En omgång till, sämsta överraskningen och pulkjävel

Vi hade börjat räkna ned våra 48 timmar från att Ines spydde i söndags. Ett litet hopp fanns att barnen skulle kunna vara med på julfirandet på förskolan. Ines som skulle gå luciatåg och få ha sin tomteklänning på sig. Tror ni inte Ester börjar om? Magsjuk igen eller så var hon inte ens frisk mellan varven? Hur mycket bajs får det egentligen plats i en så liten människa? Herregud. Nu har jag gett upp. Vi fick givetvis ställa in julfirandet och barnen får vara hemma resten av veckan. Båda är pigga och glada, Ines är något kinkig i maten men det brukar gå i vågor i vanliga fall också. Jag vill inte riskera att smitta andra men nu orkar jag inte sitta inne mer. En skogspromenad, blir det lite skit i byxan får det väl bli det då.

Idag köpte jag varsin pulka till tjejerna som jag tänkte överraska med. Utan att överdriva minsta lilla hann jag bara öppna ytterdörren så började Ines storgråta. ”Jaaag viiiilll juu haaa en rooooosa släde!” BUHUUUUUUUUU BUHUUUU. Jaha, så roligt var det att överraska henne. Här tror jag att jag ska få glada barn och vara en snäll mamma men tji, en röd pulka funkar ABSOLUT INTE. Säääämsta mamman i världen

Nu har vi snart varit hemma i en vecka. Tålamod existerar inte! Vi ryter, är irriterade, barnen retas med varandra och gnäller, Jesper är sjuk(alltså ni vet hur en man är sjuk, säger inget mer) jag är trött och jag försöker fixa och dona fastän vi är sjuka vilket inte är så uppskattat.

SÅ jag orkade inte förklara, försöka övertala eller på något sätt vara pedagogisk. På ett lugnt och sansat sätt sa jag till Ines att hon var otacksam sen tog jag pulkjäveln under armen, stängde dörren igen, åkte tillbaka till leksaksaffären och bytte till en ROSA pulka. Det kändes skönt att det inte var samma expedit hehe. Jag brukar nämligen inte låta barnen köra med mig på det här sättet. Frid och fröjd. Ines tackade för pulkan och lovade att vara snäll resten av dagen. Dessutom tvingade jag henne klia mig på ryggen också.

Texten är skriven med glimten i ögat och med kärlek till min underbara, envisa och bestämda dotter. I stundens hetta var det såklart inte så roligt för mig men så är livet med barn. Man fantiserar om hur bra, mysigt, kärleksfullt, roligt etc. saker ska bli men i verkligheten blir det precis tvärtom. Ibland blir det bra=ibland blir det som JAG har tänkt mig.

Älskling, klart du ska ha en rosa pulka. Eller släde som du säger.. precis som i Frost.

Eftermiddagen spenderades i pulkabacken trots magsjuka. Det gjorde oss gott!

Jag kommer bli den pinsamma morsan

December är här, granen är på plats och det snöar. Det här är helt klart årets mysigaste månad. All mysbeslysning som tänds, klä granen, ställa fram små tomtar, luciasånger och när marken är snötäckt och alldeles vit.

Snö eller ej. Overaller, stickade tröjor, mössor och vantar kommer man inte undan den här årstiden. Ofta är det ett svettigt projekt och jag beundrar alla förskolelärare som ska klä på en hel grupp med barn särskilt när ungarna har fingervantar haha. På med kläderna, kan själv, ”kissa”, av med kläderna och fort ska det gå, på igen, vill inte, av med kläderna, på, kan inte, vill inte. Det må vara en mysig årstid men inte den smidigaste när man har barn. Det meckigaste kan jag känna är när man ska åka bil eftersom de inte får ha tjocka ytterkläder på sig då.

Färdas säkert i kylan

Jag kan känna mig tjatig och petig när det kommer till barnens säkerhet i bilen men om  olyckan är framme har jag gjort allt jag kan för att mina barn ska klara sig. Då tjatar jag gärna en gång för mycket.

Anledningen till att man ska undvika tjocka ytterkläder i bilen är för att man ska få bältet så nära kroppen som möjligt. Om barnet har på sig t.ex. en dunjacka eller overall är det inte möjligt att dra åt bältet lika hårt som man gör utan kläder. Tyget som blir mellan bältet och kroppen är lika med luft.

Bältad med ytterkläder med alldeles för mycket luft(=jackan) mellan bälte och kropp. Osäkert vid en kollision.
Jag har dragit åt bältet allt vad jag har precis som jag brukar göra.

Om man krockar när man färdas i ytterkläder kommer barnet att pressas mot bältet som vanligt, enda skillnaden är att kläderna som är emellan inte kommer ta emot barnet utan kommer ”försvinna” i och med de enorma krafterna. Det är precis likadant som att spänna barnet lika löst utan jacka som bilderna under visar. Har man otur då kanske bältet inte tar emot barnet. Barnet sitter helt enkelt för löst med ytterkläder på.

Här har jag tagit av Ines jackan och har samma inställningar på bältet som när hon hade jackan på sig. Jag har alltså bara knäppt upp bältet utan att justera längden på det och knäppt det igen utan jacka.
Glipan som är mellan Ines och bältet är exakt likadan när jackan är på. Jackan lurar ögat och man tror att barnet sitter hårt och säkert. Jackan kommer inte göra någon verkan vid en krock utan kommer vara som luft.
Bältet är ungefär som ett par lösa hängslen och axlarna åker lätt ur. Livsfarligt om man skulle vara med om en olycka.
Bältad med en ulloverall som är varm och samtidigt tunn. Bältet sitter tight och säkert.

När jag spänner fast Ines och Ester tar jag i allt vad jag har. När jag har dragit åt en gång tar jag ett nytt grepp och drar allt vad jag har en gång till och en gång till. Det får mig att tänka på min kära pappa som alltid måste skruva åt locket på marmeladen, på läskflaskor etc. så ingen annan får upp dem haha. Jag vet att bältet sitter hårt när han spänner fast barnen så för en gång skull är det bra. Det kan kännas hemskt att dra åt bältet på en nyfödd liten plutt som ska hem från BB för ärligt talat känns det som man ska mosa sönder dem men de klarar det. Jag hade ångrat mig om jag inte hade gjort det om vi hade krockat..

undvik ytterkläder i bilen
Lilla Ester för 1,5 år sedan. Till vänster fastspänd och redo för hemfärd. Till höger, nyligen hemkommen och visar inga tecken på att vakna. Båda barnen har sovit när vi har kommit hem från BB medan jag och Jesper har ätit middag ihop båda gångerna. Mysigt!

Detta gäller förstås alla, barn som vuxen. Framåt- eller bakåtåkande barn, i eller utan bilstol. Jag ska erkänna att jag slarvar på mig själv ibland och åker i jacka men då har jag valt att ta det beslutet själv. Åt mina barn väljer jag alltid säkerheten först. Om de ska åka med jacka får de bli vuxna först och ta det beslutet själva då. Jag kommer bli världens mest pinsamma och jobbiga morsa i framtiden.

Julmarknad i Gränna

Det är ingen tvekan om att det är magsjuka som har härjat hemma hos oss i veckan. Det är ett under om jag klarar mig undan, ta i trä! Det har till och med luktat sjukstuga här hemma och jag har knappt kommit utanför dörren.

Jag och Jesper hade fixat barnvakt för vi skulle egentligen gått på julbord igår. Ester kändes piggare på lördagen och mamma och pappa tyckte inte att det var någon fara så barnen åkte till dem över natten. Jag och Jesper stannade dock hemma från julbordet. Det kändes onödigt att smitta om vi nu bär på skiten för det känns det som. Om det inte är fysiskt så är det psykiskt. Vi hade en lugn kväll, jag klippte Jesper, vi spelade sällskapsspel, lagade mat och tittade på film.

Idag möttes vi upp i Gränna för att gå på julmarknaden där. Barnen var lite trötta men verkade må helt okej. Ines och morfar hade åkt skridskor på morgonen och allt hade varit som vanligt.julmarknad i Gränna
Julmarknaden i Gränna är nog den mysigaste jag har varit på. Lagom stort, både nytt och gammalt. För Ines var det succé att se på när de bakade polkargrisar. Själv hade jag som vanligt på mig för lite kläder och blev snabbt kall. Det känns som det hör till julmarknader att man ska frysa. Vi värmde oss inne på ett fik och en varm kopp te slank ned utan problem.julmarknad i Gränna
Ines träffade flera tomtar och fiskade fiskedamm. Det kändes faktiskt inte som att det var så godisfixerat och det ser jag positivt på. Ines fiskade upp ett paket tuschpennor och var överlycklig.julmarknad i Gränna
Ester däremot lurar man inte. Hon avskyr att gå i butiker, vänder alltid i dörren eller sätter sig på huk när hon ser att resten av sällskapet är på väg in någonstans. julmarknad i Gränna
Men pappa och Jesper är princip likadana så de gjorde sällskap tillsammans medan vi köpte jättesöta pepparkaksformar på Olgas Hus.julmarknad i Gränna julmarknad i Grännajulmarknad i Gränna
Vi tittade på när de tillverkade polkagrisar och fick smaka på varm deg. Det har jag faktiskt aldrig gjort tidigare men det var gott! Stelnade jättefort.julmarknad i Gränna julmarknad i Gränna
Vi hittade polkagris-grogghyllan också. Nytänkande smaker.julmarknad i Gränna
Ines köpte sin egen polkagris.. behöver jag ens säga att hon var glad?julmarknad i Grännajulmarknad i Grännajulmarknad i Gränna
En tomte som delade ut fina klistermärken. Ines fick en liten katt och Ester fick en hjort.
Ester vågade dock inte gå fram till tomten eller visade inget intresse av det. Hon var inte riktigt på humör men när chokladbollen kom fram på fiket var det andra miner.julmarknad i Gränna julmarknad i Gränna julmarknad i Gränna julmarknad i Grännajulmarknad i Gränna

Idag känns det oerhört skönt att vi har fått hjälp med barnen i helgen och tid att andas ut och hämta ny energi. När vi kom hem la sig Ines i soffan, jag var i närheten och hörde hur hon klöktes(dialektord?) så jag bar upp henne snabbt, ställde henne på golvet och sen kräktes hon. När den ena är frisk är det dags för den andra.

Livet, ny adress & nytt jobb

​Det är inte så att den här bloggen blomstrar av engagemang och kreativitet direkt men ny adress har den i alla fall fått. Jag har helt enkelt prioriterat annat före och har egentligen inte haft så mycket spännande att uppdatera om heller. Uppdaterar lite mer på instagram för den som vill följa mig där.

Det har inte blivit många inlägg här efter sommaren och nu är det redan december.  Barnen övar på julsånger (jag frågade Ines ifall hon kunde sjunga en julsång för mig och hon började hon hjulen på bussen, sötaste älskling) jag försöker överleva mörkret och mina känslor. Jag hade behövt en on-off knapp.

Jag är fortfarande hemma men jag förbereder mig på att komma ut i arbetslivet. Jag har fått ett nytt jobb som jag ser fram emot! Det är mycket att tänka på och mycket information som jag ska komma ihåg men jag hoppas att jag kommer in i det snabbt. Jag har fått ett drömjobb och kommer jobba som fotograf efter årsskiftet(!). Jag kommer inte förstå det förrän jag har gjort min första fotografering.. känns för bra för att vara sant. Nervöst.


Tidigare idag när jag kom hem från stallet och slog på telefonen hade jag missade samtal och sms. ”Akut!!!!” Vet inte riktigt vad jag trodde men det visade sig att Ester ”bara” hade fått magsjuka, inte värre än så. Vi åkte hem, duschade tillsammans och sedan kröp vi under täcket och helt plötsligt hade Ester somnat på armstödet på soffan. Jag passade på att pussa, lukta, smeka henne över kinden, lyssna till hennes andetag och bara titta på henne. Det är något speciellt med sovande barn, jag kan sitta där i en evighet och mysa.. kanske för att det är nästan enda gången man kan haha.

Tjejerna

Ena dagen byts ut mot den andra och så fortsätter det. Likaså förkylningarna, när man är frisk från en kommer genast nästa och knackar på dörren och kliver på oinbjuden. Jag har inte så mycket ork över om kvällarna när barnen har somnat och därav har jag nästan slutat blogga. Men den här gången känner jag ingen stress över det vilket är OERHÖRT skönt och befriande. Jag önskar såklart att viljan och tiden fanns men det kommer säkert senare i livet. Nu är det barn i fokus.♥
Lillan har i alla fall blivit av med sitt gips. Jag klippte bort det förra veckan och det var inget konstigt. Jag var väldigt skeptisk mot att det inte är någon efterkontroll men när vi var på BVC för Ines 3-årskontroll träffade vi en jättebra läkare som förklarade läget. Ett tag var vi osäkra på ifall benen verkligen var brutna men då fick jag se röntgenbilden och där syntes det att de var av. Dagen efter att vi tog bort gipset frågade hon ”vilken arm var det nu igen mamma? så uppenbarligen läkte det snabbt och fint.

Ines är fantastisk och frågar varför om nästan allt. Hon pratar med okänt folk, frågar vad dem heter, vad de gör, vart de ska, varför varför varför. Nyfiken och inte det minsta blyg. Hon är väldigt artig och ibland lillgammal. Hon tackar ofta, vill alltid ha en puss och kram om någon ska gå, tröstar när någon är ledsen osv. Jag och Jesper byter en blick och fnissar lite när hon sitter vid köksbordet och säger ”Pappa, kan jag få lite papper är du söt?”

Ibland är hon en stor tjej och ibland är hon bebis. ”Kan själv” kan snabbt bytas ut mot ”jag kan inte”. Hon blir inspirerad av tjejer i filmer och tar in oerhört mycket som de säger. Hon ska ha lika långt hår som Rapunzel och ha utsläppt hår som Elsa. Jag köpte Frostfilmen till henne för en månad sedan och efter det har hon sett den om och om igen. Jag har till och med tillåtit trosor med Elsa och Anna på men längre än så går jag inte haha. Hon älskar att dansa och showa, gärna i sin glittriga klänning.

Hon är tre år, väger 15kg och är 97cm. Hon har växt 7cm på ett halvår så det var inte konstigt att garderoben behövde uppdateras.. med klänningar för det är det enda hon vill ha på sig. Det pratas mycket om trots i den här åldern men jag gillar inte riktigt det uttrycket. Jag vet att hon testar, vill utforska mer och det kräver mer tid av oss föräldrar. Jag tycker inte riktigt att det är rättvist att säga att det är hon som trotsar för jag vet att jag gör det minst lika mycket om inte mer. Alla gånger jag säger nej, inte hinner, måste ta Ester istället, inte har lust.. i hennes värld trotsar jag lika mycket. Jag tycker att trots framkommer när föräldrar kör över för ofta och säger nej för mycket. Så fort jag ger henne tid, följer hennes vilja och lyssnar på vad hon har att säga går det bra. Hon är underbar. Dock går det inte fullfölja barns vilja jämt och då blir det förstås en reaktion. Jag tror absolut att barn i treårsåldern kräver mer tid av oss föräldrar, det känns som en känslig ålder och det verkar vara en känslig period för dem. Jag menar inte att det bara beror på föräldrars engagemang för ibland kommer det ett utbrott eller i vårt fall mer en känslomässig urladdning. Ibland läskigt nära mina egna innan jag visste att jag hade hypotyreos. Om man ska kalla det trots har Ines reagerat mest gnälligt. Pratar gnälligt, surar ihop, låtsasgråter ibland, stortjuter så hon blir alldeles röd i ansiktet, ingen lösning är bra, vill inte kramas, blir irriterad på alla omkring henne. Ibland på morgonen innan hon knappt har vaknat säger hon ”kom inte hit, titta inte på mig”. Då låter jag henne vara ifred och efter en stund kommer hon ut och är precis som vanligt. Däremot kan jag bli riktigt less på hennes gnällande ton och människa som man är tröttnar man till slut. Det känns som att öronen blöder, inget är bra och jag tappar tålamodet. Det blir förstås aldrig bättre.

På förskolan är hon drivande och leker väldigt mycket. Hon hänger ofta med sitt tjejgäng och när jag hämtar henne brukar hon ofta vara utklädd. Då säger hon knappt hej och vill aldrig följa med hem. När vi hämtar Ester tillsammans går hon alltid fram och kramar och pussar henne och det värmer i mitt hjärta. Hon är så mån om henne.

Esterpluttis lever fortfarande i sin upptäckarglöd. Hennes passion här hemma är att klättra, städa toaletten och diska. Hon tycker om att bygga med lego när hon väl har kommit igång men oftast går hennes tid åt att flytta köksstolarna dit hon vill klättra. Och fort går det.

Matbordet har hon tröttnat på och håller ofta till på köksbänken. Hon häller ut salt och peppar, om det står disk kvar (vilket inte är ovanligt i den här familjen) leker och slabbar hon gärna med den, hon ställer sig upp och öppnar överskåpen, tar ett bett i varje frukt på fruktfatet, drar ut besticklådan ovanifrån.. Detta gör hon så fort jag är på toa, om vi är i barnens rum och leker, om jag ska hjälpa Ines med något, när vi står i köket och lagar mat, när jag gjorde välling till henne klockan 3 inatt. Ta i trä men än så länge förstår hon inte hur kranen fungerar sedan är det kört. Jag brukar fylla upp en bunke med vatten så hon får balta och hon fullkomligt älskar det.

Hon ser upp till sin syster och härmar henne i mycket samtidigt som är hon väldigt egen och går i sin egna värld. Både Ines och Ester vet hur de ska göra för att gå den andra på nerverna. Oftast handlar det om att de bråkar om samma leksak, att Ester klappar/slår Ines lite för hårt, att Ines ska vara först och puttar Ester åt sidan. I cykelkärran tar de priset då Ester brukar dra Ines i håret och Ines brukar lägga sina ben över Esters. Alltid samma visa. Tjuvnyps och håller för ögonen på den andra. RÖR INTE VARANDRA typ.

Ester är glad av sig, gnäller sällan och är nyfiken. Hon kan vara blyg när det är många nya människor på samma plats men gör sig oftast varm i kläderna ganska snabbt. Hon kan höras om hon vill och på utvecklingssamtalet på förskolan fick jag höra att hon hade bestämt sig för att äta mer gurka en dag och hade sagt gurka på sitt vis så hela kvarteret hörde haha. Hon gör sig hörd och pratar sitt eget språk ofta men pratar inte än. Hon säger några ord, härmar mig ibland när jag försöker lära henne men visar inget överdrivet engagemang.

Ester älskar att vara ute och går dit hon vill. Hon har princip aldrig lyssnat på vad hon får och inte får så det är bara springa efter och hämta henne när hon sticker. Hon är inte rädd, vågar och vill. När vi är ute på skogspromenader har hon ingen brådska fram utan tar in stället hon är på. Kikar sig omkring, plockar upp saker och pekar. Hon stoppar fortfarande saker i munnen så det gäller att hålla koll, ibland stoppar jag faktiskt in nappen för då nöjer hon sig med den istället.

Ester kan vara väldigt mysig och sitta i knäet och gosa. När hon ska sova har hon dock svårt att koppla av och somnar bäst fastspänd i vagnen. När man frågar ifall hon ska sova i sängen skakar hon på huvudet och när man frågar ifall hon vill sova i vagnen blir hon glad. Jag tycker det är gulligt att hon har lärt sig säga nej, på så vis är det lättare att förstå vad hon vill ha när hon ber om det.

Andra saker hon tycker om är att cykla, hjälpa till och bära soppåsen, mobiltelefoner, duscha med pappa, skor, ha mössa på sig, dansa. Alltså hon är så söt, varje gång hon hör musik stannar hon och dansar. Låtar som hon kan är blinka lilla stjärna och lilla snigel. Eftersom hon tycker att toaletten är så rolig och springer dit lika snabbt som Ines när hon behöver kissa så har vi redan börjat potträna. Det tycker hon är jättekul även om det inte riktigt uppfyller sitt syfte ännu. Hon skrattar när hon pruttar och ”letar” efter prutten i pottan.

Mina fina döttrar. Livet mer er är roligt, extremt kärleksfullt, intensivt, mysigt. Ni är mitt liv. Min mening.

Hej höst och mer kärlek

Vi stannade kvar hemma hos mamma och pappa tills idag eftersom föris ändå var stängt fick vi en dag extra där. Dessutom kände jag ångest över att åka hem. Jag trivs inte på hemmaplan just nu och det beror mestadels på att det är så sjukt stökigt hela tiden. Jag försöker att inte lägga ALL tid på att städa och har blivit bättre på att tänka bort stöket men det går till en viss gräns. Det känns lönlöst att städa när det ändå inte syns skillnad efter några timmar. tjat tjat tjat

Hur som helst! Vi var ute på en skogspromenad innan vi åkte hem idag. Den påminde lite om den vi tog förra året. Ester var en liten plutt då!♥ Hon känns fortfarande som en bebis men hon pinnar på bra.

Fines! Ha! Nytt smeknamn. Hon använder handen nu, verkar inte göra så ont längre men det är känsligt att ta på/av kläder. Hon stödjer på den, viftar, pillar men får ont vid beröring av gipset. Hon har sagt några gånger att det inte gör ont längre och att vi ska ta bort gipset.. svårt att förklara hur mycket två veckor är. Ikväll innan hon somnade lindade vi in armen i nytt bandage och då blev hon väldigt glad.
Lilla lintott. Det är inte enkelt att få bra exponeringen med hennes ljusa hår som oftast är mycket ljusare än resten av bilden. Snart dags att klippa henne igen.
Min goa unge! Jag känner att vi har kommit närmare varandra sedan incidenten förra veckan. Hon har velat ha mig närmare och jag har givetvis funnits där för henne. Skönt att både få och ge kärlek. Idag när Jesper kom hem från jobbet gav vi oss ut på en cykeltur hon och jag. Värdefull egentid tillsammans.
Lilltjejen med pappas Stig-Helmerfrisyr. Slår vad om att hon får jeppes kalufs.

Hej då nappen! Nu hänger den i nappträdet

I minst ett halvår har jag förberett Ines på att sluta med napp. Vi har cyklat förbi nappträdet flera gånger och jag har berättat att stora barn hänger sin napp där. Jag har siktat på att hon ska vara nappfri vid tre år eftersom det är tandläkarens rekommendation. Man hör inte vad hon säger med napp i munnen och jag tycker att framtänderna börjar peka lite utåt. Innan sommaren tog jag bort nappen på dagtid och då försökte hon hela tiden med att hon behövde sova middag för att få nappen… Efter ett tag gav hon sig och det var aldrig mer snack om saken.

Hela sommaren har jag sagt till Ines att när hon fyller tre år får hon hänga sin napp i nappträdet. Jag har varit sådär överdrivet entusiastisk och glad när vi har pratat om det. Jag har frågat henne vad som händer när hon fyller tre år samt läst en bok som heter hejdå nappen.

Igår var det dags. Vi cyklade hela familjen till nappträdet vid Munksjön och hängde hennes napp i trädet. Hon fick välja gren och hängde upp sina två nappar med glittrigt snöre. Det kändes verkligen som vi lurade henne, särskilt när hon sa att hon inte ville glömma napparna i trädet när vi skulle cykla hem igen. Hon var glad, kramade och pussade napparna sedan sa hon hejdå. Vi trodde såklart att kvällen skulle bli lång och grinig men vi läste bok i vanlig ordning, Ines drack sin välling och sedan frågade hon efter nappen. Jag frågade henne vart napparna var hon svarade att de hängde i nappträdet. Hon tyckte att jag kunde cykla och hämta dem. Vi sa god natt, jag låg kvar i hennes säng och hon somnade. Inga tårar eller ledsna känslor. Så skönt! Hoppas det håller i sig men jag är förberedd på att det kommer ett bakslag.

Nu hänger den där! Två kvällar i rad har nattning gått över förväntan. 
I våras slutade hon med blöja och nu med napp. Hon börjar bli stor..

Ines har alltid haft Esska-nappar och när vi köpte babysaker till Ester bestämde jag mig för att ha MAM-nappar till henne för att skilja dem åt. Tanken med det var att Ines skulle komma sluta med napp tidigare och förhoppningsvis inte tycka om Esters nappar. Taktiken fungerade och hon tar inte Esters nappar. Hon förstår och tycker det är okej att Ester har napp. Hon har knappt ifrågasatt det och om hon gör det svarar jag att Ester fortfarande är bebis, det godtar hon. 
Ester var med och tittade förundrat på alla nappar som hängde i trädet men hon får behålla sin napp ett bra tag till.

Ester har börjat förskolan och vi gråter båda två

För två veckor sedan började vi skola in Ester på förskolan. Jag följde med henne första dagen och det gick bra. Eftersom Ines har gått där innan känner hon igen lokalen men det är förstås inte samma sak när Ines inte är där. Till en början var hon väldigt blyg. Hon ville inte gå in från skohallen till kapprummet och när vi kom in till kapprummet lekte hon lite med bilen och hälsade på en av förskolelärarna. Jag gick in i lekrummet och väntade på att Ester skulle följa efter och hon tittade in några gånger innan hon vågade sig in. Sedan var det inga konstigheter, hon lekte med leksaker, rev ut böcker, tittade in i bilrummet och sedan var det dags för frukt. Jag satt kvar i en av sofforna men det gick inte så jag fick sätta mig vid bordet så hon kunde sitta i mitt knä.

Inskolningen går rätt snabbt framåt och det känns både bra och jobbigt. Jesper har varit med de flesta dagarna då jag inte är på topp men det har gått bra. Så länge vi är där leker hon självständigt och första veckan när jag vinkade hejdå gick det jättebra. Hon vinkade glatt och lekte vidare men förra veckan när Jesper lämnade grät hon.

Ines har gått upp en avdelningen men de träffas ibland när de är ute och leker. Det känns skönt att de har varandra. Jag har smugit lite på Ester när jag har hämtat henne och då tar hon för sig, pratar högt och leker. Förskolelärarna säger dock att hon är lite ledsen under dagarna och det är inte roligt. Det är såklart naturligt, allt är nytt för henne och det är andra sovtider på föris så det är inte konstigt att hon är ledsen men det gör ont i mig att veta och inte finnas där för henne.

Idag lämnade jag Ines först sedan gick vi till Ester avdelning och hon förstår precis vad som ska hända. Hon började bli kramig och gnor sig i ögonen så jag tänkte att jag skulle följa med in och sätta igång leken. Det gick, hon började leka och var som vanligt men när jag gick kramade hon mig så hårt att förskoleläraren var tvungen att dra henne ifrån sig mig. Jag gick. Jag vinkade i fönstret från kapprummet och cyklade hem igen. När jag hade stängt dörren om mig brast det. Jag grät för att det gjorde så ont och jag kan inte hålla tillbaka tårarna nu när jag skriver om det heller. Det smärtar att lämna henne. Hennes knubbiga små händer som kramar så hårt att de är vita, hennes armar om min hals, hennes stora blå ögon fyllda av tårar som rinner ned längs hennes mjuka kinder. Hennes skrik när jag vänder mig om och går. Mitt hjärta går itu.

Ikväll har jag suttit i Jesper famn och gråtit. Jag längtar inte alls till imorgon och fasar för att lämna. Vill bara att hon ska må bra och vara glad. Jag har alltid känt att det är för tidigt att skola in henne men vi har inte haft något val. Tanken var att Jesper skulle vara hemma nu i höst men det blev inte så och jag tror att Ester mår bra i längden av att få leka med andra och ha rörelse omkring sig. Jag hade velat att hon var minst 1,5 år precis som Ines var när hon började men nu är det som det är. Det var en liten tröst att det var en kille som skolades in samtidigt som var yngre än Ester.

Jag hoppas att det kommer gå bättre framöver. Jag tror inte Ines har gråtit en enda gång när vi har lämnat henne så det här är nytt för mig. Ester är försiktigare, lite blygare och tar längre tid på sig att lära känna och acceptera nya människor. Det tar den tid det tar.. men om det fortsätter såhär kommer jag nog testa att lämna när de är ute och leker istället. Jag trodde inte alls att det skulle vara såhär jobbigt.

Lilla älskling, knappt redo att släppa iväg dig. Vill hålla dig hos mig för alltid, pussa på dig, busa med dig, få dig att skratta.

Äntligen en skrivstund, utflykt till Uvaberget och små skogsmullar

Åhhhh. Det har gått över två veckor sedan jag bloggade senast och jag saknar det verkligen. Jag har velat blogga så många gånger men ork och tid har inte funnits. Har inte ens orkat svara och läsa kommentarer förlåt. Blir så glad när jag får kommentarer så jag ska svara på alla snart.  Jag har massa bilder på lager, vi har gjort utflykter, Ester har börjat förskolan, jag har fotat en förlossning!!! (fick en rysning när jag skrev det) men samtidigt plågas jag av en trötthet att jag tänker en gång om dagen att det hade varit skönt att dö för att få vila en stund. Inget allvarligt men tanken ploppar upp. Ibland är det så illa att jag sover till 11, äter frukost och är så energilös att jag somnar igen..

Tänkte bjuda på bilder från gårdagen när vi åkte till Uvaberget i Tenhult. Jag älskar att vara ute i skogen och blir smittad av skogens lugn. Barnen har helt klart hakat på mig och tycker om att vara ute. Där blir de aldrig rastlösa. Jag har en app som heter Naturkarta där jag hittar massa fina platser som jag vill åka till. Tips!


Finaste tjejerna, lika men ändå så otroligt olika. Här på berget satt vi bland myror och fikade. Kanske inte den mest ultimata platsen med småbarn eftersom det inte var några staket. Ingen lugn och ro direkt.
Men fint va’re. Älskar platser som dessa, kan verkligen koppla bort jobbiga känslor som skaver.

Besvikelsen när man inte får dricka först.. hehe små barn små bekymmer.

Jag tänkte mig en fin syskonbild för nu var det längesedan jag fick en bra bild på tjejerna tillsammans. Det är INTE lätt att för det första få dem att sitta still, titta in i kameran och samtidigt vara hyfsat glada. Ester ville inte sitta kvar så jag får testa snart igen. Älskar dock bilden! Glada pluttar som skrattar åt sin pappa.
Tycker det är så fint när hon går i skogen. Hon går i sin egna värld, pratar med sig själv och ser söt och liten ut bland alla träd.

Äntligen semester!

I våras bokade vi en stuga utanför Karlstad som vi ska bo i hela nästa vecka. Bilen var fullpackad, alltså verkligen full! Mamma och pappa åkte motorcykel så vi har tagit lite av deras packning men det mesta var vårt. Dubbelvagn, kläder, barnmatstol, sjöodjur, fiskespö, bollar, strandleksaker och solstolar är bara lite av packningen. Vi har till och med takbox på för att få med oss allt.. man kan tro att vi ska vara borta flera månader.

Nu är vi här! Det tog ungefär tre timmar hit och resan hit gick bra. Ester somnade ganska direkt och Ines grät efter nappen (projekt sluta med napp) men vi satte på en film till henne så var allt frid och fröjd igen. Barnen brukar vara roade när vi åker bil och vi behöver sällan använda mobil eller ipad. De pratar oftast med sig själva i speglarna, tittar ut genom fönstret, sjunger, gör sångrörelser, pratar med oss och med varandra (Ines är inte den som är tyst).

Ines är åksjuk ibland men vi åkte direkt efter frukost när hon var mätt i magen. Vi håller låg temperatur i bilen och använder solskydd på fönstret. När solen ligger på brukar jag hänga upp en filt för fönstret så hon får sitta i skuggan. Jag var själv åksjuk när jag var barn så jag vet hur det känns.hur snabbt blir det varmt i bilen

För att underlätta resan för oss har vi speglar till båda barnen så vi kan titta till dem. Tjejerna brukar inte få äta i bilen med tanke på att det är lätt att sätta i halsen men nu när vi åkte fick de några torra kex var. Vi åkte på landsväg hela vägen så om det skulle hänt något hade det bara varit att stanna till. Speglarna är en trygghet och det är skönt att kunna ha uppsikt hela tiden. Det är ett smidigt att kunna se ifall de har somnat eller hur Ines ansiktsuttryck är när hon säger att hon måste spy(hon har nämligen kommit på att hon får uppmärksamhet när hon säger det så då är det lätt att se ifall hon skojar eller inte).

Vi har solskydd på fönstret men när solen ligger på och vi åker längre sträckor brukar jag hänga upp barnens filtar i fönstret så det blir skugga.

Eftersom vi nästan alltid har saker i bagaget, särskilt barnvagn när Ester är med, är säkerhetsgallret uppdraget för jämnan. Att åka med gallret nere är livsfarligt särskilt om barnen sitt bakåtvänt och kan få föremålen på sig. Den levande kraften vid en krock blir enorm. Ta som exempel en mobiltelefon, vid en kollision i 50km/h väger den 5 kg och då är en mobiltelefon lätt till skillnad mot det som kan ligga i bagaget.

En känd fara är att bilens innertemperatur snabbt stiger när bilen är avstängd. Det är livsfarligt att lämna barn eller djur i bilen och kan sluta väldigt olyckligt. hur fort blir det varmt i bilenEn varm sommardag kan det bli t.ex. 30 grader. Om man lämnar barn eller djur i bilen och låter det gå 5 minuter stiger tempen snabbt till 34 grader, efter 10 minuter till 37 grader, efter 30 minuter 46 grader osv. Ett bältat barn som känner att det börjar bli varmt kanske börjar protestera (beroende på ålder såklart) och börjar gråta, försöker ta sig loss, sparka, röra på sig vilket gör att hen blir ännu varmare.

Jag och Jesper har faktiskt tänkt att göra testet själva(alltså inte på Ines och Ester) för att se hur länge vi kan vara kvar i bilen men det har inte blivit av. Själv har jag alltid återkommande tankar i bastuar, att jag ska bli instängd, få panik och typ dö. Det kommer högst troligt inte hända men tyvärr händer det att barn och djur dör i upphettade bilar. Hemskt!

Paraplypromenad, hoppa i vattenpölar och biblioteket

Jag avslutade långhelgen hos mamma och pappa med en rejäl sovmorgon. Trots att jag vaknade sent kändes dagen lång. Vi har spenderat mycket av tiden i trädgården, barnen badade och jag fick en liten stund i solstolen. Innan vi åkte hem tvättade jag bilen invändigt (inte alls roligt med åksjukt barn) och när barnen skulle sova för natten körde jag hem i solnedgången. Det är så himla fint längs vägarna nu, massor av blommor och grönska. När man kommer till Gränna ser man den röda solen och kör längs vattnet hela vägen till Jönköping.


Vi är åter på hemmaplan och lever vardagsliv men bara i tre dagar. Älskar dessa kortveckor. Efter en veckas ledighet var Ines tillbaka på förskolan idag. Det är så skönt för mig som mamma att se att hennes kompisar blir så glada när hon kommer. De springer till grinden och ropar hennes namn. Hon har två kompisar som hon hänger mer med och de ska också gå upp en avdelning till hösten. Känns roligt att de har varandra.

Jag försöker alltid peppa Ines med något roligt när vi ska gå ut. Oftast drar det ut på tiden när vi ska klä på oss och komma ut genom dörren men när Ines har något roligt att se fram emot brukar det både gå smidigare och snabbare. Idag sa jag att hon skulle få använda sitt paraply och vips så var hon i hallen och tog på sig sina kläder.
Den här pluttan fick sitta fastspänd till bussen annars hade vi aldrig kommit fram.
Glädjen och stoltheten över att få hålla i ett paraply..

Jag försöker att inte klaga på vädret högt inför barnen när det är regn. De tycker det är superroligt att vara ute när det är blött och så länge de har regnkläder på sig är det ingen fara. Jag unnar dem gärna skitiga vattenpölar och plask! Jag går gärna ut med dem när det är regn för det är roligt att se hur lyckliga dem blir av vatten. Jag måste också köpa regnkläder, en regnkappa och ett par låga gummistövlar(skor).
När vi hade lämnat av Ines fick Ester promenera i sin takt och hoppa i vattenpölar för första gången. Ingen instruktion behövdes, barn föds med kunskapen om hur man hoppar i vattenpölar helt enkelt.
Behöver jag ens säga att hon var glad? När klev i första vattenpölen skrattade hon ♥ Tror jag fick det på film.
Gummistövlarna var en ovana för henne och ibland såg det ut som hon gick i pjäxor haha. Det är Ines gamla och de ser fortfarande helt nya ut. Det är storlek 20 och de är så pluttiga.
Syskonmatchar kidsen i regn/vindkappor från primark. Mamma var i London i för några veckor sedan och hade med sig dem hem. Hon vet vad jag har för smak.
När det var dags att kliva på bussen tvångsatte jag Ester i barnvagnen och det var inte så himla populärt. När vi klev av igen fick hon gå men ville bara gå åt fel håll. Väl hemma stannade vi till i lekparken och Ester var bestämd på att hon skulle gunga i regnet. Okej, en liten stund tänkte jag men hon vill gunga i all evighet så jag gav upp. Jag hade klätt på mig lite för lite och frös så när jag bar in henne skrek hon som om jag hade sågat av henne en arm eller nåt.. När hon ramlar gråter hon inte ens så mycket?

Hon somnade gott på soffan en stund senare. Det tar på krafterna att vara ute i regnet.♥

I eftermiddag har vi hängt på bibblan, lämnat tillbaka och lånat nya böcker. Ester klätterapan skulle bara klättra upp för trappan hela tiden så det blev inte så värst långvarigt. Det var mysigt så länge det varade och vi hann läsa två böcker i alla fall. Jag och Ines läste vid nattningen i lugn och ro och jag älskar verkligen att jag har fått in den rutinen.

Mysig utflykt till huskvarnaberget

Idag har vi varit ute på utflykt. Vi packade in oss i bilen strax innan lunch sen körde jag mot Huskvarnaberget. Ester somnade i bilen och fick en lagom powernap medan Ines satt ganska tyst och tittade ut genom fönstret. Jag hittade tyvärr inte dit jag egentligen ville (jag körde fel och det fick jag höra hela vägen sen ”mamma kör vi fel nu också”) men det blev mysigt ändå. För barnens del spelar det ingen roll så jag får åka tillbaka någon gång och se ifall jag hittar rätt då.

Jag vet inte hur många gånger per dag jag lyfter ner Ester från bordet.. Idag satt hon på bordet och åt, andra regler i skogen haha.
Mina älsklingar.
Så fort vi kommer ut, gärna till en ny plats eller skog så blir de sysselsatta direkt. Här tittar de på myror och strax därefter kastade de pinnar.

Jag hade packat picknickkorgen med lunch. Ines åt pasta, kyckling och sweet chilisås medan jag och Ester åt kycklingwrap.


Efter maten klättrade vi på stockar och busade.

Lilla älsklingen. Inte ett dugg försiktig, kör på hela tiden, klättrar överallt, har konstant ett blåmärke i pannan och nästan alltid glad.

Det är så rogivande att komma ut! Barnen blir lugna, de leker fint och är sams. Inget tjafs eller gnäll. Den här utflykten blev lyckad och jag känner att vi måste ge oss ut mycket oftare.
Innan vi åkte hem igen stannade vi till vid en äng och fotograferade en stund. Barnen är vana vid det här laget och väldigt tappra. Jag tackade Ines av hela mitt hjärta för att hon hade varit så hjälpsam och snäll. Jag har bara hunnit titta på bilderna lite snabbt och det blev många fina. Jag har en rolig redigering som väntar sedan kommer det en bildbomb både här och på instagram.

Sovmorgon deluxe och sommargarderob


10.15 vaknade den här lilla sömntutan i morse. Jag gav henne välling någon gång runt 7, 8 sen somnade hon om igen. Det hör INTE till vanligheterna och det kändes verkligen som världens bästa start på dagen och veckan.
Det var skönt att vakna utvilad och börja dagen med bus i sängen. Till och med jag var pigg.
Vi var lika glada båda två över att få sova några timmar extra.

Idag har jag tagit upp Ines gamla kläder från källaren och de passade perfekt till Ester nu. Med tanke på att Ester är större gentemot Ines i samma ålder kan hon ha kläderna i rätt årstid. Om hon hade varit lika stor som Ines var hade sommarkläderna passat senare i höst. Den här omgången var det mycket klänningar, blusar och leggings som är perfekta att ha i lekparken. Det var mycket fint, många kortbyxor och solhattar. Skönt att jag slipper köpa så mycket eftersom intresset har sinat en hel del.

Avståndet och storleken mellan dem minskar allt mer. Idag tog jag upp den sista kartongen med kläder som är Ines gamla. Det finns några plagg kvar efter det men sen hänger resten i garderoben som hon använder. Jag hinner knappt lägga undan kläderna innan de passar till Ester. Så ofattbart att Ester också kommer bli två år, lära sig gå ordentligt, kunna prata, ha en personlig stil.. Det kanske blir en till tjej som älskar rosa och glitter? Vi får se.

Blommiga Kavat Ängskär

Jag var inte förberedd på värmen så i lördags cyklade vi till skoaffären och köpte nya skor till barnen. Ines har gått i förra årets sandaler som är så små att tårna går över kanten och Ester har fått svettas i sina kavat de senaste dagarna.Ängskär XC Blommig
Ester fick ett par blommiga Ängskär XC från Kavat. Jag har tittat på mönstret innan när vi har valt skor till Ines men nu har Ester sandalerna med samma mönster. Hon har bara storlek 20 än så länge och de ser så pluttiga och söta ut. Vi får se hur lång tid de är hela och rena, antagligen inte så länge med tanke på att hon fortfarande kryper en hel del.

Tyvärr hittade vi inga sandaler till Ines men hon fick ett par jättefina adidassneakers istället. Jag ska skicka efter sandaler till henne men det är inte helt lätt med storlekar. Jag tycker att Zaras och Next’s sandaler är fina så det får nog bli ett köp därifrån.

Ines första nagellack & bildbomb från dagen

Barnen tog sovmorgon till åtta och halv nio sedan tittade vi på barnkanalen en stund innan vi väckte Jesper och åt frukost tillsammans. Efter frukosten tog vi en cykeltur in till väster där vi köpte skor och godis. Eftersom det har varit så himla varmt de senaste två dagarna tog vi bara på oss kortbyxor och t-shirt och det visade sig vara ganska kallt. Det måste blåst i annan riktning och Vätterns kyla gjorde att vi fick knottriga armar och ben.

Vi bestämde oss för att åka till Tranås idag då det är så himla skönt att hänga i trädgården när det är fint väder. Vi slängde ihop en snabb lunch och när jag hade ätit färdigt tänkte jag måla naglarna i väntan på att barnen skulle äta klart.
Ines hakade förstås på och ville också ha nagellack. Jag har varit lite kluven i frågan huruvida hon ska få ha nagellack, locka håret osv. men nu frågade hon själv (okej, med lite tips från Jesper) så idag målade jag hennes naglar för första gången. Hon blev glad över sina röda naglar, satt still under torktiden och gick som en pingvin för att nagellacket inte skulle skavas bort. Sötan. Jag tycker hon såg så himla stor ut helt plötsligt.. ♥

När vi kom fram åkte kläderna av direkt och de hoppade i plurret. Det gäller att passa på nu när det är fint.
.. och vattna är förstås viktigt!

Glass i stora lass!
Fina fina du. Älskar dig mer och mer för varje dag.
Hos mormor och morfar får man alltid glass och ostbågar. Jag tror verkligen att den här platsen och minnena härifrån kommer vara bland de varmaste barndomsminnena för dem.
Stora och små.
Vi har hängt ute hela eftermiddagen och kvällen. Vattnat, lekt, badat, sprungit omkring, gungat, solat.
Ester kämpar på med sina små vingliga steg.
Ines kan själv och tar på sig skorna på fel fot men vad gör det? ♥

Jag vill alltid ha er nära. Alltid finnas där. Alltid höra era andetag. Alltid pussa er godnatt.
Vi avslutade en bra dag med grillat på baksidan. Barnen följde med Jesper till farmor och jag ska förhoppningsvis sova riktigt gott inatt.

Hoppas hoppas det blir sol imorgon också, då ska jag lägga mig i en solstol och lyssna på fågelkvitter.

Pizzapicknick, plantering och svettigt pass på leklandet

Min första tanke var att jag skulle stanna hemma i helgen men när mamma tyckte att vi skulle åka till Tranås var jag inte svår att övertala. Vi har haft en bra helg. I lördags tog vi en promenad och slingrade oss igenom bland folket på stan. Vi tog en fika på uteserveringen, tittade på ungdomskåren, träffade farmor och farfar och njöt av solens värme.
När vi kom hem åt vi pizza på en filt i trädgården, gungade, Ines hjälpte pappa att såga och bygga vidare på garaget. Efter det latade vi oss i soffan till pippi långstrump, Ester tog en tupplur alldeles för sent och jag tittade på när mamma och Ines byggde med duplo.

På kvällen drog vi in dubbelsängen i hörnet av rummet sedan sov Ines bredvid mig hela natten. Ester låg hos mamma och det är faktiskt mysigt att ha Ines för sig själv ibland. Vi myste på morgonen och sedan somnade jag om i soffan ett par timmar igen. Skönt!

Vi har hängt i trädgården idag. Regnet har hängt i luften, det duggade lite men det var ändå ganska skönt. Vi planterade pumpor och Ines vattnade och vattnade och vattnade.
Nöjd tjej med vattenslangen!
Vatten både här och där! Det roligaste var när hon sprutade vatten på mamma när hon gungade Ester. Hon blev dyngsur och fick gå in och byta om medan Ines sken som en sol och såg stolt ut över vad hon precis hade gjort.
Ester vet precis vart gungorna finns och älskar att gunga. Hon är så glad, mest hela tiden.♥

Vi tittade på maskarna i jorden..

.. ekorren i trädet och spindeln i nätet.

Jag saknar verkligen att ha en trädgård. Det är lyx att kunna gå utanför dörren utan att behöva packa, kunna gå ut och in när jag/barnen vill. Låta Ester sova ute i vagnen. Kunna ligga i en solstol, slappa och vara ifred. Grilla, plantera, klippa gräs, pilla med blommor osv.

Vi avslutade helgen med lek på Leos lekland och det blev också väldigt lyckat. Nu har Ester växt på sig lite och var med på stora avdelningen. Hon tyckte det var superroligt att åka rutchkana och skrattade hela vägen. Ines har blivit så stor att hon hittar kompisar att leka med. Idag hittade hon en 4-årig tjej som hon hakade på, de höll varandra i handen och sprang omkring tillsammans. Själv svettades jag som en gris när jag lekte, nästa gång får det blir träningskläder.

Tröttmorsa och städdag

Tiden innan man fick barn var helgerna till för att vila ut, pusta ut efter veckan som varit och samla ny energi till kommande vecka. Med barn blir helgerna lite tvärtom. Man är redan skitslut på fredagskvällen, upp tidigt på morgnarna och dagar fyllda av aktiviteter. Ingen direkt tid att vila ut eller samla ny energi men det är ju så småbarnslivet är, nackdelen av det.

Teletubbies-morgon. Ester vakande som vanligt oförskämt tidigt och vägrade somna om så då fick det bli skärmtid.

Ines vaknade strax innan åtta och det känns mer ok. Jag lägger mig skapligt även på helgerna för att orka men det känns som att jag är trött dygnet runt ändå. Man blir aldrig van vid att vara trött jämt och jag längtar lite efter att Ester blir lite äldre så det blir lite lättare.

Jagt tittade på Ines fötter nu när jag redigerade bilderna och ser att hennes tår är lite roliga. Jag har hela tiden varit orolig för att barnen ska få Jesper köttbullestortå men hon verkar ha en egen variant haha. Gulligt.

Idag är det städdag! Vi har varit ute tillsammans med våra grannar i huset och städat trapphus, lekparken och gården. Så nu luktar det gott! Hemma hos oss däremot luktar INTE i närheten så gott och det ligger grejer överallt. Vi ska fortsätta städdagen inomhus sen blir det kaffe med vänner och bekanta.

Kosläpp, bulle med mjölk & hoppa i halmen

Idag gick vi upp i god tid! Vi gjorde oss i ordning för att se när kossorna släpptes ut på grönbete men att det alltid ska ta sån’ tid att komma ut genom dörren! ..och när vi väl satte oss i bilen kom det inte som någon chock att vi var tvungna att tanka också. Stress stress. Försöker hålla minen uppe, inte ge några dumma kommentarer men när Jesper svänger av för att ta en genväg (omväg) så kunde jag inte låta bli att vara tyst.

När vi väl hade parkerat bilen spyr Ines ned hela hennes bilstol och halva baksätet. Det var nog inte riktigt meningen att vi skulle se några kor men när jag frågade Ines ifall hon ville åka hem svarade hon bestämt att hon ville se korna. Hon fick låna Esters byxor och min jacka sen var vi redo.kosläpp tenhultkosläpp tenhult
Det har hänt några gånger att hon har spytt när vi har åkt bil. Jag har ingen aning om ifall det har berott på åksjuka eller någon slags magsjuka. Jag hörde något om att det var någon som hade spytt på föris men högst tveksam att hon är sjuk med tanke på att hon var sig själv efteråt. Inget mer på hela dagen, pigg och glad.
kosläpp tenhult
Vi hann! Kossorna skuttade ut på åkern och såg glada ut. Vi tittade på dem och de tittade på oss.
kosläpp tenhultkosläpp tenhult
Det bjöds på bullar och mjölk så vi satte oss i gräset en stund. Jätteskönt! Jag är nog egentligen en landet-människa.. uppskattar närheten till naturen ganska mycket mer än till centrum.
kosläpp tenhult kosläpp tenhult
Kossorna mumsade på gräs precis intill oss.
kosläpp tenhult
Ines snygga outfit haha. Ser dock att hon matchade bra till mamma och pappa som åkte motorcykel. Det är mycket spring i de små benen så när vi hade ätit upp bullen var det dags att gå. Det kommer jag ihåg från när jag var liten, att det tråkigaste som fanns var när mamma och pappa skulle dricka upp kaffet. Jag tyckte alltid att de kunde svepa det, idag har jag en annan förståelse.
kosläpp tenhult kosläpp tenhultkosläpp tenhult
Hoppla kossa!
kosläpp tenhult kosläpp tenhult
Mina fina tjejer. ♥kosläpp tenhult
Vidare mot kalvarna..
kosläpp tenhult
Ester var helt ok med kalvarna men gillade inte alls när de stora kossorna lät. När vi tittade på får förra helgen gillade hon inte heller när djuren lät. Hon blir ganska rädd och vill bara därifrån.
kosläpp tenhult
Ines däremot älskar djuren och vill inte lämna dem. Hon hade passat så HIMLA bra på ett lantdagis.
kosläpp tenhult
Innan vi for hem hoppade vi i halmen och gick på balarna.
kosläpp tenhult kosläpp tenhult
Det blev trots allt en väldigt lyckad utflykt till Tenhults naturbruksgymnasium och det kommer vi definitivt göra om nästa år.

Smidigt travelsystem

Ni har väl inte missat samarbetet BeSafe och Babyzen yoyo har? På vår senaste träff skämtade vi om att man blir sugen på att skaffa fler bebisar bara för att det finns så många fina produkter. Det här är verkligen så smart och smidigt! Man kan alltså sätta fast BeSafes babyskydd på yoyovagnen. Måste skaffa fler barn haha! besafe yoyoVagnen i sig verkar vara hur smidig som helst och jag önskar att jag hade en yoyo när man ska göra snabba ärenden osv. Donkeyn är tyvärr inte alls så smidig som jag önskar när man ska packa ur och i bilen.
IMG_6941
Däremot kändes det oerhört lyxigt att kunna klicka på babyskyddet på vagnen när Ester var mindre. Vi hade inte den möjligheten när Ines var liten men det gör oerhörd skillnad och är väldigt hjälpsamt i vardagen.
mammablogg
Vi reser inte särskilt ofta, i alla fall inte så långa sträckor men jag kan tänka mig att det underlättar att tex när man ska flyga, både babyskyddet och yoyovagnen fungerar som handbagage.Smidigt travelsystem, minst sagt! Tumme upp.

pippitröja och mormor stickar

pippitröja
Ännu en fin tröja i garderoben. Min mamma har verkligen tagit mormorrollen på allvar och stickar söta plagg till barnen. Den här gången fick Ines en pippitröja som är jättemjuk och gosig. Det bästa är att Ester ärver kläderna så det blir dubbel användning. Jag tycker det är en jättefin gåva och jag älskar att klä barnen i dessa stickade tröjor. Favoriten är Estelle-koftan som vi fick i välkommen-till-världen-present, den har både flickorna haft när de var pytte.

Vårkänslor och ljusare plagg

Vintern har verkligen varit så tråkig i år och jag avskyr när vi är i gråa mellanlägen. Det är varken vinter eller vår men så fort solen tittar fram lite får jag vårkänslor och en längtan efter vår. Jag ska snart göra mig i ordning och ta en promenad, det viktigaste målet för dagen.
mammablogg IMG_0609
En ljus blus i pastellfärg från Next. Den blir perfekt när den riktiga våren kommer.

Kristankar, kärleksfull tid och name it

​Ester brukar alltid somna om när Jesper och Ines åker på morgonen men igår var en av de morgnar hon inte gjorde det. Vi var uppe redan vid 7.30 och jag var orolig för att jag inte skulle orka dagen. Kristankar. Klart jag klarar mig själv, speciellt när jag är mentalt förberedd på att vara själv. Det är mycket värre när vi är två och jag räknar med att vi hjälps åt och ibland får jag göra det mesta själv ändå.

Igår var jag på vägledande samspel och den här gången handlade om huruvida vi ger barn uppmärksamhet eller inte. Hur lätt det är att tekniken tar över och förstör kommunikationen mellan barn och vuxna. Vi fick själva testa på hur det är att bli ignorerad när man pratar och då förstår man väldigt tydligt frustrationen. Jag försöker att inte ha mobilen på mig hela tiden, särskilt då jag är med barnen. Jag har minskat bloggläsandet och instagramföljare avsevärt sedan jag fick barn, dels för att det inte finns tid och för att jag vill prioritera tiden annorlunda. Jag vill ha tid för familjen och försöker vara närvarande vilket är lättare sagt än gjort.
Jesper är borta med jobbet och jag hämtade Ines en timme tidigare igår. Vi tog en promenad, lagade mat, byggde med klossar och spelade spel innan det var dags att somna. Vi hade en jättefin eftermiddag och kväll tillsammans och jag kände mig glad. Det gjorde nog barnen också för jag var verkligen närvarande från att jag hämtade på föris till att barnen somnade.
IMG_0728 IMG_0721
Natten däremot var inte lika rolig, Ester vaknade och ville inte somna om. Tacksam över att vi har fått två barn som sover hela nätter nästan jämt för det är verkligen inte kul att vara uppe. Lite flashbacks till amningen i början. Det känns som alla andra sover..
IMG_0718
 Idag lämnade jag Ines på förskolan men redan efter 1,5 ringer dem och säger att hon har blivit sjuk. Feber och förkyld. Jag hoppas att vi går igenom alla sjukdomar nu så vi får vara friska i vår.
IMG_0693 IMG_0711
Ines är något varmare än vanligt, ganska pigg men lite lugnare. Näsan rinner som en öppen kran konstant och vi alla i familjen har fått en härlig nys rakt i fejjan.. sitter och väntar på att bli förkyld, spännande att se ifall det är jag eller Ester näst på tur. ;-)
IMG_0716
Ester fick trotsa kylan och smygstarta lite på sin vårgarderob. Så himla fin mössa från Lindex.
IMG_0727
Ines overall ångrar jag inte en sekund. Jag valde mellan en dyrare variant från Reima men slog till på den här från name it. Hon håller värmen, har aldrig blivit blöt igenom och leker smidigt i den. Det enda jag saknar är fler reflexer eller en liten ögla att hänga en reflex i.
IMG_0732

Sötaste pyjamasen från next

De som känner mig förstår direkt..
mammablogg
En marinblå pyjamas med kaniner på. Är den inte helt bedårande söt? Pyjamasen var slutsåld när jag såg den första gången så jag hade den som startsida på datorn tills den kom in i lager igen. Trepack för 270 kr – billigt och fint! next direct
Ines har haft dåligt med pyjamas hela vinter så nu har jag köpt på mig. Tvåpack med volangkant upptill. Det fanns så många fina och jag hade slagit till på dessa (älskar blommönstret med fåglar) om det inte hade varit tvådelat, än så länge vill jag ha helt till Ester.
mammablogg
Blått, blått, blått! Ines har verkligen varit en blå tjej sedan start och jag tycker fortfarande att hon passar bra i blått. Jag har inte alls samma smak när det kommer till Ester, roligt det där. Väljer inte alls samma färger till flickorna.IMG_0624
Fina detaljer ♥
mammablogg IMG_0637
En tuffare bomberjacka/tröja till våren. Tänk när det är vår! Nu börjar jag faktiskt längta.

Vi igen

​Drygt 60 mil på tre dygn är verkligen inte vad jag är van vid. Idag körde jag mot Tranås och hämtade hem flickorna. Ines sprang mot mig överlycklig och sa ”mamma jag älskar dig!” så bättre bemötande kunde jag inte fått. Mina älskade flickor. Det är verkligen inte alla gånger hon är glad att se mig, snarare tvärtom, att jag ska gå igen så idag blev jag verkligen superglad.

IMG_0560
Hemma igen. Älskar när de leker och busar med varandra.IMG_0539 IMG_0576
Finaste Ester Luna ♥
IMG_0554 mammablogg IMG_0573 IMG_0526
Sötaste pyjamasen. Tänkte fota lite barnkläder imorgon och lägga upp på bloggen. Beställde hem lite nu i veckan.
IMG_0559 IMG_0576 IMG_0544
Full fart innan nattning.
IMG_0578

Andra dagen, hotellfrukost och Voksi

Andra dagen ringde klockan sju och det var dags att kicka igång dagen med hotellfrukost. Jag är verkligen ingen frukostmänniska men det är annat på hotell såklart. Jag har undvikit socker så mycket det går från första januari men enstaka gånger har jag unnat mig. Det fick bl.a. bli en fralla med ost och en våffla med grädde till frukost. Mums!
IMG_0499
Efter frukosten presenterades Voksis vår- och sommarkollektion. De satsar på ett otroligt mjukt och fint material.
IMG_0503 mammabloggDe har åkpåsar som man kan ha i babyskyddet, otroligt smart! De finns i varma vinteråkpåsar men nyheten är en tunnare åkpåse som passar de övriga månaderna.
IMG_0507
Åkpåsarna finns i flera färger och storlekar. Min favorit var helt klart den beigea.IMG_0501
De presenterade ett babynest från Voksi också. Angelica skojade om att man blev sugen på att skaffa en bebis till bara för att få använda babynestet. Jag ska visa när jag har fått bilder på det.

TACK

Tack till BeSafe för all viktig information om barns säkerhet i bil. Jag ska verkligen försöka få ut viktig information i mina inlägg. Det pratas alldeles för lite om och det råder mycket okunskap i ämnet. Jag är glad att ni lär oss ambassadörer och satsar på att nå ut med kunskapen till oss föräldrar.