Hej höst och mer kärlek

Vi stannade kvar hemma hos mamma och pappa tills idag eftersom föris ändå var stängt fick vi en dag extra där. Dessutom kände jag ångest över att åka hem. Jag trivs inte på hemmaplan just nu och det beror mestadels på att det är så sjukt stökigt hela tiden. Jag försöker att inte lägga ALL tid på att städa och har blivit bättre på att tänka bort stöket men det går till en viss gräns. Det känns lönlöst att städa när det ändå inte syns skillnad efter några timmar. tjat tjat tjat

Hur som helst! Vi var ute på en skogspromenad innan vi åkte hem idag. Den påminde lite om den vi tog förra året. Ester var en liten plutt då!♥ Hon känns fortfarande som en bebis men hon pinnar på bra.

Fines! Ha! Nytt smeknamn. Hon använder handen nu, verkar inte göra så ont längre men det är känsligt att ta på/av kläder. Hon stödjer på den, viftar, pillar men får ont vid beröring av gipset. Hon har sagt några gånger att det inte gör ont längre och att vi ska ta bort gipset.. svårt att förklara hur mycket två veckor är. Ikväll innan hon somnade lindade vi in armen i nytt bandage och då blev hon väldigt glad.
Lilla lintott. Det är inte enkelt att få bra exponeringen med hennes ljusa hår som oftast är mycket ljusare än resten av bilden. Snart dags att klippa henne igen.
Min goa unge! Jag känner att vi har kommit närmare varandra sedan incidenten förra veckan. Hon har velat ha mig närmare och jag har givetvis funnits där för henne. Skönt att både få och ge kärlek. Idag när Jesper kom hem från jobbet gav vi oss ut på en cykeltur hon och jag. Värdefull egentid tillsammans.
Lilltjejen med pappas Stig-Helmerfrisyr. Slår vad om att hon får jeppes kalufs.

Ett steg fram och två tillbaka

Vårt liv känns kaotiskt. Jag är mitt i en justering av en medicin och har mått riktigt dåligt. Jag har haft svårt för livet, inte orkat, tappat förtroendet för mig själv, gett upp, gråtit, gått itu, känt mig ensam, bara sett mörker, varit rädd.. Tanken var att jag skulle ha börjat jobba nu men här sitter jag och känner en stress över att jag inte jobbar och att jag måste bli frisk NU. Båda barnen går på förskola numera och det var inte förrän Ester började som jag kände att jag verkligen blev sjukskriven på riktigt. Det är en sak att vara sjukskriven på pappret men en annan att ha ett barn att ta hand om samtidigt.. Det har inte fungerat helt ärligt men nu när de är på förskola några timmar om dagen känner jag att jag är på bättringsvägen. Jag kan sova om jag är trött (ibland somnar jag direkt efter lämning och vaknar precis innan hämtning), vara i stallet för att bli gladare och få annat att tänka på, måla, skriva, dricka en kopp te och stirra ut i skogen eller göra något som får mig att må bättre.

Det känns bättre och jag önskar att jag hade fått den här tiden tidigare. Dock är det bättre sent än aldrig. Det här är en evighet för mig och jag skäms att jag inte är bättre. ”Ryck upp dig, kom igen nu, ta tag i livet, gå vidare, hur svårt kan det vara” det känns som tankarna cirkulerar omkring mig. Det är jobbigt att säga att jag är sjukskriven för jag är ju som vanligt på utsidan. Känner mig falsk på något sätt? Känner mig inte trovärdig.  Haltar inte, har inga blåmärken och inget som syns. Jag kan sminka mig och se ut som världens lyckligaste människa. Jag kan vara social, prata, le, skratta.. smälta in.

Jag vill visa såren för att slippa prata om att det men ändå bekräftas av andra att jag inte mår bra. Kunna må dåligt utan att känna skuld och stress. Jag skäms och orkar inte prata eller skriva om det längre. Trött på skiten. Trött på mig själv. Rädd för att människor inte ska tro mig eftersom jag är ”normal” på utsidan. Jag vill pausa resten av världen och ”leva ikapp” och trycka på play när jag är på banan igen.
psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är svårt. Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska vara eller vad jag ska säga.

Olycka, en dag av smärta och tårar

Det blev en lång och smärtsam dag igår. Det känns som min axel har hoppat ur led, vilket den givetvis inte har gjort för då hade det gjorde ondare men ungefär den känslan. Jag kan inte lyfta min högra arm och har väldigt ont i vissa rörelser. Jag hade för en gång skull tur och fick en återbudstid en timma senare. När jag är på väg dit ringer de från föris och berättar att Ines har ramlat ned två meter från en klätterställning och har slagit i axel, arm och huvud. Jag åker dit och hämtar henne, bär ut henne ledsen från förskolelärarens famn till bilen och åker mot vårdcentralen. Min axel undersöktes och jag har drabbats av en inflammation i en sena, går över av sig självt men gör ont. Fick rådet att inte bära tungt eller lyfta armen högt.

Vi kunde knappt fokusera på mig eftersom Ines satt bredvid hopsjunken och ledsen. Jag frågade ifall sjukgymnasten kunde titta på henne också och det gjorde hon gärna. Problemet var att Ines inte ville ta av sig tröjan eller bli undersökt. Sjukgymnasten var jättegullig och fixade en läkartid på mottagningen och en man som egentligen skulle haft den tiden sa till oss personligen att vi självklart skulle ta hans tid. Barn går alltid före sa han. Alltså! Vilken människa!♥ Tackade honom flera gånger.

Inne hos läkaren ville Ines fortfarande inte undersökas. Hon klamrade sig fast runt mig, pratade knappt och var bara ledsen. Inget skrik, inget högt gråt men ett ledset kroppsspråk med tårar i ögonen. Redan när jag träffade henne förstod jag att något var fel för det var så långt ifrån henne. Jag var tvungen att tvinga av henne tröjan och då grät hon. Fy fasen vad ont det gör i hjärtat.

Läkaren tittade på henne och vi kunde konstatera att nyckelbenet inte var brutet och att axeln var ganska rörlig. Hon sträckte upp armarna för att hon ville upp till mig osv. men eftersom hon inte riktigt ville det som läkaren bad henne göra så blev vi skickade till barnakuten.

På barnakuten träffade vi en sjuksköterska som kollade puls, hjärta, vägde henne, undersökte hennes axel och huvud. När det var klart tyckte hon att vi skulle åka hem och bad oss söka hjälp igen om det skulle göra ont dagen därpå. Jag satt kvar, sa att Ines hade ont i armen och bad henne undersöka hennes arm i alla fall. Hon kände på armen och Ines skrek direkt när hon tog på underarmen. Sjuksköterskan sa att det kanske var lika bra att vi röntgade armen. Hon bad oss ringa till vårdcentralen för att boka till genom dem till röntgen.

Jag fick en uppringningstid två timmar senare och berättade att jag ville ha en remiss till röntgen. Då får jag som svar att hon måste undersökas av läkare för att få en remiss till röntgen? Här börjar jag bli smått galen på sjukvården. Ines somnar (sover aldrig på dagarna annars), äter knappt, är tystlåten och ledsen. Jag förstår på hennes kroppsspråk att hon har ont och att hon mår dåligt. Vi får en till tid på en annan vårdcentral 3,5 timme senare och Ines ska undersökas ytterligare en gång. Hon sover på väg dit men är på ganska bra humör i väntrummet. När vi kommer in och ska ta av tröjan igen gallskriker hon och vill inte alls. Hon blir illröd i ansiktet, tårarna sprutar, får knappt någon luft och är alldeles hyper. Jag berättar att det är underarmen hon har ont i och vi får äntligen en remiss. Vi går därifrån och Ines gråter men lugnar sig i bilen.

I flera timmar har jag stöttat min älskade lilla tjej. Peppat henne, talat om vad som ska hända, förberett henne, kramat, pussat.. Men efter det där hemska läkarbesöket brast det för mig. Det gjorde så jävla ont att se henne ha så ont. Det var fruktansvärt att tvinga av henne kläderna en gång till och jag kände mig som hennes fiende eftersom det var jag som var tvungen att göra det. Kriga mot min lilla treåring som har ont. Gråter bara av att skriva det. Jag spände fast henne i bilstolen och när jag stängde dörren brast jag ut i gråt. Ville att hon skulle må bra och fria henne från all smärta i världen. Jag försökte svälja gråten för att hon inte skulle märka något, tog ett djupt andetag och åkte till Ryhov igen. Vi väntade en timme på att hon skulle röntgas. Röntgen gick bra och hon satt helt stilla i mitt knä. Jag tror det berodde mycket på att kvinnan vi träffade där pratade med Ines på ett sätt som hon pratar och förstår. Hon la sig på samma nivå och det kändes jätteskönt att Ines fick bli bekräftad.

Vi läste en bok tillsammans och lekte i ett litet lekrum medan vi väntade på beskedet. Sedan blev vi skickade till akuten fortfarande ovetandes om vad som hade hänt. Ines började bli trött men hon hade blivit sig själv igen, något lugnare och med en arm hängades. Vi hade springtävling i korridoren bort till akuten och hon skrattade lite igen. Hand i hand, vi två.

På akuten blev vi sittandes och det var många som behövde hjälp. Förstår att den som är mest akut får hjälp först men efter 1,5 timme frågade jag sköterskan om hon hade någon aning om tid men hon snäste något till svar. Förstod att hon var trött på frågan.. Hon sökte på Ines namn och frågade ifall hon ens var registrerad och där kände jag ännu en gång men vad fan. Precis efter blev hon uppropad som tur var. In på akuten, en jättetrevlig sjuksköterska tog hand om Ines, pratade snällt med henne och var försiktig. Ines undersöktes ÄNNU en gång och sjuksköterskan konstaterade att Ines behövde röntgas. (!!!!!???) Jag svarade trevligt tillbaka att hon redan hade röntgats men den informationen hade de tydligen inte fått. Hon gick in på datorn och hittade ett besked som tur var. Vi fick ett rum fyllt med bandage och gips men vi fick fortfarande inte veta vad som hade hänt med Ines eftersom det var tvunget att komma från läkare. Vi fick vänta ytterligare 30 innan en ny läkare kom in och undersökte Ines. Då fick vi beskedet att hon hade brutit benen i armen. Vi fick vänta ytterligare 30-40 minuter innan en sköterska kom och gipsade hennes arm. Hon blev lite rädd för att ha gips men jag hann lyckas övertala henne att det var något positivt på den dötiden vid hade mellan. När det var dags fick hon välja färg på bandage och hon blev så glad.

Denna tappra flicka. Hon var så HIMLA duktig hela dagen. Jag är så stolt över henne och överöste henne med kärlek dagen lång. När vi var klara på akuten vid 19.50 skyndade vi oss till A6 för att hinna köpa nagellack till henne. Jag parkerade precis utanför ingången och vi kutade in. Jag hade nämligen lovat henne det om hon var duktig hos doktorn. Efter det fick jag en beställning på ostbågar så det var bara stanna på närmsta mack. Det var hon såklart värd. ♥ Älskling. Jesper sov på soffan inatt och Ines låg bredvid mig. Hon gnällde lite i sömnen och när jag flyttade på armen blev hon tyst igen. Antar att det är lite tungt och ovant i början. Jag låg vaken och grubblade inatt. Det kändes som att jag inte fattade förrän då vad som hade hänt och vad som kunde ha hänt. Hon måste gråtit sådär hjärtskärande när hon ramlade.. att jag inte var där.. usch kändes skönt att jag fick vara vid hennes sida resten av dagen och somna tätt intill henne.

Idag har hon näst intill varit sig själv. Hon använder varken armen eller handen men är på gott humör. Hon sprang från bilen förut och ramlade givetvis rakt på asfalten. Jag rusade fram till henne och lugnade henne. Hon har klagat några gånger under dagen att det har gjort ont och det tror jag säkert. Nu blir det gips i 2,5 vecka sen hoppas vi att det är läkt.

I skrivandets stund ringde den första läkaren som vi var hos igår och frågade vad som hände igår. Hon var chockad över barnakuten hade skickat tillbaka oss till en vårdcentral. Hon skulle följa upp ärendet, professionellt och omtänksamt tycker jag. Känns viktigt att det kommer fram att det går snett så att det inte händer andra också.

Sista sommaren i Halmstad

​Det blev en spontan resa till Halmstad i helgen. Jag försöker ta vara på den sista sommaren innan det slår över helt till höst. Det fick bli vår sista semesterresa för den här sommaren och det blev väldigt mysigt. Vi har haft sol och det har faktiskt varit sommarvarmt!

 När vi kom fram satte jag mig i en stol på baksidan och njöt av solen. Jag önskar så innerligt att vi bodde i hus så vi kunde hängt ute på ett mer naturligt sätt. I lägenhet blir det ett alltid projekt när man ska ut, speciellt när ungarna ska ha med varsin cykel och sandleksaker och vägrar hjälpa till och bära in dem igen..

Barnen sprang omkring, plockade äpple och var glada. Sedan blev Ines firad av farmor eftersom hon inte kunde komma på kalaset förra helgen.
 Vi åt middag och firade gammelmorfar med tårta. Barnen har gått omkring och gjort det de har känt för. Ester behöver inte passas på samma sätt här och är inte lika mycket klätterapa. Ines och jag har spelat memory och det var roligt tills hon tappade fokus och började fuska.
Vi har kastat boll till varandra och bara umgåtts. I och för sig är det inte så ”bara”. Hemma är vi inte alls bra på att umgås alla fyra för då är det alltid något som kommer i vägen. I stugan umgås vi alltid mer och lägger ifrån oss telefonerna oftare och det är underbart. Ingen teve, inget xbox, serier, dator… Vi borde införa våra teknikfria dagar igen.
 På kvällen tog jag en barnvagnspromenad med Ester. Det bästa sättet att söva barnen på är att köra vagn på grusvägar eller åka bil. Jag tycker det är så mysigt att promenera i stugområdet, titta på stugor, blommor och trädgårdar. Himlen var vacker och solen glödde.
 När vi hade nattat barnen spelade vi TP till midnatt. Det tog ett tag innan vi kom på bra regler men det var kul. Skönt att vi spelade i lag eftersom jag är långt ifrån allmänbildad. Usch, det är pinsamt hur lite jag vet om saker.

Hej då nappen! Nu hänger den i nappträdet

I minst ett halvår har jag förberett Ines på att sluta med napp. Vi har cyklat förbi nappträdet flera gånger och jag har berättat att stora barn hänger sin napp där. Jag har siktat på att hon ska vara nappfri vid tre år eftersom det är tandläkarens rekommendation. Man hör inte vad hon säger med napp i munnen och jag tycker att framtänderna börjar peka lite utåt. Innan sommaren tog jag bort nappen på dagtid och då försökte hon hela tiden med att hon behövde sova middag för att få nappen… Efter ett tag gav hon sig och det var aldrig mer snack om saken.

Hela sommaren har jag sagt till Ines att när hon fyller tre år får hon hänga sin napp i nappträdet. Jag har varit sådär överdrivet entusiastisk och glad när vi har pratat om det. Jag har frågat henne vad som händer när hon fyller tre år samt läst en bok som heter hejdå nappen.

Igår var det dags. Vi cyklade hela familjen till nappträdet vid Munksjön och hängde hennes napp i trädet. Hon fick välja gren och hängde upp sina två nappar med glittrigt snöre. Det kändes verkligen som vi lurade henne, särskilt när hon sa att hon inte ville glömma napparna i trädet när vi skulle cykla hem igen. Hon var glad, kramade och pussade napparna sedan sa hon hejdå. Vi trodde såklart att kvällen skulle bli lång och grinig men vi läste bok i vanlig ordning, Ines drack sin välling och sedan frågade hon efter nappen. Jag frågade henne vart napparna var hon svarade att de hängde i nappträdet. Hon tyckte att jag kunde cykla och hämta dem. Vi sa god natt, jag låg kvar i hennes säng och hon somnade. Inga tårar eller ledsna känslor. Så skönt! Hoppas det håller i sig men jag är förberedd på att det kommer ett bakslag.

Nu hänger den där! Två kvällar i rad har nattning gått över förväntan. 
I våras slutade hon med blöja och nu med napp. Hon börjar bli stor..

Ines har alltid haft Esska-nappar och när vi köpte babysaker till Ester bestämde jag mig för att ha MAM-nappar till henne för att skilja dem åt. Tanken med det var att Ines skulle komma sluta med napp tidigare och förhoppningsvis inte tycka om Esters nappar. Taktiken fungerade och hon tar inte Esters nappar. Hon förstår och tycker det är okej att Ester har napp. Hon har knappt ifrågasatt det och om hon gör det svarar jag att Ester fortfarande är bebis, det godtar hon. 
Ester var med och tittade förundrat på alla nappar som hängde i trädet men hon får behålla sin napp ett bra tag till.

Ester har börjat förskolan och vi gråter båda två

För två veckor sedan började vi skola in Ester på förskolan. Jag följde med henne första dagen och det gick bra. Eftersom Ines har gått där innan känner hon igen lokalen men det är förstås inte samma sak när Ines inte är där. Till en början var hon väldigt blyg. Hon ville inte gå in från skohallen till kapprummet och när vi kom in till kapprummet lekte hon lite med bilen och hälsade på en av förskolelärarna. Jag gick in i lekrummet och väntade på att Ester skulle följa efter och hon tittade in några gånger innan hon vågade sig in. Sedan var det inga konstigheter, hon lekte med leksaker, rev ut böcker, tittade in i bilrummet och sedan var det dags för frukt. Jag satt kvar i en av sofforna men det gick inte så jag fick sätta mig vid bordet så hon kunde sitta i mitt knä.

Inskolningen går rätt snabbt framåt och det känns både bra och jobbigt. Jesper har varit med de flesta dagarna då jag inte är på topp men det har gått bra. Så länge vi är där leker hon självständigt och första veckan när jag vinkade hejdå gick det jättebra. Hon vinkade glatt och lekte vidare men förra veckan när Jesper lämnade grät hon.

Ines har gått upp en avdelningen men de träffas ibland när de är ute och leker. Det känns skönt att de har varandra. Jag har smugit lite på Ester när jag har hämtat henne och då tar hon för sig, pratar högt och leker. Förskolelärarna säger dock att hon är lite ledsen under dagarna och det är inte roligt. Det är såklart naturligt, allt är nytt för henne och det är andra sovtider på föris så det är inte konstigt att hon är ledsen men det gör ont i mig att veta och inte finnas där för henne.

Idag lämnade jag Ines först sedan gick vi till Ester avdelning och hon förstår precis vad som ska hända. Hon började bli kramig och gnor sig i ögonen så jag tänkte att jag skulle följa med in och sätta igång leken. Det gick, hon började leka och var som vanligt men när jag gick kramade hon mig så hårt att förskoleläraren var tvungen att dra henne ifrån sig mig. Jag gick. Jag vinkade i fönstret från kapprummet och cyklade hem igen. När jag hade stängt dörren om mig brast det. Jag grät för att det gjorde så ont och jag kan inte hålla tillbaka tårarna nu när jag skriver om det heller. Det smärtar att lämna henne. Hennes knubbiga små händer som kramar så hårt att de är vita, hennes armar om min hals, hennes stora blå ögon fyllda av tårar som rinner ned längs hennes mjuka kinder. Hennes skrik när jag vänder mig om och går. Mitt hjärta går itu.

Ikväll har jag suttit i Jesper famn och gråtit. Jag längtar inte alls till imorgon och fasar för att lämna. Vill bara att hon ska må bra och vara glad. Jag har alltid känt att det är för tidigt att skola in henne men vi har inte haft något val. Tanken var att Jesper skulle vara hemma nu i höst men det blev inte så och jag tror att Ester mår bra i längden av att få leka med andra och ha rörelse omkring sig. Jag hade velat att hon var minst 1,5 år precis som Ines var när hon började men nu är det som det är. Det var en liten tröst att det var en kille som skolades in samtidigt som var yngre än Ester.

Jag hoppas att det kommer gå bättre framöver. Jag tror inte Ines har gråtit en enda gång när vi har lämnat henne så det här är nytt för mig. Ester är försiktigare, lite blygare och tar längre tid på sig att lära känna och acceptera nya människor. Det tar den tid det tar.. men om det fortsätter såhär kommer jag nog testa att lämna när de är ute och leker istället. Jag trodde inte alls att det skulle vara såhär jobbigt.

Lilla älskling, knappt redo att släppa iväg dig. Vill hålla dig hos mig för alltid, pussa på dig, busa med dig, få dig att skratta.

Födelsedagsfirande ♥ Ines 3 år!

Oj oj oj! Det har varit fulle rulle hela helgen och jag är minst sagt trött. Igår på Ines födelsedag vaknade Ester supertidigt så vi gjorde torget TIDIGT och handlade mat när affären fortfarande höll på att packa upp dagens leverans. När vi kom hem igen hade Ines vaknat så jag bad henne hoppa ned i sängen igen så vi kunde överraska henne.

Vi sjöng för henne, hade frukost på sängen med tomtebloss och presenter. Hon blev jätteglad men hon undrade vart tårtan var som hon hade önskat sig. Senare kom farfar och hämtade Ines och åkte till leksaksaffären där hon fick välja ut en leksak. Hon kom hem med en liten katt i en bur. Mamma och pappa kom hit och tog med sig Ester ut en sväng så vi fick fixa mat och tårta i lite lugnare miljö.

Först blev det paketöppning! Hon fick play dough, ett bondgårdshus, böcker, pengar, kläder och en cykel! Jag valde filmkameran igår och det är jag glad för, jag tröttnar nog aldrig på att se Ines reaktion när hon fick se att det var en cykel. Hon trodde att det var en elefant i paketet först och var rädd för det så jag och Ester hjälpte henne lite. Hon var så glad och tacksam.. sa tack flera gånger självmant, gulligt.

Efter mat och tårta lekte hon med Emil och Therese. De byggde ihop bondgården och lekte med nya leran. När gästerna hade åkt fick hon cykla på parkeringen utanför, fram och tillbaka. Fullt upp med att lära sig titta framåt, trampa och bromsa. Innan vi gick in stannade vi i lekparken och lekte med en annan liten tjej som bor i huset. Älskar att det är mycket barn här, tror det är uppskattat för i alla fall Ines som gillar att leka med andra.

När Ester hade somnat för natten vid 19.30 myste jag och Ines för oss själva. Hon ville titta på film och äta ostbågar och på sin födelsedag får man såklart bestämma.♥ Vi hade en jättemysig stund, faktiskt den mysigaste på väldigt länge. Det är oerhört roligt och skönt att få tid med henne på tu man hand. Kärleken växer sig starkare hela tiden och när hon väl skulle sova ville jag inte att hon skulle somna men det gjorde hon. När filmen var slut somnade hon i min famn och jag satt och tittade på henne. Lyssnade på hennes lugna andetag och blev tårögd. Jag älskar henne så mycket! Kärleken växer sig starkare hela tiden och mitt bröst är varmt av kärleken till min familj.

Förberedelser

För tre år sedan satt vi vid köksbordet och jag försökte få i mig kvällsmat. Värkarna blev allt mer intensiva och det började närma sig förlossningen. Jag hade haft värkar sedan natten och runt den här tiden började vi klocka värkarna. Det var 3 värkar på 10 minuter så vi ringde in till förlossningen. Jesper städade i ordning köket, packade och jag gjorde mig i ordning och andades igenom mina värkar. Jesper fanns där för mig även om han var väldigt stressad med små pärlor i pannan. Efter en natt på förlossningen fick vi träffa vår Ines. Förlossningsberättelsen kan ni läsa HÄR« 

Nu är förberedelsen i full gång! Imorgon fyller min tjej år och det ska firas! Hon förstår att hennes födelsedag är imorgon men det är tveksamt ifall hon förstår innebörden. Hon längtar efter att få äta tårta men hon verkar inte riktigt förstå poängen med presenter. Vi har frågat henne vad hon har önskat sig och till en början svarade hon en tårta med djur i (hon menar att hon vill ha pastan som ser ut som djur i) och en elefantkung(?). Vi har ingen aning om vad det är och hon kan inte förklara heller så mamma kom på att hon kunde köpa Babar till henne. Vi får se om hon blir nöjd med det.

Jesper står i köket och förbereder inför middagen imorgon. Jag ska snart steka pannkakor som hon ska få när vi sjunger för henne imorgon på morgonen. Innan jag lägger mig ska jag pynta med ballonger och serpentiner. Jag var iväg och köpte den sista presenten också.. fick lite panik och kände att jag hade köpt för lite, jag vet, hon kommer bli så nöjd ändå och det kanske var lite onödigt men så fick det bli.
Fina Ines, vad jag älskar dig!

Äntligen en skrivstund, utflykt till Uvaberget och små skogsmullar

Åhhhh. Det har gått över två veckor sedan jag bloggade senast och jag saknar det verkligen. Jag har velat blogga så många gånger men ork och tid har inte funnits. Har inte ens orkat svara och läsa kommentarer förlåt. Blir så glad när jag får kommentarer så jag ska svara på alla snart.  Jag har massa bilder på lager, vi har gjort utflykter, Ester har börjat förskolan, jag har fotat en förlossning!!! (fick en rysning när jag skrev det) men samtidigt plågas jag av en trötthet att jag tänker en gång om dagen att det hade varit skönt att dö för att få vila en stund. Inget allvarligt men tanken ploppar upp. Ibland är det så illa att jag sover till 11, äter frukost och är så energilös att jag somnar igen..

Tänkte bjuda på bilder från gårdagen när vi åkte till Uvaberget i Tenhult. Jag älskar att vara ute i skogen och blir smittad av skogens lugn. Barnen har helt klart hakat på mig och tycker om att vara ute. Där blir de aldrig rastlösa. Jag har en app som heter Naturkarta där jag hittar massa fina platser som jag vill åka till. Tips!


Finaste tjejerna, lika men ändå så otroligt olika. Här på berget satt vi bland myror och fikade. Kanske inte den mest ultimata platsen med småbarn eftersom det inte var några staket. Ingen lugn och ro direkt.
Men fint va’re. Älskar platser som dessa, kan verkligen koppla bort jobbiga känslor som skaver.

Besvikelsen när man inte får dricka först.. hehe små barn små bekymmer.

Jag tänkte mig en fin syskonbild för nu var det längesedan jag fick en bra bild på tjejerna tillsammans. Det är INTE lätt att för det första få dem att sitta still, titta in i kameran och samtidigt vara hyfsat glada. Ester ville inte sitta kvar så jag får testa snart igen. Älskar dock bilden! Glada pluttar som skrattar åt sin pappa.
Tycker det är så fint när hon går i skogen. Hon går i sin egna värld, pratar med sig själv och ser söt och liten ut bland alla träd.

Stress och sjuka tankar

Jag googlar ”finna ro i själen” men ingen rubrik känns tillräckligt rätt för att klicka in på. Jag kanske ska leta efter en bok i stället? Jag måste lära mig att finna ro i själen för jag är alltid på flykt eller gör andra saker för att finna tröst.

Min familj har åkt till Tranås för jag inte klarade av mer. Hemska känslor har gått igenom min kropp men den här tiden för mig själv är viktig. Jag har sovit 15 h och 12 h timmar de senaste nätterna och det gör jag inte med barn under samma tak. Bara att få sova gör sitt. Redan dagen efter kände jag mig som en ny människa men jag har fortfarande den där gnagande känslan inom mig.

Jag ligger där på sängen och tänker ”kom an då, nu har jag all tid i världen att ta itu med den stressande och tickande känslan” men inget kommer. Jag vet inte varför jag är så förbannat stressad. Jag har gått igenom instagram/bloggar/mail/facebook/lightroom alltså sjukligt många gånger. Jag har plockat i hemmet som vanligtvis brukar vara ett stressmoment. Jag har suttit i timmar och målat. Jag har varit ute och cyklat med skön musik i lurarna. Jag har legat i soffan och stirrat in i väggen. Jag har varit rastlös.

Jag försöker ta itu känslan och försöker känna vad det är som jagar mig men jag känner mig bara jävligt komplicerad. Varje dag, hela tiden tänker jag framåt, planerar och glömmer bort att leva i nuet. För att kunna koppla av måste jag bocka av saker på ”listan”. Det kan vara vad som helst, bara jag kan stryka punkter och känna att jag har gjort något. På ett sätt är det väldigt drivande att vara så men det känns inte hälsosamt att alltid vara sån’.

Förra hösten åkte jag in på psyk och där hade jag inte ansvar för någon annan, knappt ens mig själv. Jag blev väckt på morgonen, fick alla måltider serverade, blev medtvingad ut på promenad en gång om dagen, hade regelbunden uppsikt. Jag målade, bloggade, gjorde film och allt det där jag kände stress över i vardagslivet. Miljön på psyk var lugn och det fanns ingen press på mig, jag hade inget ansvar men ändå led jag av stress.

Jag är förvirrad. När jag tänker mycket vet jag knappt vem jag är till slut. Hemmet ser värre ut än vad det gör när barnen är hemma för nu gör jag om överallt. Vill ha allting nytt för då tror jag att jag blir lyckligare. Köpte nya krukor, blommor, lampor och tänkte efter i bilen på väg hem. Är jag lycklig nu? Eller har jag ångest för att jag tröstshoppar? Gissa vilket.. Borde köpt böcker om stress istället.

Jag måste jobba bort den där förbannade ”listan” som jag har i huvudet hela tiden. När jag kissar så kissar jag, när jag står i matkön står jag där, när jag sitter vid datorn kan både teve och mobil vara avstängd (för så är det, jag blir rastlös av att ”bara” titta på teve), när jag leker med barnen ska jag leka. Jag tror att det är så effektivt att vara en multitasker hela tiden, stressa för att hinna med så mycket? Även på psyk när jag hade dygnet helt för mig själv så kunde jag göra fler saker samtidigt så det gick undan. Stress stress stress. När jag väljer mellan cykel och bil och bestämmer mig för ena så jämför jag med mig själv vart jag hade varit om jag tog det andra.. vilket tjänade jag mest på egentligen.

Alltså!!? Fatta tänket, vad spelar det för roll om jag förlorar med 1 minut eller 10 sekunder? Tänk hur jag blir som pensionär, herre jisses, det kommer bli hektiskt för mig. Skönt att ett helt arbetsliv väntar på mig nu så jag kan tänka på annat än mig själv. puh.

Girabäckens naturreservat

På vägen mellan Brahehus och Grenna Naturhus såg jag en skylt där det stod Girabäckens Naturreservat. Jag tycker om att besöka olika naturreservat så jag sökte på hashtaggen på instagram(bästa sättet att se bilder på ett ställe tycker jag) och föll pladask! Dit måste vi åka.

Först gick vi på en mysig stig ned till vattnet. Det var broar och gångar under trädens grenar. Vi trampade på broarna för att skrämma bort trollet (Ines sjunger bockarna bruse ofta), lyssnade på tystnaden, tittade på larver, sniglar och plockade hallon. Ester åkte i vagnen ned men den skulle vi lämnat i bilen om vi visste hur underlaget var.
Vi kom fram till denna lilla pärla. Finare i verkligheten än på bild.
Barnen bytte om till badkläder och jag fick nöja mig med att dra upp byxorna eftersom jag inte hade packat badkläder. Det skulle jag verkligen ha gjort. Vättern var nästan blank, vindstilla och varmt. Vattnet där var jätteklart och det kändes nästan som vi var utomlands. Speciellt när vi hittade grottan, känns som ett typiskt turistmål när man är utomlands.
Grottan var vi (jag) självklart tvungen att gå ut till.

Vattnet var helt klart. Älskar det! Här skulle man haft en surfbräda att paddla på. Man kunde gå längs berget ut, det gick ned under vattnet och kändes som hård grå lera.


När vi hade kommit runt visade sig att det inte var mycket till grotta men det var häftigt.
Ines följde med ut, höll hårt i handen med skräckblandad förtjusning. Jag försöker vara så naturlig det bara går och visa att det inte är någon fara. Jesper har nämligen en förmåga att göra en höna av en fjäder när det kommer till småkryp och fiskar haha. När han dödar en spindel här hemma (när jag inte är hemma och kan göra det åt honom) går det nästan hål i väggen för han tar i för kung och fosterland. Älskar dig precis som du är min fina Jesper. pusspuss

Vi märkte dock att det lossnade sten från berget och Jesper var nära att få det på sig men det gick bra. fint va’re i alla fall.
Stranden var fylld av slipade, lena, runda, jätteplatta stenar.
När vi kom fram till bilen igen var klockan redan halv sex så då packade vi in oss och åkte hemåt. Jesper fick sitta bak mellan barnen så att de inte skulle somna. En väldigt lyckad dag.♥ Girabäckens naturreservat kommer vi helt klart åka till igen. Det fanns en grillplats och tillgång till ved så det är nog väldigt mysigt att åka dit för ett kvällsdopp och grillning.

Brahehus & Uppgrenna Naturhus

Idag hade vi planerat för en dag på Visingsö men när vi kom till Gränna var det tjockt med bilar och det var väntetid på att komma med en färja. Vi beslutade oss för att ta det en annan dag och besöka Brahehus och Uppgrenna Naturhus.

Ser ut lite som monopolhus eller fina bullerbyn.

Vi hade med oss picknick och åt på berget framför ruinen. Fantastisk utsikt, helt vindstilla och varmt. Vi fick helt enkelt nöja oss med att titta på Visingsö.
Mamma har velat åka till Grenna Naturhus så vi ringde och frågade ifall de ville göra oss sällskap. De kom precis när vi hade ätit lunch och barnen blev jätteglada.
Ester ger sig inte och föredrar att äta grus..

Mamma tog så fin bild på Ines och Ester, funderar på att skriva ut och göra tavla av den.

Jag tror aldrig att jag har varit i Brahehus tidigare, inte vad jag minns i alla fall. Det passade perfekt på vår lilla turistvecka runt Jönköping. Både barnen och vi var roade.
När vi hade tittat klart på ruinen åkte vi vidare.

och hamnade här för en fika i solen. Uppgrenna Naturhus!
Den där stilen. En chokladboll i näven och luta sig tillbaka. Livet på en pinne.
När vi hade fikat färdigt var det spring i benen. Perfekt att de hade ett smultronland med stora röda smultron. Ines plockade och jag hjälpte till(både att plocka och äta).

Efter fikat åkte vi vidare till ett naturreservat i närheten. En udda, cool och mysig strand. Det kändes nästan som en hemlig plats trots att vi inte var själva. Visar fler bilder därifrån imorgon.

Tändsticksmuseet, lunch på piren och besök på bibblan

Den här veckan tänkte vi semestra lite i vår hemstad. Jag har bott här sedan 2011, alltså snart i sex år men ärligt talat vet jag inte så mycket om Jönköping. Idag cyklade vi bort till Tändssticksområdet (älskar det, så fint!) och kollade in tändsticksmuseet.

Vi hann läsa första delen, hur allting startade och vilka som jobbade där sedan tröttnade Ester och for runt överallt. Jesper tog barnen mestadels och jag läste vidare och tittade på alla saker.

Vi pysslade ihop tändsticksaskar på gammaldags vis och Ester målade.
Älskar för övrigt Newbies höstkollektion. Så mycket fint!
Efter att vi hade fyllt på askarna med tändstickor tittade vi på en kort film om tändstickan från Jönköping och fick svar på varför det egentligen heter Tändsticksområdet.

När vi var klara inne på museet strosade vi runt i området. Jag hade velat gå in på barnbutiken siv monica men det var tyvärr stängt.
Ines har stenkoll på sin lillasyster. Hämtar henne när hon går åt sitt håll, slänger bort olämpliga saker som Ester tar upp osv. Ibland är det skönt att ha lilla hjälpredan♥

Hittade en mysig inredningsbutik och tyckte att de här kuddarna var så fina. Dessvärre måste vi byta ut vår soffa för att de ska platsa i vårt hem..
Vi cyklade vidare mot stan för att äta mat. Vi hamnade på piren där vi åt pizza med fin utsikt.
Tanken var att vi skulle gå på Jönköpings stadsmuseum också men det var stängt när vi kom dit. Vi är inte så värst snabba ut genom dörren så vi får skylla oss själva. Det fick bli en tur på bibblan istället. Jag lånade nya böcker medan ungarna for runt som det vore Leos lekland..

Det blev en lyckad dag trots lite protest från Ester som inte tyckte att det var världskul att gå på museum. Nu ska jag hoppa i säng för imorgon blir det en ny utflykt.

Ljuva semester

​Vi har haft en fantastisk semestervecka! Tiden har gått så himla fort och en vecka kändes bara som några dagar. Vi har solat och badat, hängt mycket vid stranden, grillat, åkt på utflykter m.m. Vi har haft bra väder hela veckan, lite mulet men fortfarande sommarvarmt.

 Vi har anpassat mycket efter barnen så det har blivit en hel del lek. Ines favorit var nog Mariebergsskogen men vi fastnade även för Museiparken som också var rolig att leka i. Båda var jättefina lekplatser och jag önskar verkligen att Jönköping kunde ta efter lite. Karlstad är en barnvänlig stad och de har verkligen satsat på att barnen ska ha det bra.
Vi har ätit ute några gånger både kvällstid och dagtid. Vi har ätit god krämig pasta och pizza med riktigt tunn botten men det bästa har varit grillat på altanen.


Sällskapsspel efter middagen på altanen.
Stugan vi bodde i var nybyggd och låg precis vid Värnen med egen strand.

Utsikten från sängen.. önskar att jag hade vaknat såhär oftare.

Vår lilla klätterapa som vi hade med oss har varit ganska lugn i veckan faktiskt. Det har varit mycket nytt att utforska så jag antar att hon inte behövde roa sig med att klättra. Vi säkrade upp med spännband för att slippa sjukhusbesök.

Vi hade tillgång till roddbåt och var ute några kvällar när solen var på väg ned.
Pappa hade köpt ett metspö till Ines så vi åkte ut en kväll. Fiskarna hoppade runt båten men tyvärr fick inte Ines napp. Hon kunde inte vara tyst, frågade saker hela tiden, dunkade i båten och behövde kissa.. haha. Men den lilla stund vi var ute uppskattade hon. Vi har fiskat(fick EN fisk och jag var jätteglad tills jag såg kroken i munnen på fisken och tyckte synd om den), när barnen somnade om kvällarna spelade vi catan och toché.

Utsikten!
Magiska kvällar med sol.

Vi har varit på konstutställning, min första faktiskt. Jag har bara varit på fotografiska innan men aldrig en utställning med målningar så det var väldigt intressant. Vi såg Lars Lerins akvarellmålningar och beundrade hans verk. Jag har testat att måla med akvarell och jag tycker det är väldigt svårt men samtidigt väldigt roligt.
Vi spelade minigolf och jag tyckte det gick riktigt bra för att vara mig. Ines var med de första slagen sen gav hon upp och lekte runtomkring istället.

Efter blev det glass i stora lass.


Barnen har badat varje dag. Det var ganska långgrunt så det visade mellan 19-23 grader i vattnet. Vi doppade oss också några gånger men jag kan inte påstå att det kändes varmt. Jesper och jag var nere en kväll och tog ett nattdopp precis innan läggdags. Ni vet när man tänker att det ska kännas varmare på kvällen för att det är svalare i luften.. nepp SVINKALLT!
Blondisen.

Den här veckan har verkligen varit toppen och jag ville inte att den skulle ta slut. Jag har jobbat med mig själv och försökt njuta så mycket som möjligt att nuet. Jag är så glad att allting har blivit som vi önskade. Mamma och pappa är så snälla.
Nu är vi hemma igen. Jag hade lite ångest över att komma hem men resan gick jättebra och vi packade upp allt direkt så nu känns det helt okej. Det är skillnad på att ha en altan med trädgård och kvällssol mot en lägenhet i skuggläge, känner mig instängd. Jag är verkligen en soldyrkare och älskar att vara ute så husdrömmarna växte sig ännu starkare den här veckan.

Semesterdröm och Mariebergsskogen

Vi har det härligt här! Vi bor i en liten stuga precis vid Värnen. Vi tittade på exakt samma stuga förra året men då åkte vi till Helsingborg istället. Det känns som vi alltid åker till samma ställen och vid det här laget känns det som vi har sett västkusten, Skåne, Öland och Gotland. När vi såg den här stugan i år bokade vi och nu är vi här och har det underbart bra. Det känns roligt att se en ny stad och åka uppåt i landet. Jag drömmer verkligen om att åka längre upp i Sverige men det får bli ett annat år.skattkärr
I lördags när vi kom fram bar vi in all packning sen handlade vi till kvällens middag. Vi hann sola och bada en stund innan vi grillade kyckling och åt middag på altanen. Ljuvlig utsikt och sol långt in på kvällen.När barnen hade somnat tog Jesper och jag en kort tur med roddbåten. Kvällen var jättevarm! En tunn klänning räckte och det var lika varmt som det brukar vara på dagen i vanliga fall. Tänk att man längtar hela året efter de här varma dagarna. Vi är ute, umgås och lägger mobilerna mer åt sidan.
Hela måndagen var vi på stranden. Vi pumpade upp badleksaker, badade, åkte ut med båten, plockade fram fiskespöna, solade och lekte med sanden. Ines och Ester trivs riktigt bra och de är på jättebra humör. De njuter till fullo av all uppmärksamhet de får, de leker bra och älskar att vara ute.
Ines är intresserad av morfars fiskespön. Hon fick ett alldeles eget rosa så snart ska vi fiska.
Den här bönan älskar sand. Stoppar gärna i sig flera mängder när ingen ser (och ser men då blir hon stoppad).

Det enda jobbiga är att de har somnat sent och vaknat tidigt. Jag tycker mest synd om mamma som tar barnen på morgonen. Imorse försökte jag få Ines att stanna i sängen och titta på film men det är bara mormor som gäller. På gott och ont.

Idag har vi varit på besök i Mariebergsskogen som är Karlstads stadspark. Vi har lekt i lekparker, åkt tåg, tittat på djur och ätit picknick.  
Ester, min älskade Ester. Med det kritvita håret och lilla tofsen i luggen. Hon var nöjd med att gå runt, upptäcka, titta i speglar, plocka äpplen..
.. som hon skulle bära med sig. Hon tappade några i en backe och fick lite problem. Så söt.
Morfars lilla tjej♥
Efter lunchen åkte vi med ett litet tåg som tog oss runt parken. Ines tyckte det var jätteroligt medan Ester tyckte att det var lugnande.
Hon somnade en bit innan vi var framme och sov hårt.
Gosar gärna med en den här pluttan. Det är inte ofta hon är sådär still. Myggbiten har hon blivit också, galet mycket mygg här.
Barnen var väldigt nöjda efter vistelsen i Mariebergsskogen. Ines ville leka mer och ville inte alls följa med hem. Till och med Jesper sa att han var avis på Karlstad som har så fin stadspark och jag kan inte annat än hålla med. Jättefint verkligen, inte helt omöjligt att vi åker tillbaka.

När vi kom tillbaka till stugan tog Jesper med tjejerna ned till sjön, jag vilade en stund och mamma och pappa lagade mat. Vi har grillat, spelat catan när tjejerna somnat och efter det tog jag och Jesper ett kvällsdopp i den mörka kvällen.

Äntligen semester!

I våras bokade vi en stuga utanför Karlstad som vi ska bo i hela nästa vecka. Bilen var fullpackad, alltså verkligen full! Mamma och pappa åkte motorcykel så vi har tagit lite av deras packning men det mesta var vårt. Dubbelvagn, kläder, barnmatstol, sjöodjur, fiskespö, bollar, strandleksaker och solstolar är bara lite av packningen. Vi har till och med takbox på för att få med oss allt.. man kan tro att vi ska vara borta flera månader.

Nu är vi här! Det tog ungefär tre timmar hit och resan hit gick bra. Ester somnade ganska direkt och Ines grät efter nappen (projekt sluta med napp) men vi satte på en film till henne så var allt frid och fröjd igen. Barnen brukar vara roade när vi åker bil och vi behöver sällan använda mobil eller ipad. De pratar oftast med sig själva i speglarna, tittar ut genom fönstret, sjunger, gör sångrörelser, pratar med oss och med varandra (Ines är inte den som är tyst).

Ines är åksjuk ibland men vi åkte direkt efter frukost när hon var mätt i magen. Vi håller låg temperatur i bilen och använder solskydd på fönstret. När solen ligger på brukar jag hänga upp en filt för fönstret så hon får sitta i skuggan. Jag var själv åksjuk när jag var barn så jag vet hur det känns.hur snabbt blir det varmt i bilen

För att underlätta resan för oss har vi speglar till båda barnen så vi kan titta till dem. Tjejerna brukar inte få äta i bilen med tanke på att det är lätt att sätta i halsen men nu när vi åkte fick de några torra kex var. Vi åkte på landsväg hela vägen så om det skulle hänt något hade det bara varit att stanna till. Speglarna är en trygghet och det är skönt att kunna ha uppsikt hela tiden. Det är ett smidigt att kunna se ifall de har somnat eller hur Ines ansiktsuttryck är när hon säger att hon måste spy(hon har nämligen kommit på att hon får uppmärksamhet när hon säger det så då är det lätt att se ifall hon skojar eller inte).

Vi har solskydd på fönstret men när solen ligger på och vi åker längre sträckor brukar jag hänga upp barnens filtar i fönstret så det blir skugga.

Eftersom vi nästan alltid har saker i bagaget, särskilt barnvagn när Ester är med, är säkerhetsgallret uppdraget för jämnan. Att åka med gallret nere är livsfarligt särskilt om barnen sitt bakåtvänt och kan få föremålen på sig. Den levande kraften vid en krock blir enorm. Ta som exempel en mobiltelefon, vid en kollision i 50km/h väger den 5 kg och då är en mobiltelefon lätt till skillnad mot det som kan ligga i bagaget.

En känd fara är att bilens innertemperatur snabbt stiger när bilen är avstängd. Det är livsfarligt att lämna barn eller djur i bilen och kan sluta väldigt olyckligt. hur fort blir det varmt i bilenEn varm sommardag kan det bli t.ex. 30 grader. Om man lämnar barn eller djur i bilen och låter det gå 5 minuter stiger tempen snabbt till 34 grader, efter 10 minuter till 37 grader, efter 30 minuter 46 grader osv. Ett bältat barn som känner att det börjar bli varmt kanske börjar protestera (beroende på ålder såklart) och börjar gråta, försöker ta sig loss, sparka, röra på sig vilket gör att hen blir ännu varmare.

Jag och Jesper har faktiskt tänkt att göra testet själva(alltså inte på Ines och Ester) för att se hur länge vi kan vara kvar i bilen men det har inte blivit av. Själv har jag alltid återkommande tankar i bastuar, att jag ska bli instängd, få panik och typ dö. Det kommer högst troligt inte hända men tyvärr händer det att barn och djur dör i upphettade bilar. Hemskt!

Sommardagar

Härliga sommar! Varför måste den här årstiden gå så fort? Jag njuter av grönskan, ljuset om kvällarna, fågelkvittret utanför balkongen, värmen, lyxen att gå ut utan att behöva ta på flera lager kläder. Jag känner mig lite stressad för jag vet hur snabbt tiden går. Trädet utanför vårt köksfönster får fler och fler orangea blad, lite väl tidigt tycker jag.

Jesper gick på semester i fredags och det har jag längtat efter. Det känns skönt att Ines inte är på förskolan och att vi kan umgås hela familjen. I tisdags var vi på Liseberg och det var riktigt underbart! Barnen var så glada och hade rolig under hela dagen. Det är verkligen kärlek att se deras skratt och glada ögon.

Igår hängde vi på Vätterstranden. Ines och Jesper kastade boll i vattnet och till slut vågade hon gå i och bada mer än fötterna. Hon är rädd för vatten så det känns viktigt att vi badar mycket och visar att det inte är farligt så länge hon badar med en vuxen. Jag funderar på lek och plask eller dylikt till hösten men hon kanske är för liten fortfarande?

Idag har vi varit i stallet hela familjen. Jag älskar det! Ines hjälper mig och ställer frågor om allt. Hon är verkligen engagerad och trivs. Hon ryktar, klappar, bär saker, följer med mig överallt, rider, ger morot, pratar med hästen, läxar upp Jesper hur man ska göra i stallet haha.
När vi kom tillbaka efter en varm promenad myste vi en stund med kattungarna. De är så söta, vill låna med mig en hem och mysa med.
Ingen i vår omgivning har djur men Ester var inte blyg. I och för sig kanske hon är för liten för att förstå att det inte var ett gosedjur men hon kramade katten kärleksfullt och gosade.Ines höll några sekunder sen tyckte hon att kattens klor var för vassa.

Snart åker vi på semester. Med tanke på att vi har haft två regniga semestrar de två senaste åren hoppas jag verkligen att det blir en varm skön semester med mycket bad i år. Drömmer om svalkande bad alá 2014, röda solnedgångar, barfotafötter, dammiga grusvägar med blommor vid kanten.

Uppdateringen här kommer vara lika ojämn och sällan som tidigare men man kan följa mig via mail genom att klicka på hjärtat längst upp till vänster på hemsidan eller via bloglovin.

Förlossningsfotograf

Jag har en dröm som har vuxit fram sedan 2014 då jag födde min första dotter. Att få möta det lilla livet som man har burit på och längtat efter är verkligen en unik och oförglömlig stund. Att föda barn blev det mäktigaste jag har gjort och det är ett oförglömligt varmt minne. Jag vill uppleva det om och om igen.

Sedan många år tillbaka har min stora hobby och passion varit att fotografera. Jag har egentligen aldrig velat jobba med foto eftersom rädslan har satt stopp för det men nu känner jag annorlunda. Min dröm om att bli förlossningsfotograf har vuxit sig starkare och det är något som jag vill uppfylla och testa på.

 

Fotoprojekt som förlossningsfotograf ♥

Jag drömmer om att få följa och fotografera kärleken mellan blivande föräldrar och den växande magen. Jag söker gravida som vill ha sin förlossning förevigad på bild samt nyfödd-bilder på bebisen.

Med mina bilder vill jag ge en beskrivande tillbakablick av känslorna som uppstår på ett ärligt men hänsynsfullt sätt. Jag vill försöka återskapa känslan från förlossningen på ett så bra sätt som möjligt utifrån önskemål. Det kan vara allt från att man skrivs in på förlossningen till att barnet är fött och har hittat till mammans bröst. Jag vill fånga förlossningen i sin helhet men också få med detaljerna runtomkring. Jag tänker mig kärleksfulla bilder från en av livets finaste stunder.

Jag söker gravida som vill samarbeta med mig i det här projektet. Min önskan är att fotografera gravidbilder, förlossning och nyfödd-bilder utifrån era önskemål och synpunkter. Jag känner mig trygg med min kamera och kan lova bilder med kvalité men att fotografera förlossningar och nyfödd-bilder är nytt för mig.

Om någon är intresserad kommer både fotografering och bilder vara gratis men bilder som ev. publiceras i sociala medier av er ska vara länkade. Ett krav är att förlossningen ska äga rum på Ryhov i Jönköping.

Jag hoppas att det är någon som är intresserad!♥ Kontakta mig »HÄR« och skriv gärna några rader om dig själv och din partner, gärna en bild på er. Berätta när beräknad födsel är och ifall du är förstföderska.

Tipsa gärna om du känner någon som är gravid.

Ines & Ester


Mina fina tjejer. Jag är så glad att jag har er och att ni har varandra. De som inte har en syster drömmer om en och jag ska göra allt för att ni ska hålla ihop och älska varandra.♥

Grafitgrå, vista kulle och barnfilm

Bloggen har ekat tom hela veckan för jag har helt enkelt inte haft någon lust. Jag har haft en liten dipp och känt mig trött och har gjort det som har fallit mig in. På kvällarna har jag legat på soffan, slösurfat och letat inspiration på instagram. På dagarna umgås jag med barnen men jag är ganska sliten och inte alls sådär pedagogisk och busig som jag önskar. Jag har barnen i två veckor till sen går Jesper på semester och då kommer jag inte orka en dag till. Den här föräldraledigheten blev verkligen inte som vi hade tänkt men snart är den här perioden över. Hade varit gött och fira det med några dagar utomlands, värmen, sol, en bra bok, vågornas brus…

Idag fick jag sovmorgon och vaknade till att bordet var dukat med pannkakor, sylt, grädde, sirap, jordgubbar, banan, strössel, kokos.. allt onyttigt man kan tänka sig. En riktig kaloribomb men väldigt gott.grafitgrå
Efter frukosten gjorde vi oss i ordning och åkte till Grafitgrå i Kaxholmen.

Jag tänkte köpa nya ljusstakar men de fanns inte i den längden jag önskade. Typiskt, men de skulle höra av sig när de kom in igen.

Älskar väggkrukorna! Åh! Det fanns så mycket fint.
Ines fick syn på glassen och slutade inte säga glass förrän vi köpte en. Vi tog en glasspaus och fortsatte titta efter.
Tokiga i glass! Jesper köpte en kola havssalt som var smarrig, den måste jag äta mer av i sommar.
grafitgråNär vi var klara tog vi bilen runt sjön utan någon vidare destination. Tittade på omgivningen och pratade om drömhus.
Till slut hamnade vi här och tog med vår picknickkorg till berget.
Jesper hade fyllt korgen med mackor, kex, chokladbollar, jordgubbar och festis.
Vi tog lite bilder där också (vad annars haha) men de kommer upp imorgon.


Den där lilla magen!♥ Så mjuk och go att pussa på. Älskar att hon drar upp tröjan och luftar lite haha sötnötan. Det är inte lång tid kvar av bebistiden, den goa magen, mulliga låren och kinderna, det blonda håret, gaga-språket, små händer som nyps, blöta dregelpussar(slickar). Njuter av min bebis som snart blir en liten flicka.

När vi kom hem lagade vi hamburgare och nattade barnen vanlig tid. Vi hade helgmys igår (ungarna somnar när de somnar, oftast i soffan med täcke och kudde) men alla var ganska trötta idag så barnen somnade strax efter 19. Jag och Jesper har tittat på Pete’s dragon, fin och sorglig barnfilm. Grät så tårarna rann ned på kinderna he’he

Midsommar

​Glad midsommar! När Ines vaknade på midsommarafton utbrast hon glatt att hon ville gå ut.. det var väl inte riktigt vad vi andra kände för vid den tiden. Hon la sig bredvid mig och tittade på film en stund sen fick hon äntligen gå upp och kika runt i stugan och träffa farmor. Vi åt jordgubbsfrukost och jag började göra stommen till kransarna.

Efter frukosten satt vi på altantrappan i det fina vädret. Ines hjälpte till att klippa blommor och jag band kransar till mig och tjejerna. Mycket pill för så lite men jag tycker det är rogivande och mysigt, speciellt när man får sällskap.

Det var inte helt lätt att få en bra bild. Ester ville absolut inte ha sin krans på sig och dessutom var det två små hungriga barn.
Men jag fick en bra bild, midsommar 2017.
Mutade med godis och kex..
Så mycket kärlek mellan flickorna. De har börjat reta varandra men de är fortfarande oerhört omtänksamma och snälla mot varandra. Ines tröstar Ester och hon blev gladare efter en kram och puss. Det är så gulligt att hon gör det självmant både mot sin syster och andra.
Lilla minimänniska.

Bland den sötaste bilden på Ines, en riktig sommarflicka.

Det blev en lugn midsommar får vår del. God mat med snaps till. Jordgubbstårta, vilda diskussioner och udda samtalsämnen. Det har blivit en del musikquiz och barnen springer runt barfota och njuter av all uppmärksamhet de får. Det är så härligt här! Vi slappnar av, umgås med varandra och lägger problem och bekymmer åt sidan.

Midsommarblommor och Halmstad

Flickorna vaknar av Jespers alarm på morgonen så vi stiger upp i ottan trots att Ines är ledig från förskolan. Jag är ingen morgonmänniska och hoppas varje morgon på att barnen somnar om, typ en procents chans. Dagarna blir väldigt långa men idag har vi sovit middag i två timmar. Barnen har förkylning kroppen så de känns extra trötta. Annars brukar de max få sova en timme för att nattningen ska fungera någorlunda smidigt på kvällen.  När Jesper kom hem från jobbet åkte jag och Ines ut och plockade blommor till midsommarkransarna. Jag har ett smultronställe där det växer oerhört mycket prästkragar så jag har nästintill bara plockat det. Ett år hittade jag en hel äng med blåklint men det var bara det året.. svårt att hitta. Jag köper sällan blommor till kransarna för jag tycker om att plocka, särskilt nu när Ines kan följa med.  Jag tycker det är fint med blommor som växer längs vägkanten men sen är ju kransar med rosor väldigt vackra. Den typiska instagramkransen.  Ines plockade inte så mycket blommor med tanke på att de växte i en brant slänt men lite sten la hon in i bagaget. Väskan till Halmstad packade hon efter frukosten så hon har varit redo hela dagen. 

Vi åkte när barnen skulle sova för natten, till och med ännu senare. Vi är världsmästare på att typ aldrig komma ut genom dörren. Allt tar sån tid men nu är vi här och resan gick jättebra. Vi körde halva vägen var och barnen somnade redan i Jönköping. Nu ska vi sova och ladda för en mysig midsommarafton. 

Kvällsdopp i Axamosjön

När jag hade lämnat Ines på förskolan i förmiddags passade jag på att lägga mig en stund i parken. Ester sov i vagnen och jag somnade till en stund i solen. Himla skönt. Det har varit en riktig tröttdag idag men det hör ju till småbarnslivet. Jag slumrade till en stund på soffan senare också.
Ikväll åkte vi till Axamo och tog ett kvällsdopp. Vi och vi, barnen doppade halva sina kroppar medan jag stod på stranden och frös invirad i en handduk.
Vattnet var betydligt varmare än Vättern. Vättern är så kall att man får ont i fötterna men fint är det.
Ester är väldigt nöjd på stranden och äter sand mest hela tiden. Det är säkert inte så himla hälsosamt men hon skrattar bara när jag säger ifrån. Stoppar jag in nappen doppar hon den i sanden. Jaja, lite skit rensar magen och på köpet får hon en body scrub i blöjan också.
Det är härligt med alla dessa ljusa sommarkvällar. Barnens spring i benen och vår tid tillsammans. När vi kom hem läste jag en bok för Ines, kliade henne på rygg och mage sen somnade hon snabbt. Likaså Ester.

Jesper och jag har ätit kvällsmat i soffan framför Johan Glans stand-up show. Vi har skrattat så mycket så vi har ont i käkarna. Helt klart sevärd. Nu är det dags för sängen och sömn. Hoppas att jag är piggare imorgon.

Andra dagen, Skinnarviksberget & Monteliusvägen

Andra dagen i Stockholm vaknade vi upp till solsken..

..och när jag tittade ut på balkongen hade Jesper dukat upp en smarrig frukost. Det händer INTE ofta att han går upp före mig. Medan jag tog en rejäl sovmorgon hade han hunnit duscha och handla. Plötsligt händer det!


Fortfarande med kudden i ansiktet men glad över frukost!

Efter frukosten gjorde jag mig i ordning och vi packade ihop våra saker. Vi lämnade Vasastaden och åkte vidare mot Södermalm. Vi hänger alltid i centrum när vi åker till Stockholm så den här gången ville jag se något annat.

Mitt önskemål var att få se Skinnarviksberget och Monteliusvägen. Typiska fotoställen, även film faktiskt. Det var lika fint som jag hade föreställt mig.

Jesper hade inget emot det så vi tog en promenad i området. Han var snäll och bar runt på min tunga kameraväska.. den har en förmåga att alltid väga bly.

I parken nedanför var det fullt med folk som låg och solade och på berget var det fler som hade med sig picknick. Riktig sommarkänsla!
Det var riktigt varmt ute och vinden var inte ens kall.

Mysiga hus. Åh vad vill bo i ett sekelskifteshus!
Fin utsikt över staden.
Vi gick ned från berget och sökte efter nästa mål som låg ganska nära.

Södermalm är verkligen ett ställe för mig. Jag älskar alla gamla hus med fina detaljer, små trädgårdar med gulliga växthus, staketen, kullersten..

Det växte fläder överallt! Jag måste ge mig ut och leta fläder i veckan och göra saft. Det hade varit gott att sörpla på i midsommar.

Fina bräder som jag hade velat ta med mig hem och göra köksbord utav..
Vi avslutade Stockholmstrippen med en thailunch. Vi var hungriga så vi orkade inte leta efter något annat. Vi hade tur för maten var väldigt god.

Skönt att äta tillsammans utan att torka utspilld dricka, mata, plocka upp tappade bestick..
Det blev ett väldigt härligt dygn i huvudstaden. Jag känner mig betydligt piggare idag när jag har vilat ut och laddat om batterierna i helgen. Nu längtar jag efter semestern!

Celiné Dion


Igår bockade jag av en punkt på min lista av önskningar som jag vill göra i mitt liv. Celine Dion har funnits med i mitt liv sedan jag var barn men det var först i tidiga tonåren som jag började lyssna på henne riktigt mycket. Det har varit mest i motgång som jag har låtit hennes musik tagit över mina tankar och känslor. Hennes musik har också gjort att jag har svävat på lätta moln, fyllt min kropp med energi och gjort mig extremt lycklig.

Vad jag förstod var det 45 000 som var där igår och lyssnade på hennes unika och helt bedårande röst. Oslagbar! Förbandet var oväntat bra och väldigt underhållande. Det var en kvinna som imiterade massa artister och dessutom väldigt likt. Kvällen var magisk! När jag hörde Celinés röst rann tårarna. Min kropp exploderade av känslor och det var ett ögonblick jag sent kommer att glömma.

Mamma och pappa mötte upp oss i Gränna och tog över barnen. Vi körde vidare mot Stockholm och för ett dygn tillsammans, bara jag och Jesper. En bit på väg kommer jag på att jag har glömt mitt kamerabatteri hemma i laddaren… gahh finns inget mer störande. Jag köpte ett nytt batteri och Scandinavien photo var gulliga att ladda det under tiden vi lunchade.
Vi hade planerat att hinna till Södermalm samma dag men tiden sprang iväg och vi åkte tillbaka och gjorde oss i ordning innan vi for mot konserten.

När showen var slut följde vi strömmen och tog tunnelbanan tillbaka till Vasastaden där vi fick låna Jespers systers lägenhet. Vi satte oss på balkongen, Jesper öppnade en flaska vitt mousserande och vi skålade. Natten var ljummen, luften var frisk och vi njöt av den lilla oas till innergård som gömde sig bakom fasaden. Tänk om alla kvällar kunde vara som den.