite till. Det är så skönt att överlåta sig själv och låta kroppen göra som den vill. Den enda jag lyssnade på i slutet var Jesper och det var så oerhört peppande när han berättade för mig att hon var på väg. Efter åtta minuters krystvärkar kom hon..
förlossningsberättelse
Den 22 mars klockan 23.23 föddes vår älskade dotter. 51 cm och 3970 g.
förlossningsberättelse
De finaste ögonblicken i mitt liv är när jag har fått upp mina döttrar på bröstet. Så mjuka och varma. Ester var tyst ett tag innan det första skriket kom, de strök henne över ryggen sedan fick hon komma till mitt bröst. Älskade, älskade lilla tjej. Du har verkligen tagit mitt hjärta med storm.

Förlossningen gick snabbt, smidigt och tämligen smärtfritt. Det blev inte alls som jag hade trott och mycket av det som jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev hanns inte med men det var inte negativt på något sätt. Jag hade önskat bad, lustgas och epidural som smärtlindring men jag klarade mig väldigt bra med bara lustgas som jag ökade till full effekt när krystvärkarna kom. Efter födseln klippte Jesper navelsträngen och sedan skulle moderkakan krystas ut men den ville inte riktigt släppa. Efter 30 minuter kallade barnmorskorna på läkare, ytterligare en barnmorska kom in för att sätta en kanyl i handen och det kändes som hon satte den rakt i skelettet.. Jag ålade nästan ur mitt eget skinn, vände och vred tills hon förstod att det var hon som orsakade smärtan och inte någon värk. Kanylen sattes in i armvecket istället och precis när det var klart och läkaren var på plats släppte moderkakan. Det står i förlossningsjournalen att jag fick oxytocin men kanylen användes aldrig(?). Vi tittade på moderkakan och livets träd sedan fick vi en stund för oss själva, vi tre.♥
förlossningsberättelse
Svårt att slita blicken från vårt underverk.♥
IMG_6979
Amningen och första taget är speciellt ögonblick. Lilla pluttan.

När vi hade fått en stund för oss själva kom barnmorskan tillbaka för att mäta och väga. Ester var var ganska stor, mest troligt för att jag gick över 10 dagar. När jag såg de andra bebisarna på BB kändes de väldigt pluttiga i jämförelse.
IMG_7009
I Jespers famn för första gången. Kärlek!
förlossningsberättelse
Tjugo i två kom grattisbrickan in med bubbel, mackor och te. Vi skålade för vår dotter, åt mackorna med andakt och njöt av stunden.

Innan vi åkte upp till BB kissade jag i typ en minut utan att överdriva, duschade och tog på mig sköna, slappa kläder. Det finns ingen gång som är så skönt att ta en dusch som det är efter förlossningen. Det är oslagbart att vara nyduschad, ha sköna kläder på sig och få sin lilla bebis i famnen igen. Bli ompysslad. Vi klädde på Ester hennes första kläder som fick bli en vit spetspyjamas. När vi hade gjort oss i ordning gick Jesper ut med sin packning till bilen och hämtade amningskudden, babynestet och filten. Med lite mer erfarenhet i bagaget visste jag att sängarna på BB är väldigt osköna och inte alls anpassade att sova med sitt nyfödda barn i så amningskudden, babynestet och filten gjorde att jag sov riktigt gott och mjukt.
IMG_1348
Strax innan tre lämnade vi förlossningsavdelningen och åkte upp till BB. Jag fick dela rum med tre andra men jag hade turen att få ett ”rum” längst in där låg jag ostört. Det var fullt på BB så Jesper fick inte övernatta och det tog emot och sved i hjärtat när han skulle åka ifrån oss. Eftersom vi kom upp till BB mitt i natten var det nedsläckt och alla sov i rummet. Esters första läten var inte gråt utan hon skrek till lite och det gjorde hon precis innan vi ammade och somnade, sedan sov vi gott. Jag och min dotter. Tätt intill varandra.

IMG_7249-2
Nu är du äntligen hos oss, älskade lilla vän. Du har tagit mitt hjärta med storm och jag älskar dig så mycket att jag inte vet vart jag ska göra av all kärlek. Du har tagit kärleken till en ny nivå som jag inte visste fanns.

Lördag, bebisgos & besök 

Den här goa hönapönan växer och utvecklas i rasande fart. Hon känns redan med, följer med blicken, viftar vad det ser ut som glatt med armar och ben. Hon är liten men har kommit förbi nyföddstadiet(buuuhuuu). Jag blir extremt blind och tycker redan hon är stor? Jag vet att hon är liten men jag kan inte se det.IMG_8544Jesper och Ines var iväg hela morgonen och förmiddagen så jag fick sova till strax efter nio. Då ville mini ha mat och när jag hade annat klart åt jag frukost i lugn och ro. Ester låg på bordet och ”pratat” och varit sådär oskyldigt söt att jag inte kunde sluta titta på henne. Skönt att prata med någon som inte är trotsig och säger nej till allt.IMG_8543 IMG_8536 IMG_8542Jag unnade mig lite mer sömn efter frukosten och vakande igen vid 13, med andra ord har det inte hänt speciellt mycket idag. Vi får snart besök så Jesper står i köket och fixar goda mackor, jag ammar och Ines springer omkring och gör sitt. Jag tycker det känns lite som söndag idag men det är skönt att det bara är lördag och en ledig dag till imorgon. Om inget kommer emellan tänkte jag skriva klart och publicera förlossningsberättelsen imorgon, den är i stort sätt klar så det ska jag noga hinna med.

Lördag, bebisgos & besök 

Den här goa hönapönan växer och utvecklas i rasande fart. Hon känns redan med, följer med blicken, viftar vad det ser ut som glatt med armar och ben. Hon är liten men har kommit förbi nyföddstadiet(buuuhuuu). Jag blir extremt blind och tycker redan hon är stor? Jag vet att hon är liten men jag kan inte se det.IMG_8544Jesper och Ines var iväg hela morgonen och förmiddagen så jag fick sova till strax efter nio. Då ville mini ha mat och när jag hade annat klart åt jag frukost i lugn och ro. Ester låg på bordet och ”pratat” och varit sådär oskyldigt söt att jag inte kunde sluta titta på henne. Skönt att prata med någon som inte är trotsig och säger nej till allt.IMG_8543 IMG_8536 IMG_8542Jag unnade mig lite mer sömn efter frukosten och vakande igen vid 13, med andra ord har det inte hänt speciellt mycket idag. Vi får snart besök så Jesper står i köket och fixar goda mackor, jag ammar och Ines springer omkring och gör sitt. Jag tycker det känns lite som söndag idag men det är skönt att det bara är lördag och en ledig dag till imorgon. Om inget kommer emellan tänkte jag skriva klart och publicera förlossningsberättelsen imorgon, den är i stort sätt klar så det ska jag noga hinna med.

Sista dagen tillsammans

Idag har vi haft vår sista dag tillsammans och imorgon börjar Jesper jobba igen. Den underbara bebisbubblan är slut och det är förstås sorgligt, jag önskar att den kunde vara längre. Jag är innerligt tacksam och glad för att jag har fått uppleva en lycklig, härlig och kärleksfull första tid med Ester. Det är ingen självklarhet att man känner kärlek och lycka från första dagen men Ester har verkligen tagit mitt hjärta med storm.IMG_8231 IMG_8136 IMG_8278
Mitt hjärta känns helt och fullt av kärlek. Det känns som hela familjen har blivit tightare sedan Ester kom. Jesper har varit ett helt fantastiskt stöd och Ines är oerhört gullig mot sin lillasyster.♥ Jag måste nypa mig i armen.. livet är så fint.

Gravid vecka för vecka

Idag blir Ester två veckor gammal. Gravidmagen är borta och innanför låg vår älskade lilla tös, alldeles perfekt. Väntan i slutet av graviditeten var olidlig och det var en lättnad att jag inte behövde gå till gravidvecka 42+0.vecka42Sista magbilden i gravid vecka för vecka. Graviditetsvecka 42, 41+0 5dgrefter
5 dagar efter förlossningen, den mjuka bullmagen är på plats. Än så länge omtyckt.IMG_7446Med det lilla livet utanför magen♥ IMG_7947
14 dagar efter förlossningen. Magen krymper sakta men säkert och det är så skönt att slippa en hård badboll till mage. Jag har gått ner tio kilo sedan Ester föddes och de sista fem som är kvar till startvikten tror jag försvinner av sig självt de också. Sedan blir det blod, svett och tårar för att få kroppen fast och fin igen men det får vänta.