När Ester kom till världen ♥ Min förlossningsberättelse

Ester Luna Sigrid Brage ⋆ 22 mars 2016 – 23:23

På tisdagskvällen(22/3) strax innan sju ringde jag till förlossningen för att stilla min oro. Jag berättade att jag inte hade känt fosterrörelser på hela dagen och att jag var orolig. Barnmorskan tyckte jag skulle komma till förlossningen för en kontroll+CTG så jag bytte om, pussade Ines godnatt och stängde ytterdörren motigt efter mig. Jag kände inte alls för att åka till förlossningen men och andra sidan fanns det inga tvivel, bättre att vara på säkra sidan. Med tanke på att Ines var trött och skulle sova för natten bestämde jag mig för att åka in själv.

Läkaren gjorde ett ultraljud och konstaterade samma sak som mig, inga fosterrörelser överhuvudtaget trots knuff och buff på magen. Hjärtat tickade på och övriga värden var bra men eftersom hon inte rörde på sig fick jag en tid för CTG efter undersökningen och även en morgonen därpå.

Vid 20-tiden blev jag påkopplad CTG och då äntligen fick jag känna några fosterrörelser. Efter 20 minuter började jag bli rastlös och var på gränsen att somna så jag började ta tid på mina sammandragningar och kom fram till att det drog ihop sig var fjärde minut. Sammandragningarna var väldigt tydliga, magen blev stenhård och pekade mot höger men det gjorde inte ont på något sätt. Jag var mest fascinerad över att jag visste precis när nästa sammandragning skulle komma och att den avtog efter cirka 50 sekunder.

Vid 20.45 smäller det! Vattnet går! Vilken chock! Trots att jag var 10 dagar över tiden(41+2) blev jag väldigt paff och förvånad över att vattnet gick just då. Det var alltså förvärkar jag hade tagit tid på precis innan, lyckligt ovetandes om vad som skulle hända. Jag tryckte på larmknappen men precis då öppnades dörren av en barnmorska som skulle avsluta mitt CTG. Jag tror jag såg aningen chockad ut när jag berättade för henne att vattnet hade gått.

Det blir aldrig som man har tänkt sig men jag var trots allt på rätt plats när vattnet gick. Jag ringde och uppdaterade Jesper om läget och strax därefter ringde jag till mamma och sa att det var dags. Medan jag bytte om till sjukhusskjortan kan jag tänka mig att Jesper for runt som en skållad råtta hemma. I min fantasi skulle vi åka in till förlossningen tillsammans men så blev det inte, istället var Jesper kvar hemma utan både bil och bilstol till Ines som jag hade tagit till förlossningen. Vi hade bestämt att lämna Ines hos en vän just då hade inte hon heller någon bilstol. Jag bad Jesper lämna lillan hos grannarna istället men de var inte hemma(här kan jag tänka mig att Jesper var aningen svettig). Till slut ringde Jesper en taxi för att åka förbi med Ines sedan åka upp till förlossningen men när han stod utanför hemmet kom grannarna hem och han sprang efter och frågade ifall Ines fick vara hos dem en stund tills mamma var framme i Jönköping. Världens gulligaste grannar, räddarna i nöden. Efter det for Jesper upp till mig i hans jobbarbil.

Jag fick tillgång till vårt förlossningsrum(samma som jag födde Ines i) klockan nio och då började rejäla värkar komma. Jag hängde först mot badkaret sedan fixade barnmorskan en gåstol som jag kunde luta mig mot. Jag blev tillfrågad ifall jag ville ha lustgas och det tackade jag inte nej till. Om barnmorskan däremot inte hade frågat mig hade jag nog kämpat ett tag utan men vid 21.15 tog jag mitt första djupa andetag i lustgasmasken. Hon kopplade på CTG på magen för att ha koll på bebis och allt såg bra ut. Jag valde att ha lustgasen på 30/70 och trots det kände jag mig rejält påverkad men inte yr, helt lagom. Där och då sa jag hejdå till världen och verklighetsuppfattningen, slöt ögonen, gick in i mig själv, lät omgivningen bli ett brus, lyssnade på kroppen och var väldigt inne i mig själv tills bebis var ute.

Vid 21.45 kom Jesper till förlossningen, äntligen var det han och jag. Han hade andan i halsen, omfamnade mig/strök mig på ryggen och frågade hur det gick varpå jag mumlade ”värk” i lustgasmasken. Trots att jag var väldigt inåt och fokuserad på mig själv under värkarbetet kändes det skönt att höra Jespers röst och veta att han fanns där.

Strax innan 22 gjordes första undersökningen och jag var öppen 8-9 cm. Jag hörde att personalen pratade om att det skulle gå fort och då tänkte nu kommer bebis men det var lite väl optimistiskt tänkt för jag hade en hel del värkar kvar att andas mig igenom. I samband med undersökningen tappades jag på urin men det var så lite att det kunde ha kvittat.
förlossningsberättelse
I förlossningsjournalen står det även jag hade mekoniumfärgat fostervatten men det var inget jag visste om då och inget jag har blivit informerad om så det var nog ingen fara för bebisen. Vid vattenavgången var det klart.
förlossningsberättelse
Det var väldigt rörigt på förlossningen, mycket personal som kom och gick och jag hade tre olika barnmorskor på två timmar. Jag hade en jättebra barnmorska och undersköterska under värkarbetet vilket jag förstås är tacksam för, det gör så oerhört mycket att man klickar och trivs med personalen. De var stöttande och lyssnade, så fort de frågade hur jag ville ha det svarade jag att ”jag gör det som är bäst, bestäm ni” och det gjorde de. Barnmorskan hade med sig en läkarstudent som hon informerade under tiden och det gillade jag för då fick jag den uppdatering som jag ville ha samtidigt. Sedan fick jag förfrågan(under en värk) ifall han också fick undersöka mig och känna livmoderkanten, mitt svar var ett solklart nej men så fort värken var fick han såklart undersöka.

Andningen har varit enkel under båda förlossningarna men däremot fick jag kämpa för att slappna av mot slutet. Jag spände kroppen under värkarna utan att tänka på det men så fort de bad mig slappna av gjorde jag det. Jag ville verkligen krysta men livmoderkanten hade inte försvunnit så jag kämpade emot.
förlossningsberättelse
Innan mina krystvärkar kom byttes min barnmorska ut utan att jag märkte det och när det var dags att börja krysta frågade jag förtvivlat efter min barnmorska. Jag gillade INTE den nya barnmorskan och det var ingen i rummet som missade. Fan vad hon tjatade!(med lustgas i kroppen blev det säkert tusen gånger värre) Det kändes som hon undersökte mig stup i kvarten och jag ville bara slå bort hennes fingrar. Vid ett tillfälle sa hon ”Sanna, lyssna på..” varpå jag avbryter henne med ett tydligt hyschande. Då spärrade jag upp ögonen, stirrade rakt in i Jespers ögon och sa ”jävla tjat” sedan krystade jag vidare. Stackars Jesper visste inte vad han skulle göra för det var inte läge att byta barnmorska när jag hade krystvärkar. Det är ögonblick som detta Jesper har fasat för, att jag skulle förvandlas till ett spydigt odjur som fräser hehe. Jag tror jag bad barnmorskan vara tyst också..
förlossningsberättelse23.15 började jag krysta. Den styrkan kroppen har när man föder barn är helt otrolig! Den kommer från ingenstans och man orkar allt och lite till. Det är så skönt att överlåta sig själv och låta kroppen göra som den vill. Den enda jag lyssnade på i slutet var Jesper och det var så oerhört peppande när han berättade för mig att hon var på väg. Efter åtta minuters krystvärkar kom hon..
förlossningsberättelse
Den 22 mars klockan 23.23 föddes vår älskade dotter. 51 cm och 3970 g.
förlossningsberättelse
De finaste ögonblicken i mitt liv är när jag har fått upp mina döttrar på bröstet. Så mjuka och varma. Ester var tyst ett tag innan det första skriket kom, de strök henne över ryggen sedan fick hon komma till mitt bröst. Älskade, älskade lilla tjej. Du har verkligen tagit mitt hjärta med storm.

Förlossningen gick snabbt, smidigt och tämligen smärtfritt. Det blev inte alls som jag hade trott och mycket av det som jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev hanns inte med men det var inte negativt på något sätt. Jag hade önskat bad, lustgas och epidural som smärtlindring men jag klarade mig väldigt bra med bara lustgas som jag ökade till full effekt när krystvärkarna kom. Efter födseln klippte Jesper navelsträngen och sedan skulle moderkakan krystas ut men den ville inte riktigt släppa. Efter 30 minuter kallade barnmorskorna på läkare, ytterligare en barnmorska kom in för att sätta en kanyl i handen och det kändes som hon satte den rakt i skelettet.. Jag ålade nästan ur mitt eget skinn, vände och vred tills hon förstod att det var hon som orsakade smärtan och inte någon värk. Kanylen sattes in i armvecket istället och precis när det var klart och läkaren var på plats släppte moderkakan. Det står i förlossningsjournalen att jag fick oxytocin men kanylen användes aldrig(?). Vi tittade på moderkakan och livets träd sedan fick vi en stund för oss själva, vi tre.♥
förlossningsberättelse
Svårt att slita blicken från vårt underverk.♥
IMG_6979
Amningen och första taget är speciellt ögonblick. Lilla pluttan.

När vi hade fått en stund för oss själva kom barnmorskan tillbaka för att mäta och väga. Ester var var ganska stor, mest troligt för att jag gick över 10 dagar. När jag såg de andra bebisarna på BB kändes de väldigt pluttiga i jämförelse.
IMG_7009
I Jespers famn för första gången. Kärlek!
förlossningsberättelse
Tjugo i två kom grattisbrickan in med bubbel, mackor och te. Vi skålade för vår dotter, åt mackorna med andakt och njöt av stunden.

Innan vi åkte upp till BB kissade jag i typ en minut utan att överdriva, duschade och tog på mig sköna, slappa kläder. Det finns ingen gång som är så skönt att ta en dusch som det är efter förlossningen. Det är oslagbart att vara nyduschad, ha sköna kläder på sig och få sin lilla bebis i famnen igen. Bli ompysslad. Vi klädde på Ester hennes första kläder som fick bli en vit spetspyjamas. När vi hade gjort oss i ordning gick Jesper ut med sin packning till bilen och hämtade amningskudden, babynestet och filten. Med lite mer erfarenhet i bagaget visste jag att sängarna på BB är väldigt osköna och inte alls anpassade att sova med sitt nyfödda barn i så amningskudden, babynestet och filten gjorde att jag sov riktigt gott och mjukt.
IMG_1348
Strax innan tre lämnade vi förlossningsavdelningen och åkte upp till BB. Jag fick dela rum med tre andra men jag hade turen att få ett ”rum” längst in där låg jag ostört. Det var fullt på BB så Jesper fick inte övernatta och det tog emot och sved i hjärtat när han skulle åka ifrån oss. Eftersom vi kom upp till BB mitt i natten var det nedsläckt och alla sov i rummet. Esters första läten var inte gråt utan hon skrek till lite och det gjorde hon precis innan vi ammade och somnade, sedan sov vi gott. Jag och min dotter. Tätt intill varandra.

IMG_7249-2
Nu är du äntligen hos oss, älskade lilla vän. Du har tagit mitt hjärta med storm och jag älskar dig så mycket att jag inte vet vart jag ska göra av all kärlek. Du har tagit kärleken till en ny nivå som jag inte visste fanns.

Gravid vecka för vecka

Idag blir Ester två veckor gammal. Gravidmagen är borta och innanför låg vår älskade lilla tös, alldeles perfekt. Väntan i slutet av graviditeten var olidlig och det var en lättnad att jag inte behövde gå till gravidvecka 42+0.vecka42Sista magbilden i gravid vecka för vecka. Graviditetsvecka 42, 41+0 5dgrefter
5 dagar efter förlossningen, den mjuka bullmagen är på plats. Än så länge omtyckt.IMG_7446Med det lilla livet utanför magen♥ IMG_7947
14 dagar efter förlossningen. Magen krymper sakta men säkert och det är så skönt att slippa en hård badboll till mage. Jag har gått ner tio kilo sedan Ester föddes och de sista fem som är kvar till startvikten tror jag försvinner av sig självt de också. Sedan blir det blod, svett och tårar för att få kroppen fast och fin igen men det får vänta.

Gravid vecka 42

Välkommen, allra sista gravidveckan! gravid vecka för vecka
Gravid vecka 42, 41+0

Under graviditetsvecka 41 har humöret pendlat upp och ned hela tiden. Känslorna har ändrats drastiskt utan förvarning. Jag har varit oerhört lättirriterad och har inte kunnat hålla tillbaka det. Jesper ser nog fram emot att slippa graviditeten lika mycket som jag, nästan i alla fall.

Vågen står på 15kg+, bristningarna på ben/höft har blivit fler, jag har blivit alldeles besatt av rengöringsdofter och går gärna förbi en extra sväng till badrummet för att lukta på sköljmedel eller spruta lukta-gott-medel. Jag är väldigt osocial och orkar inte höra av mig, hitta på saker utan är mest hemma med Ines. Sista besöket hos barnmorskan är avklarat, bebis sparkar och har liknande rörelsemönster hela tiden.

Det är inte många dagar kvar och det känns skönt att veta att inom en vecka är bebis här. Nästa söndag har jag min lilla plutta på bröstet. *Försöker tänka positivt* Just nu vill och försöker jag tänka på annat även om det är svårt men det gör att tiden går snabbare. Den här veckans gravidinlägg är halvhjärtat, har inte lust och känner inte för att skriva.. Det ska bli oerhört skönt när bebis är kommen slippa all denna väntan.

Tankar kring förlossning och hur jag mår

Jag känner mig ledsen och tom. Att gå över tiden känns helt okej men omedvetet tror jag att det dämpar och tär oerhört mycket på mig. Jag läste i gravidappen och fann någon slags tröst i orden ”En vecka har passerat sedan ditt beräknade förlossningsdatum och väntan kan kännas oändligt lång. Många kvinnor känner sig uppgivna, tappar humöret och blir rastlösa”. Jag känner mig uppgiven och tänker pessimistiskt att jag kommer få vänta till igångsättningen nästa lördag. Inatt låg jag vaken två timmar och grubblade, var irriterad på det mesta och kände att jag hade missat den första bebistiden eftersom hon ligger kvar i magen. Att hon inte alls kommer vara liten och pluttig.. I know, tankarna mitt i natten kan spåra ur rejält men jag känner mig inte mycket klarare i huvudet dagtid heller. Tänker konstiga tankar. Jag känner mig besviken och orolig. Jag vet att jag är nojjig, allt är säkert finemang men jag orkar inte vara positiv. Just nu känns det lite såhär.. och att jag har varit gravid i nio månader men att det aldrig kom någon bebis. Otur i lotteriet.

Tankar och känslor kring förlossningen? Jag känner mig redo. Jag vill gå in i min kropp och låta den göra jobbet, andas igenom värkarna, sikta framåt, känna en härlig känsla av att det är en bebis på gång. Jag har helt klart blivit påverkad av att ”alla” säger att det går snabbare andra gången så därför är jag lite inställd på det. Smärtan både före och under förlossningen tror jag kommer göra ondare än vad jag minns. Jesper berättade för mig att han var orolig för att jag skulle ta det här som en klackspark utan att det gör särskilt ont men så är inte läget. Helt ärligt tror jag att det kommer göra ondare nu men att det beror på att jag inte har en lika god inställning som första gången.

På mitt förra besök hos barnmorskan berättade jag att min första förlossning var en dröm och att jag är rädd för att det inte kan gå lika bra en gång till. Jag är rädd för att värkarbetet stannar upp och att bebisen får för lite syre, att jag inte får upp henne på mitt bröst och se Jesper försvinna ut ur rummet. Att hon inte är frisk.. Jag önskar innerligt och på djupet av mitt hjärta att allt ska gå bra och att vi kan lämna BB lyckliga. 

Trots att jag har svårt att tro det hoppas jag att mina magiska superkrafter kommer fram i samma takt som förvärkarna. Jag tror att mer och mer att jag kommer bli igångsatt men om det starar på naturlig väg tror jag det börjar med värkar precis som förra gången. Vi får se. Det är en spännande men oviss väntan. 

 

BVC, graviditetskontroll och fransförlängning

Igår var vi på BVC för rutinkontroll och spruta för lillan. Allting gick bra, hon gråter förstås hjärtskärande när sprutan är inne men blir snabbt glad efteråt som tur är. Hon gick igenom besiktningen, är 84cm lång och väger 10,5kg. Hon följer sin kurva fint, är pigg, frisk och glad. Min enda undran och fråga till BVC-sköterskan varför/vad det beror på att hon älskar att äta hår/ludd.. Ifall det kanske saknas något ämne i kroppen? Jag har googlat utan resultat och BVC-sköterskan hade aldrig hört det förut. Vi får helt enkelt hoppas att hon tröttnar snart.. hopplösa unge med knasiga idéer.♥

Idag var jag tillbaka på samma plats fast en trappa upp hos barnmorskan. Inga frågor och funderingar som jag ville ta upp men det var extra skönt att lyssna på bebisens hjärtljud och se så allt var okej. Jag har blivit lite nojig och inte alls lika lugn som förra gången. Jag är lite rädd för att bebisen inte är frisk, att det ska inträffa någon komplikation eller liknande. Jag tror det beror på att bebisen var så lugn ett tag och att jag är över tiden nu. Tid för igångsättning är bokad den 26 mars men jag hoppas verkligen inte att vi ska behöva vänta 1½ vecka till men som sagt, man vet aldrig. Det kanske blir en påskbebis.fransar jönköpingfransförlänging jönköpingEfter besöket hos barnmorskan åkte jag vidare till Modern Nails på öster för en fransförlängning. Jag har aldrig gjort det tidigare men jag tänkte att det kunde vara  skönt nu när bebis kommer(om inte alla fransar har trillat av tills dess haha) och känna sig lite fin. Jag får se ifall det underlättar eller ifall det bara är bökigt.. jag kan tänka mig att ansiktstvätten tar längre tid med tanke på att man inte ska gno allt för mycket. Jag hade ingen aning om längd på fransar så det blev 12mm och 13 mm längst ut. Om det blir en nästa gång vill jag nog ha aningen kortare och tätare men jag är nöjd. Känns ingenting och ser inte för fejkat ut.

Veckodagarna och graviditeten

vecka 40Vid närmare eftertanke tycker jag att graviditeten är ganska lik veckans dagar..

Måndagar är de värsta, man vill ligga kvar i sängen under det varma täcket, man är trött och inte riktigt på hugget. Precis likadant som i graviditetens första skede, illamående, trötthet, ”mensvärk” och andra härligheter som man helst avstår.

Tisdag, onsdag är helt okej och man har vaknat till liv, tagit åt sig den nya veckan och släppt den gamla. Man är mer på banan, orkar saker, ser till att det som ska bli gjort blir gjort, lever i nuet. I graviditeten har förhoppningsvis det värsta av illamåendet släppt, man vänjer sig vid magen och graviditeten, och när bulan tittar fram är man ganska tillfreds. Man har börjat vänja sig vid sin gravida kropp.

torsdagarna börjar man blicka framåt, pustar lite över att veckan är lång, tänker och längtar mot helg och ledighet. Längtan efter fredag. I graviditeten kan man tröttna på att man är tjock, stor och klumpig. Att allt fler åkommor dyker upp som man snabbt tröttnar på. Man vill att tiden ska gå snabbare så man får träffa bebisen.

Fredagen(där jag befinner mig nu) är den bästa! Man har hela helgen framför sig, roliga aktiviteter, tid med vänner och familj, fredagskänsla, lycka i luften, alla är lite gladare. Fredagen jämför jag med den sista tiden i graviditeten. Man väntar på något gott, längtar, undrar, ser fram emot, har det bästa framför sig, laddar och tycker att det ska bli underbart.

lördagen har ”det bästa framför sig” lagt sig och ofta gör man lördagsärenden. Ett varv på stan, en fika, lekparken, middagar o.s.v. En härlig, festlig och händelserik dag. Lördag i graviditeten är = förlossning! Den stora dagen är kommen. Mycket kraft, energi och intryck. Fest, livet. Blandade känslor. Man är förväntansfull och njuter av stunden, vill inte riktigt att ögonblicket ska försvinna och man skulle vilja stoppa tiden. Samtidigt är det lika skönt när ”söndagen” är kommen och bebisen är ute, man har hunnit ta in vad som har hänt och iakttar det nya lilla livet. Söndagar är precis så, man tar dagen som den kommer. Antingen ligger man i sängen halva dagen och om man skulle känna för att göra något så är det mer spontant.

Dagens outfit och akvarellfärg

Dagarna är ganska lika varandra. Jag slänger upp håret i en bulle på huvudet, har på mig för små och fula kläder, äter matlådor och ligger helst i sängen eller soffan. Tycker dagens höjdpunkt är när Jesper kommer hem från jobbet. Ines som vanligtvis är van vid mycket aktivitet tycker förstås att jag är tråkig men jag försöker så gott jag kan.akvarellfärg
Jag var förbi Westers förra veckan och köpte akvarellfärg. Jag är verkligen ingen människa med fantasi så motiven tryter, det blir mycket inspiration från nätet. Simpla saker till att börja med för jag är verkligen kass. Jag skulle måla en ros men det såg snarare ut som ett irriterat rövhål.. Jesper bara skrattar åt mig. Lillan målar nöjt med sina vattenfärger bredvid och huvudsaken är att det är roligt eller hur.. Det finns andra som målar fint så det ansvaret behöver jag inte ta på mig.

Jag orkar inte lämna hemmet, vill helst inte dra på barnvagnen och att låta Ines gå själv är samma sak som att sätta mig själv rakt i fällan. Jag hinner inte med i hennes tempo och tycker inte alls att det är roligt att jaga henne som hon tycker det är att bli jagad. Förhoppningsvis är det inte lång tid kvar av det här ekorrhjulet.. Om allt går som det ska kommer jag känna mig fri utan magen.IMG_6715Dagens glamorösa outfit. Om det ringer på dörren låtsas jag som att jag inte är hemma haha.

Sex trappor upp och två dagar över tiden

Jag gjorde det! Efter en heldag i sängen igår(gick upp vid 18) kände jag mig något piggare och bestämde mig för att hämta blöjor i källaren och gå upp för våra sex trappor. HELT i onödan. Jag kände mig redo för att de skulle sätta igång inatt med tanke på att jag fick vila igår men inga förvärkar, bara tre toabesök. Mitt gissningsdatum har passerat och känslorna ändras fort. Idag är jag två dagar över tiden och jag vill verkligen att bebis ska komma nu. vecka 41
Vecka 41, BF+2

Den här veckan ska jag försöka vila och sova i den mån det går. Stänga av tekniken när Ines sover middag och ha teknikfria kvällar. Jesper jobbar förhoppningsvis i Jönköping  så jag håller tummarna för att han har möjlighet att komma hem på lunchen vilket underlättar oerhört mycket för mig. Lillan ska på läkarbesök imorgon som inkluderar sprutor och jag hoppas att hon tar det lika bra som gångerna innan så vi slipper feber och tårar.

Gravid vecka 41

Nu är det nära och jag hoppas att jag inte behöver skriva så mycket mer i min kategori gravid vecka för vecka. Jag har passerat mitt beräknade datum och nu gör jag inte mycket mer än att vänta på att det ska sätta igång så vi får träffa vår nya lilla familjemedlem.gravid vecka för veckaGravid vecka 41, 40+0gravid vecka för vecka
Jag tycker inte att magformen och storleken har ändrat sig alls mycket från vecka 40 till vecka 41. Med tanke på att bebisen har visat rörelser varje dag den senaste tiden känner jag ingen oro för att magen inte har växt och jag tror faktiskt inte att hon behöver växa mer nu, inte jag heller för den delen.

I graviditetsvecka 40 har jag känt mig öm vid minsta lilla gångavstånd och efter längre sträckor måste jag vila och vänta ut sammandragningarna. Trycket mot blåsan har gjort att jag springer på toa titt som tätt. Tröttheten är nästan konstant, inget tålamod, kort stubin, fräser lite för ofta åt stackars Ines istället för att vara pedagogisk mot henne. Försöker hela tiden hitta utvägar för att vara själv, vill skaka av mig ansvaret och flyta med.

Den mensvärksliknande smärtan som jag får i ryggen då och då känns ändå lite härlig. Det får mig och tro att det är nära och det känns som jag får känna på förvärkarna i en väldigt mild grad. Jag bad Jesper massera mig i veckan för att lindra det lite och det var sååå skönt. Jag har haft tankarna på gravidmassage men jag tror inte jag skulle uppskatta det så här sent i graviditeten utan det känns mest knöligt och obekvämt att lägga sig på mage.

I veckan har jag försökt att fotografera magen lite extra.♥ Man vet ju inte när den sista gången är. Det är lite tråkigt med alla uppställda bilder men det är bättre än inget. Magen är värd att förevigas på ett eller annat sätt.

Välkommen till världen vem du nu är, vi väntar på dig!

12 mars ⋅ beräknat förlossningsdatum

Bebis ligger varmt och tryggt i magen och gosar vidare. Inga känningar eller tecken men jag hoppas/gissar att det sätter igång imorgon. Ingen bebis på beräknat förlossningsdatum så jag kommer garanterat gå över tiden frågan är bara HUR länge. Bebis har i alla fall rört på sig normalt och jag känner mig lugn. Jag tror faktiskt att våra föräldrar är mer otåliga än vad jag är he’he.. det är många som vill bebisgosa.♥beräknat förlossningsdatumTänk att jag har en färdigbakad bebis i magen, bara lite hud mellan oss. Så nära men så långt bort. Jag är så nyfiken på denna lilla varelse.. undrar och längtar så mycket. Hoppas hon mår bra och är frisk.beräknat förlossningsdatum

Det känns inte jobbigt att gå över tiden och än så länge känns en vecka till helt okej. Däremot hade det varit skönt att få egentid och vila fram tills att det är dags. Även om Jesper och Ines är hemma kan jag inte riktigt slappna av, det blir jag som tar kommando även fast jag inte vill. Jag kan Ines signaler bättre vilket är helt naturligt eftersom det är jag som är hemma om dagarna och hon vill så gärna vara hos mig när hon är missnöjd, gnällig eller ledsen. Då är det mamma som gäller. Orkar inte vara tjatig, orkar inte be, fråga, ge blicken men om jag inte gör det blir jag irriterad över att inget händer. Idag sparkade jag ut Jesper till lekparken(med Ines) annars blir det en rastlös unge  som blir gnällig och vill gnälla hos mig.. En ekvationen som inte fungerar i nuläget.

Jag har gråtit i smyg, hulkat så tyst jag kan och tyckt synd om mig själv idag. Börjat lipa över att Jesper inte har fixat(de där förbannade jävla lakanen som har legat på tvättbänken i 2 veckor!!!) lakanen som skulle vikas och läggas in i skåpet. Blivit arg, ledsen och irriterad över att han har varit trött(han skulle komma hem skapligt igår men kom hem mitt i natten) och prioriterat dessa jävla serier som aldrig tar slut. PUH! Andas. Män.. män är män.. och jag har valt att leva med en. Snälla bebis, stanna inne inatt.. behöver lite sömn och fylla på energiförrådet.

Vitaminer för gravida och ammande

När man är gravid eller försöker bli gravid är det förstås extra viktigt att man är hälsosam och får i sig näringsrik mat för att må så bra som möjligt. Även om man lever efter det kan det vara svårt att få i sig alla ämnen som vi behöver. Barnmorskan rekommenderar att man ska äta vitaminer som är tillverkade för gravida som hjälper mamman att få i sig alla ämnen men som även hjälper fostrets utveckling.

Som jag har skrivit om tidigare har jag inget brinnande intresse för att köpa allt ekologiskt och miljömärkt men när det finns alternativ är det värt att tänka igenom sina val. Vissa produkter tycker jag har högre prioritet än andra och det är alltid bättre att göra något än inget alls.vitaminer gravidUnder min graviditet har jag ätit vitaminer från helhetshälsa som tillverkar vegetabiliska kosttillskott utan onödiga tillsatser. Jag har ätit en multimineral i kombination med en multivitamin som hjälper till att bibehålla nerv- och immunsystemets normala funktion, minska trötthet, bibehålla normalt hår, hud och slemhinnor. De vegetabiliska vitaminerna gör mycket mer än så och går att läsa om här.vitaminer gravidaMan uppmanas även att äta fisk flera gånger i veckan och AlgOmega3 är ett vegetabiliskt alternativ till fiskolja. Speciellt lämplig för gravida och ammande eftersom de har ökat behov av DHA.

Majoriteten av dessa kosttillskott görs i Sverige för att de ska hållas så rena som möjligt, d.v.s att man undviker maskinsmörjmedel, färg-, smak-, klumpförebyggande-, konserveringsmedel eller andra tillsatser som inte hör hemma i produkterna.

Mer information om produkterna och återförsäljare hittar ni här.

Dags att gå i trappor?

Kom nu efterlängtade bebis!! Det här med att njuta av gravidmagen går sådär. Jag orkar inte vagga omkring som en tjock pingvin i för små kläder. Det kanske är nu jag ska gå på alla metoder och myter för att få igång värkarna. Vi bor på sjätte våningen så hädanefter kanske jag ska skippa hissen och ta trapporna? Jag tror ändå att det är nära för kroppen orkar ingenting eller egentligen är det väl hjärnan som sätter stopp och gör att jag blir bekväm. Känslorna är inte helt annorlunda mot förra gången och då gick jag dessutom över tiden.

Jag längtar efter lillasyster.. vill ha henne på mitt bröst, titta på henne, pussa på henne, ligga i jeppes famn och njuta av vår familj. Leva i bubblan. Flora duka malin björklund
Senare vill jag byta ut semlan och bli mer hälsosam. Tänk vad härligt att kunna röra på sig utan smärta och ta långa barnvagnspromenader. Kunna leka med Ines obegränsat igen. Att gå ned i vikt, bli fit och vältränad är ingen prio men det ska bli oerhört skönt att göra slut på kroppen fysiskt. Att dra på en dubbelvagn är nog tillräckligt för min stackars otränade kropp. Jag ser fram emot att lämna den här ohälsosamma bubblan med en nyttigare liten nystart (efter alla grattis-till-bebisen fikorna).

BB-väska

BB-väskan är packad och står redo i bilen när det är dags att åka till förlossningen. Här kommer min packlista.

Till bebis

packlista bb♥ Overall
♥ Tossor
♥ Muslinfilt
♥ Nappar
♥ 1 Kofta
♥ Blöjor
♥ Mössorbb-väska♥ 3 uppsättningar kläder
♥ Extra basicplagg i stl 44 och 50bbväska♥ 2 pyjamasar(stl. 50 & 56)
♥ 2 par sockar
♥ Snuttefilt (som jag har i sängen så den får lite mammalukt)förlossningsväska
♥ Amningskudde
♥ Babynest
♥ Filt

Babynestet saknade jag förra gången eftersom jag tycker det är svårt att sova när bebis ligger tätt intill. Med babynestet kan jag bona om bebis och förhoppningsvis kunna sova lite bättre. Amningskudden och filten får följa med utifall att. Sjukhussängarna är så himla obekväma så det kan vara skönt att ha lite extra mjukt och mysigt.

 

Till mig

♥ 2 slappa tshirtar
♥ 2 linnen, tight och slappt
♥ 1 mjukisbyxor
♥ 2 leggings
♥ 2 långärmade slappa tshirtar
♥ 3 amningsbehåar
♥ 1 Kofta
♥ Stora trosor, mjuka sockar & strumporchecklista bb
♥ Vattenflaska
♥ Kamera x 2
♥ Godis & gott
♥ Matlådor(!)
bbväska
♥ Tandborste och tandkräm
♥ Ansiktstvätt- och kräm
♥ Borste
♥ Lypsyl
♥ Purelan
♥ Amningsinlägg
♥ Medicin
♥ Hårsnoddar
♥ Schampo, balsam, tvål
♥ Ögonbrynspenna & rouge
♥ Mobilladdare

Gravid vecka för vecka 40

Den magiska veckan är här! Vecka 40!! Mitt beräknade datum är om 6 dagar. Jag har fortfarande svårt att förstå att vi räknar ned till en ny familjemedlem. I min hjärna snurrar det bara förlossning, förlossning, förlossning.. men inte så mycket kring tiden efter. Det skulle i så fall vara första mötet mellan mina döttrar.

Jag längtar mycket efter att få gosa med bebis, höra de där knorrande ljuden, lukta på den där himmelskt goda andedräkten, mysa med bebis på bröstet, ligga bredvid och bara iaktta. Det KAN bli snart men det kan lika gärna bli om tre veckor. Än så länge har jag inte känt några tecken på förlossning men jag hoppas att bebis kommer i veckan..vecka 40Vecka 40, 39+0

I gravidvecka 39 har jag mått illa igen, inte alls som de första veckorna men ändå så jag har lagt märke till det.  Trycket nedåt har blivit värre och om jag inte kissar gör det ont att gå/ställa sig upp. Sammandragningarna kom ganska ofta i början av veckan men i onsdagskväll kom jag på mig själv att jag inte hade känt bebisen på hela dagen eller att jag inte hade tänkt på det. I torsdags var jag mer medveten men kände inga rörelser ändå på kvällen buffade och knuffade vi ganska mycket på magen och fick till sist en buff tillbaka. Jesper lyssnade på hjärtljud genom en toarulle men det kan jag inte riktigt lita på. På fredagen var det återigen ingen aktivitet så då ringde jag till förlossningen och de tyckte att jag skulle komma in för en undersökning och allting visade sig vara normalt trots att bebis inte rörde på sig speciellt mycket. Igår var det mycket rörelser i magen igen så det räcker väl med att åka till förlossningen så vaknar bebisen till liv.

Jag mår ganska bra men är trött och orkar egentligen inte vara mammaledig åt Ines. Jesper började att vara pappaledig 1 dag/vecka nu i veckan och det hoppas jag kommer hjälpa mig även om jag hade önskat mer just nu. Jag försöker vila upp mig så gott det går men känner mig stressad över att jag aldrig blir pigg. Det känns inte som jag kommer orka föda barn men det är tur att kroppen har magiska krafter som träder fram när det väl är dags.

Gravid vecka för vecka 39

​Allt är verkligen suddigt i mitt huvud. Gravidvecka 39!? Det är på riktigt nu men jag känner mig fortfarande lika oförberedd. Allt är ett virrvarr och någonstans i det finns jag. Ska jag inte tagga igång snart? Peppa för att föda barn? Jag känner mig alldeles för trött för att föda och skulle behöva gå i ide först. Vakna utvilad. Det känns som att det är lång tid kvar till beräknat datum men bebis kan komma vilken dag som helst.

Jag har faktiskt varit orolig för att bebis skulle ploppa ut i helgen och tänkt tyst för mig själv att snälla bebis, stanna kvar i magen tills tisdag i alla fall. Sammandragningarna har känts mer men jag tycker bebis ska stanna i magen tills tisdag i alla fall, sedan är det fritt fram att titta ut. Idag när jag är ensam hemma ska jag passa på att vila och imorgon ska jag knipa dagen lång för då får hon inte ploppa ut.

Jag har mycket sammandragningar som håller i sig och strålar i ryggen. Det känns ungefär som förra gången innan vi åkte in till förlossningen men i en mildare grad. Skulle behöva ryggmassage titt som tätt. Det känns som att det blir mer och mer men jag tror faktiskt att det kommer att bli en gravidbild vecka 40 också.vecka 39Gravidvecka 39, 38+0

Det har varit mer rörelser i magen den här veckan, fortfarande lugnt men mer än de senaste veckorna. Jag känner mig så höggravid jag kan bli och ser fram emot att ha bebisen på mitt bröst. Jag ska inte säga att jag är trött på gravidmagen men den är i största laget för att kunna njuta. Det känns som att jag har haft ett öppet sår vid revbenet hela veckan och det gör förbaskat ont. Min näsa har varit täppt och blött under större delen av graviditeten och den här veckan har jag haft två omgångar med rejält näsblod. Ines har tittat konstigt på mig när jag har haft tussar i näsan och undersökt sin egen näsa mer än vanligt haha. Min lilla härmapa.

Graviditeten har varit väldigt påfrestande, gjort ont både fysiskt och psykiskt och dämpat mig för att jag är så trött. Jag har inte riktigt trivts med graviditeten men de små positiva bitarna väger upp som tur är. Ultraljud, sparkarna, lyssna på hjärtat m.m. Man står ut för att man vet att något gott väntar. Det ska bli skönt att bli av med magen och pussa på bebis istället. Kläderna glipar, sitter åt på fel ställen, är för små och osköna. I know, det kommer andra smärtor och problem när bebis är född men då är hon här och söta saker bedövar bra har jag hört.vecka 39Blodådrorna på magen har blivit väldigt tydliga(syns väldigt dåligt på bilden) och naveln putar ut men bara ibland. Jag tror att det är när jag har ätit eller när bebis ligger på ett visst sätt för ibland är den helt normal. Pigmentranden har hållit sig under naveln andra graviditeten men den är så pass svag att den knappt syns.vecka 39Jag har fått fler bristningar på sidan men det är verkligen inget jag stör mig på. Däremot tror jag att bristningarna på brösten kommer tillbaka vid amningen och dem kan jag vara utan. ”Kroppen är fantastisk som bär ett barn och bristningar är ett fint ärr” bla bla bla Nej, jag vill inte ha bristningar och små hängande taxöron efter mina graviditeter. Punkt. Nu är de helt okej storlek(har läkt lite mjölk i veckan), sedan blir det dolly parton på ett dygn typ och efter det blir det två mjuka säckar som matchar bullmagen bra.

Något annat som ska bli skönt att bli av med är mina fettvalkar på ryggen. Det är riktigt obekvämt när skinn som inte ska ”gå ihop” gör det. Jag trivs i min gravidkropp och känner mig som allra vackrast när jag är gravid MEN fettvalkarna… hoho. (Då säger mamma, men du har ju inga fettvalkar.. eh jo, här är härligheten, fotat på ett snällt sätt i miniatyr he’he). Saken är ju den att magen blir ju plural efter förlossningen så då får jag dras med valkarna framtill istället. Vilka världsliga problem..

Vi får se ifall bebis kommer i veckan, den som lever får se. Jag ska göra klart allting idag och förhoppningsvis kommer bebiskläderna som jag har beställt snart så jag kan packa ner dem i BB-väskan. Det är typiskt mig att alltid ha en to-do list med både viktiga och mindre viktiga saker att göra. Jag tror faktiskt att det är den som gör att jag inte riktigt kan slappna av och fokusera på det jag ska. Och helt ärligt, att jag inte vill ha en skottårsbebis. Nästa år skulle vi alltså fira henne idag fast hennes födelsedag är imorgon fast morgondagen inte finns nästa år. Det blir kaos i huvudet. Jag vill ha en riktig födelsedag men det är ju dessvärre inte upp till mig att bestämma.

Vaggan är på plats

takvaggaDet fanns inga tvivel om att korgvaggan som mamma gjorde till Ines ska vagga lillasyster till sömns också. Jag älskar den och tycker att den är oerhört fin.
takvagga
Om jag fick bestämma skulle nyföddstadiet få vara lite längre för det går för fort. Vaggan används ungefär ett halvår så jag ska njuta så mycket jag kan av att ha den bredvid vår säng. Jag hoppas den kommer till användning fler gånger för jag tycker den är så fin. Om jag får brorsbarn kanske de får sussa sött där i också.korgvaggaVårt förra sovrum var storleken större och det fanns mer plats att vagga på men då kände jag också att vi hade hängt vaggan på tok för långt ifrån sängen. Nu blev det ganska trångt och vaggan hänger betydligt lägre än förra gången men det gör att jag slipper kliva upp om nätterna.korgvaggaBäddat med matchande lakan till. Tänk att det ska ligga en liten minimänniska här i inom en månad. Jag fattar inte. Det är bara lite hud mellan oss nu, hon är med hela tiden men ändå känns det som att vi ska hämta bebisen på förlossningen, att hon liksom ligger där och väntar på oss.

Gravid vecka för vecka 38

Idag är det 20 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum och nu är jag beräknad som fullgången. Det är nu de tyngsta veckorna väntar. Det är trångt i magen och det känns inte som att bebis får plats men det gör hon onekligen. Om jag har otur kanske bebisen bestämmer sig för att stanna i magen hela fem veckor till men jag tvivlar på att jag går över tiden så länge. Om jag känner mig fullproppad nu vad skulle jag inte göra om fem veckor då? Jag tror faktiskt att det blir en större bebisen den här gången.

Graviditetsvecka 37 har varit väldigt annorlunda mot tidigare veckor och jag känner mig betydligt mer öm. Jag undviker att gå längre sträckor men försöker fortfarande ta korta och sakta promenader för att röra på mig och få frisk luft. Magen kliar när man har varit ute särskilt ovanpå. Det blir ingen promenad runt munksjön i vecka 41 som med Ines, det vet jag redan nu. Jag är inte alls lika pigg och smärtfri i kroppen den här graviditeten.vecka 38Vecka 38, 37+0

Det känns mer okej att vara i graviditetsvecka 38. 37 känns som ett mellanting som är nära men samtidigt långt bort. Nu förväntar jag mig att bebis kan komma när som helst men innerst inne tror jag att jag får vänta ungefär tre veckor till(undantag 29 februari). Jag känner mig inte riktigt redo för att föda ännu men idag har vi satt upp vaggan och jag har börjat packa BB-väskan så jag hoppas att jag kan slappna av och förbereda mig nu.

Det känns tydligt att kroppen börjar förbereda sig. Sammandragningarna håller i längre och kommer oftare. Om kvällarna blir det värre och sammandragningarna gör ont ibland, nästan så jag får andas mig igenom dem. Det gör det mer verkligt och det känns som att vi närmar oss upploppet. Jag tycker det är lite roligt att känna starkare sammandragningar för det får mig att tro att bebisen kommer tidigare men jag vet att det inte är så egentligen. Men om jag ska känna såhär i flera veckor är det inte riktigt lika party.

Jag har haft tur att slippa toabesök mitt i natten tills nu. Om Ines har vaknat om nätterna har jag passat på när jag ändå har varit uppe men nu måste jag gå upp en gång per natt minst. Jag känner mig gammal och gaggig om nätterna när jag ska lägga mig från ena sidan till andra, pustar, stönar och känner att det är oerhört tungt att lyfta min egen kropp. När jag har legat för länge på en sida kan benen domna.

Jag tänker mycket på hur livet kommer bli med en till liten tjej. Hur vi kommer att må efteråt, hur vi kommer anpassa oss, hur Ines kommer reagera, vad som kommer bli annorlunda mot nu o.s.v. Samtidigt försöker jag verkligen ta vara på tiden som vi har nu för jag trivs med min fina Jesper och min älskade dotter. Trots att vi har haft det tungt känns vi som en bra trio som kompletterar varandra.

Gravid vecka för vecka 37

Jisses vad tiden går långsamt. En lång månad kvar. Jag försöker att inte tänka på och räkna ned dagarna men det är omöjligt. I graviditetsvecka 36 har jag känt att kroppen har börjat förbereda sig, mest mentalt då jag tänker på förlossningen dygnet runt. Jag har blandande känslor och jag tänker mycket i termerna före och efter förlossningen. Jag känner egentligen att vår familj är komplett nu, vi tre. När bebis kommer till världen är jag rädd att Ines ska känna sig sviken av mig men jag hoppas innerligt att hon kommer ta det här bra. Att det fortfarande är vi.gravid vecka 37Graviditetsvecka 37, 36+0

Veckan började med att jag hade väldigt ont i magen. Revbenet på högersidan har brunnit av smärta men nu i slutet av graviditetsvecka 36 har det varit lugnare igen. Jag tror bebisen ligger annorlunda för det putar ut väldigt mycket upp och magen känns ”tom” nedtill. Sammandragningarna kommer oftare och jag blir allt mer känslig. Det räcker med att jag böjer mig ned så blir magen stenhård. Jag vill gärna speeda på men det gör för ont så jag måste ta allt i ett lugnare tempo. Vid minsta lilla backe får jag extrem mjölksyra i benen i kombination med sammandragningar så det blir en och annan vilopaus. Man får inte ha bråttom som gravid.. ser man att bussen kommer, ja, då får man helt enkelt fortsätta i samma takt och hoppas att det är en seg tant som hoppar på bussen och ska betala med ojämna kontanter.

Trycket nedåt har blivit kraftigare och känns som mensvärk i både mage och rygg. Magen känns både klumpigare och hårdare. Under båda graviditeterna har jag älskat magmassage men nu är magen för stor att det bara är oskönt, det går att jämföra med att massera magen när man har ätit en alldeles för god trerätters.

Under sista tiden känns det som jag har gått upp mycket i vikt, vi har ingen våg hemma så jag tänkte väga mig hos barnmorskan veckan som kommer. Mina fötter gör ont, känns som jag går på benen utan skinn emellan. Känner mig tung. Jag skulle behöva en inneboende massör som knådade på mig.

En månad kvar till BF

Fredag, 12 februari och en månad kvar till beräknat förlossningsdatum! Än så länge har jag bara tagit upp bebiskläderna från källaren. Inget tvättat, ingen BB-väska packad, ingen syskonvagn hehe. Jag hade tänkt att gå på förlossningskursen på ryhov men jag har inte anmält mig så det kanske är försent. Boken Att föda ligger på sängbordet men jag har inte öppnat den.. Jag börjar ta efter Jespers motto ”det löser sig” och det lär det göra, bebisen kommer ut även om vi inte har allt fixat. Jag har bara köpt två plagg till lillasyster så en liten beställning får det bli innan hon kommer. Den fina korgvaggan ska hängas upp i vårt sovrum och bäddas med vita små spetslakan.

Förlossningen börjar verkligen närma sig, 90% av graviditeten är avklarad. 10% kvar, hoppas på 5. Det vore skönt att föda tidigare för att slippa all väntan och få träffa det efterlängtade knytet. Önska och hoppas kan man alltid.gravid vecka 36
Gravidvecka 36, 35+5

Bebisen har legat högt upp hela dagen utan att det har gjort ont vid revbenen. Det syns inte så tydligt på bilden ovan men på den här bilden syns desto bättre. Det är lilla rumpestumpen som trycker uppåt och troligtvis boxning med de små händerna mot blåsan. Jag får för mig att Ines låg likadant och att magen kändes väldigt hög innan hon fixerades.

Skottårsbebis?

I helgen förevigade vi gravidmagen på bild ännu en gång. Beräknat datum när bebisen ska titta ut är den 12 mars men man vet ju inte, så det är lika bra att passa på att fotografera. Förra graviditeten fotades jag utomhus sista gången i graviditetsvecka 38 och lite enklare bilder i vecka 40.  Jag kommer givetvis försöka ta foton precis innan förlossningen när jag är som allra tjockast. Det som jag egentligen saknar är bilder på mig själv från vardagen, det är alltid jag som står bakom kameran och jag har princip inga bilder på mig själv vilket är väldigt tråkigt.gravidfoto jönköping
Graviditetsvecka 35, 34+6

Mamma tror att jag kommer föda tidigare än beräknat men jag kan inte känna eller gissa. Bebis kommer när den kommer men jag tänker inte föda den 29 februari(mest troligt att hon föds då) för jag avskyr att datumet ”inte finns” mer än vart fjärde år. Den dagen kommer jag ligga på soffan och knipa, kanske stå på huvudet så inte tyngdkraften hjälper till.
gravidfoto jönköpingGraviditetsvecka 35, 34+6

Gravid vecka för vecka 34

Graviditetsvecka 33 har varit relativt smärtfri och lätt att ta sig igenom. Jag har haft ro att tänka på bebisen i magen på ett mer närvarande sätt, längtat och tänkt på vem hon är. Sparkarna och rörelserna i magen har minskat så jag antar att det börjar bli ganska trångt men än så länge rör hon sig som hon vill, hon inte fixerad och jag tror det dröjer några veckor till.vecka 34Vecka 34, 33+0

Magen har ändrat form och putar mer utåt än vad den gjorde för 4 veckor sedan. Jag tycker att det är stor skillnad bara från förra veckan så det är inte konstigt om vikten går spikrakt upp de sista veckorna. Mudden på gravidbyxorna är för kort och går inte över magen längre så den åker ner istället, inte alls bekvämt. Byxorna hänger som om jag vore en volvoraggare. De flesta kläderna sitter väldigt tajt så i veckan har jag fått låna Jesper stora tröja och mysa omkring i.

Det börjar kännas att det är en tvåkilosklump med massa fostervatten som ligger därinne. Jag tycker magen känns tung nedåt och jag vill gärna lägga händerna under och hjälpa till att hålla upp magen. Jag vet att gravidmassören har något som kallas för tejpning och jag har egentligen ingen aning om vad det är men det känns som att det skulle kunna ha med detta att göra. Någon som vet?

Trots att jag är större, känner mig klumpig och att magen är i vägen tycker jag fortfarande att jag är ganska smidig. Inget jämfört hur jag är när jag inte är gravid men för att vara i vecka 34. Det ska dock tilläggas att jag flåsar, suckar och stönar som om allting vore pest och pina.

Mina cravings är fortfarande choklad. Jag äter betydligt mer godis och sötsaker än förra graviditeten men orkar inte motstå, speciellt inte nu när det har gått så pass långt. Den här veckan har jag blivit helt galen i lukten av tvättmedel, sköjmedel, garagelukt/bensin och typ gummilukt från biltema/jula etc. Jag skulle kunna använda parfym som luktar tvättmedel… mmm!

50 dagar kvar & tankar inför förlossningen

Idag är det 50 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag känner precis likadant som förra gången, det känns inte som att det var så länge sedan jag skrev att det var 100 dagar kvar så förhoppningsvis går det lika fort tills vi är i mål. tankar inför förlossningen

Jag har inte gått in på djupet i min kropp och börjat tänka på förlossningen riktigt än. Jag har haft mycket att tänka på den senaste tiden och annat har kommit emellan. Jag känner inte ro i kroppen och har varit alldeles för trött för att börja ladda mentalt inför den stora dagen. Jag tar en dag i taget och det känns som det bästa just nu. Däremot tror jag att jag skulle bli ganska chockad om det skulle sätta igång för tidigt då jag tänker att jag har ca 7-8 veckor kvar att förbereda mig.

Inför min första förlossning var jag väldigt pepp och längtade oerhört mycket efter att få föda barn. Är det någon gång i livet jag har haft en positiv och ljus inställning så var det då. Jag kände mig stark i kroppen och min mentala styrka gjorde det mesta av jobbet. Jag var inte rädd eller orolig utan väntade på den dag som jag hade längtat efter sååå länge.

Jag känner inte riktigt likadant den här gången vilket inte är så konstigt med tanke på att jag har varit med om det en gång innan. Det finns en viss oro inför förlossningen och jag resonerar såhär: min första förlossning var alldeles underbar, perfekt och det mest fantastiska jag har varit med om men vad är oddsen för att det ska bli lika underbart och perfekt en gång till? Kan det bli så bra?

Min förberedning inför förlossningen kommer jag ta tag i när jag känner mig redo för det. Det känns som vissa saker i livet måste bli avklarade innan jag kan gå in i mig själv och fokusera, innan jag tänka på mig själv och min kropp. När jag känner mig redo att förbereda mig kommer jag nog läsa samma bok som jag läste förra gången som är skriven av Gudrun Abascal. Att föda gav mig ett positivt tänk och jag kände trovärdighet och tillit till författaren/boken. Förlossningskursen som hålls i Ryhovs aula gav jag toppbetyg förra gången och gick därifrån och kände att ”YES! Nu vill jag föda barn!”. Jag ska se ifall det finns någon föreläsning att anmäla sig till. Trots att det är min andra förlossning känner jag att det inte finns något att förlora på att gå dit och friska upp minnet, få nya peppande ord och även att känna att det närmar sig förlossningen.

Jag kommer packa förlossningsväskan i god tid, likaså en väska till Ines som står redo när det är dags. Den här gången blir det annorlunda eftersom vi måste ha barnvakt men det ser jag inte som något problem bara jag har fixat i ordning allt innan, då kan jag vara lugn.

Mina tankar kring förlossningen är positiva, jag är pepp men inte alls på samma nivå som förra gången. Jag tror faktiskt att det beror på att jag är trött. Jag ser fram emot den dagen jag och Jesper åker in till förlossningen som ett starkt team och kämpar oss igenom det tillsammans och välkomnar vår dotter till världen. Samtidigt är jag inställd på att allting kan hända, att det kan gå snett och inte bli alls som man tror. Sugklocka, akut kejsarsnitt, att bebisen inte mår bra o.s.v. Jag tror att det kommer att vara två helt olika upplevelser mellan första och andra förlossningen och att de kommer vara väldigt olika varandra.

Jag har en känsla av att jag inte kommer vara lika tålmodig och mentalt stark den här gången men jag får se hur det känns om några veckor. Jag behöver läsa mer och suga i mig positiva ord om att föda barn. Jag vill prata med Jesper om förlossningen och höra hans tankar kring det hela och känna samhörighet, att det är vi två ska fixa det här.

 

När Ines låg i magen visste jag inte vad som väntade, hur ont det skulle göra, vad som skulle hända, hur det skulle gå till, hur smärtlindring skulle kännas o.s.v. Det fanns många frågetecken i huvudet men det var aldrig något som jag la någon större fokus på utan jag fokuserade på att lyssna på min kropp. Den här gången vet jag mer om allt(vilket inte betyder något egentligen), smärta, smärtlindring, förloppet m.m. Jag tyckte faktiskt inte att det gjorde sådär jävla dödsont som kvinnor ofta berättar om men det kanske jag tycker efter min andra förlossning? Jag vet inte ifall jag är lite rädd för smärtan, kanske. Jag känner mig inte riktigt lika tuff just nu men jag hoppas att det hinner ändra sig. Jag får se. Smärtlindring är jag i vilket fall som helst öppen för. Ett varmt bad, lustgas, ryggbedövning är något som kommer stå med i mitt förlossningsbrev och om barnmorskan rekommenderar annat är jag öppen för förslag.

Mitt största önskemål är att bebis ska må bra och vara frisk. Att jag får upp den där varma kärleksklumpen i min famn och få titta i hennes ögon. Få iaktta henne och låta tiden stanna upp medan världen fortsätter utanför. Jag önskar att allt går som det ska, att jag får föda vaginalt, ha Jesper vid min sida, stöttas av en duktig barnmorska och jag mår bra under tiden och efter förlossningen. Jag, precis som alla andra vill helst slippa komplikationer och fokusera på det nyfödda knytet. Det vore en mardröm om någon av oss inte skulle må bra för det väntar ju faktiskt en liten tjej hemma också som vi kommer sakna. Så ligga kvar på sjukhus känner jag mig inte alls förberedd på.

Tiden efter förlossningen kommer förstås också bli annorlunda. Vi kommer stanna lite längre på BB den här gången och det känns helt okej. Vi kommer behöva tid att återhämta oss efter förlossningen och smälta allt innan vi far hem till vardagen igen. Jag hoppas vi får en bra start och att vår dotter får en bra start i livet.

Jag hoppas innerligt att jag får uppleva andra känslor efter förlossningen än vad jag gjorde sist. Jag har svårt att tro att jag skulle må dåligt av en förlossningsdepression till, det är säkert möjligt att jag kan drabbas av det men under kontroll och med medicin känner jag inte att det är någon fara. Jag har inga förväntningar på att vi kommer leva i en lycklig bebisbubbla och känna att allting är perfekt, känna en gränslös kärlek och bara ligga och kramas och njuta av familjen. Jag hoppas förstås att få känna lycka men jag förväntar mig verkligen inte ”den lyckligaste tiden i livet”. Att få barn är tufft, man blir trött, sömnbrist(!), lätt att bägaren rinner över, smärta i underliv, mage, bröst och säkert lite i rygg också MEN det är också det bästa som finns i livet. Det positiva väger upp alla dagar i veckan även om det inte är alla timmar i veckan.

Det är svårt att tänka sig att vi kommer vara en familj på fyra snart. Två barn. Att Ines kommer ha en lillasyster att klappa på och prata med. Bara att få se hennes reaktion första gången hon får hälsa på lillasyster.♥

50 dagar kvar & tankar inför förlossningen

Idag är det 50 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag känner precis likadant som förra gången, det känns inte som att det var så länge sedan jag skrev att det var 100 dagar kvar så förhoppningsvis går det lika fort tills vi är i mål. tankar inför förlossningen

Jag har inte gått in på djupet i min kropp och börjat tänka på förlossningen riktigt än. Jag har haft mycket att tänka på den senaste tiden och annat har kommit emellan. Jag känner inte ro i kroppen och har varit alldeles för trött för att börja ladda mentalt inför den stora dagen. Jag tar en dag i taget och det känns som det bästa just nu. Däremot tror jag att jag skulle bli ganska chockad om det skulle sätta igång för tidigt då jag tänker att jag har ca 7-8 veckor kvar att förbereda mig.

Inför min första förlossning var jag väldigt pepp och längtade oerhört mycket efter att få föda barn. Är det någon gång i livet jag har haft en positiv och ljus inställning så var det då. Jag kände mig stark i kroppen och min mentala styrka gjorde det mesta av jobbet. Jag var inte rädd eller orolig utan väntade på den dag som jag hade längtat efter sååå länge.

Jag känner inte riktigt likadant den här gången vilket inte är så konstigt med tanke på att jag har varit med om det en gång innan. Det finns en viss oro inför förlossningen och jag resonerar såhär: min första förlossning var alldeles underbar, perfekt och det mest fantastiska jag har varit med om men vad är oddsen för att det ska bli lika underbart och perfekt en gång till? Kan det bli så bra?

Min förberedning inför förlossningen kommer jag ta tag i när jag känner mig redo för det. Det känns som vissa saker i livet måste bli avklarade innan jag kan gå in i mig själv och fokusera, innan jag tänka på mig själv och min kropp. När jag känner mig redo att förbereda mig kommer jag nog läsa samma bok som jag läste förra gången som är skriven av Gudrun Abascal. Att föda gav mig ett positivt tänk och jag kände trovärdighet och tillit till författaren/boken. Förlossningskursen som hålls i Ryhovs aula gav jag toppbetyg förra gången och gick därifrån och kände att ”YES! Nu vill jag föda barn!”. Jag ska se ifall det finns någon föreläsning att anmäla sig till. Trots att det är min andra förlossning känner jag att det inte finns något att förlora på att gå dit och friska upp minnet, få nya peppande ord och även att känna att det närmar sig förlossningen.

Jag kommer packa förlossningsväskan i god tid, likaså en väska till Ines som står redo när det är dags. Den här gången blir det annorlunda eftersom vi måste ha barnvakt men det ser jag inte som något problem bara jag har fixat i ordning allt innan, då kan jag vara lugn.

Mina tankar kring förlossningen är positiva, jag är pepp men inte alls på samma nivå som förra gången. Jag tror faktiskt att det beror på att jag är trött. Jag ser fram emot den dagen jag och Jesper åker in till förlossningen som ett starkt team och kämpar oss igenom det tillsammans och välkomnar vår dotter till världen. Samtidigt är jag inställd på att allting kan hända, att det kan gå snett och inte bli alls som man tror. Sugklocka, akut kejsarsnitt, att bebisen inte mår bra o.s.v. Jag tror att det kommer att vara två helt olika upplevelser mellan första och andra förlossningen och att de kommer vara väldigt olika varandra.

Jag har en känsla av att jag inte kommer vara lika tålmodig och mentalt stark den här gången men jag får se hur det känns om några veckor. Jag behöver läsa mer och suga i mig positiva ord om att föda barn. Jag vill prata med Jesper om förlossningen och höra hans tankar kring det hela och känna samhörighet, att det är vi två ska fixa det här.

 

När Ines låg i magen visste jag inte vad som väntade, hur ont det skulle göra, vad som skulle hända, hur det skulle gå till, hur smärtlindring skulle kännas o.s.v. Det fanns många frågetecken i huvudet men det var aldrig något som jag la någon större fokus på utan jag fokuserade på att lyssna på min kropp. Den här gången vet jag mer om allt(vilket inte betyder något egentligen), smärta, smärtlindring, förloppet m.m. Jag tyckte faktiskt inte att det gjorde sådär jävla dödsont som kvinnor ofta berättar om men det kanske jag tycker efter min andra förlossning? Jag vet inte ifall jag är lite rädd för smärtan, kanske. Jag känner mig inte riktigt lika tuff just nu men jag hoppas att det hinner ändra sig. Jag får se. Smärtlindring är jag i vilket fall som helst öppen för. Ett varmt bad, lustgas, ryggbedövning är något som kommer stå med i mitt förlossningsbrev och om barnmorskan rekommenderar annat är jag öppen för förslag.

Mitt största önskemål är att bebis ska må bra och vara frisk. Att jag får upp den där varma kärleksklumpen i min famn och få titta i hennes ögon. Få iaktta henne och låta tiden stanna upp medan världen fortsätter utanför. Jag önskar att allt går som det ska, att jag får föda vaginalt, ha Jesper vid min sida, stöttas av en duktig barnmorska och jag mår bra under tiden och efter förlossningen. Jag, precis som alla andra vill helst slippa komplikationer och fokusera på det nyfödda knytet. Det vore en mardröm om någon av oss inte skulle må bra för det väntar ju faktiskt en liten tjej hemma också som vi kommer sakna. Så ligga kvar på sjukhus känner jag mig inte alls förberedd på.

Tiden efter förlossningen kommer förstås också bli annorlunda. Vi kommer stanna lite längre på BB den här gången och det känns helt okej. Vi kommer behöva tid att återhämta oss efter förlossningen och smälta allt innan vi far hem till vardagen igen. Jag hoppas vi får en bra start och att vår dotter får en bra start i livet.

Jag hoppas innerligt att jag får uppleva andra känslor efter förlossningen än vad jag gjorde sist. Jag har svårt att tro att jag skulle må dåligt av en förlossningsdepression till, det är säkert möjligt att jag kan drabbas av det men under kontroll och med medicin känner jag inte att det är någon fara. Jag har inga förväntningar på att vi kommer leva i en lycklig bebisbubbla och känna att allting är perfekt, känna en gränslös kärlek och bara ligga och kramas och njuta av familjen. Jag hoppas förstås att få känna lycka men jag förväntar mig verkligen inte ”den lyckligaste tiden i livet”. Att få barn är tufft, man blir trött, sömnbrist(!), lätt att bägaren rinner över, smärta i underliv, mage, bröst och säkert lite i rygg också MEN det är också det bästa som finns i livet. Det positiva väger upp alla dagar i veckan även om det inte är alla timmar i veckan.

Det är svårt att tänka sig att vi kommer vara en familj på fyra snart. Två barn. Att Ines kommer ha en lillasyster att klappa på och prata med. Bara att få se hennes reaktion första gången hon får hälsa på lillasyster.♥

Gravid vecka för vecka 33

Vecka 33 är här och det är två månader kvar till förlossningen. Två månader! Sedan är vi en familj på fyra.♥ Jag, Jesper och troligtvis två döttrar, svårt att förstå men som jag längtar. vecka33Vecka 33, 32+0

Bebisen mår bra enligt barnmorskans kontroller och växer som hon ska. Hennes rörelser har minskat något men det trycker betydligt mer nedåt nu. Jag får en och annan buff mot urinblåsan men jag slipper i alla fall springa på toan i ett. Bebisen är ca 40 cm lång och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på livet i magen. Det börjar verkligen bli en bebis. Jag googlar fortfarande ”född vecka” och den veckan jag är i för att förstå hur stor bebisen är.

Tröttheten hänger i sig och jag tycker det blir värre för varje vecka. Jag är trött på att vara trött, längtar efter en rask promenad, att kunna vara en roligare mamma igen och vara en partner som vill ha/ge närhet. Jesper frågade i veckan ifall jag är rädd för närhet eftersom jag drar mig undan och suckar när han är nära. Suckandet är dock konstant och beror inte på honom. Jag suckar, andas högt hela tiden. Ibland måste jag ta en paus mitt i en tugga för att andas. Tjockistecken. Känner mig halvt kvävd inifrån för att bebis tar mycket plats. Hon har hållit sig ifrån revbenen den här veckan och det är alltid något.

Om nätterna vaknar jag varje gång jag vänder på mig och sovställningarna känns få och enformiga. Jag har märkt att jag svettas i knä- och armvecken om nätterna men ingen annanstans. Min näsa är fortfarande täppt och har sår som blöder från skiljeväggen. Konstigt hur kroppen reagerar på graviditeten. Jag har ont bredvid hälsenan och läste att det kunde vara överansträngd muskel? Kan inte låta bli att skratta då jag tar mig fram i ett snigeltempo…

Kroppen har blivit väldigt öm nu särskilt i bäckenet. Jag känner mig mer fysiskt skör den här gången och det känns som det beror på att det är två ganska täta graviditeter utan någon vidare träning mellan. Magen drar ihop sig vid ansträngning och gör ont om jag går för fort eller gör för hastiga rörelser. Mest under och på sidan av magen.

Gravidlista

Jag skrev den här gravidlistan med frågor under min första graviditet och tänkte svara på  samma frågor nu under andra graviditeten med lillasyster.

Var graviditeten planerad?
Graviditeten var planerad. Vi körde på taktiken ”händer det så händer det”.

Kändes det som att det gick fort att bli gravid?
Jag hade väntat mig att det skulle ta några månader men vi verkar ha väldigt lätt för oss att bli med barn och lyckades på första försöket.

Misstänkte du att du var gravid? Kände du någon symtom?
Jag kände direkt att jag var gravid vid BIM. Illamåendet och tröttheten hinner nästan infinna sig innan vi är färdiga i sängkammaren. Vi var på semester på Gotland och var där för att upptäcka ön d.v.s. en hel del resande i bil på små krokiga vägar, det underlättade inte illamåendet direkt..IMG_8944
Framme på Gotland. Illamåendet kom första gången på färjan på vägen dit.

När gjorde du ett graviditetstest?
Jag ville vänta med att göra ett graviditetstest så länge som möjligt för att inte få ett plus som sedan blev ett missfall. I vecka 7 orkade jag inte med illamåendet mer och var tvungen att ringa till barnmorska för att rådfråga och då ville jag förstås vara bombsäker på att det var en graviditet.graviditetstest

Hur berättade du för Jesper och vad var hans reaktion?
Jag hade tänkt att hålla graviditeten hemlig för Jesper tills semestern var över med våra familjer för att han skulle slippa tassa på tå och dölja hemligheten för det är inte det lättaste. Eftersom jag mådde dåligt berättade jag för Jesper hastigt och lustigt för att jag skulle få så mycket stöd som möjligt. I ett blogginlägg från den 24 juli skrev jag såhär ”Vi var redo att utforska Gotland och Fårö men redan vid bageriet kände jag hur illamående jag var. Medan mamma och pappa klev ut ur bilen för att köpa fikabröd berättade jag för Jesper att jag var gravid. Inte alls på något roligt sätt med tanke på att det blev väldigt spontant.. ”Håll i hatten” sa jag och tittade på honom och han förstod direkt och frågade ifall jag var gravid.” Ingen speciell reaktion.

På vilket sätt har din kropp förändrats under graviditeten?
Jag tycker jag är ganska lik mig själv och har inga drastiska förändringar. Jag går upp i vikt som jag ska och är rundare, bredare och fylld med mer fett/ev. vätska. Utan att spegla mig vet jag att min rygg ser dubbelt så bred ut och att fetthandtagen är anpassade för en jättes händer så den spegelbilden undviker jag helst. Brösten är större och värre ska det bli.. både storleksmässigt och hängmässigt(buhuuu).

Hyn har blivit sämre men det kan lika gärna bero på dålig kost, om det nu påverkar hyn har jag ingen aning om. Jag är mer öm i kroppen, känsligare och nu de senaste veckorna får jag extrem mjölksyra vid ansträngning.

Olja för magen, har du varit flitig med att smörja?
Flitig skulle jag inte säga att jag är men jag smörjer oftast efter duschen när magen känns som torrast. När kylan slog till blev jag aningen torrare och har lånat Ines fetaste kräm.IMG_0201
Jag har smörjt magen med oljan från Q for Skin, underbar.

Har du haft några cravings?
I början när jag mådde som mest illa var Gorbys piroger det enda som jag var sugen på och i stort sätt det enda jag fick i mig. Jag tror faktiskt jag har ätit min sista gorbys för all framtid. Jag har ätit mer ljus choklad än vad jag har gjort under hela min livstid och vanligtvis inte speciellt förtjust i choklad men nu har det varit himmelriket. Fem stycken pepparkaksdegar åt jag under december månad, gravidcraving eller ej, gott är det! Sötad yoghurt med sugrör, perfekt.

Har du förändrat dina kostvanor sedan du blev gravid?
Ja, till det sämre. Innehåller ens Gorbys eller choklad någon näring? Jag har slarvat oerhört mycket med kosten då jag verkligen inte har orkat att laga mat. Ofta har jag levt på yoghurt, smidigt sätt att bli mätt på men inte alls hälsosamt.

Är det något som du inte har stått ut med? Smaker, lukter osv.
I början hade jag väldigt svårt att byta blöja och spydde av lukten så Jesper fick sköta den delen. Blöjhinken är ingen hit att tömma i vanliga fall men mycket värre nu. Jag reagerar ofta på lukter även när jag inte är gravid och blir extra känslig nu. Alla sorters lök, snus/cigaretter är vidrigt.

Finns det något som du är sugen på som du aldrig annars har varit sugen på?
Kaffe!
IMG_4260Precis som första graviditeten har jag varit himla sugen på kaffe men jag avstår då jag avskyr smaken. Jag nöjer mig med att det luktar gudomligt och att jag umgås med människor som dricker kaffe(kaffeandedräkt är dock inte alls lika ljuvligt). Kan inte komma på att det har varit något annat.

Hur klär du dig som gravid?IMG_0476
Skönt, lever i mjukiskläder på hemmaplan. Under vintern/julen har jag levt i en stor stickad tröja med leggings till. Till vardags har jag använt mycket gravidplagg, både toppar och byxor. Favoriten är byxorna från H&M som ser ut som jeans men är väldigt mjuka och sköna. Skönt och basic skulle jag säga.