En omgång till, sämsta överraskningen och pulkjävel

Vi hade börjat räkna ned våra 48 timmar från att Ines spydde i söndags. Ett litet hopp fanns att barnen skulle kunna vara med på julfirandet på förskolan. Ines som skulle gå luciatåg och få ha sin tomteklänning på sig. Tror ni inte Ester börjar om? Magsjuk igen eller så var hon inte ens frisk mellan varven? Hur mycket bajs får det egentligen plats i en så liten människa? Herregud. Nu har jag gett upp. Vi fick givetvis ställa in julfirandet och barnen får vara hemma resten av veckan. Båda är pigga och glada, Ines är något kinkig i maten men det brukar gå i vågor i vanliga fall också. Jag vill inte riskera att smitta andra men nu orkar jag inte sitta inne mer. En skogspromenad, blir det lite skit i byxan får det väl bli det då.

Idag köpte jag varsin pulka till tjejerna som jag tänkte överraska med. Utan att överdriva minsta lilla hann jag bara öppna ytterdörren så började Ines storgråta. ”Jaaag viiiilll juu haaa en rooooosa släde!” BUHUUUUUUUUU BUHUUUU. Jaha, så roligt var det att överraska henne. Här tror jag att jag ska få glada barn och vara en snäll mamma men tji, en röd pulka funkar ABSOLUT INTE. Säääämsta mamman i världen

Nu har vi snart varit hemma i en vecka. Tålamod existerar inte! Vi ryter, är irriterade, barnen retas med varandra och gnäller, Jesper är sjuk(alltså ni vet hur en man är sjuk, säger inget mer) jag är trött och jag försöker fixa och dona fastän vi är sjuka vilket inte är så uppskattat.

SÅ jag orkade inte förklara, försöka övertala eller på något sätt vara pedagogisk. På ett lugnt och sansat sätt sa jag till Ines att hon var otacksam sen tog jag pulkjäveln under armen, stängde dörren igen, åkte tillbaka till leksaksaffären och bytte till en ROSA pulka. Det kändes skönt att det inte var samma expedit hehe. Jag brukar nämligen inte låta barnen köra med mig på det här sättet. Frid och fröjd. Ines tackade för pulkan och lovade att vara snäll resten av dagen. Dessutom tvingade jag henne klia mig på ryggen också.

Texten är skriven med glimten i ögat och med kärlek till min underbara, envisa och bestämda dotter. I stundens hetta var det såklart inte så roligt för mig men så är livet med barn. Man fantiserar om hur bra, mysigt, kärleksfullt, roligt etc. saker ska bli men i verkligheten blir det precis tvärtom. Ibland blir det bra=ibland blir det som JAG har tänkt mig.

Älskling, klart du ska ha en rosa pulka. Eller släde som du säger.. precis som i Frost.

Eftermiddagen spenderades i pulkabacken trots magsjuka. Det gjorde oss gott!